CISSI

Ikväll råder det tvättstuga på gamla norr. Det är fyra veckor sedan vi tvättade vilket betyder att vi har två tunnor med tvätt + en IKEA bag + ett antal kassar - grymt mycket tvätt helt enkelt. Igår var jag tvungen att stanna på Lindex och köpa mig ett par trosor för det var helt enkelt slut på underkläderna... Det är faktiskt inte helt lätt med tvättider i lägenhetshus! Apropå tvättning kommer jag att tänka på en gammal granne vi hade. Det var en ung kille i min egen ålder, vi pluggade också ihop ett tag. Denna man kan likställas med Mr Perfect. För det första såg killen bra ut, studierna gick lysande, fick hyfsat bra jobb direkt, charmant trevlig, alltid perfekt klädd och jag kommer ihåg en gång när vi träffades nere i tvättstugan, där står självklart killen och manglar alla sina lakan och kökshanddukar!!! Vad annars?! Hur kan man vara så perfekt genom allt? Själv kommer jag ofta i trappuppgången i lite slitna joggingkläder och ruffsig i håret inför morgonturerna med Malte, men Mr Perfect kom alltid pigg och glad med nyaste coolaste träningskläderna. Sådana människor stressar mig... Mr Perfect är mycket trevlig, men det fanns en viss lättnad inombords mig när han flyttade.

Mitt hem är just nu skinande rent, en doft av Ajax råder i hela lägenheten. Pyntet har kommit fram, jag vet jag sa att det är fult att tjuvstarta, men igår kunde jag inte hålla mig! Jag riktigt myser här i mitt hem, det är så vackert och mysigt=) Johan är inte riktigt lika lyrisk som jag..., men han säger att det är fint.

Måste lägga en kommentar kring veckans Bonde söker fru. Vad är det för fel på Fredrik? Varför ser han inte Lena? De är ju som gjorda för varandra! Fredrik, en man som verkar ha noll koll och är noll gentleman borde vara överlycklig av att ha träffat en tjej som Lena. En tjej som tycker Fredrik är hur duktig som helst som kan göra en "fin middag" (varma mackor!), älskar grislivet i ladugården och som sväller av lycka så fort hon ser honom. Varför Fredrik väljer du inte Lena?? Marabou har en reklam som säger "hur många rutor gör dig glad?" Fredrik väljer du Lena så blir jag 28 rutor glad - en hel 200-grammareglad!

Nu är det Idol på TV. Jag hoppas vi ser Marie och Amanda i final. Inte av anledningen att det är två tjejer, för sådana feministrubriker från kvällsblaskorna blir jag bara irriterad över, men för att det är två duktiga tjejer! Tycker det är kul att se Marie i ett annat sammanhang än guppande under ett täcke från Big Brother. Hon har ju grym talang! Synd bara att hon valt att lägga in så mycket silikon, hon ser kraftigare ut än vad hon egentligen är i de tuttarna. Med tanke på tidigare nämnda Bonde-Fredrik och kärlek så måste jag bara påtala att Idol-Andreas och hans Lolita är väl ändå ett äktenskapslikt par om något?!

Imorgon är det tjejfest som gäller. Jag, Sara, Hanna och Anna ska partaja loss! Känner på mig att det kommer bli en lång och härlig natt!

Tack & hej!

KRAM

... om julpynt och fina adventsstjärnor. Tror det var för att jag såg en sådan fin vit ängel på stan häromdagen. Hon tittade på mig så vackert genom skyltfönstret, så idag ska jag gå och göra hennes vilja till mötes genom att köpa henne.

Tack & hej!
KRAM

Idag var för ovanlighetens skull tåget lite sent, hungrig som jag var gick jag därför in på matstället på tågstationen, ett sjabbigt place... men sådant bryr man sig inte om när hungern sätter i. Jag beställer en liten kebab i bröd. Liten! Jag fick en kebab stor som en pizza i min hand. Jag går ut i väntsalen och sätter mig för att äta min "lilla" kebab, vilket är bökigt värre. För det första avskyr jag att äta onyttigheter i det "offentliga rummet", väljer att citera min vän Sara:
Vi äter inte gärna godis offentligt. Att gå på Storgatan och äta ett äpple är inga problem men att gå på stan och äta en chokladkaka, det är skam, det är lite fult. Därför gör vi det i smyg... Kebab hamnar i samma fack som godis. Så för det första tycker jag det är lite pinigt att sitta och äta sådan här skräpmat, så jag försöker vara så diskret som möjligt. Men hur äter man en stor såsig kebak diskret??!! Jag slafsar och glafsar, det droppar sås ner på mina skor, händerna och ansiktet är  fulla av geggamojja... jag är allt annat än diskret! Usch vad jag hatar sånt här och jag skäms enormt. Det blir äpple för all fortsättning i det offentliga rummet.

10 % rabatt and we go crazy!
Sara och jag besökte ikväll Änglabacken, en liten inredningsbutik, som hade medlemskväll där de bjöd på 10 % rabatt. Vi var inte direkt ensamma i butiken. Var och varannan dam i stan verkade ha lämnat sina familjer och tagit sig dit, kön slingrade sig genom hela butiken. Vi hittade några småsaker..., men 10 % på saker som kostar 35 kr... nej tack, jag står inte en hel kväll i kö för det.

Crazy thing 2
Besökte Kicks idag för att inhandla lite smink. När jag kommer till kassan säger expediten "om du köper en produkt till från Clinique så får du den här nessesären på köpet", givetvis blir det tillbaka till hyllorna igen och leta efter en till produkt..., jag känner mig nöjd, som att det är jag som vunnit på köpet (!). Väl i kassan igen så säger expediten "har du provat 3-stegsprogrammet?" "Eh, va nää...", 3-stegsprogram, låter som något program för alkolister..., men det var det inte. Expediten skickar med mig tre krämer, sen kom två krämer till.... har ingen aning i vilken ordning jag ska ta dessa krämer, står på franska på förpackningen.., men det borde väl vara ett 5-stegsprogram nu, så det är nog bra. Sen vill expediten att jag ska bli medlem på Kicks, hon förklarar vilka oerhörda bra förmåner jag får, jag tackar ja. Väl ifrån Kicks, så har jag alltså med mig mitt rouge som jag skulle köpa, nessesär, 5 provkrämer, medlemskort, tidningar och en ansiktsbehandling som man fick om man var medlem... Killar, det finns faktiskt förklaringar till varför saker och ting tar längre tid på stan än vad vi först har räknat med.

Tack & hej!
KRAM

... hela livet, varje dag? Nej, tack. Expressen skriver idag om "korvmannen", Tony Pettersson 42 år gammal, som ätit korv med bröd till frukost, lunch och middag hela sitt liv. Jag blir illamående. Snacka om att det råder nyhetstorka och Ding ding värld bland kvällsblaskorna. Men jag läser.

