Hade gärna varit på denna strand nu...


Längtar efter sol, bad, värme o paraplydrinkar!

Förvandlingen

Från en spelanalytisk engagerad sittplatsåskådare till ståplats i hejaklacken tillsammans med märkliga typer och polisen. Varför Johan?

Synd att AIK plockade 3 poäng igår, men mycket fint intåg på planen tillsammans med funktionshindrade.


Många tankar

Som mitt senaste inlägg handlade om så är vi lite på jakt efter en ny lya. Det är verkligen klurigt.

Nytt renoverat, bara att flytta in och hiskeligt dyrt...
..eller...
Äldre hus, med större renoveringsbehov som kräver mycket tid o kraft, men en billigare peng.

.... tja, det är inte helt lätt... Tankarna far runt och jag vet verkligen inte vilket som är bäst.


Krantzarna på Norr

I över 8 år har jag och Johan bott tillsammans på Gamla norr i Växjö. I samma hus. Först i en vindsvåning med kokvrå, sen en 2:a och nu en 3:a.

Vi har verkligen trivts i vårt hus. 10 min gångväg ned till centrum, 3 min till Konsum, 10 min till VAIS-spåret. Nykära och överlyckliga flyttade vi in i vindsvåningen som vi hyrde i andra hand ett år. Möblerna var mest plockade hemifrån. Kommer aldrig glömma de första nätterna i den lägenheten. De tillhör bland de lyckligare ögonblicken i mitt liv. Jag kände mig så stor, så vuxen. Jag tyckte vi hade så fint!! Lägenheten var högst opraktisk med fyra trappor utan hiss, en kokvrå där man knappt fick plats, Johan kunde heller knappt gå rak på toaletten, sovrummet eller i kokvrån. Men gud vad vi hade det mysigt!

Ett år senare blev en tvåa till salu i samma hus. Det var på den tiden då man till och med kunde pruta på lägenheterna. I en fantastiskt trivsam lägenhet bodde vi sen i sex år. Många roliga stunder och fester har tillbringats där. En nyårsafton satt vi 16 personer i vårt lilla kök, där det egentligen knappt fanns plats för 4 stolar.

Sen drygt ett år tillbaka bor vi så i en trea i huset. Det var aldrig riktigt meningen att vi skulle hamna här. Vi sökte egentligen efter något större. Men den gamla damen som då bodde i lägenheten och som vi hjälpte en del, ville gärna sälja den till oss. Fantastiska föräldrar har sedan lagt åtskilliga timmar på att renovera lägenheten. Tyvärr hann aldrig Elisabeth, den gamla damen, besöka vår lägenhet. Hon gick bort veckan då vi skulle skriva kontraktet. Det var en mycket snäll dam. Vi trivs mycket bra i lägenheten! Den är rätt rymlig och har en öppen planlösning. Ett stort plus för en lägenhetsboende är att vi nu äntligen har en tvättmaskin. 

Jag som i så många år sagt att jag alltid vill bo i lägenhet, måste nu backa från denna åsikt. Nu börjar längtan komma efter en liten tomt. Malte och Greta är säkert orsaker till det ändrade behovet och längtan. Med nyfikna ögon hänger vi på Hemnet och springer på en del visningar. Men det är ingen brådska, det får ta sin tid.

Efter drygt åtta år börjar vi nu inse att vi snart vuxit ur vårt kära lägenhetshus på Norr. Nästan lite sorgligt, samtidigt som det givetvis är spännande.



Oceans eleven i Västberga

Tja, vem hade kunnat föreställa sig något sådant? Rånet som verkar ha skett på ett bestialiskt planerat vis är rena rama Hollywoodfilmen in real. Visst blir man nyfiken på hur det har planerats, hur många som är inblandade, vilka som är rånarna, hur rånet exakt gick till? 

Viktigaste av allt är i varje fall att ingen kom till skada under rånet.









Bråk bland vuxna

Ser på Kändisdjungeln, som nyss visade dagens tjabb mellan deltagarna. Pinsamt att se dem bråka om helt triviala saker. Men det är ju faktiskt så vardagen ser ut i en tajt liten grupp. När vi kommer varandra för nära och får för lite influenser utifrån då sätts sannerligen samarbete på prov, och vi börjar mer och mer likna barn i våra beteenden. Jag tror vi alla utsätts för påfrestingar som leder till irritation exempelvis på jobbet eller bland vänner, men i och med att vi lämnar arbetsplatsen eller vilken plats det nu är, och byter "rum" får vi ett miljöutbyte som gör att det inte "bubblar" över för oss. Men visst vore det ibland bra om det bara bubblade över, man sa allt det där man kände, kanske skulle man nå ett mycket bättre samarbete eller vänskap. För hur skulle en parrelation fungera om man aldrig uttryckte sina innersta känslor?

