CISSI

Har ni idag läst eller hört om Per-Erik 77 år från Gällivare som inte fick köpa lättöl utan legg på ICA? Jag tycker Per-Erik ska vara glad. Det måste verkligen kännas ungdomligt för honom. Tänk att återigen få uppleva chansningen, kommer det att funka att köpa ut idag eller ej? Känna pirret innan han kommer fram till kassan, eller kommer dom genomskåda min ungdomlighet? Få nervöst lägga upp sina burkar öl och sträcka på ryggen för att se så gammal och mogen ut som möjligt. Nu förstod väl i och för sig ICA mycket väl att Per-Erik passerat 18 år års ålder, men detta var en princip för butiken för att helt säkra att man inte sålde till minderåriga. Känns flexibelt av ICA-butiken. Känns kundanpassat.

Satt idag och tittade på ett favoritprogram från förr, Dawsons Creek. Vilken tönt Dawson är! För 9-10 år sedan var han idol för mig. Vad har hänt? Program från förr kan kännas B. Det är också så typiskt moraliserande amerikanskt. Liksom 7th Heaven, serien om prästfamiljen med många barn, så finns det hela tiden en moraliserande baktanke med varje avsnitt. Rollkaraktärerna speglas ordentligt stereotypsikt, dricker man alkohol blir man våldtagen, den som pluggar är ordentlig, den som har skilda föräldrar är ofta i trubbel... Var det 5-poängskursen i källkritik eller att man har blivit 9 år äldre som gett en dessa insikter? Eller är jag bara gnällig...

Det talas mycket i samhället om vem som bär ansvaret för att det är så stökigt bland ungdomar och ute på gatan. Men idag har jag lyft fram två goda moralförespråkare som tar sitt ansvar; ICA i Gällivare och Dawsons Creek.

Igår kom jag och Johan till vår stuga på södra Öland. Vi kom ner till en rejält kall stuga som visade temperaturen åtta grader. Huttrande började arbetet med att tända brasa, ösa på elementen, klä sig i lager på lager. När vi äntligen har börjat bli lite varma är det självklart dags för Malte att gå en promenad. Beckmörkt som det är här på vischan, inga gatulampor, inga grannar som är här för tillfället, är man inte så himla tuff. Med en rejäl ficklampa och pannlampa beger vi oss ut, som vanligt skitskraja eftersom båda + hunden är mer eller mindre mörkrädda. Flera grannar har också valt att ha hängande, klirrande, gnisslande ljudspel på husen... dumma människor.

Den 9 februari smäller det! Sara har fixat biljetter till första delfinalen i melodifestivalen i Göteborg. Nio tjejer är vi som ska åka till den stora staden och...

Vi ska dansa i neon på vår resa genom natten
Vi ska färdas i en symfoni
Mot gryningen
Och vi ska dansa i neon
Bortom ropen, bortom skratten
Vi ska fångas av en melodi
I skymningen

Tack & hej!

KRAM

Exhibitionism. Som bloggskrivare och lärare finns det säkert ett mått exhibitionism i mig. Jag gillar till viss del att synas och höras. Men det finns gränser. Jag fick idag ett brev från Smålandsposten, som ville uppmärksamma att jag snart fyller 25 år. I brevet står följande; "Släkt, vänner, arbetskamrater, grannar m fl uppskattar säkert att få veta att du snart fyller år.". Gör dom?! Därefter fanns blanka rader med rubrikerna; Födelseort, Bor på nuvarande ort, Utbildningar, Tidigare sysselsättningar, Nuvarande sysselsättning, Fritidsintressen, Föreningsuppdrag, Mer om mig själv. Nej, tack! Jag vill inte ha en uppsats om mig själv i tidningen när jag fyller 25 år. DET är exhibitionism!  Att synas i tidningen och tala gott om sig själv har jag svårt för. Tyckte det var jobbigt att sätta in bröllopsannonsen i tidningen, valde den minsta storleken. Sitter här nu med en bunt tackkort som ska skickas ut. Tycker likaså det är jobbigt - SJÄLVKLART vill jag tacka, men att ha en bild på sig själv i kortet känns liksom lite ego. Jag vet att jag sitter lite i glashuset, för en del tänker, hur får du ihop det med Fröken Sverige tävlingen som du var med i? Tja..., ärligt talat får jag nog inte ihop det, "det var en kul grej", som man brukar säga.

