CISSI

I torsdags morse vaknade jag 07.22 till en helt fantastisk låt på P4. I det halvvakna tillståndet kom jag bara ihåg något om "47". Jag googlade sen som tusan efter låten och kunde inte hitta den, och hörde därför av mig till "Vaken-gänget" på P4 och undrade om denna låt. Jag tackar Per Brolléus för det snabba svaret och kan nu njuta av Odebrand med låten 47 days. Ljuvlig!
http://www.myspace.com/odebrandsplace

Rikedom kan upplevas på många olika vis. Goda vänner, fin familj, vara frisk och kry, gott om pengar och så vidare. Men det finns också en mindre form av rikedom, men som är nog så viktig. Jag talar om de där små stunderna i tillvaron som man bara njuter extra mycket av. Sådana stunder kan man bli rik av. Det kan vara att man hittar en halv chokladkaka gömd i skafferiet, mötet med en trevlig dam i Konsumkön...., eller varför inte den där stunden då man får krypa upp i soffan med filten runt sig och sjunka ned i veckans nya Svensk Damtidning! Desto fler sådana små stunder i ens vardag, som man lyser upp så där lite extra av, blir man enligt min tro lyckligare och "rikare" som person. 

Så till en liten fördjupning i veckans Svensk dam:
- Norska kungahuset är inspirerande. Tänk om Sverige fick en liten fläkt av Ari Behns och Mette-Marits tidigare okonventionella leverne. I och för sig är väl från början Victorias val av Daniel lite överrasknade, men det är inte i stil med Mette-Marit.... Eller på tal om fläkt, jämför Frankrikes presidentfru Carla Bruni med Filippa Reinfeldt. Det är vindstilla i Sverige kan man säga.
- Min favorit Kajsa Ernst har gått till altaret med den 17 år äldre Göran Stangertz. I kändisvärldens såpa är det inget märkvärigt med att det är fjärde gången som Stangertz går fram till altaret, eller att det råder 17 år mellan dem. I kändisvärlden finns inga gränser. Men varför sker bara sånt här i den världen? Jag hör sällan, nej förrästen aldrig, om någon i min omgivning som går och gifter sig för fjärde gången med en betydligt yngre eller äldre maka/make. Det känns som att något sådant skulle ses som väldigt uppseendeväckande och märkligt i "vår" värld, men inte i Svensk dam...
- Linda Nyberg 40 år berättar att hon drömmer om ett tredje barn. Imponerande säger jag.
- Peter Settman har fått sitt fjärde barn med sin andra fru. Hans förra fru är dotter till Janne "Loffe" Carlsson. Det sistnämnda var en nyhet för mig.

Många tycker kanske jag är en idiot, men jag njuter verkligen av att kliva in en stund i denna kändisdjungel. Det gör mig rikare. Vad som gör dig rikare är säkert något helt annat, kanske något som för gemene man anses som helt ointressant, men som just för dig är rikedom.

Varför har dom börjat med denna tråkiga underhållning? Den sabbar ett tidigare rätt skönt morgonprogram! Höra en tjej som springer runt andfådd på Coop och frågar 20 män, Är du jagad av Mix megapol? Det är INGEN bra underhållning, snarare bedrövlig! Självklart får man räkna med jobbig reklam och produktplaceringar när man lyssnar på en kommersiell radiokanal, men detta är riktigt låg marknadsföring av Mix megapol.

/Upprörd

Veckorna rullar förbi, och så var det åter dags för fredagsmys! Johan har ikväll komponerat en av sina favoritmiddagar, vilket är potatisgratäng och en köttbit. Klassisk rätt, men ack så gott!

Nu är det mys i soffan tillsammans med en Gott & blandat-påse..., min karaktär är det inget vidare med... Fast det är ju ändå fredag och veckan har innefattat två löparrundor och en eller två till lär det bli i helgen.