Jag är en rätt temperamentsfull tjej. Nära o kära, elever och till viss del kollegor har säkert sätt mig bubbla över ibland. Men oftast känns det faktiskt väldigt bra! Det finns nästan igenting värre än att gå och grämma sig för saker man inte sagt eller gjort. Ok, i den överbubblande hettan kan det väl säkert hända att man uttrycker mer än vad man borde och egentligen tycker - men det är inte mer än att man kan be om ursäkt.

Jag bubblade över senast ikväll. Vi tog en långpromenad med Malte och Greta. Jag valde att inte ta några direkta promenadskor, utan gick med mina nya höstskor som jag inte ville gå i grus med och hade skoskav av. Johan kommenterade att det var ett märkligt val av skor för promenaden och att jag borde skaffa mig ett par riktiga promenadskor istället för allt annat jag drar hem. Då jävlar. I min föräldralediga värld där jag går med mys- och kräkkläder varje dag - så kan det vara riktigt kul att få "klä" upp sig med nya höstskor (trots skoskav o möjligtvis opassande skor för tillfället). Efter ett höjt tonläge och en högst nedstämd klagan från mig, som nästan hulkade ut i gråt (skyller på hormonerna - det borde man väl få fortfarande kunna göra, trots att Greta är tre månader) fick jag genast en ursäkt, kram och beröm för fina skor. Jag har en fin make.

Dagens västervikska ord:
Tjiivs inte = bråka inte

Dagens lärdom:
Tjiivs inte med en mammaledig


Dagens västervikska ord

Mina föräldrar, liksom Johans mamma, kommer från Västervik med omnejd. Vilket betyder att i båda våra släkter finns en viss Västerviksdialekt. Eftersom vi är måna om kulturarvet till Greta, ger vi henne varje dag ett ord på "Västervikska". Ord från de senaste dagarna:

Ho = hon
Glaane = glo
Giindrag = gendrag
Dannebotta = där borta
Knara =typ en hasp


Ölandshelg

Har precis kommit hem efter några dagar i stugan. Middag med föräldrar och svärföräldrar, strosande i Kalmar, pyssel i stugan - och så var helgen slut. Attans vad tiden går snabbt ibland:( 

Vi har dock hunnit med mycket i stugan under helgen; gräsklippning, kantklippning, cement mellan ölandsstenen, måla en ytterdörr vit, bygga färdigt trappen på altanen, såga ned ett träd, klippa ned buskar. Men att gå på stan med Johan, nej det är ingen hit. Jag vill inte översätta det till att det är Slösa och Spara som går på stan, för jag anser mig inte direkt slösa bort pengar. Men det är klart i förhållande till Johan så... Det var hans idé om att gå på stan och köpa sig lite nya kläder och Greta behövde även lite nya saker. Det slutar med ETT köp, och det är en handväska till MIG (som jag cyklar iväg från Johans föräldrar o köper lite senare, för Johan ger mig sådant dåligt samvete när jag stod och höll i den tidigare under dagen att jag inte förmådde mig att köpa den då - men nu hänger den fint här hemma, och jag känner mig helt nöjd!).

Slappar på altanen lördag eftermiddag, medan Johan klipper gräset... Hallå, nån måste ju passa Greta!
Mamma & pappa hade med lite fint sjögräs att plantera i trädgården och krukan.
Greta sitter ute och inspekterar när vi arbetar i trädgården.

Åter tillbaks i Växjö. Idag är det spädbarnsmassage som står på schemat.


Kvällens dessert

Mums mums muffins!!


Äntligen fredag

Fredag måste tveklöst vara den bästa dagen i veckan. Alla är glada och ser fram emot en härlig helg. Planerna och förväntningarna är stora inför vad som komma skall. Många försöker sluta jobbet lite tidigare, god mat o dryck förbereds. Fredag är verkligen super ..... nu är det dags för fredagsmys...!

Min förmiddag har tillbringats vid sjön och i Linnéparken. Malte var på bushumör och Greta sov gott i vagnen.