Gårkvällen spenderades som sagt hemma hos Sara. Kvällen var som när vi alltid ses, mycket trevlig. God mat, Sara! Trisskrapet gick däremot lite sämre. Vi fick 35 kr på 8 trisslotter och 5 tialotter. Det kändes surt. Ett tag trodde jag vi vann 1 miljon och satte i halsen. Det är många ämnen som ska ventileras under kvällen, tråkigheter, roligheter, skvaller m.m. Skvaller får mig osökt att tänka på programmet "Ranking the Stars". Jag såg att du Sara också hade bloggat kring detta program, men jag måste också lägga näsan i blöt kring detta. Har ni sett detta (idiotiska) program? Tio tjejer (skulle här kunna lägga in ordet exhibitionism) har samlats i en studio tillsammans med programledaren Andreas Lundstedt som gärna är lite så där alldeles extra fjollig och flamsig. De tio tjejerna vilket bland annat är; systrarna Graaf, Anna Book, Sanna Bråding, Josefin Craaford, ska utefter en given fråga ranka varandra. I söndags när jag kom in i programmet var frågan något i stil med "vem skvallrar mest?". Hanna Graaf fick komma fram till Lundstedt för att redovisa hur hon hade rankat sig själv och övriga nio tjejer. SÅ fnittrigt, SÅ pinsamt, SÅ dålig TV. Eftersom det är tio tjejer i studion som ska diskutera, så låter det mer som man hamnat på en hönsfarm. Eftersom det är tio tjejer i studion blir det också gärna lite girlfight i diskussionen. Anna Book tog väldigt illa vid sig av att andra trodde hon var intresserad av skaller, för det var hon minsann inte, hon läste gärna skvallertidningar, men hon var intresserad av relationer....eh?!?!

Jag var igår och handlade i mataffären, som jag i och för sig är var dag... den officiella förklaringen är att jag vill ha VÄLDIGT färsk mat, den inofficiella förklaringen är att jag har svårt för planering. Hur ska man veta vad man vill äta i övermorgon? Jätteklurigt. Men i alla fall, jag kommer fram till kassan, personen före mig vet hur man planerar för hon har hela vagnen full av mat. Men sen kommer vi till det förskräckliga, kvinnan öser upp varorna på bandet utan att lägga varorna med koden mot sig! Hon lägger inte heller upp en vara åt gången, utan gör berg av varor på bandet. Sånt här irriterar mig. Kan man inte försöka hjälpa kassörskorna! Det tar ju också bara en evig längre tid. Som tidigare Maxikassörska har jag lust att rycka in och kommentera idiotin. Men jag står tyst och stilla och när kvinnan lägger upp pinnen som skiljer hennes varor mot mina lägger jag demonstrativt mina varor väldigt tydligt och prydligt.

Tack & hej!

KRAM

Jag har varit hos frisören idag. Det blev fint, men gulligt. När jag går tillfrisören vill jag bli snygg och poppig. För att inhysa denna känsla försöker jag alltid klä mig så poppigt som möjligt och måla mig lite extra runt ögonen. Coolt, liksom. Men frisörerna ser aldrig detta, och ut kommer jag med håret "gulligt klippt", inte "tufft". Sen gillar frisörerna alltid att föna mitt hår till en svamp med små lockar framtill. Visst det är fint - men gulligt.

