CISSI

Idag var jag på IKEA tillsammans med Jan. Vi skulle gå dit och rita kök, då vi båda ska bygga nya kök. Vad vi inte visste var att dagens första 50 kunder fick en "sommarbag", bestående av bland annat flugsmällare och solmatta. Sånt här är oerhört pinsamt och fånigt. Det kändes som att vi kommit dit enbart för att hänga på låset för att få denna bag... så var det inte! Men vi är ju i Småland, så gratis är ju alltid gott - det var en praktisk bag!

Ikväll har jag varit på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Jag har tackat ja till att bli ordförande i föreningen, men det är ju något som formellt bestäms efter röstning på årsstämman i maj. Men just nu undrar jag vad jag gett mig in på..., att sitta med sex män och diskutera takpapp, vindskivor, karmar, ventiler m.m., när man inte vet vad hälften av orden är, det är inte lätt. I juni håller också alltid ordförande i fastighetsbesiktningen och underhållsplanen. Det känns ju som en intressant utmaning..... Min praktiska make, kan du vara en stöttande hand må tro?

Imorgon är en av sex underbara dagar på året. Ca sex gånger om året går jag till frisören, och imorgon är en sådan underbar dag. Det är härligt att sätta sig ned och bli ompysslad i några timmar. Få håret klippt, ljuset upplyst av slingor och en härlig hårbottenmassage.... Mmm, så mysigt!

Lite språkvetande för de vetgiriga...

Läste idag om två ord som generationer använder olika. Ordet björntjänst betyder för mig, och de flesta, en missriktad tjänst. Ordet bygger på sagan om den tama björnen som för att befria sin sovande husse från en störande fluga kastade en sten på flugan och därvid slog ihjäl mannen. Men barn som växt upp med Bamse och Björne tolkar ordet björntjänst, som en väldigt stor tjänst. Ett annat ord är krokodiltårar, som för mig betyder att man gråter mycket, men för den äldre generationen har ordet betydelsen "falska tårar" och bygger på historien om att krokodiler lockade lättlurade människor till vassen genom att göra läten som gråtande barn. Detta var intressant tyckte jag....

Tack & hej!

KRAM

Vilken härlig helg det har varit! Full fart! Helgen började med en god middag hemma på fredagskvällen. Därefter skjutsade Johan ut mig till Sara för en trevlig partykväll. Vi var åtta stycken som hade samlats hos Sara för att senare bege oss mot staden och lyssna till Uffes band Bobby Silver på Sports. Kvällen blev mycket trevlig och handlade till stor del om diskussionsämnet "nakenhet". Det finns en uppenbar skillnad mellan tjejers och killars förhållande till nakenhet. JA, det gör det. Det hela började med att Jennie i onsdags berättade om en svensexa som Staffan skulle gå på i helgen. När killarna skulle överraska mannen på morgonen skulle de sitta nakna hemma i hans kök (!). Den här idén skulle vi tjejer ALDRIG komma på, och tanken av att vi skulle göra det känns väldigt obscen. Undrar just hur Saras min hade varit om vi alla tjejer hade suttit näck hemma hos henne, en vårdag för två år sedan... Detta diskussionsämne har fortsatt under veckan och när vi tog upp det i fredagskväll visar det sig att det finns massvis med kill-nakenhets-exempel...

?-         när Staffan hade sin svensexa och de var på relax, var han naken men alla andra hade kläder

?-         fotolaguppställningar som sker nakna...

?-         filmreportage för Gransholm där de låtsas leka reportrar, men när de reser sig upp är de nakna nedtill

?-         fester där killarna går nakna

Så här skulle vi tjejer aldrig göra... och vi är lite chockade över detta beteende från er killar. För att vidare spä på skillnaden mellan tjej- och killbeteende, måste jag berätta om det enormt vidriga som också skulle ske under helgens svensexa. Killarna skulle ge den blivande brudgummen ett lösskägg, som han ska bära under dagen..., gissa vad detta skägg är gjort av......???!!! Frågan är, som Sara undrade, hur går tillverkningen av detta skägg till? Kommer alla med sin lilla fryspåse och sitt bidrag, eller är det en gruppaktivitet att raka av sig sitt könshår...?? Veckans stora diskussionsämne har helt klart varit denna skillnad mellan killar och tjejer, men det intressanta är ju hur den här skillnaden har uppkommit och varför det finns en skillnad... Någon som har en förklaring?