Kritik mot SJ igen. Gillar inte deras orimliga prissättning. Vi tänkte åka till Stockholm eller Göteborg efter nyår och jag skulle idag därför kolla lite biljettpriser. Till Stockholm kostade biljetterna för oss båda fram och tillbaka 2460 kr, till Göteborg 440 kr. Det blir nog Göteborg...

Nu är det TV-kväll, "Första, andra, tredje" eller vad programmet heter visas på fyran. En äldre dam som jobbar som expert i programmet springer runt i auktionssalen i en snäv svart dräkt som är sååå urringad. Stackars damerna och karlarna som talar med henne, de vet inte vart de ska hålla blicken... och när hon böjer sig ned för att visa en persisk matta.... kan inte vara något lätt jobb för kameramannen som måste ta en vinkel på sidan av henne för att inte göra situationen än mer pinsam...

Uppmaning: glöm inte Boston Tea Party ikväll =)

Tänkte att en ätande korv-Cissi kunde fungera som bild idag. Jag äter dock inte korv varje dag.

Tack & hej!

KRAM

Öland

Den här helgen har vi varit på Öland. Jag gillar Småland, men det är något särskilt unikt att få komma till Öland och se de öppna landskapen breder ut sig, få känna havsluften och vinden ta tag i dig. Ulf Lundells text passar bra som beskrivning för den känsla jag känner:

Min helg:

Fredag

?-         myskväll med god mat och Idol, hur kunde Daniel åka ut?!

Lördag

?-         shopping i Kalmar

?-         kinarestaurangbesök med make och svärföräldrar

?-         besök av mina föräldrar i stugan, som kom med vin, ost & kex

Söndag

?-         besök på den nybyggda brandstationen i Färjestaden, mycket fin fritidsgård för vuxna män =)

?-         söndagsmiddag hos mamma & pappa

?-         joggingtur med Sara

Tjuvstart

Vi börjar nu närma oss första advent. Stjärnor, ljusstakar, slingor m.m. ska snart pryda vart och vartannat hem. Men varför ska en del människor tjuvstarta? Varför gör dem på detta viset? Har människorna inget vettigt och göra eller vad är det frågan om? Det är fult att tjuvstarta.

Jogging

Sara och jag har ikväll tagit vårat första gemensamma steg i satsningen inför Göteborgsvarvet. Vi har sprungit femkilometersslingan i Vais. Det var mitt förslag att vi skulle ge oss ut i skogen. Vi kom upp till en först till synes kolsvart skog. "Brukar du springa här i mörkret?", säger Sara lite förskräckt. "Ja, det är lugnt", svarar jag. Men funderar samtidigt lite oroligt, brukar det vara så här in i helvete mörkt?! Jag måste vara dum i huvudet som ger mig upp här i skogen själv och springer... Löpningen gick bra och vi kände oss nöjda. Göteborgsvarvet ska inte bli någon omöjlighet om vi håller i träningen!

Individutveckling

Joakim & Annika väntar tvillingar. Två små grabbar. Joakim berättade för Anita om vikten att vi ska behandla tvillingarna som två individer - inte som "tvillingarna". Detta var viktigt för deras individuella utveckling. Mer praktiskt betydde det att vi bland annat skulle skicka två födelsedagskort o.s.v. Intressant tycker jag och jag köper ditt resonemang, Joakim. Jag kommer skicka två födelsedagskort.

Manlighetskomplex

I fredags kväll skulle jag gå ut och gå en sväng med Malte och Johan skulle duscha samtidigt för att vi sedan gemensamt skulle kunna påbörja kvällens middag. När jag kom hem från promenaden hade Johan fortfarande inte duschat och jag frågade varför. Hans svar var då följande; jag hade inte tagit med mig husnycklarna och han ville inte duscha med olåst ytterdörr för att han tycker det är obehagligt (?!). Jag förklarade då min syn på hur omanligt jag tyckte detta var. Detta har nu diskuterats hela helgen. Johan känner sig djupt kränkt för att jag påkallat honom som omanlig för detta;) Så nu vill jag ha era synpunkter...

Tack & hej!

KRAM

Marknadsföring kan ibland gå till överdrift. TV 4 har i programmet Idol vecka efter vecka profilerat Jihde för att visa att han är ett av fyrans stora ansikten. Vi har nu fattat att Jihde tillhör TV 4 och att han för länge sedan glömt SVT! Sluta profilera Jihde. Det är tröttsamt.

Du arbetar på TV 4 va?

Tack & hej!
KRAM

Nu har Sara & Jennie varit här på besök... och en massa tjejsnack har avhandlats. Bland annat tantsnusk (skvallertidningar) och godis. Det är verkligen två goda ting i denna stressade och ibland deprimerande värld. Att få ta del av Martin Melins och Camilla Läcbergs romans tillsammans med Maraboue mjölkchoklad... är inte det en extra ljusglimt i tillvaron, så säg?!

Första steget i den gemensamma träningskalendern för Göteborgsvarvet har tagits, klockan sju på söndag kväll i Vais-spåret. Jennie, vi vill se dig också i spåret på söndag!

Måste återgå till den spännande serien Traveler på Kanal 5...

Tack & hej!
KRAM

Idag är det min namnsdag. Jag gillar att slå upp saker och ting, förmodligen ärvt detta av min vetgiriga pappa. Varför firar vi namnsdagar? Jo, det uppstod i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirande som sågs som en hednisk och okristen rit. Namnsdagsfirande ansågs istället vara bättre, än att fira dagen man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet". Tråkig syn på livet... För egen del kan jag säga att jag gärna firar bådadera. Det är ganska trevligt att bli firad.  Åter tillbaka till mitt namn, Cecilia, det är ett latinskt namn och betyder "den blinda". Jag är inte blind.

Andra kända personer som jag firar denna dagen med:
- Cissi Elwin (Bullen tjejen, verkar ganska trevlig o glad)

- Cecilia Hagen (denna vassa journalist på Expressen... med intressanta personliga intervjuer och infallsvinklar)

- Cecilia Stegö Chilo (ok... henne vill jag kanske inte skryta med att jag delar denna dag med...)

- Cecilia Vasa (Gustav Vasas dotter, som lär ha varit vild och syndig)

Ikväll brakar det loss för tjejkväll på Gamla Norr, Sara & Jennie kommer på besök! Tjejer det blir paj till kvällen!

Tack & hej!
KRAM

Detta är SJ´s affärsidé:

SJ erbjuder prisvärda och miljövänliga resor med moderna tåg som ger resenären möjlighet att effektivt använda restiden.

Prisvärd? Nja ok, det är hyfsat billigt för pendlare och om man bokar tågbiljetter i REJÄL god tid, annars vet jag inte...

Miljövänligt? Ok.

Moderna tåg? Lite väl ofta fel och krångel för att kunna kalla dem "moderna"...

Effektivt använda restiden? Hmmm, ja gärna om det finns en sittplats...!

Det står ingenting om service i er affärsidé? Nej, just det - det skiter ni i! Om vi tänker lite företagsekonomiskt är det ju helt rätt. SJ, ett statligt ägt tjänsteföretag utan konkurrens. Som tjänsteföretag bör personalkostnaderna vara den största kostnaden, men är man utan konkurrens så... varje sparad krona, en krona mer i vinst...

