CISSI

Ikväll gästade Rydaholm Granvallen. Många var vi som hade tagit oss dit. Jag kom strax efter matchen startat och fick visa mitt nyvunna VIP-kort. Malte som alltid blir lite tokig i sådana här folkfester drar med mig åt höger och vänster. Vi träffar många människor vi känner igen och det är full glädje på ett soligt Granvallen. Äntligen hittar jag fram till hela familjen Ljungdahl; Jennie, Staffan, Alva, Per-Sture och Margaretha plus den alltid underbara Kristian Ferm, men han tillhör väl nästan familjen? Malte blir ännu mer tokig av glädje. Alva pekar och letar efter Johan. Vilken söt tjej hon är! Första halvlek ägnas till att hälsa på alla och ha koll på Malte.

Vid paus ska Staffan och jag bege oss upp i skogen för att busa av hundarna. Simba är lugn och går och strosar, medan Malte vill ha pinnar som ska kastas. Och så händer det. Staffan kastar en pinne och skriker till. Han får ett sår i fingret, det ser inte så mycket ut till världen. Men vi beger oss tillbaka. Hundarna lämnas till den något hundrädda Ferm. Jennie kollar på såret, som i sin tur kallar på Per-Sture, som kallar på Margaretha... ingen kan få ut spetan. Det blir lite kaos. Jag går tillbaka till Ferm för att se hur det går med hundarna. Ferm står då och talar med en man och säger "ja visst är han fin, lilla Nicklas. Nicklas sitt fint". Det är Malte han talar om. Ferm vet mycket väl att Malte heter Malte. Jag väljer att inte avbryta Ferm i sitt seriösa hundprat med mannen. Ferm förklarar vidare att Nicklas är "blandras av olika raser". Mannen säger att han tycker "Nicklas liknar en Golden retriver". "Mmm", säger jag. För er som känner gode Ferm, förstår att detta är en mycket rolig situation.

Staffans finger blir inte bra och de väljer därför att åka till jourläkarna. Kvar fick jag Simba och Ferm att ta hand om. Men vi hade trevligt, tills 94:e minuten, då Rydaholm får in ett mål. Matchen slutar 0-1. Mycket orättvist. Jag är egentligen inte särskilt sportintresserad, men ibland när jag tittar på när Johan spelar kan jag få en enorm adrenalinkick och bli supernervös. Jag blev verkligen skitsur när det blev mål! Så fruktansvärt orättvist.

Hemvägen blev också intressant... Jag, Ferm och hundarna beger oss alltså mot Växjö. Vägen mellan Gemla och 23:an är en raksträcka där det är rätt frestande att gasa på, vilket jag också gjorde. Men så fick jag konstigt nog en känsla av att jag borde sakta ned. Tur var också det, för på vänstersidan framför bilen dyker ett stort vildsvin upp. Vi blir båda paffa. Ingen av oss har sett ett vildsvin så nära. Shit, vad stora de är! Efter "Pappa vildsvin" kom "Mamma vildsvin" med 6-7 ungar. Bilfärden fortsätter mot Hovshaga. Från ingenstans dyker en polisbil med blåljus upp bredvid. "Fan" tänkte jag, nu har jag kört för fort, och inget körkort har jag med mig..., men det var någon annan dom jagade som tur var...

Men stackars familjen Ljungdahl... Förra fredagskvällen ägnade de fram till klockan halv tio på jourläkarcentralen för att lilla Alva mådde dåligt, och ikväll hamnade de där igen, men med Staffan. En liten speta... som en del sa och skrattade åt Staffans åmande på Granvallen, då han bredvid sig har en höggravid fru som haltar då ledbandet är av till 90 %. Men det var en 4 cm lång speta, vilket resulterade i bedövningsspruta, stelkrampsspruta och en inlindad hand. För övrigt fick familjen Ljungdahl idag en parkeringsbot och Alva ramlade och fick ett jack i pannan.

Malte ber hemskt mycket om ursäkt till Staffan för denna incident och vi önskar hela familjen Ljungdahl en lugn och skön helg!

En händelserik kväll, helt enkelt. För er Gransholmsfans som särskilt gillar player nummer fyra, kan gå in på www.sr.se/kronoberg och lyssna till hans ljuva stämma om matchen.

Tack & hej!

KRAM