Kvällen nere på stan blev bra och Bobby Silver var mycket bra, kul att bandet utökat med en tjej! Lördagen blev ganska seg, trots att fredagskvällen var rätt lugn. Jag begav mig ned på stan och köpte mig ett snyggt löparställ. Jag invigde löpardressen idag och det kändes mycket bra, till och med så bra att jag börjar få stora planer. Kanske lite väl stora planer. Jag har blivit intresserad av att börja träna inför Lidingöloppet i september. Men en sak i taget... Göteborgsvarvet först..., men man måste få ha sina drömmar och visioner!

Gårdagskvällen ägnades hemma hos Kristian och Frida. Det blev första grillningen för året, vilket var mycket gott och trevligt. Kvällen fortsatte med roligt YouTube tittande..., fick även höra att jag utseendemässigt liknade Amanda Jensen! Gör jag?

Måste berömma Johan som idag överraskade med med att ha tillagat en av mina favoriträtter till jag kom hem från löpningen. Helstekt filé med ädelost, hasselbackpotatis och sallad...., mums så gott! Tack!!

Tack & hej!

KRAM

Ännu en dag är passerat i livet. Ordspråket säger; livet är inte de dagar som går utan de minnen som består. Så frågan är, kommer jag ha några minnen kvar från denna dag, eller var det bara en dag bland alla andra som man glömmer bort? Hmm..., jag tror tyvärr inte det är något speciellt som hänt idag. Arbetsdagen löpte på mer eller mindre som vanligt, fick för lite gjort mot planerat, var stundtals allmänt flamsig och något gnällig (!) enligt kollega. Eftermiddagen ägnades till en löparrunda runt sjön, hämtmat från Koh Thai och samtal med mamma & pappa, Åsa och Sara. Stort grattis till Åsa och Sara som fyller år idag!!!

Kan ju fortsätta lite med den där gnälligheten. Vad är det för märkligt med oss svenskar, så fort solen tittar fram verkar vi tro att sommaren kommit. Stråket runt Växjösjön, som mer också kan benämnas som "popstråket", är mycket av en samlingsplats för att visa upp sig. Mycket folk som är medvetet klädda, som inspekterar varandra. I dagens sol var det många bara ben och armar, stora solglasögon - där man kan få uppfattningen att solen är extremt farlig att utsättas för, framförallt för våra känsliga nordbors ögon, folk som sitter på täcken och dricker vin...... Kära poppiga Växjöbor det är fortfarande rätt kallt ute och ibland kan modet kännas rätt överspänt.

När jag talade med min underbara vän Åsa ikväll påtalar hon helt allvarligt följande, på äkta dalmål; "Cissi, jag tänkte på, hur står det till med genusperspektivet i Gransholm?". Hon åsyftar då att det är mammorna och inte papporna som ställer upp och gör mat till grabbarna i laget. Som lärare och pedagogikstuderande är genusperspektivet ett mycket hett ord och jag finner det hela väldigt roligt att Åsa är så indoktrinerad i detta ord att hon på allvar reagerar kring detta. Men helt rätt Åsa, det är en stereotypisk värld vi lever i, fast jag tror vi i familjen Krantz jobbar mycket tvärtom. Johan är den som lagar mat, planerar matinköpen m.m., jag målar om lägenheten, borrar och sätter upp hyllor m.m. Johan är den varma och ömsinta, jag kanske mer den raka och något kalla personen. De manliga och kvinnliga stereotypiska könsrollerna och egenskaperna är många gånger tvärtom i denna familj. Men vi har väldigt roligt åt detta, så också våra familjer! Men jag vet att jag inte är ensam om denna rollfördelning och samboendet med en något opraktisk man... inga namn nämnda, men det är fler än mannen i min familj som inte kan skilja en jordad mot en ojordad kontakt.

Tack & hej!

KRAM

En mer eller mindre exakt inramning av min dag. Har ingen aning om vem den intresserar, förmodligen ingen. Men utgångspunkten, var att jag satt och funderade över vad som hänt under min dag..., visste inte då att det skulle bli så detaljerat...

06.15 Väckarklockan ringer

06.24 Väckarklockan ringer

06.35 Väckarklockan ringer. Johans väckarklocka ringer. Malte ropas upp i sängen

06.40 Uppstigning. Snabb marsch till duschen.

07.00 Dåligt humör, hittar inga kläder, Johan pratar för mycket, hittar fortfarande inga kläder.

07.10 Äter en tallrik fil med solrosfrön och russin, bläddrar igenom SMP, Johan pratar fortfarande väldigt mycket, plus att han sätter på radion som spelar någon melodi samtidigt som han sjunger på en annan. Jag är irriterad. Gift par med olika morgonhumör.

