CISSI

Så var det åter helg! Fredagar är en dag, då man oftast är väldigt trött..., men det är ändå en rätt mysig dag! En hel spännande helg framför sig. Ikväll blev det potatisgratäng och kött till kvällsmat..., vilket mättade magen rejält så efterrätten får låta sig vänta till mrgondagen istället. Hamnade framför en film som jag inte tidigare sett, Solstorm. Mycket bra och spännande film.

Tråkigt för dagen var att min kollega och vän, Helene gjorde sin sista dag på jobbet. Killen i Kalmar lockade, och jag önskar henne all lycka med nya jobbet och staden. Kul att det ändå blev Kalmar, vilket gör att vi lättare kan fortsätta hålla kontakten. Många roliga samtal, partykvällar och nätter har tillbringats ihop.... Helene har alltid varit snäll och låtit mig sova över på hennes soffa. Som den mindre strukturerade människa jag är, har jag ofta glömt handduk och lakan..., men hon har alltid lagt undan ett litet eget "kit" till mig. Idag "betalade" jag tillbaka med att ge henne lite nya badlakan till den nya lyan.

Helgen bjuder på en Granshomsmatch, löpning, promenader med Malte, en tur på stan, besök hos familjen Ljungdahl och pyssel i lägenheten, och förhoppningsvis massor av sol! Den fina solbrännan känns nu som bortblåst, och åter kommer den bleka lystern fram. Beställde igår klipptid hos frisören. Det blev dock inte förrän nästa måndag. Jag tror jag ska vara lite mer vågad denna gång, och klippa mig i page och lägga i lite mörkare toner i håret. Spännade.... tycker jag.

Tack & hej!
KRAM

Hösten kommer i allt snabbare takt, och mysiga hemmakvällar med värmeljus, filmkvällar, och nya serier att följa på TV:n väntar. Jag lider aldrig av någon höstångest, utan tycker tvärtom det är en rätt mysig och fin tid, men det är ju också roligt när det finns lite inplanerade roliga aktivteter under den mörka hösten. Kristian & Frida kom i helgen med en rolig idé till oss - vill ni följa med på hummersafari? Vad säger man? Ja, självklart! Kristian och Frida har ett moderiktigt intresse av ekoturism, och hittar i min värld alltid på lite annorlunda och roliga utflykter/resor, vilket är helt rätt tänkt mot mina miljöförstörande charterförslag. Så Bohuslän det blir, där vi får dra upp tinorna själva och njuta av en hummersupé till kvällen.

Nästa evenemang som sker under hösten, är förhoppningsvis en rolig tjejhelg! Sara och jag har en idé om att vi denna gång ska bege oss till huvudstaden i slutet av november. Det var ett bra tag sedan jag var i Stockholm, så det vore riktigt kul att göra stan!

Jag tillhör den här sorten som fortfarande beger mig till videobutiken, och hyr mina filmer... Under sommarmånaderna blir det väldigt lite film, och jag tror inte jag sett någon film sedan april-maj. Jag brukar annars ha rätt god koll på filmerna, men nu har jag som sagt missat flera månader. Det är som att befinna sig i ett lösgodisland, när det känns som att alla filmerna är "nya"! Vilken/vilka ska man välja?! Det resulterade i "Irene Huss - Eldsdansen" och "P.S I love you". Nu ser jag fram emot en mysig filmkväll.......

Som gifta borde man tämligen vara rätt lika. Ibland kan det bli för lika. Både Johan och jag har en del favoritkläder. Det gäller Haglöfs tröja och Peak tröja. Men det blir mindre bra när vi har dom på oss samtidigt, och i samma färg. Helt plötsligt känns det som om vi vore ett gammalt pensionärspar, som handlar kläder två gånger om året och då i samma uppsättning för att det ska bli lättare i tvätten. Det syns ju att vi hör ihop iallafall, ifall vi tappar bort varandra under våra hundpromenader...

Kul för dagen. Gjorde världens godaste kycklingmackor ikväll. Smakupplevelser är verkligen livets njutning! Sittande i lika outfit och frossande av mat utnämner jag oss till nya Humle och Dumle.

Den här helgen har varit fullspäckad med aktiviteter. Vi har flyttstädat vår förra lägenhet och sagt hej då till den. Snyft. Visst nu har vi kommit till något nytt fint och mysigt, men jag blir lätt lite sentimental och tänker tillbaka på allt härligt och roligt man upplevt i den förra lägenheten. Det var vårt första riktiga boende. Vi har fixat och donat i hela lägenheten, varje liten millimeter var ombonad av oss. Jag älskade verkligen vår lilla lya, men vi växte tyvärr ur den. Mitt i detta flyttstädningskaos och renoveringskaos, då vår nuvarande lägenhet ännu inte är fullt i ordning får Johan den briljanta idéen om att en kräftskiva vore trevligt. Han uppmanar därför Kristian förra veckan att anordna en liten skiva, och kommer glatt hem och berättar att det är fest på lördag, efter att de spelat match. Den blicken jag har på Johan i detta läge, den går inte att förklara. Vi har ungefär tusen saker att göra. Men jag uppskattar verkligen Johans ständiga optimism. Ingenting är omöjligt. Men denna gång var det faktiskt omöjligt i mitt tycke, och det blev ingen kräftskiva för oss. Men vi tackar för att ni andra skålade för oss!