Ps. Lugn nu Jennie... förseningarna slutar nog den 18 dec när du börjar pendla:)

Tack & hej!

KRAM

/Upprörd SJ resenär

Var ikväll på styrelsemöte, där det bland annat skulle tas beslut i styrelsearvode. Den administrativa vicevärden presenterade några förslag med den sammanlagda summan uppdelad på:

Ordförande, Vice ordförande, Sekreterare, Ledamot och Suppleant

Jag tittade på de olika alternativen och självklart vill man gärna ha det som är mest fördelaktigt för sig själv - men det säger man ju inte. Någon säger att alternativ fyra kanske är bra. Jag tittar på förslaget och ser att jag som ledamot skulle få någon hundralapp mer, det är väl ok tänker jag och säger; "det tycker jag låter som ett bra förslag, eller vad säger ni?!". Det blir alternativ fyra.

Strax innan vi går hem från mötet ska vi skriva under en blankett för utbetalningen av styrelsearvodet, jag inser då mitt misstag, jag är sedan årsmötet i maj vice ordförande vilket jag glömt bort... Höjningen för vice ordförande var betydligt högre än de andra. Närmare bestämt 82,5 % höjning, jämfört med övriga som höjts med mellan 3-6 %. Så det var aningen kyligt och plumpt gjort av mig att högt rösta för alternativ fyra som gav mig en rejäl arvodesökning... :)

Tack & hej!

KRAM

Idag lämnade jag min son Malte på hunddagiset. Detta är alltid ett nöje att göra. Malte är som vanligt superivrig och uppspelt när vi kommer till dagiset. När jag öppnar bagageluckan rusar han ut och springer upp till dagiset. Idag kom Tildas husse och jag samtidigt. Tilda är Maltes tjej. Åtminstone ser hon så på saken. Tilda springer alltid fram till Malte och slickar honom på munnen. Malte är mer nonchalant och bryr sig inte särskilt om henne, för att i nästa stund bli alldeles för rätt fram och frenetiskt lukta henne i baken. "Men Malte!" får man säga med lite bestämd ton för att undangräva pinsamheten om en för kåt hund.

Väl inne på dagiset möter även Donna upp (en mycket märklig ras, stor, brun, krullhårig som ett får). Malte bryr sig inte om henne heller (han är lite kräsen vad gäller tjejer). Han sätter sig istället med extra rak rygg och följer med blicken mot en av dagisfröknarna. "Vill du ha grisen, Malte" frågar hon, Malte slår med svansen allt vad han kan och blir superglad då hon tar ned ett gosedjur till honom.

Jag frågade hur det går för Malte på dagiset. Till svar fick jag att han pratar mycket, är överförtjust i sina gosedjur som ingen annan får låna än Tilda, är inte så mycket för att leka med dem andra utan är mest nöjd när han får ligga under köksbordet, vara med fröknarna och busa med sina gosedjur. Min lilla Ferdinand... vill du inte leka med de andra små tjurarna...?

Efter jag hade lämnat Malte kom hans rival, Baccus en boxer. Baccus gillar att bråka med Malte. Som en överbeskyddande mor jag är, är jag därför lite skeptisk till bråkstaken Baccus...

Hunddagis är en rätt kul grej. Malte har en egen krok med en bild på sig själv, där jag hänger upp hans koppel, han har en egen handduk för att torka tassarna, han har ett eget bås där han kan gå och lägga sig på en blommig fleecefilt, han har en egen dagbok - där de skriver vad Malte gör, han har en egen väska, broderad med sitt namn, där han har sina ägodelar..., det märks att det är en engagerad personal!

Tack & hej!

Ja... så sa vi igår. Jag, Johan, Sara, Uffe och Staffan har nu siktet inställt på den 17 maj och Göteborgsvarvet. Vi var på middag hemma hos familjen Ljungdahl igårkväll, lika trevligt och gott som vanligt! I någon iver och uppspelthet beslutades att vi ska ta oss an Göteborgsvarvet tillsammans. Märkligt vilka saker man kommer underfull med vid procenthaltiga intag...

Själv tycker jag jogging är ganska roligt. Kanske mest beror på någon form av uteslutningsmetod:
- Har bollkontroll som är lika med noll (så där försvinner en del idrotter...)
- Har ingen koordination (gick i många år på Friskis & Svettis i Kalmar, såg en dag en inbjudan till ett träningspass där man fick visa upp sig om man var intresserad av att bli ledare - jag gick dit. Det kom ett samtal några dagar senare, energin och konditionen var bra, men koordinationen och taktkänslan......, Friskis har aldrig varit riktigt kul efter det...)
- Är inte snabb, explosiv

Så för min del består motionsformen till största del av jogging. Men det är faktiskt någonting som jag är ganska bra på. Min styrka ligger definitivt i segheten, så jag ser fram emot Göteborgsvarvet! Nu borde man börja lägga upp träningen, sex månader kvar... Men efter samtal med Sara idag, så kom vi fram till att idag var nog inte dagen att börja... idag är det soffan som gäller:)

Återigen fredag - herre Jesus så tiden går fort. Veckorna rasar iväg och vi står snart inför första advent och den mysigaste månaden på året. Jag älskar december. Det är mysigt att tända upp hemmet med julstjärnor och ljusslingor, min älsklingsfärg rött värmer överallt, förväntan byggs sakta upp under hela månaden, jag fyller år (!), vi kommer till julafton och sist men inte minst nyårsafton - what a month!

Sen behöver vi inte tala om 1 januari, för det är årets sämsta dag. Många talar om höstångest, aldrig upplevt den, men nyårsdagen den dagen är väl ångest om någon dag?! Jag syftar nu inte på den eventuella huvudvärk och illamående jag kan känna för att jag släckte nyårsfesten på morgontimman, utan på alla nya krav och utmaningar som ställs inför det nya året. Oavsett man talar om det eller ej så finns alltid tanken på att i år är året:

... då jag tusan ska ta tag i mitt liv, och se till att jag ser ut som värsta badbruden till sommaren!

... då jag ska bli mer planerande i min vardag så jag slipper stressa och hitta nödlösningar (ex.vis boka tvättider, så man slipper tvätta för hand och stå med hårfön för att få plagget torrt eller smyga ned sent om kvällarna och smygtvätta för att sedan hålla med grannarna och undra vad det är för idioter som inte kan respektera tvättiderna)

... då jag ska bli mer ekonomisk

... då jag ska ta mer plats, visa mina åsikter

... då jag ska bli vuxen, engagera mig i pensionsfrågor, politiska frågor och elavtal

Ångesten infinner sig i att ingenting av ovan nämnda punkter är roliga att jobba med och jag vet att jag kommer misslyckas i år med.

Tack & hej!