07.25 Går med Malte runt huset. Plutten är seg och ska markera överallt. Vi har bråttom...

07.30 Kör ut till dagiset.

07.40 Leker med Malte vid dagiset. Han är en hejare på att gå i lekställningen!

07.50 På väg hem igen. Njuter av Kent, "Utan dina andetag", tre gånger...

08.05 Sitter på cykeln på väg mot tåget. Kör som en galning tvärs genom stan.

08.12 Sitter på tåget och ringer efter Jennie..., hittade inte henne i folkvimlet.

08.15 Sitter med Jennie

08.30 Vi blir utskällda av en dansk man för att vi sitter och talar med varandra när vi sitter i den tysta vagnen. Men Jennie är noga påläst och kommenterar att man visst får tala där, bara man gör det tyst. Vi blir sura och gör demonstrativt väldigt sura miner.

08.55 Framme i metropolen Älmhult, promenad till Haganässkolan.

09.08 Stiger in i personalrummet, för att därefter besöka toaletten, måste ju se till att man fortfarande ser ok ut...

09.10 Kliver in på mitt arbetsrum. Två kollegor är på plats. Hänger av mina kläder för att bege mig till matsalen och äta frukost.

09.25 Kollar igenom dagens lektioner.

10.00 Möte med en elev.

10.30 Jobbar med min pedagogik-utbildning. Inser att det är massor att göra!

11.30 Kopierar uppgifter och texter till elever.

12.00 Hamnar i samtal med några elever.

12.30 Lektionen påbörjas med årskurs ett. De jobbar nu med att skriva egna annonser där de söker olika medarbetare, sen får övriga i klassen söka varandras jobb, för att därefter få komma på intervju.

13.15 Beger mig till skolsköterskan. Har under hela förmiddagen haft en obekväm och lite jobbig smärta över bröstkorgen. Blir direkt skickad till vårdcentral för EKG m.m. Blir lite småkaos. Får träffa sjuksköterska och läkare, men jag verkar frisk:)

15.15 Tillbaka på jobbet. Går förbi cafeterian för att få upp blodsockernivån och mätta hungern. Sätter mig ned med några elever.

15.25 Tillbaks på arbetsrummet... inser att jag inte alls har hunnit med det jag tänkt under dagen.

15.35 Personalmöte

15.47 Beger mig tillsammans med mina pendlarvänner mot tåget.

16.02 Åter med Jennie på tåget, i en kupé där vi får tala! Restiden ägnas till våra händelser under dagen, midsommarplaner och den intressanta iakttagelsen att min idol Lena Ph och Jennies idol Orup tillsammans gästar Växjö i november - tjejkväll?

16.47 Åter i Växjö och en runda på stan. Det finns ju två kära underbara vänner som fyller år under morgondagen.....

17.45 Kliver in i lägenheten och möts av en väldigt glad Malte. Snabbt klädombyte.

17.50 Promenad med Malte.

18.30 Johan ringer och möter oss.

18.40 Hemma igen. Vi inser att vi behöver åka och handla.

18.50 Krantz besöker Kvantum

19.05 Ute ur Kvantum med ingredienser till tacos.

19.15 Hemma igen. Jag städar, plockar, ringer mamma. Johan lagar mat, ringer sin mamma.

20.10 Tacos i soffan tillsammans med Andra Avenyn.

20.30 Jag fortsätter städa, Johan gör i ordning i köket.

20.45 Johan har lagt sig i soffan och njuter av allsvensk fotboll.

21.20 Jag sätter mig ned i soffan, kollar på TV och sätter datorn i mitt knä och här sitter jag nu och skriver.

22.10 Lägger in dagens blogg..

Trolig fortsättning...

22.15 Kvällspromenad med Malte

22.25 Lägger fram morgondagens kläder, pysslar lite i hemmet

22.40 Tvättar mig

22.50 Lägger mig ned, läser SMP, och någon elevs arbete/prov

23.30 Släcker lampan

zzzzzzzzzzzzzzz

05.50 Väckarklockan ringer

Som sagt...., en väldigt detaljerad redogörelse för dagen.

Tack & hej!

KRAM

Helgen har tillbringats på Öland. Följande har skett:

- Takpannorna på friggeboden har börjat läggas på plats

- Ölandsstenen har efter tungt bärande och körande hamnat på stugans tomt

- Årets första gräsklippning har gjorts!
- Årets tantvarning har tilldelats mig, för att jag irriterade mig över att ett flickfotbollslag tältade en bit från stugan där det råder "camping förbjudet". Förbudsskyltar i naturen bör respekteras.