Som lärare betyder denna vecka höstlov. Jag är ledig! Det är lyx. Dagen till ära som husfru har jag gjort lasagne. Förträfflig lasagne. Jag har även gjort en kladdkaka. Sen har jag begrundat mina blommor som jag planterade igår. Som föreningsaktiv i HSB med den fina titeln "studie- och fritidsorganisatör" åligger det mitt ansvarsområde att plantera blommor i de större krukorna som finns till varje trappuppgång i huset. Gröna fingrar är väl inget direkt signum för mig, men jag gör gärna mina försök och gör två planteringar per år. Till sommaren blir det alltid pelargoner, mycket slitsamma och tåliga växter! Till vintern brukar jag spexa lite och byta från år till år. I år blev det silvermix. Små silvriga växter i olika varianter. Så tjusigt. Nu sitter jag bara och väntar på berömmet från granndamerna, för det brukar komma, och så svarar man så där nonchalant, "äsch... nä, så fint är det inte" - när jag egentligen är skitnöjd. Som ett år gammal stugägare har jag haft en tomt i ett år. Det har varit ett lärorikt år. Vi har en rabatt på trädgården som är i storleken två kvm, med rätt många naturstenar i, så egentligen är det inte så mycket till rabatt. Den här rabatten har varit sommarens stora utmaning. Det växer ogräs hela tiden. Ju mer sommaren gick och ju mer ogräs som växte, och ju mer jag tröttnade på att ta hand om denna (i mitt tycke stora) rabatt, hamnade allt fler naturstenar och krukor med blommor i rabatten. Nä..., blomland är inte min melodi. Nästa år blir det marktäckande växter över hela rabatten. Däremot är det rätt trevligt med krukväxter.

Lisa kommenterade häromdagen min vuxenpoäng, med att jag glömt att nämna att jag är gift. Det är sant, det är en grym vuxenpoäng. Fick häromdagen hem adresserad reklam, leksaksreklam, på baksidan stod det inte Cecilia & Johan Krantz, det stod "Familjen"... Familjen?!?! Kändes mer som en maffiabenämning...

Nu ska jag förbereda mig för kvällens stora händelse. Det är tjejkväll hemma hos Sara och trisskrap! Varannan vecka träffas Sara, Jennie och jag hos varandra och äter en bit mat samt skrapar triss. Så trevligt! Förra gången vann vi 110 kr på våra lotter, jag undrar vad det blir till kvällen... När vi skrapar trissen övar vi också för det eventuella framtida drömscenariot att vi hamnar i morgonsoffan på fyran och ska skrapa fram vinsten. Då måste man kunna skrapa trissen upp och ned för det är så den syns i TV-soffan, man måste också kunna hålla skrapan snyggt med sina fingrar, sen måste man - och det inte minst - kunna prata samtidigt som man skrapar, så att man inte blir som de där sega damerna som stannar upp när TV-Lasse ställer någon fråga och alla TV-tittarna plus TV-Lasse blir jättestressade över att man inte skrapar samtidigt som man talar! Nej, gud vad pinsamt!

Tack & hej!

KRAM

Idag fyller min man 28 år. Grattis! Dagen började därför med att Malte och jag sjöng "Ja må han leva" med vår ljuva stämma... Maltes stämma var dock lite tystare än min. Vi skulle egentligen åkt till stugan på Öland för att fira Johan med släkt den här helgen. Men Johan ville ändra detta till nästa helg helt plötsligt. Okej tänkte jag. Tills jag kom på anledningen. Där skulle han inte kunna se fotbollsavslutningen i allsvenskan på TV... Ja, det blev ett silver för KFF och cupseger. Det är inte dåligt för lilla Kalmar. Grattis Kalmar!

Jag var idag och handlade på Maxi, Samarkand. När jag kommer in i detta shoppingmecka hör jag en ljuv igenkännande stämma... jag går några meter in i butiken... ja, mycket riktigt, där står Thorleifs och spelar för kunderna! Thorleif Torstensson headsinger i bandet, en rödmosig karl, förmodligen yngre än vad han ser ut att vara, sjunger för fullt på Maxis bokavdelning. Känns lite märkligt. Spelning på Maxis bokavdelning kl. 11.00 en söndag. Kan inte vara det bästa giget de haft? Jag och min kollega Jan, träffade Thorleifs på vår utflykt till Älvsjö för ett par veckor sedan, men det är en helt annan story... som vi tar en annan gång.