KRAM

På bråkdelen av en sekund kan liv förändras till död. Idag åkte jag som vanligt med morgontåget till jobbet, vi hann knappt komma ut från Växjö förrän vi hörde en märklig duns och tåget började sakta sänka farten för att slutligen stanna. Vi förstod alla att vi kört på någonting. Det dröjde inte många minuter förrän tågpersonalen sa i högtalaren att en person sprungit upp för tåget och att vi nu inväntade räddningspersonal. SÅ tragiskt. SÅ ofattbart. SÅ egoistiskt. Tänker på den stackas lokföraren, måste vara en hemsk syn.

Vi blev stående i över två timmar i tåget. Tröttsamma två timmar med irriterande människor. Till att börja med är tåget som vanligt överfullt, vilket innebär att många inte fått sittplatser och står upp i gångarna (men som den lilla snorunge jag är tränger jag mig varje morgon med vassa armbågar för att få en sittplats). Strax efter att lokföraren gått ut med vad som hänt ska kabinpersonalen gå fram till lokföraren, en tjej i 20-årsåldern uppspacklad till tusen stoppar en i kabinpersonalen "asså, jag hittar inte min sittplats, var ska jag sitta?!" med riktigt nonchalant tonläge. Man undrar vad vissa människor tänker med, var det hennes största problem just nu?!  

De dryga timmarna fortsätter med en skrikande rastlös kille i 4-årsåldern, gnällande resenärer som blir stressade för att inte hinna med flygen på Kastrup, den nonchalanta 20-åringen som snott sätet från en man som reste sig upp för att sträcka lite på sig... När vi väl rullar vidare har tåget längre ingen kabinpersonal, för den liksom lokföraren måste enligt SJ´s regler bytas ut vid en olycka. Är kanske inte helt med på varför kabinpersonalen behöver bytas ut, när tåget är fullt av flera hundra personer som är stirriga, nervösa och oroliga - de behövdes väl mer än någonsin, och de hade ju trots allt inte sett något av olyckan. Men när folk inser att tåget saknar kabinpersonal förstår de också att den rullande cafeterian ombord är obemannad. Vad händer? Alla ska roffa åt sig allt från vagnen! Den ena efter den andra kommer med baguetter, godis, kakor, dricka och kaffe i handen. Jag sitter still. Någon jävla ordning får det väl ändå vara. Märks att man sitter mitt i snåla Småland. Plötsligt så är alla glada igen.

Tack & hej!

KRAM

Dagens ord: inga problem är så stora att de inte kan lösas. Den medvetna handlingen att ta sitt liv kan aldrig vara lösningen. Aldrig. Aldrig. Aldrig.

Bemöta människor med respekt och acceptera varandras olikheter måste vara a och o i all form av samarbete och relation. Ändå är det så svårt. Varför? Varför dras vi till människor som är lika oss själva? Varför har vi svårt för att acceptera och respektera varandra för de personer som vi är? Varför kan vi inte se styrkorna i varandras olikheter? Varför tillskriver vi gärna varandra egenskaper som vi egentligen inte har i en konflikt? Varför har vi så svårt för att ta upp samarbetsfrågor med varandra? Jag har inget bra svar på mina frågor, men det är frågor som jag funderar över varje dag i mitt jobb. Jag tycker bara det är fruktansvärt synd när energi riktas åt fel håll, när det istället skulle kunna skapas synergieffekt av olikheternas värde.

Idag kom en längtan efter jul från Johan, som därför kom hem med julmust och pepparkakor, från affären. Åh, visst är pepparkakor gott?! Nu när man inte ätit det på nästan ett år måste jag säga att det verkligen smakar ljuvligt. Det sägs ju också att man ska bli snäll av att äta pepparkakor! Jag kanske ska ta med lite pepparkakor till eleverna och hoppas på att kanelen och ingefäran i pepparkakorna ger den lugnande och välbefinnande effekten på hjärnan som gett upphov till påståendet att man blir "snäll" av pepparkakor":)

Vill upplysa om lite trafikvett idag:
- är det en tvåfilig väg och du kommer fram till ett rödljus där du i ytterfilen kan svänga både vänster liksom köra rakt fram bör du som trafikant blinka i god tid om du är på väg åt vänster i korsningen. Det är oerhört frustrerande när man kommer och ska rakt fram och vill segla förbi alla i innerfältet för att man ser att ytterfältet är rätt tomt på bilar och ingen av dessa bilar blinkar vänster. Men vad händer?! Det blir grönt och då helt plötsligt börjar en bil blinka vänster... vilket betyder att man får stå still i och med att han inte kan svänga på grund av mötande bilar och alla i innerfältet seglar glatt förbi mig på höger sida. Grymt irriterande och grymt invecklat förklarat.

- ska du ut ur en rondell - tips: blinka alltid!

- kommer du fram till en väg där du har väjningsplikt, sakta då ned i tid! När man kommer på huvudvägen och tror att du ska köra rakt på mig är det inte kul!

Tack & hej!
KRAM

Ikväll är det dags för årets fotbollsgala, som leds av Jessica Almenäs och Adam Alsing. Har ni märkt något annorlunda i år? Någonting väldigt skönt annorlunda? Jo, det finns ingenting nämnt om någon "chock" i tidningarna. Det brukar annars i media vara ganska poppis att beskriva olika chocker, som bröstchock, rumpchock m.m. Om man slår upp ordet chock får man bland annat följande beskrivningar: plötsligt svaghetstillstånd, kollaps och trauma. Det här är intressant tycker jag. Själv får jag erkänna att jag inte lidit av något plötsligt svaghetstillstånd av att Almenäs förra året hade en superkort kjol som knappt nådde över rumpan eller upplevt något trauma då hon tidigare år haft djupa framhävande urringningar. Men det kanske är ni killar som ska svara på detta? Det är kanske ni som upplever det plötsliga svaghetstillståndet... (!)

Ikväll kommer det delas ut priser. Mina önskemål med mina motiveringar lyder enligt följande:

Årets målvakt: Touray (visst han har varit en blunders man, men i år har han visat vad han kan och jag köper mycket väl hans förklaring om varför hans jobb är svårare än övriga på planens jobb: "- Alltså, om du spelar på mittfältet och tappar bollen så innebär det inget mer än att bollen ligger fri mitt på planen, men om du är målvakt och tappar bollen..."

Årets back: Mellberg (jag tycker han är snygg)

Årets mittfältare: Alexandersson (verkar vara en mycket sympatisk man) Absolut inte: Ljungberg..., måste tillhöra det klenare stycket fotbollsspelare som finns...

Årets forward: Elmander ("ödmjuk och snäll" - Pontus Kåmarks ord om grabben, räcker inte det?)

Guldbollen: Ibrahimovic (hänvisar till Moratti "Zlatan spelar inte fotboll, han skapar fotboll")

Diamantbollen: ? Är inte särskilt intresserad av fotboll, ännu mindre av damfotboll... Bara ingen av Umeåtjejerna...