- Bortskämda som vi alltid är, har våra föräldrar som vanligt servat oss med en massa mat och fika...Det borde vara tvärtom, väl?

- Besök på Fredriksskans för att bevittna matchen, Kalmar FF - Hammarby. Det var kul och slutade perfekt, 1-0. Intryck från matchen:

....Gillar inte feta gubbar som sitter och klagar över att killarna springer för sakta...

....Gillar heller inte folk som är så desperata att de måste tända ciggen mitt i folksamlingar...
.....15 kr för en kopp kaffe och 15 kr för en korv. Det är för dyrt. Stackars barnfamiljer, inträde och lite fika i pausen... det blir dyrt.

....Efter detta gnäll, vill jag säga att det är mycket trevligt att gå på allsvensk fotboll! Det är härlig stämning, spännande och roligt.

- Ibland kan man bli snabbt engagerad i något man inte alls räknat med ska ta ens intresse... lyssnade på radion igår och kom direkt in i straffläggningen i finalen mellan Warberg och AIK. Som den småortsmänniska jag är, bestämde jag mig genast för att heja på Warberg, och tur var väl det...

- Ser nu på ett pinsamt program på Kanal 5, "Sanningen ögonblick" Det vidrigaste jag någonsin sett. Personerna ska svara på olika pinsamma frågor. Frågor som dyker upp: "Är du attraherad av någon av din frus väninnor?". Mannen svarar "ja" och enligt lögndetektorn är detta också sant. Detta för 75 000 kr! Nästa fråga "Är din fru den bästa sexpartnern du haft?" Mannen svarar "ja", lögndetektorn säger falskt, och mannen åker ut ur tävlingen med noll kronor i fickan..., och en sprucken relation?! Detta är pinsamhets- och förnedrings TV på hög nivå. Blir förbannad på mig själv att jag sitter och ser färdigt programmet. Hur kan man för så "lite" pengar vilja ställa upp och riskera så mycket? Desperat, behov av att få ett par minuter i TV, fattig, bara dum i huvudet.., vad är anledningen? Sen avskyr jag den här typen av amerikanska program med lögndetektorer..., känns absurt löjligt och icke trovärdigt. Nä fy tusan!!!

Tack & hej!

KRAM

Ikväll gästade Rydaholm Granvallen. Många var vi som hade tagit oss dit. Jag kom strax efter matchen startat och fick visa mitt nyvunna VIP-kort. Malte som alltid blir lite tokig i sådana här folkfester drar med mig åt höger och vänster. Vi träffar många människor vi känner igen och det är full glädje på ett soligt Granvallen. Äntligen hittar jag fram till hela familjen Ljungdahl; Jennie, Staffan, Alva, Per-Sture och Margaretha plus den alltid underbara Kristian Ferm, men han tillhör väl nästan familjen? Malte blir ännu mer tokig av glädje. Alva pekar och letar efter Johan. Vilken söt tjej hon är! Första halvlek ägnas till att hälsa på alla och ha koll på Malte.

Vid paus ska Staffan och jag bege oss upp i skogen för att busa av hundarna. Simba är lugn och går och strosar, medan Malte vill ha pinnar som ska kastas. Och så händer det. Staffan kastar en pinne och skriker till. Han får ett sår i fingret, det ser inte så mycket ut till världen. Men vi beger oss tillbaka. Hundarna lämnas till den något hundrädda Ferm. Jennie kollar på såret, som i sin tur kallar på Per-Sture, som kallar på Margaretha... ingen kan få ut spetan. Det blir lite kaos. Jag går tillbaka till Ferm för att se hur det går med hundarna. Ferm står då och talar med en man och säger "ja visst är han fin, lilla Nicklas. Nicklas sitt fint". Det är Malte han talar om. Ferm vet mycket väl att Malte heter Malte. Jag väljer att inte avbryta Ferm i sitt seriösa hundprat med mannen. Ferm förklarar vidare att Nicklas är "blandras av olika raser". Mannen säger att han tycker "Nicklas liknar en Golden retriver". "Mmm", säger jag. För er som känner gode Ferm, förstår att detta är en mycket rolig situation.

Staffans finger blir inte bra och de väljer därför att åka till jourläkarna. Kvar fick jag Simba och Ferm att ta hand om. Men vi hade trevligt, tills 94:e minuten, då Rydaholm får in ett mål. Matchen slutar 0-1. Mycket orättvist. Jag är egentligen inte särskilt sportintresserad, men ibland när jag tittar på när Johan spelar kan jag få en enorm adrenalinkick och bli supernervös. Jag blev verkligen skitsur när det blev mål! Så fruktansvärt orättvist.