Lyssnar till Mix Megapol varje morgon. En intressant diskussion fördes idag gällande Mona Sahlins resa till Bindefelds 50-årsfest. Mona hamnade i blåsväder när hon lät sig bjudas på hans 40-årskalas för tio år sedan, denna gång har hon därför valt att betala resan själv. Den intressanta delen: Mona har två livvakter. Betalar vi skattebetalare deras resa o uppehälle på Mallorca, eller är det Bindefeld eller är det Mona själv.... hmmm. Jag är lika nyfiken som Anders Timell, och vill veta.

 

 


Ohet i solen

Torsdag förmiddag. Promenerade till sjön och tog en fika vid fontänen i ett härligt höstväder. Lugnt, stilla, tystnad. Ibland är livet härligt.


Som gymnasielärare träffar man dagligen många ungdomar, som självklart har stenkoll på klädmodet. Alltså en väldigt bra inspirationskälla till en själv. Som föräldraledig träffar jag inte dessa elever nu, men vi har däremot tre gymnasieskolor runt knuten av vårt hus, vilket betyder att jag ser mängder med ungdomar varje dag. På väg hem från sjön gick fyra söta tjejer framför mig, med säkert stor koll på modet. Men jag får lov och säga att ibland kan det bli lite stereotypt. Tjejerna framför mig bar alla svarta leggings, en kort skinnjacka (i och för sig i variation av svart och brunt), converseskor, blondt slarvigt uppsatt hår. Själv gick jag inspekterande bakom dem iklädd en kräk- och kaffespilld sommarklänning. Kände mig genast väldigt ohet.

Men jag köpte faktiskt för en månad sedan ett par converseskor i brunt skinn. Johan frågade om jag hade åldersnojja när jag kom hem och visade mitt köp. Han hade tydligen en uppfattning om att converseskor tillhör ungdomar, och jag räknades tydligen inte som ungdom längre. Själv gillar jag mina bruna converse väldigt mycket.


Tjejkväll

Nu har flickorna gått hem. Varannan vecka är traditionen att vi ses hemma hos varandra för lite mat, prat, triss och en massa mer prat. Fyra nya trisslotter köps till varje tillfälle, denna gång hade vi två trisser med oss från förra träffen - alltså hela sex triss att skrapa denna kväll! Någon vinst? Nix pix. Men plötsligt händer det.... om vi så är 60 år gamla.

Kort beskrivning av mina fina vänner:
Jennie, 34 år, rekryterare, med det stora fina leendet som smittar, älskar att resa, har ständigt planer för huset - möbler och tapeter åker upp, ned, in, ut - och visst är det mysigt i huset!, ställer alltid upp och hjälper till med det mesta.



Sara, 30 år, intendent, den fantastiskt roliga dialekthärmaren med enorm sportkoll, älskar shopping och snygg design, har ett hjärta av guld.


God natt!

Ps.
En oerhört besviken Johan ligger redan och sover, då streamingen från de kinesiska kanalerna ej lyckades.


Onsdagskväll, inte en vanlig kväll

- Kan vi skaffa Viasat?
- Nej.
- Snälla?
- Vi har ju redan så många kanaler...
- Men, det hade varit himla kul.
- För dig, ja. Vi behöver inga fler utgifter nu.
- Får Greta gå på krogen?
- Nej!!
Tystnad.
Två timmar senare. Yttterdörren öppnas och ett entusiastiskt halvvrål hörs:
- Jag kan ju streama matchen!!

Tror inte jag behöver säga vem som är vem i dialogen ovan.
Inter-Barcelona ikväll.

Men tjejkväll för mig!!! Jennie o Sara kommer hit på middag och trisskrapande! Så himla kul!!!

Roast på Berns

Himla kul! Pernilla Wahlgren, känns som ett lättarbetat "objekt". Jag är verkligen imponerad av henne att våga ställa upp i en sådan show. Det måste krävas en enorm själdistans, alternativt pengar, för att våga bli roastad. Johan o jag funderar på att roasta våra vänner vid nästa fest. Skojar bara.

Tänk er söndagsmiddagen med familjen, och att där göra en roastning. Tystnad. Hej då.




Orättvisa, det mest svåra att förstå

Världen känns minst sagt orättvis. Jag önskar att jag kunde göra den mer rättvis och rolig. Vissa saker kan jag säkerligen vara med och påverka, andra saker tyvärr inte. Det gör ont att veta när andra lider, och ingenting kan jag göra, mer än att möjligtvis finnas där som ett stöd. Men ibland känns ord så fjuttiga och små gentemot ett obeskrivbart lidande.