Årets tränare: Nanne Bergstrand (uträttat mycket med små medel)

Årets avbytare: Isaksson (fastklistrad på City-bänken)

Årets minst antal träningstillfällen: Fredrik Ljungberg (jämt skadad)

Årets gnälligaste fotbollspelare: Anders Svensson (gråter jämt ut i media)

Nä, ingen chock ska vi vänta på i år, men lite scenarier som kommer inträffa:

?-         alla är upp över öronen att Zlatan tagit sig hit, så det kommer fjäskas lite extra för honom (och frågan vi alla ställer oss är - kommer Persbrandt lämna över guldbollenpriset till Ibrahimovic?!)

?-         det kommer skämtas om chock, ifall det inte är Alsings tur att chocka

?-         komikerna kommer vara pinsamt dåliga

Tack & hej!

KRAM

Idag är dagen då våra fäder ska uppmärksammas. Det är fars dag! Därför ägnas dagens blogg till min far.

Min pappa är en kanonfarsa. Det är inte meningen att vara skrytsam, men det är sant. Min pappa har alltid ställt upp på mig;

• pappa är en grymt klok man, vetgirig till tusen och har alltid engagerat sig till 100 procent i mina studier. Många timmar han har ägnat med att hjälpa mig med olika matematiska ekvationer eller förstå de nationalekonomiska sambanden mellan ränta och inflation...
• även vid mina mindre ljusa stunder och jag ställt till det på ena eller andra viset har pappa alltid visat att han finns där, som exempelvis när jag plankade in på ett uteställe och polisen ringer efter pappa som får åka och hämta mig, är pappa lugn och förklarar bara konstaterande: "det där var inte vidare klokt gjort Cissi" eller när jag krockat med pappas bil på grund av stor oaktsamhet från min sida är pappa bara lugn och sansad (min mor har dock en annan version av det sistnämnda, men till mig är pappa alltid lugn och pedagogisk, tack!)
• han har alltid skämt bort mig med både presenter och ekonomiska resurser, så visst jag får erkänna att jag är något bortskämd (men som pappa själv sa vid mitt bröllop ska ingen skugga falla på mig för det, utan får helt tillskrivas mina föräldrar...)

Desto mer åren går börjar man sakta se vika likheter och egenskaper man bär med sig från sina föräldrar. Pappa är envis och vill gärna ha saker på sitt sätt. Jag är envis och vill väldigt gärna ha ALLT på mitt vis.

Några bilder som visar hur snälla och hjälpsamma fäder kan vara:

Byggande av friggebod...

Renovering av kök...

Som kareoke-underhållare...

Till min pappas namnsdag, när jag var i 7-årsåldern, skrev jag en färgglad lapp där det stod "Jag älskar pappa, kärleken är stor". Kärleken är fortfarande stor. Grattis pappa, på fars dag!

Tack & hej!

KRAM

Igår eftermiddag gjorde jag en pinsam upptäckt på mitt jobb. Strax innan jag gick hem passerade jag personalrummet, en kollega hade där problem med kaffeautomaten. Jag ser att kollegan har en röd nyckel till kaffeautomaten och tydligen laddas denna nyckel med pengar. Varje kopp kaffe kostar tre kronor. Min kollega Jan brukar fråga mig om jag vill ha en kopp kaffe, det gör han rätt ofta och rätt ofta säger jag också ja. Jag vet inte varför, men jag har trott att det är någon "specialnyckel" han har och att kaffet därmed är gratis. För tidigare vet jag att alla hade ett kort som sattes in i automaten och laddades med pengar för att få kaffe. Jag trodde det fortfarande var så, men som sagt igår upptäckte jag att alla istället har denna röda nyckel... Med tanke på att det är så gott som varje dag jag dricker en kopp kaffe på hans nyckel och har gjort det rätt många veckor, kanske månader... var det med en stor skam och pinsamhet jag lämnade jobbet igår! Vet knappt ens om jag brukar tacka för kopparna kaffe! Riktigt pinsamt. Förstår inte hur jag tänker ibland, eller om jag överhuvudtaget tänker - varför skulle just Jan ha en speciell röd nyckel med oändlig mängd gratis kaffe, visst är han speciell, men kanske inte så speciell att han förtjänar en gratis kaffenyckel...! Så om du läser detta Jan, ber jag hemskt mycket om ursäkt för mitt snyltande på din kaffenyckel. Jag bjuder på lunch i skolrestaurangen den här veckan för att försöka gottgöra, säg vilken dag som passar.

Sitter här i soffan och planerar den fortsatta dagen genom att ösa på med den nyinköpta Manic Street Preachers skivan. The Everlasting, If you tolerate this your children will be next samt Ready for drowning... vilka låtar... det är repeat knappen som gäller!

Det är en ljuvligt fin dag idag. Jag började dagen med en löprunda i skogen. Det var inte lika ljuvligt. Ibland känns benen som ett bra bevis på att gravitationskraften existerar, benen vill liksom inte lyfta från marken. Det var sju kilometers plåga i kroppen.

Tack & hej!

KRAM

Idag hade jag inte lust att kliva upp ur sängen. Vissa dagar är sådana. Kroppen vill liksom inte upp. Väl uppe så känner jag mig i ett helt yrvaket tillstånd, i duschen står jag och funderar över om det är torsdag eller fredag. Jag resonerar mig fram till att det måste vara fredag, hur jag kommer fram till detta är genom att räkna upp vilka kläder jag burit i veckan (?!). Jag checkar för säkerhetsskull på tidningen att det verkligen är fredag. Väl framme vid tåget, känns inget som vanligt, jag känner inte igen några på tåget, det är ett annat tåg, det är inte de vanliga vagnarna. Hmm..., då börjar jag fundera om det är lördag (?!). Jag säger inget mer..., ibland är man bara trött och virrig.

Jag har skrivit om situationer i matbutiken tidigare, jag vill idag gå tillbaka till detta område. Det är mycket som händer i affären. Själv gillar jag väldigt mycket att gå och handla, tycker det är lite småmysigt att gå och plocka ned det ena goda efter det andra i matkorgen. Fredagar i affären är alltid lite småstressat. Alla vill hem till familjen, och alla vill ha det där lilla extra för att fira in helgen. Jag är ganska nyfiken av mig och tycker det är kul att kolla in vad andra handlar. Jag tittar alltid in vad personen framför mig i kassan handlar och funderar över vad personen i fråga ska göra för middag av varorna som läggs upp på bandet och vad personen har för kostvanor. Jag borde egentligen kanske inte skriva detta. Men jag är sådan - nyfiken. En ytterligare liten grej jag har för mig i butiken är att jag alltid vill räkna ut priset så exakt som möjligt, innan kassörskan har slagit in alla mina varor. Jag har alltså en liten personlig tävling om hur nära jag kan komma den faktiska prissumman. Detta kan ställa till lite problem när kassörskan är snabb. Eftersom jag lägger upp en vara i taget och samtidigt funderar över priset för varan och adderar med nästkommande vara kan det gå lite sakta, en snabb kassörska förstör då detta genom att jag blir stressad och då måste slänga upp varorna på bandet och missar då räkningen. Det positiva är att jag är väldigt prismedveten. Johan kom häromdagen hem efter att ha varit och handlat, jag ville att han bland annat skulle köpa Provenck sallad, med bestörtning kom han hem och sa; "vet du vad den här salladen som du handlar jämt kostar?" "Ja 22,90 kr, ibland till helgen kostar den 20,90 kr" - jag kan rätt många priser i huvudet. Ok, jag ska nog sluta här innan jag helt idiotförklarar mig.