Hemvägen blev också intressant... Jag, Ferm och hundarna beger oss alltså mot Växjö. Vägen mellan Gemla och 23:an är en raksträcka där det är rätt frestande att gasa på, vilket jag också gjorde. Men så fick jag konstigt nog en känsla av att jag borde sakta ned. Tur var också det, för på vänstersidan framför bilen dyker ett stort vildsvin upp. Vi blir båda paffa. Ingen av oss har sett ett vildsvin så nära. Shit, vad stora de är! Efter "Pappa vildsvin" kom "Mamma vildsvin" med 6-7 ungar. Bilfärden fortsätter mot Hovshaga. Från ingenstans dyker en polisbil med blåljus upp bredvid. "Fan" tänkte jag, nu har jag kört för fort, och inget körkort har jag med mig..., men det var någon annan dom jagade som tur var...

Men stackars familjen Ljungdahl... Förra fredagskvällen ägnade de fram till klockan halv tio på jourläkarcentralen för att lilla Alva mådde dåligt, och ikväll hamnade de där igen, men med Staffan. En liten speta... som en del sa och skrattade åt Staffans åmande på Granvallen, då han bredvid sig har en höggravid fru som haltar då ledbandet är av till 90 %. Men det var en 4 cm lång speta, vilket resulterade i bedövningsspruta, stelkrampsspruta och en inlindad hand. För övrigt fick familjen Ljungdahl idag en parkeringsbot och Alva ramlade och fick ett jack i pannan.

Malte ber hemskt mycket om ursäkt till Staffan för denna incident och vi önskar hela familjen Ljungdahl en lugn och skön helg!

En händelserik kväll, helt enkelt. För er Gransholmsfans som särskilt gillar player nummer fyra, kan gå in på www.sr.se/kronoberg och lyssna till hans ljuva stämma om matchen.

Tack & hej!

KRAM

Talade idag med mina elever om vikten av målmedvetenhet. Utan ett mål i sikte går vi runt som vilsna höns och får aldrig uppleva den underbara känslan av att sakta närma sig något man länge längtat efter. Mitt mål har denna våren varit Göteborgsvarvet. Idag kändes det som att jag tog mig ett steg närmare. Jag sprang ikväll 18 km. Nu är det bara 3 km kvar. Jag börjar känna vittringen av måluppfyllelse. Det är en härlig och stolt känsla.

Idag hände en liten pinsam sak vid tåget. Precis när jag ska kliva på tåget börjar en man, som jag mycket väl känner igen, tala med mig. Han frågar mig hur det går med undervisningen och eleverna. Det pinsamma är att jag inte alls kan placera honom, jag har troligtvis talat med honom på någon tågresa, men kommer inte alls ihåg med vad eller vart han jobbade. Min fråga till honom blev, "hur är det själv på jobbet?" Mannen svarar att "det är ju mycket nu, men så är det ju dessa tider", jag nickar och instämmer, men har ingen aning till vad det är som är mycket just nu. Samtalet fortsätter några minuter med detta prat... Men var tusan jobbar han? IKEA är ju ganska stor sannolikhet, men med vad i såfall.... Jag blir tokig när jag inte kommer på det... Han måste tyckt jag var konstig, och det var jag, för min hjärna gick i högvarv samtidigt som jag försökte låta förstående och intresserad.

Idag gav jag säsongskortet till allsvenskan i present till Johan. Gladare kan nog ingen person bli. Johan sprudlade av glädje! Tur att KFF också vann kvällen till ära.

Tack & hej!
KRAM

Vi tillbringade helgen i vår sommarstuga på Öland och i Kalmar. Helgen inleddes med grävarbete på fredagskvällen... Lördagen fortsatte med mer vuxenarbete, som att åka till tippen med en massa skräpsaker. Där möttes vi av "supersopsorterarna" som ville veta allt om vad vi hade på släpvagnen. Suck.

Med det stora momentet under lördagen var givetvis Johans match på Fredriksskans. Gransholm mötte Kalmar AIK, och som Johan längtat efter denna seriepremiär och dessutom att få inleda den på favoritlaget KFF´s hemmaarena! Arenan kändes dock aningen stor denna eftermiddag. Tommy och jag satt frusna på läktaren tillsammans med max 100 personer, som också frös. Det var ruskigt kallt. Vi kunde i alla fall välja sittplatser utan konkurrens. På fredag är det match igen, hemma på Granvallen. Gransholm som aldrig lirat så här högt (division 3), har året till ära byggt en läktare och föreningen har aldrig varit stoltare. Denna stolthet och invigning av läktare kan jag inte tänka mig att missa, och ska därför givetvis besöka Granvallen på fredag kväll. Johans tidigare påhopp om att jag har dålig matchnärvaro, ser ut att ändras inför denna säsong. 