Idag var det läsårsstart för eleverna. Jag träffade min nya klass, bestående av 22 pigga och förväntansfulla elever. Det är tio år sedan jag själv satt på motsvarande plats i klassrummet. Det var en nervös dag. En helt ny klass, utan några man kände igen. Gymnasiet var för min egen del lite av en vändpunkt i min personliga utveckling. Under grundskolan var jag en ganska blyg person, och det är lätt att "fastna" i sin roll när man befinner sig med samma personer. Inför gymnasiet hade jag bestämt mig för att våga vara mer framåt. Det blev jag också, och jag tog mer plats i diverse sammanhang. Självförtroendet ökade raskt - en härlig känsla. Mamma och pappa kom därefter att knappt se mig hemma längre, då vänner och aktivteter tog allt mer tid av mitt liv. Det är spännande med nya elever och fundera över vilka personer de är, vad de har för egna mål med sin gymnasietid.  Vad kommer hända under deras tre år som de kommer att bära med sig i livet? Hur kommer jag att kunna göra deras gymnasietid till en bra, trygg och kunskapsrik period? Det är spännande och utmanande. Ingen dag är den andra sig lik. Min första skoldag på gymnasiet hamnade jag jämte Lottie, som kom att bli en mycket god kompis under flera år. Kul var att hon hörde av sig förra veckan och berättade att hon också fått jobb i Älmhult! En lunchpolare i byn!

Tack & hej!

KRAM

Veckan inleddes med en trevlig konferensresa till Åhus med jobbet! Sådana här tillställningar innebär givetvis att humöret är på topp, och då följer också ett visst typ av intressant beteende. Vi skrattar högt och ljudligt, till saker som vi i en annan miljö knappt hade höjt mungipan åt och vi är polare med alla! Det är den "godaste" maten, "bästa" föreläsaren, "fantastiska" lekar....  o.s.v... Alla är lite extra klämchecka och glada, vilket sprider sig som ringar på vattnet och skapar en glädjefull och skön stämning!

Lika snabbt kan dessa kollektiva föreställningar tyvärr vända. Tillbaka på jobbet och läsåret har startat lite struligare än vanligt på grund av diverse saker. Nu har den positiva kollektiva föreställningen bytts ut mot en så negativ inställning det om möjligt kan vara. "Katastrof", "förskräckligt"... är ord som nu används... och de sprids som löpeld genom huset, som hetsas av varandra. Genom att bara höra orden, ljudnivån och tonen kan man snarare tro att arbetsplatsen drabbats av en extremt farlig epidemi och att det är katastrofläge som gäller.  

Under denna vecka har vi haft flertalet möten med hela arbetskåren, och det är synnerligen intressant att bevittna dessa kollektiva skådespel som är i yttligheterna av varandra. Slutsatsen är att kollektivet har en stor inverkan på varandra.

Frågan är då, hur man skapar och bibehåller en god stämning. Skulle man i organisationssammanhang kunna använda sig av Pavlovs hundar och finna den klassiska betingningen? På konferensresor får man mycket mat, och fika... vilket skulle kunna ses som ett naturligt betingat stimuli som i sin tur skapar förnöjdsamhet - en obetingad respons.  Genom att använda mycket mat som stimuli, skulle man enligt min vetenskapliga skådning kunna skapa en god stämning. Detta lär vi oss snabbt och anpassar oss till. Genom att efter en tid sätta in ett betingat stimuli före maten, som exempelvis "mindre gynnsam information om organisationen" före maten, så har vi medarbetare genom den klassiska betingningen "lärt" oss att snart följs detta av en god stämning....

Kanske har det blivit för mycket vin ikväll.

Glädje.
Satt idag bredvid tre tjejer på tåget. Först börjar den ena tjejen och berätta att hon är gravid. Alla blir överlyckliga och den andra tjejen fnissar till och berättar att också hon väntar barn! Det blir ännu högre fniss och skratt, samtidigt som den tredje tjejen inte kan hålla sig och också hon berättar att hon väntar barn! Nu blir det stort skratt och glädje! Jag som sitter som femte hjulet vid bordet, känner mig utanför skrattkalaset och får i glädjens iver också lust att ropa att jag är gravid. Men det är jag inte. Men idag ville jag vara det. Jag ville också skratta hejdlöst på tåget i 20 min och tillhöra den glädjefulla gemenskapen. Skratt kan verkligen smitta och det var härligt att höra deras lycka!