På sena eftermiddagen fick jag besök av min superkollega Jan, mycket uppskattat besök! Jan är en god vän till mig som kan beskrivas på följande vis:
- snackar med dialekt (stockholmare, som pratar väldigt mycket om allt och ingenting...., är rätt imponerad av den egenskapen som är bra att besitta som lärare)
- rolig (både jag och eleverna underhålls av hans skämt och långrandiga historier)
- hjälpsam (tänker mer på andra än sig själv)
- god lyssnare (Jan har hört mig beklaga mig om ditten o datten och alltid funnits där som en god lyssnare, så han kan minsann knipa käft ibland!)

En bild jag hittade på facebook. Jan tillsammans med några av mina avgångselever från förra läsåret. Tjusiga och fina på balen, vilket också var dagen då Greta föddes.



Imorgon ska jag bland annat träffa Hanna för en tur på stan med fika, medan våra makar ska ägna dagen åt kommunalt arbete. Det gäller marknadsföring av gymnasieskolorna på den viktiga, Öppet hus-dagen. Nej till Procivitas, John Bauer.... JA till den entreprenöriella och drivande kommunala skolan (obs, detta är inget skämt. Jag menar det verkligen!)

Har precis sett filmen Patrik 1,5 - helt fantastisk!

Idag har jag varit på byggmöte. Jag är ordförande i den bostadsrättsförening vi bor i, och för några veckor sedan började en omfattande renovering av vårt hus. Eftersom det finns ett visst personligt ansvar som ordförande var det med viss oro jag för dryga månaden sen skrev under avtalet som innebar en utgift på närmare en miljon kronor. Idag var det ett så kallat avstämningsmöte med byggföretaget och en byggtekniker. Mötet består av mig, Greta och ett antal män 50+. Jag avskyr att kategorisera, men det finns en viss grupp av människor, låt mig kalla dem ”gubbar” som jag tror är socialt inkompetenta kvinnomotståndare (håller jag på att bli feminist?). Jag kommer till mötet, som är i en lokal fem trappor ned, tillsammans med Greta och vagnen. Jag öppnar dörren och tjoar till glatt. Tre herrar säger avslaget hej. Ingen, jag upprepar ingen, hjälper till att bära ned vagnen de fem trapporna. Istället tvingas jag ”hacka” ned vagnen för trappstegen. Väl inne hälsas ett formellt handslag, ingen tittar på Greta. Då jag varken är byggtekniker eller byggingenjör är det delvis rätt svårt att hänga med under mötet. Rätt som det är får jag en förklaring med ett något flin på läpparna. Den tackar vi för. Greta rapar och gäspar passande nog därefter när hon tittar på gubben. Jag behandlas ungefär som luft och i denna stund undrar jag verkligen vad jag gör där. Känner mig så liten och utanför.

Vi kan ta ett exempel till av denna stereotypa kategori ”gubbar”. Jag var på styrelsemöte kvällen den 9 juni. Sex timmar efter avslutat möte ligger jag på BB och några timmar senare sa Greta hej till världen. En vecka senare, tisdagen den 16 juni, är jag åter igen på styrelsemöte med samma herrar som veckan innan. Den stora magen är borta och jag kommer glatt in i lokalen. Inte någon, jag upprepar mig här igen, inte någon väljer att kommentera. Som socialt inkompetenta fall sitter dom bara där och glor, jag väljer att öppna mötet och går snabbt igenom dagordningen och hoppar fikat. 2009 blir mitt sista år i denna styrelse. Jag är trött på ”gubbar”, trött på en rätt otacksam roll där bostadsgäster vill ha oförändrade hyror samtidigt som nya renoveringar och faciliteter – det går ju inte!!!!

Så kära män som jag känner, gå aldrig in i detta förfall av "gubbar".

Hösten har gjort sitt intåg hos oss. Borta är värmen och sommaren är snart ett minne blott. Vinden viner, löven visar sig i sin färggladaste prakt, den låga solen förmår inte att värma upp vår luft och kylan biter i kinderna. Fram med mössa, vantar och halsduk.

Var årstid har sin tjusning. Inte för att jag vill vara på tvären med alla som beklagar sig över mörkrets inbrott, men jag måste ändå uttrycka min förtjusning i mörkrets årstid. Värmeljusen som sprider mys i hemmet, krypa upp i soffan med en skön filt, nya säsongspremiärer på TV, en god kopp rykande varm choklad, stora gosiga koftor. Promenaderna eller joggingturerna ger frisk luft och med betraktande nyfikna ögon kan man se in i upplysta fina hem och få inspiration för inredning. Aldrig har heller hemmet sett så fint och städat ut som under mörkrets årstid.