Jag måste erkänna dansband är inte så fel. Det är rätt trevligt och gemytligt. För snart två år sedan gick Sara och jag en buggkurs där vårt interna "skämtmål" var att ta oss till dansbandsveckan i Flen. Vi frågade våra respektive om de var intresserad att följa med på kursen, jag tror inte ens vi fick något svar, ibland säger en blick mer än 1000 ord. Under ett antal måndagar gick vi till Dansklubben Swing för att lära oss ta några alerta buggsteg. Övriga buggdeltagare: män i medelåldern som var på jakt, damer i medelåldern som var på jakt, unga pojkar och tjejer i 13-årsåldern + vi. Varje dansträff bjöd på nya erfarenheter. 9 av 10 män var som dansande skåp, men så fick vi ibland dansa med dansledaren Bengt! Vi längtade efter danserna med Bengt. Med stort leende förklarade han för oss att vi aldrig gjorde något fel, det är alltid mannens fel när det går fel i dansen. Våra bacillrädda respektive ropade var gång vi kom innanför dörren, "gå och tvätta dig". Nöjda som vi var med buggkursen, ville vi även ta steget in i foxtrotvärlden. Här blev det dock bara ett besök. Det första som hände när vi kom till kursen var att vi skulle ställa oss man mot kvinna, med armarna utsträckta åt varsitt håll. Sakta skulle vi sedan möta mannen mittemot och ha kroppskontakt från knä till bröstkorg. Detta är kanske ok om det är en Martin Stenmarks-typ som står framför dig. Men om det är Kurt-Arne 59 år, med stor kulmage, vit skjorta som snarare är gul, skägg som är långt och ovårdat, dålig andedräkt, med svetten lackande i pannan..., så är det inte så jävla kul. Vi tvättade oss när vi kom hem.

En sak som bara måste kommenteras: Tjejer med slips. Nej. Det är inte snyggt. Det kvittar om så Sveriges två sexigaste kvinnor, Lena Philipsson och Izabella Scorupco iklär sig slips. Det är inte snyggt. Köp inte slips tjejer. Vissa saker är för män och vissa saker är för kvinnor. (Men, jag måste medge att det KAN vara rätt fint när killar har scarfs...)

Tack & hej!

KRAM

Jag brukar påtala för Johan att han är ganska disträ och slarvig. Men nu får jag ge mig själv en känga. Jag var igår på shopping i staden, när jag kommer hem och klär av mig jackan upptäcker jag att jag står i ett linne och inte längre har någon röd t-shirt på mig... snabb i huvudet som jag inte är kopplar jag först inte att jag måste glömt tröjan i butiken när jag provade kläder, utan funderar med snopen blick över "hur i helsike har det här gått till?!"... tröjan fanns som tur var kvar i butiken...

I natt övergick vi till vintertid. För min del gör det inget att vi går mot mörkare tider. För mig betyder höst/vinter mys. En massa mys! Jag gillar att tända hemmet fullt av värmeljus, få tända en varm brasa i stugan, få ta fram mina ulltofflor, få krypa upp i soffan med en varm gosig filt... då myser jag:) Tycker också det är oerhört rofullt att få cykla ned till tåget strax före sju om mornarna genom en tyst lugn mörk stad som ännu inte vaknat. Under kvällarna som ägnas en hel del åt kvällspromenader med Malte är det en extra höjning att kunna få gå och "tjuvkika" in i alla upplysta hemmen och dagdrömma sig bort om sitt framtida boende. Som sagt, det är en fin tid vi har nu - ta vara på den och mys med dina nära och kära!

Visst är livet underbart! Ett nytt kapitel som ska gå till historien öppnar sig varje dag. Ett nytt kapitel som man har möjligheten att styra och göra till ett fantastiskt oförglömligt minne. Ett nytt kapitel som innebär nya möten, nya intryck, nya inspirationskällor. Jag gillar livet! Jag har svårt för när människor gnäller över småsaker, bittra över saker som inne går att råda över, buttra över saker som inte gjorts. Tänk om alla kunde tänka mer positivt och se möjligheterna, vilken värld vi skulle leva i då! Nu låter det som att jag skulle vara själva optimisten själv, givetvis är jag pessimisten uti fingerspetsarna ibland, det vet ni som känner mig. Men, det går i varje fall över fort! För jag trivs inte med att var gnällig och hängig. Jag vill leva livet varje dag! Varje dag kan vara den sista dagen. Det finns så många små saker som gör livet roligt och skönt, det gäller bara att välja att se dem! Exempelvis igår körde jag lite halvstressad ned med bilen till MQ, för det var där jag hade glömt tröjan, "The Final Countdown" öste i bilen, älskar att köra lite för fort, gillar farten, och nu hade jag (lite) anledning till att trycka på gasen ifall tröjan skulle försvinna, väl framme får jag till en snabb, grymt perfekt fickparkering mitt utanför MQ... mmm, what a feeling! Ett annat exempel; lånade förra veckan tre videofilmer, men givetvis hann jag inte se alla, jag frågade då vänligt om jag inte kunde få låna en film ytterligare en dag, den vänliga expediten säger med ett stort leende till mig; "men självklart, trevlig kväll!". DÅ blir man glad! Små saker som dessa, ger livet en extra toutch! Eleverna brukar skriva ett nytt citat på whiteboardtavlan varje vecka, den här veckan stod det "leende är den kortaste vägen mellan två människor". Det är fint och sant.

