CISSI

Idag har jag varit på byggmöte. Jag är ordförande i den bostadsrättsförening vi bor i, och för några veckor sedan började en omfattande renovering av vårt hus. Eftersom det finns ett visst personligt ansvar som ordförande var det med viss oro jag för dryga månaden sen skrev under avtalet som innebar en utgift på närmare en miljon kronor. Idag var det ett så kallat avstämningsmöte med byggföretaget och en byggtekniker. Mötet består av mig, Greta och ett antal män 50+. Jag avskyr att kategorisera, men det finns en viss grupp av människor, låt mig kalla dem ”gubbar” som jag tror är socialt inkompetenta kvinnomotståndare (håller jag på att bli feminist?). Jag kommer till mötet, som är i en lokal fem trappor ned, tillsammans med Greta och vagnen. Jag öppnar dörren och tjoar till glatt. Tre herrar säger avslaget hej. Ingen, jag upprepar ingen, hjälper till att bära ned vagnen de fem trapporna. Istället tvingas jag ”hacka” ned vagnen för trappstegen. Väl inne hälsas ett formellt handslag, ingen tittar på Greta. Då jag varken är byggtekniker eller byggingenjör är det delvis rätt svårt att hänga med under mötet. Rätt som det är får jag en förklaring med ett något flin på läpparna. Den tackar vi för. Greta rapar och gäspar passande nog därefter när hon tittar på gubben. Jag behandlas ungefär som luft och i denna stund undrar jag verkligen vad jag gör där. Känner mig så liten och utanför.

Vi kan ta ett exempel till av denna stereotypa kategori ”gubbar”. Jag var på styrelsemöte kvällen den 9 juni. Sex timmar efter avslutat möte ligger jag på BB och några timmar senare sa Greta hej till världen. En vecka senare, tisdagen den 16 juni, är jag åter igen på styrelsemöte med samma herrar som veckan innan. Den stora magen är borta och jag kommer glatt in i lokalen. Inte någon, jag upprepar mig här igen, inte någon väljer att kommentera. Som socialt inkompetenta fall sitter dom bara där och glor, jag väljer att öppna mötet och går snabbt igenom dagordningen och hoppar fikat. 2009 blir mitt sista år i denna styrelse. Jag är trött på ”gubbar”, trött på en rätt otacksam roll där bostadsgäster vill ha oförändrade hyror samtidigt som nya renoveringar och faciliteter – det går ju inte!!!!

Så kära män som jag känner, gå aldrig in i detta förfall av "gubbar".