Så för min del välkomnar jag dig kära Höst.

I helgen gick startskottet för mitt nya liv. Låter kanske lite kliché eller söndagsbilagetabloid. Men nu har det gått fyra månader sedan Greta föddes och min träning har väl i ärlighetens namn varit sådär…, lusten har liksom inte infunnit sig. Förvisso går jag väl på ständiga promenader, då Malte kräver sin mil om dagen, men det är heller inget man blir särskilt svettig av.

För visst är det en härlig känsla att känna hur musklerna i kroppen får jobba, svetten rinner, adrenalinet ökar och inte minst att man känner sig ruskigt snygg och bäst. Lördag och söndag började med varsina joggingturer. Kondisen verkar fortfarande vara rätt ok, men musklerna är som borttynade i min kropp. I söndags sprang jag hemifrån och runt sjön, något som jag förr tyckte var lätt som en plätt. Med en joggande lätt fot kände jag mig glad på vägen ned mot sjön. 43 minuter senare tillbaka med tunga fötter, ben av bly, och några svordomar i mitt huvud. Jag avskyr att känna att jag inte orkar. Men, som sagt, nu ska mitt nya träningsliv börja och jag ska bli en god löpare (ok nu kanske jag tog i lite, men en hyfsad löpare!). Dags för nya tag idag. Kanske är tiden nu inne för en klassiker...

Igår var det fjärde Johan Falk-kvällen på kort tid hos oss. Behöver jag säga att vi gillar dessa filmer?

Igår hade vi besök från Kalmar av Cecilia, Fredrik & lilla Alva. Det tråkiga värdet höll oss mestadels inne, med mat, fika, barngos och prat. Mycket trevligt besök!! Hoppas vi ses snart igen!

Tänk så kul våra tjejer kommer ha när de kan leka med varandra!! Än så länge är det nog mest vi föräldrar som vill att de ska ha kul tillsammans, de verkar inte riktigt förstå varandras närvaro...

Utöver allt barnprat, så kom kanske våra Thailandsplaner ett steg närmre..... Något kul att se fram emot!!

På kvällen kom Hanna & Magnus till oss. Mat, vin, öl, whiskey, efterrätt, godis...., man mår som man förtjänar idag, och dagen har sannerligen präglats av trötthet.... Riktigt rolig o flamsig kväll där alla vill höras mest, blir lätt så med tre lärare och en Nilsson:)
Hanna hade med sig en kul variant av TP!

Det är Johan jag talar om. Den mannen har verkligen flera sidor. Vi har arbets-Johan som jag uppfattar som en väldigt seriös, ordentlig och noggrann person som håller det privata långt ifrån arbetet. Undrar ens om hans elever vet att han fått barn? Sen har vi hemma-Johan, som alltid har spex på gång. Hittar på konstiga historier och är allmänt tramsig. Det finns så många exempel att berätta, allt från när Johan lurar sin familj till att vi ska vara med i Lyxfällan och svärmor gråter över sin son, till att han idag ringer och säger till svärfar att jag varit och hyrt en "erotisk" film, "Långt in i grottan". Bus nummer två för dagen var att Johan svarade i telefonen på ett säljarnummer som har ringt oss hela veckan, han svarade att hans fru "uppskattande och gärna" tog emot ett hembesök från ett försäkringsbolag nästa vecka. Det gör jag inte alls! Han är f*n inte normal.

För fem-sex veckor sedan ingick vi ett test. Om Johan kunde vara "normal" i en veckas tid. Det har ännu inte hänt. När det har gått fyra-fem dagar, så bara sprutar det ut dåliga historier, som han bara måste berätta.

Nu vill jag inte tala illa om min man, eller att det ska uppfattas så, för han har givetvis en massa goda sidor också! Han är himla snäll, givmild och omtänksam. Jag, Greta och Malte kommer alltid i första hand i denna familj!