Tack & hej!

KRAM

Fredag, dagen efter torsdag och före lördag.
Fredag, dagen som lämnar arbetsveckan för helg.
Fredag, dagen då många är på lite alldeles extra gott humör!

Mitt glada humör visade sig i att jag överraskade Johan med ett restaurangbesök ikväll. Med god mat och gott vin i magen har kvällen fortsatt med Idol i TV-soffan.

Lite fredagsskrock att tänka på...
Man skall inte gifta sig på en fredag - då blir äktenskapet barnlöst.
Man ska inte klippa hår eller naglar på en fredag - man kan då drabbas av sjukdom och olycka (tur att jag har klipptid på måndag...)
Man skall inte inleda en sjöresa på en fredag - då kan det gå illa.

Fredagar betyder för min del trötthet... Tröttheten tar ut sin rätt även här i bloggen. Hittar inte fler ord för dagen.

Tack & hej!

KRAM

Har under det senaste året blivit så mycket äldre och vuxnare, att jag nästan är riktigt stolt över mig själv, eller borde jag kanske vara rädd?!

Nr 1; har under det senaste året lärt mig dricka kaffe. Underbart gott. Skvätten mjölk i kaffet blir också bara mindre och mindre. Läste i Metro idag att man bör akta sig för att dricka 400 koppar kaffe på en timma, det finns risk för att dö då. Så ha gärna det i beaktning...

Nr 2; veckoplanerar i större utsträckning vad vi ska äta i veckan. (OBS! Planera - betyder dock inte förverkliga... Men ambitionen finns!)

Nr 3; letar och river ut rabatter i tidningar (som sedan mest dräller i min plånbok, men likadant här, ambitionen finns i alla fall!)

Nr 4; har tröttnat på dokusåpor. Ja, det är sant, jag kan inte hjälpa det, men det är inte lika kul längre...

Nr 5; gillar att lyssna på "Ring så spelar vi" om lördagsmornarna och gillar att somna till Karlavagnen... Lisa Syrén, vilken donna hon är på att samtala med alla sorters människor! Hon är nästan som en liten idol för mig. Mycket bra val av vigselförrättare, Martin & Lisa!

Fast jag är rätt ung och omogen ändå...

?-         spelar musik i tinnitusnivå

?-         ser 10 gånger hellre Vänner, Joey, Seinfeld, Sex and the city... än nyheterna

?-         kan prova kläder och spegla mig en hel kväll

?-         favoriträtt, som jag egentligen inte vill erkänna, är pannkakor...

?-         har svårt för planering, gillar känslan av att leva för dagen, livet är antingen ett vågat äventyr eller ingenting...

Vuxen eller ung... , man blir nog inte äldre än vad man gör sig till... Jag gillar åldrandet, men jag är mer än gärna ung i sinnet resten av livet!

Tack & hej!

KRAM

Min klass har ett utbyte med en dansk skola. Idag har fem danska lärare varit och besökt oss, för att planera hur vi ska lägga upp samarbetet det här läsåret. I två timmar satt jag i ett möte tillsammans med de danska lärarna och mina två kollegor. I två timmar förstod jag inte mycket. Min förståelse för det danska språket är mycket vag. Enligt mig låter danska "äääöjuuujöäääää" om och om igen. Skulle uppskatta att jag förstod ca 10 % av samtalet (tur att jag har duktigare kollegor). I två timmar satt jag därför och funderade, "Cissi, skärp dig nu, lyssna noga!!".., men inte förstod jag bättre för det. Sen kan jag inte låta bli att mitt under pågående möte och samtal sitta och tänka på det komiska i det hela - att jag inte fattar - att jag sitter och håller med, nickar och instämmer lite här och var. Hade varit kul att se mina minspel och tankepratbubblor över huvudet. Men till eleverna som är oroliga för danskan, säger jag givetvis, "det är inget problem, det där löser sig sååå naturligt!" med ett brett stort leende!