Tågresorna är ofta intressanta. På hemvägen hamnade jag mittemot en man som jag mycket väl kände igen men inte kunde placera. Jag visste att jag rätt nyligen hade talat med honom, och att han inte hade varit särskilt glad...., det tog flera minuter innan jag kom på vart jag träffat mannen. Han var ägare till hotellet vi bodde på i Italien i somras. Anledningen till att jag kände igen att han talat upprört till mig var vår första dag vid hotellet. Johan och jag hade precis kommit ned till stranden, efter några minuter undrar jag var Johan lagt hotellnyckeln. Johan har då lyckats tappa nyckeln på den långa sandstranden - mycket lyckat. Den muntra hotellägaren berättade att vi skulle få betala 400 euro. Johan blev genast kommenderad tillbaks till stranden av mig, för att krypa och leta rätt på nyckeln. Han hittade den som väl var... Nycklar plus Johan är ingen bra kombination, som ni som känner oss väl vet. Johan lyckades också senare under sommaren glömma en nyckelknippa i pappas bil, vilken vi trodde i två veckors tid var förlorad för alltid, då han inte kom ihåg att han lagt den där. Senare under sommaren  tappade han också en nyckelknippa i havet då vi badade, den kom tyvärr inte tillbaka. På grund av dessa borttappanden som långt ifrån är de första har Johan av sin familj nu fått en lång röd kedja at bära nycklarna i, det finns också en flytsak på nyckelknippan som innebär att det blåses upp en kudde om knippan hamnar i vatten. Jag finner dessa fina presenter från familjen som mycket lyckade och roliga + nyttofulla till den disträe.

Tack & hej!
KRAM

Efter en mycket skön och härlig sommar är nu den normala vardagen här igen. Det är rätt skönt det med!

De sista veckorna av semestern ägnades bland annat till härliga och lata dagar i Västerviks skärgård. Det är något speciellt fint med det klippiga landskapet och att bada i det djupa havet, till skillnad mot det långgrunda Öland. Vidare har vi träffat en hel del vänner och varit på kräftskiva. Bland det roligaste minnet från sommaren var kanske vårt deltagande i Minitriathlon. Vi saknade dock dig Staffan, men har full förståelse för allt annat härligt familjefokus som tagit din tid i sommar. Både Fredrik, jag och Johan förbättrade våra tider i år, vilket var kul. Jag slog dock inte Johan...

Våra tider:                          Cissi              Fredrik          Johan

Simning, 300m:                  00:07:21       00:07:46       00:09:03

Växling                               00:02:01       00:02:10       00:02:41

Cykling, 2 mil:                    00:37:44       00:36:05       00:34:19

Växling                               00:00:35       00:00:42       00:00:42

Löpning, 5km:                    00:27:15       00:25:11       00:23:56

Sluttid                                01:14:55       01:11:52       01:10:38

Plats (241 deltog)              181                141                118

Förra årets tider                 01:28:08       01:15:52       01:27:35

(Men jag slår i alla fall killarna i simningen - alltid något...)

Den nya cykeln gjorde den största förtjänsten för Johan och mig, och det var på så vis betydligt roligare i år. Sen får vi tacka för allt härligt stöd vi fick längs vägen! Min omtänksamma och givmilda man överraskade med en pulsklocka till mig efter loppet, det var kul och överraskande! Tack! Nu återstår Lidingöloppet på schemat, men träningen går dåligt just nu. Pinsamt dåligt. Jag har tappat lite suget över springningen..., men jag ska försöka satsa de närmaste veckorna så får vi se om det räcker och om jag vågar åka upp till loppet.

Den sista veckan av semestern ägnades till renovering av lägenheten. Mamma, pappa, Tommy och Anita har varit här och hjälpt till vilket har varit väldigt tacksamt!!! Nu är vi äntligen inflyttade och sitter mest och njuter av vårt nya fina hem! Snart vänner är ni välkomna hem till oss igen! Det är fortfarande rätt rörigt här då vi inte fått alla saker på plats, men det får väl ta sin tid...

I fredags började jag jobba igen. Saker och ting kändes som att vara åter i sin ställning, då jag fick gå och vara hungrig hela dagen, eftersom mat är något underskattat i Jans liv... Vid klockan två fick jag i alla fall med honom på en promenad till Maxi för att köpa en banan och kexchoklad till lunch. Tack. Det ska bli ett spännande arbetsår, då vi ändrat relativt mycket i elevernas utbildning.

Ikväll har Johan och jag varit på varuhusen och tittat efter ny TV, men det känns som ett helt gytter av apparater och begrepp. Vi tröttnade båda två och jag får nog ta hjälp av mina mer teknikintresserade kollegor... Det slutade i alla fall med en ny kaffemaskin och ett, till Johans stora förtjusning, besök på textil och inredningsbutiken Gripsholm. Det är alltid lika intressant att gå med Johan i sådana butiker, han får liksom något väldigt nervöst obehag i kroppen - han tycker det är grymt trist och går följa John efter mig, vilket gör mig stressad och gör besöket kortlivat. God taktik, du har kära man!

Det är kul att åter vara tillbaks vid bloggen, och delge vad som häner i mitt liv och vilka tankar och funderingar som kommer kring händelser jag upplever.