Nu är det Idol på TV. Har aldrig haft någon större idol i mitt liv, en liten idol är möjligtvis Lena PH, jag tycker hon är grymt snygg och härlig. Tänk att få vara Lena för en dag, dansa mot stativet med långa snygga spiror till ben... mmm, det hade varit läckert.... och Lena är med i Idol ikväll!

Trevlig helg kära vänner!

Tack & hej

KRAM

Några punkter för dagen:

• Upptäckte idag att Hemnet gjort om sin hemsida..., den ser inte riktigt likadan ut som innan - varför? Jag gillar inte det nya utseendet på sidan.
• För några veckor sedan kom Smålandsposten i ny layout. Varför? Den är nu, i mina mått, mycket mer svårläst.
• Jag fick en ny elräkning för ett par veckor sedan, "Lättare för dig" stod det med stora bokstäver på den medskickade reklambilden... mmm, säkert.
• Nu låter jag trist. Men vissa saker ska man vara försiktig att ändra på. Det är väl inget fel att vara traditionell. Shit, vad gnällig jag låter.
• Idag är jag gnällig. Alla dagar är inte goda dagar. Jag slutar därför att skriva.

Tack & hej!

KRAM

Ibland känns det mesta fel. Jag började dagen i att klä mig i min nyköpta svarta stickade klänning, det kändes bra. Precis när jag är på väg ut, upptäcker jag tyvärr att regnet vräker ned. Upp i lägenheten igen (stressad som tusan!) för att dra på mig regnkläder, mössa och full mundering. Väl framme vid tåget som en Michelingubbe står fräscha käcka Sara finklädd, med tjusiga höga svarta stövlar, kjol, fina väskor och på väg upp till Stockholm. Känner mig som värsta fritidspedagogen i jämförelse med henne. Väl framme på jobbet, av med Michellingubbekläderna, upptäcker jag att klänningen är genomskinlig i motljus. Shit! Dagen får därför ägnas till att ständigt bära en tröja framför mig.

Den felaktiga klädseln fortsätter. Några elever ber mig att köra ut dem till Transpo, ett industriföretag i Älmhult. Vi åker dit, jag och fyra tjejer. Fem blondiner som alla är lite pippinätta. In i denna industrilokal där de ska hämta metallbitar som är stansade. Som fem blondiner vi är, är vi alla lite rädda för att smutsa ner oss och rör oss därför väldigt försiktigt i lokalen, där alla män tittar och flinar åt oss. Jag ser inte mycket äldre ut än mina elever och får alltid presentera mig som lärare, för att förtydliga detta faktum. Idag känns detta ännu löjligare, med tanke på mitt genomskinliga korta svarta fodral till klänning. För att lastningen ska gå så smidigt som möjligt ber mannen mig på företaget att backa in bilen till lokalen. Min ena elev börjar direkt småflina för hon har redan upptäckt att backning inte är min starka sida i körningen, och det är en relativt lång bit att backa in. Backningen går i varje fall bra... Hoppas tjejerna bjuder på fika på fredag för dagens insats.

Kvällen har ägnats till promenad med Malte och lite småsysslor. Det är underbart att ut och gå långpromenader mörka kvällar med hörlurarna i öronen. Ett växlande sker mellan Rix FM, Mix Megapol och Gold FM, klarar inte av reklamen...

Tre artister/grupper som jag lyssnar på för tillfället:

?-         James Blunt

?-         Sean Kingston

?-         Manic Street Preachers

Tre program som jag gillar nu:

?-         Bonde söker fru... jag backar från mitt tidigare ställningstagande, dokusåpor är rätt trevligt.

?-         Skild! ett intressant och lärorikt program.

?-         Vänner... kommer alltid vara nummer ett. Är inte Ross världens underbaraste?

Tack & hej!

KRAM

Idag har jag besökt Smålands museum och bland annat sett fotoutställningen In hate we trust som handlar om hatbrott. Frikännandet av pastorn Åke Green och hans uttalande om homosexualitet som en cancersvulst är upphovet till utställningen. Min fråga är, hur kan man inte veta bättre, än att man uttrycker sig så fruktansvärt idiotiskt? Eller är det som Bert Karlsson uttryckte om Bosse Ringholm; "Han är ju inte dum egentligen, han har bara otur när han tänker."? För mig är det ofattbart, hur kan man vara emot homosexualitet? Det viktigaste i livet är väl ändå kärlek. Om det är mellan man-kvinna, kvinna-kvinna eller man-man, vad spelar det för roll? Att älska och bli älskad är det finaste som finns och det kvittar vilka kön man är i relationen, det är skrämmande att ens behöva uttrycka denna självklarhet.

Nu ska jag förpassa mig till soffan och titta på TV resten av kvällen, vilket inte sker alltför ofta. Vi är dock lite oense om TV-kanalerna under kvällen. Johans stora idol Steven Gerrard och hans Liverpool möter ikväll ett för mig helt okänt lag Besiktas. Johan vill gärna se matchen och jag vill gärna inte se matchen. För övrigt visas ikväll "Rakt på" med K-G Bergström, vilket definitivt kommer att dissas av mig. Jag gillar inte K-G, tycker han har en nosig och övermäktig attityd. Vidare hittar jag Grannfejden på TV 3 i TV-tablån..., Aschberg borde snart besöka mitt bostadshus. Det råder nämligen här ett himla liv om tiderna i tvättstugan och huruvida vissa städar efter sig eller ej. Irritationerna har vidareutvecklats till öppna gräl mellan bostadsrättsinnehavarna. Jag blir så lack och trött på alla oflexibla människor som stör sig och irriterar sig på allt, och likaså åt andra hållet, man behöver ju inte provocera genom att vara kvar i tvättstugan efter utsatt tid... Klockan nio visas House på fyran, en serie som jag aldrig riktigt gillat. Jag blir så irriterad på doktor House haltande. Idag ska han tydligen bli skjuten i benet. Så nu lär han väl halta ännu mer...

Sen får vi inte glömma, Plus med Sverker Olofsson. Den alltid lika galne och irriterade Sverker går till attack mot allt och alla. Undrar vad dom ger Sverker innan sändningen för att han ska bli så aggressivt på? Tänk er själva att ni kommer dit som företagare och ska förklara ert handlande. Vad ni än säger kommer ni avbrytas av den norrländska dialekten "Ska det vara så här?!!!!" "Är det så????!!!!" "Ska det vara på detta viset???!!!" Tänk att bo med Sverker. Du har glömt att plocka undan disken efter dig, framrusande kommer Sverker "Ska det vara på detta viset?!!!" Johan du är enkel att leva med. Du är tyst och låter mig få spela den kvinnliga Sverker istället, och du finner dig.