Onsdagskväll, det betyder Roomservice och Greys Anatomy hemma hos oss. För ovanlighetens skull är det inte fotboll. Konstaterade för Johan idag att vi ser nog ungefär på 10 timmar fotboll i veckan. Som svar fick jag ett nyfiket och glatt; "tycker du också det är alldeles för lite?!" (okej han sa det med lite ironi...). Men ikväll är det jag som äger TV:n!

Vill här i slutet passa på att bringa en stor eloge till dig Jennie som kan prata danska, vilken talang du är!

Tack & hej!

KRAM

Jag talar inte danska.

Som kommunanställd lärare har något stort och viktigt hänt idag. Jag har fått en dator placerad intill mitt skrivbord. Det här är stort! Jag behöver i fortsättningen inte logga in och logga ut 25 gånger per dag, för jag har min "egen" dator. Nu står den nya fina datorn bara och blänker framför mitt skrivbord. Fantastiskt! Egentligen är det inte min egen dator, men jag har vinklat den mot mitt skrivbord, satt tangentbordet på mitt skrivbord, så nu kommer ingen annan våga logga in på den. Smart Cissi. Tack Jan, för detta stora engagemang att skaffa mig en dator! Jan är programansvarig på handelsprogrammet och min närmaste kollega. Som programansvarig har man stora fördelar. Jan har två skrivbord, två stolar, en dator, skrivare, sax, klister, många pärmar, häftapparat, tejp och pennor (dock ingen hålslagare, för den har jag). Ni ser vad jag har att avancera till! Karriärstrappan är stor inom lärarvärlden och ska inte underskattas.

Var idag och handlade på Konsum City efter jobbet. Dumt misstag. Mina förutfattade meningar om hur det är att bo i en storstad besannas när jag kliver in i butiken. Folk springer som galningar, slår med sina kundvagnar. Har ni sett de nya kundvagnarna, de man drar efter sig? Alla unga poppiga människor använder sig av dessa vagnar. Alla poppiga människor, med scafsar, höga stövlar, coola kappor, konstiga huvudbonader har också samlats på Konsum City. Folk springer fram och tillbaka som om det vore en löptävling i butiken. Jag blir stressad, märker att jag själv börjar småspringa i butiken. Förvisso vet jag att jag är en Andersson, vi är ju lite sega... men varför denna hysteriska brådska? Ingen handlar mer än fem varor. Tre kassor är öppna, långa köer, folk suckar högt och tydligt, blickar mot den oöppnade kassan och väntar på att den ska slå upp sina portar. Folk står verkligen och stampar, byter ben fram och tillbaka att luta sig mot. Jag blir stressad. Jag inser att här är det bäst att vara på hugget när jag väl kommer fram till kassan, och förbereder mig därför med plånboken, och tar av mig handskarna så att jag snabbt kan plocka upp varorna. Efter jag lagt upp mina sju varor står jag och blickar mot kassarna och funderar för en sekund behöver jag en kasse, eller får jag ned varorna i min väska, irriterat lägger kunden efter mig upp pinnen som skiljer hennes varor mot mina. Tjoff, tjoff, så har den oerhört snabba kassörskan dragit förbi mina varor, "136,50" säger hon glatt som en inprogrammerad dator, jag har fortfarande inte kommit fram till om jag vill ha en kasse eller ej, men bestämmer mig precis för att jag vill ha en kasse, jag behöver då vända mig om och backa ett par decimeter för att nå kassarna, men där står den irriterade, stressade, snygga, coola tjejen och ser ännu mer irriterad ut, så jag skippar kassen och slänger upp mitt kontokort som hamnar på rullbandet istället för i kassörskans hand. Innan jag hinner blinka ska jag slå min kod, självklart slår jag fel kod, vad annars? Därefter öser jag ned mina varor som inte får plats i min handväska, och rusar ut ur butiken. Cyklar sakta hemåt. Konsum City lär det inte bli mer. City är inte min grej.