Föreningsliv är rätt imponerande. Jag gillar såna här små klubbar som Gransholm och den enorma energi, gemytlighet och hjälpsamhet som finns i klubben och byn.

- Till ett kallt Kalmar följde ett 30-tal personer med i spelarbussen för att stödja killarna. Fantastiskt!

- Mammorna som inför varje match brer baguetter till killarna, både till ditresan och hemresan.

- Mammorna vars söner för länge sedan slutat spela i klubben, men som ännu står och lagar mat till killarna då de har fotbollsfest och sedan skjutsar dem in till stan på kvällen för nattligt stoj.

- Byborna som aldrig missar en hemmamatch.

- Pappan som alltid springer runt och skapar vågen hos publiken.

- Mammorna som till varje match lagar våfflor.

- Spelarna som aldrig gnäller över att de inte får någon ersättning, till och med betalar sina egna skor gentemot många andra klubbar, utan spelar och glädjs för gemenskapen.

Som sagt det är rätt häftigt..., ännu mer häftigt är att det finns mängder med sådana här små klubbar. Ölandsbladet (största... (och enda) tidningen på Öland) hade i helgen en bilaga som handlade om alla fotbollsklubbarna inför säsongspremiärerna. Man blir förvånad över att det fortfarande finns så många klubbar i byarna och orterna. Det är enormt häftigt.

Lördagskvällen avslutades med fest hemma hos Fredrik & Cecilia, som nyligen flyttat till Varvsholmen. Vilken lägenhet, så fin!! Där träffade vi gamla kompisar som vi inte sett på länge, vilket var riktigt kul! Det blev en kanonkväll, med mycket skämt och diskussioner... kanske en hel del om "fel" ämnen..., det var någon som sa att man inte ska diskutera sex, politik och religion med sina vänner... Men ack så lätt man hamnar där. Jag är långt ifrån gammal, men jag kan ändå dra slutsatsen att jag var en bättre "festare" som 18-åring än 25-åring. Jag förstod aldrig i skolbänken att alkohol som en drog är ett "nedåttjack"... jag förstår det nu..., för man blir då inte piggare, och framförallt inte dagen efter. Kanske detta också kan tillskrivas en vuxenpoäng. Söndagen blev en seg och slö dag, men vi fick en fin och lång promenad tillsammans med Fredrik och Cecilia på Svinö. 

Den nya veckan har inletts och för att summera dagen kan nämnas:

- Det är väldigt trevligt att ha Jennie som tågsällskap
- Andra Avenyn har aldrig varit bättre!

- Ibland känner jag mig verkligen som en riktigt god löpare, sprang ikväll på en mycket bra tid..., det är märkligt hur psyket påverkas i sådana här situationer. Jag kände mig ungefär snyggast och bäst i världen när jag klev in i lägenheten.

- Köttbullar och makaroner är en underskattad maträtt och Malte håller med.

- Talade med Sara idag, som med stor längtan såg fram emot golfresan till Spanien. De åker imorgon. Lite avundssjuk... sol och värme i Spanien hade känts skönt just nu.

Tack & hej!

KRAM

Jag var ikväll ute och joggade. Som vanligt springer jag med min mobil och hörlurar till denna så att jag kan lyssna på radio. Mitt under rundan ringer det på mobilen, men det förstår jag inte, för när hörlurarna sitter i mobilen så ringer det inte högt, utan musiken tystnar bara. Av någon anledning måste jag kommit mot knappen att svara på samtalet,  men som sagt jag fattar inte att jag svarat och att hunddagiset som ringer nu hör mig. Eftersom jag var ute och sprang så flämtade jag en hel del rakt i öronen på hunddagiset. Efter ett tag undrade jag vad som hände med musiken och ser då att hunddagiset ringt och att samtalet varat nästan en minut. Mina flämtningar från joggingen, kan ju också uppfattas som flämtningar från någon annan fysisk aktivitet som kanske mer hör hemma i sängkammaren. Jag blir lite smågenerad och fnittrig av tanken om de tror att jag utövade den sistnämnda aktiviteten, och sanningen är att när jag ringer upp hunddagiset så skrattar dom en hel del...