Tack & hej!

KRAM

Dagens ordspråk: Sann kärlek kan inte döljas.

God kväll! Ikväll har jag varit på höstkonferens med HSB Sydost. Låter mycket intressant va? Jag brukar i varje fall gå på dessa konferenser tillsammans med en av mina styrelsekollegor. För min styrelsekollega är denna träff förmodligen bland de roligare händelserna på året. Personen i fråga brinner enormt mycket för styrelsefrågor och är även lite nervöst lagd. Det börjar först med att jag inte hinner kliva av tåget förrän jag ser att jag har ett intalat meddelande där han förklarar att vi samåker kl. 17.00. Mitt tåg kommer in 12 min i fem. Ooops. Lite irriterad blir jag också, för konferensen börjar föst 17.30 och Växjö är inte direkt sååå stort att man behöver en halvtimme på sig för att ta sig fram. Skynda hem, slänga av sig kläderna och ta på sig något elegantare och anständigare än dagens bärda luvtröja, för till sådana här träffar klär människorna upp sig och det ordentligt.

Väl framme. Frågan man nu kan ställa sig är, är det pensionärernas riksorganisation som har årsmöte eller vad är det frågan om? Ingen överkant när jag säger att mellan 80-90 % av de ca 100 deltagarna är vithåriga pensionärer i kostymer och söta små dräkter.

Efter en timmes genomgång får vi gå vidare till olika diskussionsgrupper. Vi fick välja på fastighet, medlemmar och ekonomi. Jag var intresserad av det sistnämnda. Men som något fumlig jag är (och inte den perfektionist som påpekades av kollega och elev idag) hamnar jag givetvis fel. Jag hamnar i diskussionsgruppen för medlemsfrågor. Det här är givetvis den sämsta gruppen att hamna i med tanke på den tidigare nämnda deltagarlistan. Till fastighet går givetvis alla männen, till ekonomi går de något yngre människorna och till medlemmar gick varenda pensionärstant - och jag. Blyg som jag kan bli, vill jag inte resa mig upp och lämna salen när jag inser att jag är i fel grupp. Jaja, det här blir säkert bra inbillar jag mig. Frågan vi ska diskutera i 60 min är "Hur ska vi jobba med medlemmarna de närmaste fem åren?" Jag blir i alla fall lite engagerad i frågan och har flera idéer som bygger på att vi nu i många bostadsrättsföreningar har en ny målgrupp, det flyttar in allt fler yngre människor och vi måste möta dem på ett annat sätt än vad vi tidigare gjort. Yngre människor har inte samma vanor, de flyttar oftare och har inte samma kollektiva och ansvarstagande tankar, utan är mer individualister och konsumerar betydligt mer än äldre. Vi behöver också ha bättre informationskanaler, en hemsida måste vara en självklarhet för alla föreningar o.s.v. Idéerna sprudlar ur min mun. Damerna tittar tomt på mig. De är tysta. En annan dam tar ton och berättar om att de har pysselkväll var tredje vecka. Det utbrister ett "åååh" med förtjusning från övriga damer. Jag tittar tomt på damerna. Jag är tyst. Efter en stund kommer jag igång igen och förklarar vikten av att ta emot de nya bostadsgästerna på ett bra sätt. "Med en blomma!", säger en dam. "Åååhh" säger övriga damer med stor förtjusning. Det var inte riktigt så jag menade. Jag är tyst resten av diskussionen och lyssnar till förslagen med en blomma till alla nya bostadsgäster, byggande av boulebanor, pysselkvällar och filmvisningskvällar av hur Växjö såg ut förr... Suck.

Tack & hej!

KRAM

Svar rebus: höstkonferens med HSB

Ni äldre bloggläsare kommer säkert ihåg programmet Sköna Söndag, för mig tidig 80-talist är namnet mest känt och ett vagt minne finns av Bertil Svensson som gav blområd i programmet. Under en direktsändning skär sig Bertil Svensson i tummen. Han fortsätter som om ingenting hade hänt, nästan. Blodet droppar, rinner och skvätter, Bertil genomför ändå sina råd om hur man sköter en amaryllis på bästa vis.  Det är ett fint filmklipp som kan rekommenderas. Programmet blev ganska uppmärksammat redan innan det började sändas på grund av att det liknades vid en damtidning. Det var också i detta program som Malena Ivarsson slog igenom som sexrådgivare. Malena och söndagar hänger fortfarande i, fast i Aftonbladets söndagsbilaga. I vår familj köps inte Aftonbladet utan Expressen. Mig gör det sak samma. Men min man anser det vara en ENORM skillnad på sportbilagorna i tidningarna. Söndagsbilagor är rätt kul tycker jag. Det är lite gott och blandat. Idag har jag fått veta att Camilla Läckberg och Martin Melin är ett par. Intressant. Ett reportage med Svennis älskarinnor. Mindre intressant. Karln är knappast attraktiv att se på och trist verkar han med, det bekräftas även av en älskarinna: "Han kunde vara extremt irriterande och tråkig". Har ni hört gamla klipp när Svennis är expertkommentator? När han väl fått sagt det han vill säga är vi tio situationer senare in i matchen...

Vidare i söndagsbilagan visas det nya modet med siden - "Unna dig sidenlyx". Ser mest ut som nattlinnen, men om några månader kommer säker jag också i en sidenförpackning. Vidare kan vi läsa om hur man ska ge färg åt sin blick. Så akta er, imorgon kanske jag är farlig i blicken!

Sen kommer vi till nästa uppslag - Jessica Andersson - berättar om livet efter skilsmässan, om hur hennes livmoder sprack när hon födde sin son och att ingen vågar stöta på henne. Stackarn.

Efter allt härligt skvaller fortsätter tidningen med lite hälsa. Om man rör på sig blir man glad. Det var ju en nyhet. En vitaminlista med alla nyttigheter och veckans GI-recept spär på hälsoglädjen. Med en bridgeblandning på bordet framför mig och alldeles för lite rörelse idag får jag dåligt samvete. Men som det ryska ordspråket säger, "det kommer alltid en ny dag imorgon".

Sen har vi resor, Gran Canaria, är tydligen hett att åka till igen. Därefter kommer livet, brottmysterier, mat och hjärngympa. Och inte att glömma det alltid stående reportaget i söndagsbilagorna - sex & relationer. Rubriken lyder; "Gör det skönt för din partner. Så vill hon ha det och så vill han ha det". Måste få citera tips nr 10, och så vill han ha det..., för att påvisa det många gånger så komiska uttryckssättet i liknande reportage. "Ta det kallt. När det går för en man så är lätet som undslipper hans strupe kanske inte vad du väntat dig. Dan menar att vi inte ska bli förvånade om han gnäggar som en häst, gråter, skrattar, skriker som han vore besatt av en demon - eller bara piper till - eller blir så tyst att du tror han dött." Allt är tillåtet kära män, och kvinnor - ta det kallt.