Tack och hej för idag!

Nu ska jag se på film!

KRAM

Måndag. Underbara måndag, som jag längtat efter dig. Visst är det härligt med måndagar, nya planer, nya mål, nya idéer som ska förverkligas under veckan. Lite nyårskänsla varje måndag! Jag var kanske lite väl optimistisk i mitt tankesätt där, för er som blev oroliga och känner ångest denna dag...

Mina måndagar börjar med att jag åker och lämnar min lilla son (jag vet, det är en hund) på dagis. Självklart är stereon en viktig del i alla bilsträckor jag kör. Har hittat en fantastisk skiva i bilen med hits från 1975 - 85, där jag fått nytändning på den underbara låten, "Forever young" med Alphaville, vilken låt det är! Gillar det syntiga tidiga åttiotalet... Efter att ha kört låten ett antal gånger på repeat och framförallt refrängen på repeat, känner jag att kanske det är dags att byta och hamnar då på Rix Morron Zoo. Den alltid lika pigga Roger Nordin berättar där om ett citat han hört under helgen; "all before but, is bullshit". Har tänkt på uttrycket under dagen. Visst stämmer det?!;

 "Åh vad roligt, jag hade gärna hjälpt till med det, MEN tyvärr har jag lite annat planerat..." (när man drar sin vita nödlögn)

eller...

"Det smakar ljuvligt, MEN har du kanske lite salt?" (när mormor bjuder på sin ljuvliga mat, men dock ganska kryddlösa för min ungdomliga mun)

eller...

"Du är jävligt snygg och det hade varit kul att träffa dig,... MEN tyvärr är jag upptagen..." (inte beprövad av mig...)

KFF vann igår = glädje i familjen Krantz. Kanske framförallt för mannen i hemmet, än dock har han vågat bjuda in en sann göteborgare denna viktiga fotbollskväll. Men det är alltid trevligt att ha dig här på besök, Stefan! IFK fick precis in ett mycket tveksamt mål...

Som alla andra arbetsdagar, består dagen av tågresa till och från Älmhult. Det här med tåg är rätt intressant. Mycket folk som inte känner varandra som sitter tätt intill med varandra på ett litet utrymme. Idag hände något som ni säkert alla känner igen er i. Det kommer en illaluktande doft. En fisdoft. Någon av de närsittande har fisit. Sånt här är oerhört pinsamt! Nu gäller det att se ut så mycket som möjligt att vara den som inte har fisit, så att folk inte tror det är jag (för det var det inte). Frågan är då hur ser man ut som en person som inte fisit? Jag börjar först höja lite på näsan, men då känner jag mig dum mot den som har fisit, för det är ju taskigt, den personen lär ju troligtvis skämmas mest av oss alla... Mitt nästa drag blir att se väldigt nonchalant ut och läsa Metro helt oberörd... Jag tror jag lyckades. Gillar efteråt sådana här små pinsamma vardagssituationer, märkligt att det överhuvudtaget ska vara pinsamt, när det är något som är så naturligt! Tänk om personen i fråga hade varit så kall och sagt, "ursäkta medresenärer, men jag var tvungen att lätta lite på gasen, hoppas ni inte misstycker". Vad hade man tänkt då? Jävla idiot, sånt säger man väl inte!

Tack och hej för idag och tusen tack för fina och trevliga kommentarer!

Till Lisa: ja visst Jörgen, var det för han eller pingisen som vi överhuvudtaget tog oss till träningen? Troligen det förstnämnda...

KRAM

Upp till kamp röda bröder! (nu blir min man stolt) Idag möter KFF Brommapojkarna. En viktig match, får inte bli annat än en trepoängare. Jag är ledsen, kära kollega Jan, men i år är DIF en förkortning för Dårarnas Intresse Förening... Avspark har precis varit och hemma hos familjen Krantz är TV:n nu den stora mittpunkten.