Tack & hej!
KRAM

Vi satt igår och tittade på matchen Liverpool-Arsenal, där det blev ett litet spännande slut. Steven Gerrard skulle lägga straff. Då säger Johan i helt allvarlig ton; "usch vilken press han måste känna, jag som var så nervös när jag skulle lägga straff i senaste Årydscupen". Det tyckte jag var lite kul. Faktum är att Johan också överlät till Emil 17 år att lägga straffen. Ännu mer roligt, tycker jag.

Johan har verkligen ett enormt intresse för idrott, främst fotboll. Jag är faktiskt imponerad över att han sätter sig in och är så totalt engagerad i alla matcher. I denna familj följer vi både allsvenskan, premier league, serie A, champions league och vad nu den spanska ligan heter... Jag är imponerad i den meningen, att jag själv aldrig haft något intresse som jag brunnit så mycket för. Det verkar kul att ha ett intresse.

Bild på min ständigt aktive make...



Tack & hej!
KRAM

- En elev i årskurs ett påpekade att jag så lika gammal ut som dem. Ska jag ta det som positivt? Fyller 26 år i år, men liknar en 17-åring?

- På tåget satt idag en ung poppig kille i min egen ålder och talade i mobiltelefon. Han ringde upp den ena vännen efter den andra. En av vännerna talade han engelska med, han skulle för denna vän redogöra om sin dag i plugget. Han hade i skolan fått frågan "what do you think about your native language?", skrattande förklarade han vad han svarat; "it´s lika my nose, I can do nothing about it"... och så skrattade han ännu mer högljutt. Jag gillar inte människor som skrattar åt sig själva.

- Tjejkväll hos Sara ikväll. God mat! God kaka! Ingen vinst på våra triss (Uffe har kanske rätt i sin sannolikhetslära). Prat om händiga makar, mindre händiga makar, tafatta makar, hungriga makar, starka fruar, energiska fruar, otåliga fruar, gnälliga fruar, spanjorska fruar. Inga namn nämnda.

- Gevalia-reklamen, oväntat besök, med badkarlet som trillar ner från övervåningen kan kännas ganska nära ibland. Ingen mer förklaring kring detta idag.

- Allsvensk premiär på Fredriksskans. Johan missade denna och tillbringade kvällen i Tipshallen. Butter.

Tack & hej!
KRAM

Johan är väl inte personen som gillar att laga mat och pyssla här hemma. Det är det inget att hymla med, tvärtom brukar vi ha ganska roligt åt det och det är många i vår omgivning som driver med Johan och hans tumme mitt i handen och den lugna inställningen till hemma-arbete (kan vi inte göra det imorrn...?).

Som Anita sa vid bröllopstalet; "Att laga mat har du själv inte varit så intresserad av. Ett helt år efter gymnasiet gick du till matsalen på din gamla gymnasieskola och åt middag av ren bekvämlighet. Och korvkiosken på Erik Dahlbergs väg förlorade en bra kund när Johan flyttade till Växjö." Eller som pappa beskrev Johan "Alltid trevlig, hjälpsam och tacksam när han själv får hjälp. Och det behövs ibland." (med särskilt tryck på sista meningen). Johans lovord kom istället att hamna kring hans ständiga omtänksamhet..., men idag tänkte jag säga att vinden kanske har vänt gällande det tidigare nämnda. Johan har vid flera tillfällen senaste veckorna lagat mat, det är städat när jag kommer hem, han ser med stor förväntan fram emot renovering av den nya lägenheten (!), tycker det är kul med jobb i stugan och ser fram emot ommålning av huset i sommar (!).Hur kommer detta sig? Vad har hänt? Johan somnar inte ens längre av när jag kommer full med energi och berättar om mina nya idéer och projekt kring det ena och det andra. Men observera, jag skrev att vinden kanske har vänt, jag vågar inte ta i mer..., framtiden får utvisa - men jag ser med spänning framåt.

Tack & hej!

KRAM

Idag har jag varit vakt på högskoleprovet. Mycket intressant. Högskoleprovet är en typiskt byråkratisk, statlig, formalistisk, stelbent aktivitet. Kunde inte komma på fler tråkiga ord. Jag gjorde själv högskoleprovet två gånger under min gymnasietid, men hade glömt bort att det var så formalistiskt utfört. För en vecka sedan fick jag ett häfte omfattande mer än 40 sidor angående hur provet går till, vad som händer med fusk m.m. I häftet står det bland annat att vid fusk bör polisanmälan övervägas. Hmm, räcker det inte enbart med att provet stryks? Undrar just vad konstapeln hade sagt om man hade anmält en fuskare. Prioriteringsfall nummer ett?!