Trauman, orättvisa, vad du vill kalla det, drabbar oss alla någon gång i livet, olika mycket, på olika vis. Men det kommer. Det kommer oftast oväntat. Som ett jävligt oönskat paket på posten. Varför måste detta paket då komma? En helt omöjlig fråga att besvara. Men jag är ändå övertygad om att människor som genomlider olika typer av trauman, utvecklar en helt unik sida av sig själv som gör dem starkare och säkrare än några andra människor. Den kraften har de med sig hela livet och gör att de kommer stå stilla och lugna i så den hårdaste orkanen, för de vet hur man kan uppskatta det lilla i livet.

Jag önskar och hoppas på en större rättvisa. Nu.









Brats

Solen skiner och värmer som rena rama sommarvädret. September visar sig verkligen från sin bästa sida. Idag har det blivit en tur på stan. Maken blev shoppingvinnaren med nya jeans och tröja. Inga kassar blev det för mig.

Dagen fortsatte med en tur ut till Hovshaga, där vi promenerade och våldgästade Ljungdahls, som var snälla att sätta på kaffepannan och bjuda på ett hejdundrandes kakfat. Alva hade för dagen fått en Brats-docka. Ja, det heter tydligen så. En docka med gigantiska läppar, stora målade ögon, blondt hår och en högst utmanande klädsel. Denna docka kan man sedan sminka och färga håret på. Jisses, det har hänt lite sedan mina Barbie-dockor. Undrar när Greta kommer önska sig en Brats-docka? Jag finner detta är så roligt. Jag skriver det en gång till. Brats-docka. Vilket namn!

Kvällen har bjudit på TV-tittade och mys i soffan med; Här är ditt liv, potatisgratäng, kött, kanske snart glass + en inbjudan till en hemlig resa.... mmmm, det ser vi fram emot!! Bra initiativ Ljungdahl!










Fredagsmys

Tacos
Vin
Godis
Wallander-film

En perfekt komponerad fredagsmyskväll!

Saker från dagen:
1. Jag måste ha ett omoget utseende. Varje gång jag går till Systembolaget hoppas jag slippa visa legitimation. Har ännu inte lyckats, så ej idag. Känns ändå rätt härligt att fortfarande bli tagen som en tonåring.  

2. Pensionärer och föräldralediga är de enda personerna som syns om dagarna, och de är rätt många. Har aldrig tänkt på att parker och gångvägar är så fyllda av människor mitt på dagarna. I något annat land hade vi säkert sökt mer kontakt med varandra. Nu går vi stumma förbi varandra. Några pensionärer stannar dock och säger hej till Malte. Ett antal parkarbetare arbetar också med att ställa bänkar över de upptrampade stigarna som går genom parken, för att vi istället ska hålla oss till gångarna. Men varför gör man inte gångar i en park utefter hur människor rör sig? (möjligtvis igenkänning för er sociologer som läst Båten i parken

3. GVG har en väldigt trång parkering. Johan skulle bara veta hur nära det var att vår bil fick sig en törn idag.

4. Husfunderingar... 



 


Mina favoriter

Idag har det varit kalas för mina älsklingar. Malte fyller idag 7 år och Greta 3 månader. Det var nog Malte som firades mest... Långpromenader i det underbara vädret och bus med bollen o gosedjuret, sen blev det barnburksmat och fika till lilla gubben. För det är ju vad han börjar bli... 7 år*7 = 49 år. Det är helt otroligt att vi haft Malte i sju år. Shit, vad åren går fort!
3 månader idag!
Malte o hans gose

Ser på Lyxfällan, det är högst tragiskt att ta del av människors helt absurt dåliga ekonomi. Hur kan man hamna i ett sådant ekorrhjul fullt med krediter? Förstår man inte att det här kommer att gå åt skogen? Eller finns inget ekonomiskt sinne alls hos en del personer?






Badkruka

Greta har inte ärvt min förtjusning över att hellre vara under än över vattenytan. Idag var det babysim, och dags för steg två i kursen, som innebar vattning över huvudet. Greta tittade förtvivlat på mig, den undre läppen trycktes ut och vände sig med mungiporna långt långt ned, innan hon kippade efter andan för att sedan vråla. Proceduren upprepades ett antal gånger, och jag kan missmodet konstatera att Greta är en liten badkruka. Men en söt liten sådan...


"Det finns inga lyckliga skilsmässor"

Så lyder Marcus Birros krönika i Expressen. En tänkvärd text. Men varför Marcus, berätta för alla om era relationsproblem? Att tala ut med en nära vän är en sak, men med hela svenska folket? Hmmm,... skeptisk.