Kanske lite tidigt att kalla kollega, men än dock... En annan bloggare, något mer van sådan är, Henrik Rydström, Kalmar FF´s omtalade och kaxiga mittfältare. Rydströms blogg är en sann njutning att ta del av. Med full inlevelse skriver Rydström om livet i KFF, laganda och fotbollsmentalitet. När jag läser Rydströms inlägg känner jag nästan att jag befinner mig i omklädningsrummet, peppad och stärkt för att ta oss an 08:or med flera. Jag har själv aldrig hållit på med någon lagidrott, vilket jag idag kan känna är en stor förlust på grund av den gemenskap och gemytlighet som ofta medkommer. Något som jag dock har mindre förståelse och avsaknad för är, den grabbiga och typiskt alltid återkommande, inkilningen. Strippa, raka pungen och andra groteska utspel tillhör en viss norm (värnar om mina källors anonymitet). Men jag undrar just hur inkilningen ser ut bland oss tjejer? Känns som att det hade blivit en väldigt märklig och ansträngd stämning om jag föreslagit en brasiliansk vaxning till Hanna vid nästa upptakt för årets Växjösjöngångpromenader...

Den närmaste idrottsgren som jag själv aktivt utövat är bordtennis, i Färjestadens BTK. Min barndomsvän Lisa och jag var starka (?!) idrottsutövare i denna klubb. Efter ett års tränande skulle vi bege oss på våran första "Zontävling", pirriga och nervösa 12 år gamla, släpade vi med oss våra mödrar som är föga idrottsintresserade. Väl framme i Torsås sporthall med matchdräkt på; Lisa liten och kläderna hängande långt nere vid fötterna, jag lång, med för små kläder, osäkra, vilsna och livrädda stod vi och skakade av nervositet. Allt vi farhågade oss för besannades, vi var urusla, mesiga, blyga, bortgjorda - vi fick storstryk. Minnet från denna tragiska dag satte djupa spår i oss och jag tror inte det blev så många fler tävlingar för oss.

Nu gjorde Brommapojkarna 1 - 0. Min make är upprörd.

Tack & hej!

KRAM

Alla brukar börja med att välkomna alla till sin blogg, men jag vill börja med att välkomna mig själv, Cissi Krantz, till denna fantastiska blogg som ska ge utlopp för min rastlöshet. Välkommen Cissi!

Välkomna alla ni andra också!

Bloggen är lite av ett experiment för mig själv. Har länge varit lite nyfiken på detta fenomen att "blogga", men jag har varit lite feg. Skriva är inte riktigt min grej... de tre bokstäverna MVG i svenska betyg från gymnasiet grundar sig mer på ögontjäneri, fjäskeri och säkert någonting mer fult... Men jag ska ge ett helhjärtat försök!

Kvällen till ära är jag gräsänka. Min kära make befinner sig på lagfest i Gransholm. Laget har avancerat från elitfyran till division tre. Vi talar fotboll. Jag skulle följt med på denna trevliga föreställning, men ligger här i soffan med en röd rinnande näsa och blanka ögon. Vek och ynklig som jag är tycker jag givetvis fruktansvärt synd om mig. Som alltid när jag är sjuk börjar jag leta lite på nätet eller i någon läkarbok, om det inte är något mer fel på mig... för jag känner mig ju sååå dålig. Kom i varje fall till en trevlig hemsida som med fina teckningar visar hur man ska nysa. Intressant. Det måste alltså finnas fler människor än jag som lider av rastlöshet, som kan ta sig tid att rita dessa bilder...

Som gräsänka och förkyld hör det självklart till att man måste hyra film. Jag har hyrt tre filmer. Fruktansvärt onödigt. Klockan är snart tio och jag har inte börjat se en enda film. Det är alltid så här. Jag är rädd för att inte ha någonting att göra, och då kan man inte bara välja en film... nä, utan då ska jag vräka på, det är ju trots allt rätt billigt att hyra tre filmer tröstar jag mig själv, "3 filmer, 3 dagar, 99 kr". Jag valde senaste Beck-filmen, Underbara älskade (som jag av någon anledning ännu inte sett) och Catch and Release (som min goda vän Sara, självutnämnd filmrecensent, tipsade ömt om = farligt...). 

Jag vet ännu inte riktigt vad min blogg kommer att handla om eller hur jag kommer använda bloggen. Framtiden får väl helt enkelt visa det!

Tack & hej & välkommen tillbaka!
KRAM