Gott & blandat som sagt, och med dessa nya kunskaper är vi antagligen redo att ta oss an en ny vecka imorgon!

Tack & hej!

KRAM

Idag är det lördag. Dagen med feststämning i veckan! Idag är det även födelsedagskalas för Johan med familj och släkt. Apropå födelsedagar och julafton som har det synonyma, paket. Jag gillar paket och överraskningar. Det ska jag inte hymla med. Jag gillar lika mycket att ge som få. Det är sant.

Men mamma sa häromdagen något förskräckligt. Hon tyckte vi kunde trappa ned på klapparna till jul. Jag var så stor nu att jag kan ju köpa mig själv det jag vill ha. Jag var för stor för att sitta med ett berg av paket framför mig. NEJ! Det är kanske sant. Men jag gillar att få paket. Det behöver absolut inte vara saker av ett större värde! Men jag gillar att få känna spänningen och bli superglad för en ny body lotion, nya hårspännen, en ny mascara, nya örhängen... Födelsedag och julafton är enligt min mening två mycket roliga dagar om året, som betyder spänning och förväntan, och så vill jag att det ska förbli! Jag kan möjligtvis ändra mig den dagen jag sitter själv med egna små knoddar framför mig, men inte förrän dess...


Tack & hej!
KRAM

Ser på Idol.
Jag hänger inte med i juryns bedömning. Marie Picasso sjöng Elvis Preslys "Always on my mind". Enligt mig lät det som en alldeles för lång och jobbig wejlsoppa. Men, nej då, stort beröm av juryn. Jag måste vara helt tondöv. Varenda gång jag tycker något låter hemskt så lovordas det av juryn och när jag tycker det låter ljuv melodi då sågas det till anklarna. Fattar nada.

Idag har det varit en solig dag, men det råder sjukstuga här. Johan har haft ont i halsen i över en veckas tid. Enligt hans egen utsago är det halsfluss och kommer därför att gå över med en kur penicillin. Som lite snål och företagsam smålänning anser Johan att det är onödigt dyrt att gå till läkaren och betala 150 kr för att få penicillin utskrivet. Vi vet om att vi ska ha flera läkare som grannar här i stugområdet, men vi vet inte vilka de är. Johan gjorde igår ett test och chansning på en granne. Han gick fram och beklagade sig över sin halssmärta, grannen svarade enbart med "usch då, då får du gå hem och kurera dig", det här var inte svaret Johan önskade sig, utan hade hellre hoppats han svarat, "nämen du jag är läkare, jag kan skriva ut en kur penicillin åt dig!". Halssmärtan fortsätter idag. Johan har därför kontaktat vårdcentralen. Den moderna läkarkontakten ser ju idag ut på följande vis, att man ringer vårdcentralen knappar in sitt telefonnummer för att därefter bli uppringd. För ett par år sedan hade Johan en liten släng av hypokondri och sprang titt som tätt till läkaren. Han ringde vårdcentralen en morgon, där dem som sagt ringer upp senare. Efter han ringt hoppade han in i duschen. Samma dag hade jag halsont. Rätt som det är ringer det. Jag svarar. "Hej, det var från vårdcentralen, hur står det till med dig?" Onekligen ställd och paff svarar jag "Ehhh......jo det är bra...... eller...... nja, jag har lite ont i halsen..." Utfrågningen fortsätter om mitt "lilla" halsont. Jag är i detta skede väldigt konfunderad, och fattar inte hur det hela hänger ihop? Hur kunde dom veta att jag mådde dåligt? Efter en stund i samtalet kommer jag på, det måste vara Johan som varit i farten igen och kontaktat vårdcentralen. Jag säger då "men jag tror inte det är mig det är så mycket fel på, det är nog en annan person i hushållet du söker". Behöver jag säga att damen i luren tyckte att hon hamnat i ett väldigt konstigt hem. (Det visade sig mycket riktigt att Johan hade halsfluss idag och han har nu fått en penicillinkur efter att betalat 150 kr på vårdcentralen).

Själv har jag varit ganska aktiv idag. Räfsat löv, fixat i trädgården, gått med Malte, ordnat med bilder i datorn, städat, Tommy (Johans pappa) kom också med ett stort lass ved som vi lassat upp. Det var gigantiskt stort, och detta lass var tydligen bara hälften av det vi hade köpt. Vi kommer definitivt att ha ved för väldigt lång tid. Vi kan nästan leka kaminmannen, om ni kommer ihåg Johan Rheborgs figur från Percy tårar, som gärna eldar lite till och lite till efter att ha köpt sig en ny kamin.
Vilken karl...!

Livet på Öland är ganska djurrikt. Händelser denna vecka: var nära trampa på en huggorm igår (mycket läskiga nästintill osynliga djur), blev häromdagen jagad av 50 kossor (mycket stora och lugna djur, men som tydligen kan springa rätt fort och inge väldig respekt), försökte hälsa på fåren idag (mycket blyga djur och tråkiga), finns mängder med svanar nere vid stranden (romantiska djur som alltid lever två och två), en gigantisk spindel passerade vardagsrummet igårkväll och skapade ett mindre kaos hos mig (onödigt otrevligt djur).

Jag låter dagens bilder från stranden avsluta min blogg idag. Vilken dag, så härligt väder!

Här på landet finns det inte så många kanaler att välja bland. Då urvalet på TV för tillfället består av Doktorn kan komma, ett finskt reportage och dagens interpellation i riksdagen, valdes det sistnämnda. Reinfeldt frågas ut bland annat gällande allt kring Schenströms krogbesök. Vilket kaos! Varför lär sig politiker aldrig att erkänna felen, lägga korten på bordet och beklaga det som skett med en gång, så slipper det bli så stora grejer? Men en eloge, vilka retoriker politikerna är! Det är intressant att lyssna på deras barska kommentarer till varandra som är inhysta i välformulerade, högtravande, korrekta meningar. Interpellation kanske vore en bra grej att ha i förhållandet. Tänk er; två minuters taltid per person där varje mening är syftes och målinriktad. Talmannen håller ordning på diskussionen. En interpellation hemma på Gamla Norrvägen. Malte får vara talman. "Herr talman, jag önskar ett svar av mannen som har svårt att plocka upp kläderna efter sig, det ger ett stökigt intryck av lägenheten, i ett längre perspektiv ser jag inte annat än att vi får vada oss fram i lägenheten bland alla kläderna (politiker överdriver gärna lite smått). Kan jag ha ett svar i denna fråga?"

Matlagning. Idag har jag lagat Saras suveräna kycklinggryta. Kanongod! Jag gör dock alltid ett fel vid min matlagning. Johans slående kommentar är; "kommer det fler till middagen?". Jag gör alltid mat för ett helt regemente. Jag vet inte varför det är så svårt att göra mat för två, det bara är det. Nu har jag gjort en gryta som vi säkert kan äta av i flera dagar och så brukar det bli, sen blir man trött på maträtten för två månader framåt.

Dagens råd:

Interpellera mera

Laga mindre

Tack & hej!
KRAM