CISSI

Vid elvatiden på kvällen den 9 juni 2009 gick jag och la mig till sängs. Irriterad över en riktig skitdag på jobbet, ett trist styrelsemöte under kvällen och av att jag inte kunnat sy till min balklänning till dagen efter så snyggt. Lite magvärk började komma krypande. Tänkte att det berodde mest på att jag inte fått i mig någon middag under dagen och att det allmänt hade varit en rätt jobbig dag... Magvärken gick över till värkar under natten och hela lägenhetshuset fick höra mina skrikande krämpor. Vid 5-tiden på morgonen var vi på BB och 9.45 den 10 juni kom Greta till världen! Elva dagar för tidigt, men varmt välkommen!!!

Att Greta kom till världen lite tidigare än beräknat blev ändå lite av en chock. Jag hade inte slutat jobba och kände mig, trots 9 månaders graviditet, väldigt oförberedd. Jag inser i efterhand att jag var rätt orolig under graviditeten, rädd för att något skulle gå fel. Jag vågade nog aldrig tro att allt skulle gå bra, därför hade vi i stort sätt inte köpt någonting. Allt blev genast lite kaos i vårt liv. Så här i efterhand önskar jag definitvit att jag slutat arbeta tidigare. Jag tror att man behöver den stunden i lugn och ro, att landa från allt arbete och förbereda sig in på vad som komma skall.

Imorgon stundar alltså min prinsessa Greta Elsa Märta-Louise Krantz 1-årsdag! Ballonger är uppsatta, paketen inslagna och tårta ska bakas! Till helgen blir det firande * 2. Med släkt på lördagen och bebbekompisarna på söndagen.

Jag älskar dig min lilla prinsessa!

Vad ska jag bli när jag blir stor? En fråga som jag tror man aldrig riktigt har svaret på. Alltid finns det nya drömmar och visioner som tar liv. Frågan har varit högst aktuell under dagen. Jag har varit och sagt "adjö" till mina elever, som idag tog studenten! Framför dem väntar ett helt härligt liv. Unga underbara människor som funderar över rädslor och förhoppningar om vart framtiden ska ta dem. Glädje blandas med sentimentalitet.

Jag fick idag av eleverna en väldigt fin klassbok som de gjort, där det bland annat finns kommentarer om mig. Idag råder det ingen jantelag i min blogg. Jag vill tvärtom stoltsera över vilka underbara omdömen jag fått från mina elver.
"Du är en så sjukt härlig tjej, och jag saknar verkligen dig i skolan:)"
"Världens bästa Cissi! Saknar dig efter din mammaledighet"
"Du är verkligen toppen och hjälper till så fort det är något. Jag kan verkligen prata med dig"
"En riktig förebild"
"Vår ankmamma"
"Kommer sakna dig i vuxenlivet"
"Alltid med ett stort leende på läpparna"
"En som man kan prata sina problem med"
"Lättpratad och omtänksam"
"Smart och rolig"
"Håller koll på oss"
"Som en mamma till oss alla i klassen"
"Jätte fin klädstil"
"En av de bästa lärarna i världen"
"Sympatisk och bra på att lära ut på ett roligt sätt"
"Positiv"
"Påhittig"
...

Det finns inga ord som kan beskriva den rördhet och glädje som infinner sig, när jag tar del av vad mina elever har skrivit. Jag känner mig lyckligt lottad som får vara med och vara en del i så många personers liv.

När vi möter er elever i årskurs ett är ni, ursäkta mig, ofta rätt omogna, retsamma och energikrävande. När ni sen tre år senare har genomgått en resa som ofta är utan dess like, blir man så rörd och stolt! Stora bamsekramar från buskillarna, som nu blivit långa ståtliga unga män. Varma kramar från elever som man haft flera "turbulenser" med. Det är långa kramar, det är tårar, det är fina ord.

Efter en sådan här dag känns det som att alla bitar faller på plats i en del av livets stora pussel. Jag är rörd och känner än mer än tidigare en stor ödmjukhet och vördnad inför min yrkesroll.

Vad jag ska bli när jag blir stor?, är det givna svaret efter en sådan här dag givetvis att fortsätta vara lärare!

Tack alla underbara elever för att ni finns, jag önskar er all lycka in i framtiden och känner en stor tacksamhet för att jag fått följa er och för allt ni har givit mig!

Så här såg jag ut på min baldag, juni 2001..., känns inte helt modernt idag:)