Som den typiska universitetsvärlden är uppbyggd i ett hierarkiskt system, likaså var det gällande oss som vaktade. Eftersom detta var min första gång är jag "assistent", de som varit med en gång förut är "provledare", sen finns det också en som är någon form av huvudprovledare. Ersättningen skiljer sig också rätt mycket mellan dessa nivåer, så nu måste jag hänga med till nästa högskoleprov så att jag får upp min statliga lön.

Till detta prov, kom ett antal personer från ett universitet i närheten (vilket det nu kan vara) och styrde som provvakter. Dagen börjar med att man tar legitimation på personerna innan de går in i klassrummet. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt det ironiska i att jämföra fotobilden med personen och kände mig som en nattvakt på ett disco, vilket jag också påtalade men fick då onda blickar på mig från en av de rutinerade vakterna. Vid en fika påtalar en annan vakt att han började provet lite tidigare än utsatt tid, vilket också fick samma person som tittade med ond blick på mig att bli alldeles bestört; "så får man absolut inte göra". Jag sa senare vid en annan fika att jag precis suttit och kryssat i provet som varit i blocket innan och att jag liksom provdeltagarna nu väntar spänt för facit som presenteras på eftermiddagen. Detta skulle jag inte sagt, som provvakt skulle man inte fokusera på annat än vakta. Suck. Men han tyckte nog att han hade ett alldeles utomordentligt viktigt jobb. Jag glädjer mig med honom.  

Något positivt var att statistikdelen och matematikdelen gick riktigt bra för mig, när jag kollade nyss. Orden var också över förväntan; 26 av 40 rätt. Fin seger, för den som aldrig läser böcker....

Malte har idag varit i Älmhult hos familjen Gustafsson. Han verkar mycket nöjd med sin dag och verkar ha fått rikligt med promenader, vilket är kul! Det verkar också som att fru Gustafsson var nöjd, då hon idag fått ut sin make i friska luften. Nu hoppas vi alla på att få fortsätta se herr Gustafsson ute och röra på sig, särskilt med tanke på att herrn nu ingår i mitt pulslag på jobbet, där vi ska tävla om att få ner pulsen.

Tack familjen Gustafsson! Malte hälsar!

Tack & hej!

KRAM

Läste häromdagen om en bok som kom ut i mars, med titeln "Ett kreativt kaos - oredans fantastiska möjligheter". Författarna hävdar att det finns en stor potential i att ha en viss oreda i sitt arbetsliv. Länge har det talats om hur vi ska skapa ordning och reda för att bättre kunna strukturera upp vårt arbete, men dessa författare går tvärt emot och anser att måttligt oorganiserade personer och organisationer har större återhämtningsförmåga, de är även skickligare, mer kreativa och i allmänhet effektivare än de som är väldigt organiserade. Som jag längtat efter detta uttalande! Äntligen får jag försvar för mitt ständiga stökiga skrivbord, känner mig rent av ganska nöjd med det.

Tack & hej!
KRAM

Sitter just nu på mitt arbetsum. Vi har besök av tyska studenter och lärare, och inatt bor jag här tillsammans med dem.

Jag har ikväll gjort en analys av mina språkkunskaper, den lyder enligt följande: Jag har väldigt dåliga språkkunskaper och lider av tunghäfta när jag ska behöva tala engelska, MEN idag har jag träffat de som verkar ha lika eller mer bekymmer än mig. Jag kände mig helt enkelt ganska god på engelska, trots att  det mesta jag sa var väldigt konstigt - men allt är ju relativt. Sen undrar jag vad mina tyskakunskaper har tagit vägen? När flög dom ut ur i mitt huvud, eller landade de aldrig?Jag har ju trots allt läst tyska i sex år, ändå kan jag bara säga tre-fyra meningar plus räkna på tyska. Vilket tidsslöseri i livet, att ha ägnat så åtskilliga många skoltimmar till ett ämne som man sedan inte kan uttrycka de mest simpla sakerna, som vid vilken tid vi ska äta, vart vi ska samlas m.m. Detta får mig givetvis att tänka på min egen lärarroll, tänk om mina elever inte kommer att komma ihåg någonting från mina lektioner om några år...., eller knappt vad jag heter.... Nä, nu ska jag satsa på att bli den bästa och mest energiska läraren de haft, som ska sätta avstamp för alltid i elevernas minnen!!!

Det är rätt tomt på ett arbetsrum klockan halv elva på kvällen. Nästan lite eko. Talade nyss med Johan & Malte (ja, jag fick faktiskt säga ett par ord till Malte, och han talar med mig!), de verkade ha det mysigt och hade ätit tacos ikväll. Saknar er.

God natt!

Tack & hej!
KRAM