Glassmorsa

Efter en månad som föräldraledig kan man nu börja utvärdera den första tiden. Det är mysigt och härligt att vara med Greta hela dagarna, hon är en pigg och söt liten unge. Det är kul att se henne sakta men säkert utvecklas både i utseende och färdigheter. Samtidigt är det rätt enformigt, rutiner hela dagarna, och rätt ensamt. Johan påtalade idag mitt nästan lite desperata behov av social kontakt, då jag förberett fika till mäklaren som skulle komma och värdera vår lägenhet. Mäklaren hade givietvis inte tid att fika.

Mitt nya höstliv med måttot att tappa X antal kilo och bli en riktigt slimmad mamma sket sig ikväll. Sitter uppkrupen i soffan med en skål fylld av chokladglass och skrattar åt Idol. Ska nog jobba lite med karaktären...




Höst med TV och präst

Helgen tillbringades på Öland. Trappbygge & 80-årskalas var helgens höjdpunkter.

I söndags träffade vi prästen som ska döpa Greta om några veckor. Varken Johan eller jag är direkt religiösa, men ser dop som en fin cermoni och ett tillfälle att träffa släkt o vänner. Detta kanske egentligen inte är den "rätta" anledningen till att man väljer att döpa sitt barn. Prästen ville veta varför vi valt att låta Greta döpas. Något överrumplade över frågan, och fegheten att inte våga säga vår anledning, blev det ett blandat mumlande från oss, ungefär som om vi satt på ett polisförhör. Helt plötsligt skulle vi göra oss såå himla religiösa. Johan började bland annat att förklara att Greta är ju mycket i kyrkan, hon går på spädbarnsmassage och sång i kyrkan. Något förvånat tittar jag på Johan, för att sedan instämma. Går inte riktigt att återge, men det kändes som ett smått komisk situation, då vi målade upp vår stora tillhörighet till kyrkan och kristendomen. Att träffa en präst är lite smått nervöst, jag vet verkligen inte varför. Vår stora tillgivenhet till kyrkan gav givetvis följdfrågor som vilka psalmer vi önskade. Ehhh... som om vi har en massa doppsalmer på lager? Vi fick därefter lyssna till prästen som sjöng fyra olika psalmer. Dom lät likadant. Prästen var i varje fall väldigt trevlig och det blir nog en fin cermoni! 

Idag har Greta och jag varit på spädbarnsmassage. Det är förmodligen mer en träff för mammorna än för barnen. Att gå på sådana här aktiviteter kan lite liknas vid som att gå på disco på lågstadiet eller kanske speeddating (har inte provat det sistnämnda, men kan tänka mig det så i varje fall). Lite blygt tittar mammorna på varandra, söker sakta lite kontakt med varandra, för att kanske om man har tur fråga chans på varandra (alltså byta telefonnummer för att senare i veckan ta en promenad med varandra). Så det är allt med lite pirr i magen man går till dessa träffar, för att se om man kan hitta någon att bli "ihop" med.

Höstsäsongen vad gäller TV har nu börjat ta form. Härligt! Ikväll var det premiär för den nya säsongen av Färjan med Baren-Håkan i spetsen. Kul kille!


Johan inviger helgen med en öl.
Trappen till altanen börjar ta form, liksom stenbeläggningen.
Greta & jag på 80-årskalas hos mormor, eller säger man gammelmormor nu?Söndagstvätt för bilen.
Malte är på ständigt bushumör.
Helgen avslutad i soffan med en pömsig tjej i knät.

Utgift eller sparande

Fick idag ett brev från Sisters med erbjudandet om 20 % rabatt. Yiippii.

Frågan lyder: ger detta mig en utgift eller ett sparande?

(Facit till mina elever: utgift)

Men, för mig själv resonerar jag det till ett sparande. Ett mycket gott o nyttigt sparande.





Förälder - placerad i tråkfacket?

Från den dagen man berättar för sin omgivning att man är gravid och får barn är man utav en del av omgivningen placerad i ett fack. Ett enligt mitt tycke "tråkfack". Där fest och glamour är långt, långt borta. Jag avskyr när andra sätter etiketter på vem man är och placerar in en i ett fack, en kategori av människor. Jag har fått en ljuvlig dotter, men jag är mer än bara mamma till min dotter. Jag är fortfarande en sprallig, disträ, fumlig, glad Cissi som älskar att ha roligt!


RSS 2.0