Krantzarna på Norr
I över 8 år har jag och Johan bott tillsammans på Gamla norr i Växjö. I samma hus. Först i en vindsvåning med kokvrå, sen en 2:a och nu en 3:a.
Vi har verkligen trivts i vårt hus. 10 min gångväg ned till centrum, 3 min till Konsum, 10 min till VAIS-spåret. Nykära och överlyckliga flyttade vi in i vindsvåningen som vi hyrde i andra hand ett år. Möblerna var mest plockade hemifrån. Kommer aldrig glömma de första nätterna i den lägenheten. De tillhör bland de lyckligare ögonblicken i mitt liv. Jag kände mig så stor, så vuxen. Jag tyckte vi hade så fint!! Lägenheten var högst opraktisk med fyra trappor utan hiss, en kokvrå där man knappt fick plats, Johan kunde heller knappt gå rak på toaletten, sovrummet eller i kokvrån. Men gud vad vi hade det mysigt!
Ett år senare blev en tvåa till salu i samma hus. Det var på den tiden då man till och med kunde pruta på lägenheterna. I en fantastiskt trivsam lägenhet bodde vi sen i sex år. Många roliga stunder och fester har tillbringats där. En nyårsafton satt vi 16 personer i vårt lilla kök, där det egentligen knappt fanns plats för 4 stolar.
Sen drygt ett år tillbaka bor vi så i en trea i huset. Det var aldrig riktigt meningen att vi skulle hamna här. Vi sökte egentligen efter något större. Men den gamla damen som då bodde i lägenheten och som vi hjälpte en del, ville gärna sälja den till oss. Fantastiska föräldrar har sedan lagt åtskilliga timmar på att renovera lägenheten. Tyvärr hann aldrig Elisabeth, den gamla damen, besöka vår lägenhet. Hon gick bort veckan då vi skulle skriva kontraktet. Det var en mycket snäll dam. Vi trivs mycket bra i lägenheten! Den är rätt rymlig och har en öppen planlösning. Ett stort plus för en lägenhetsboende är att vi nu äntligen har en tvättmaskin.
Jag som i så många år sagt att jag alltid vill bo i lägenhet, måste nu backa från denna åsikt. Nu börjar längtan komma efter en liten tomt. Malte och Greta är säkert orsaker till det ändrade behovet och längtan. Med nyfikna ögon hänger vi på Hemnet och springer på en del visningar. Men det är ingen brådska, det får ta sin tid.
Efter drygt åtta år börjar vi nu inse att vi snart vuxit ur vårt kära lägenhetshus på Norr. Nästan lite sorgligt, samtidigt som det givetvis är spännande.
Vi har verkligen trivts i vårt hus. 10 min gångväg ned till centrum, 3 min till Konsum, 10 min till VAIS-spåret. Nykära och överlyckliga flyttade vi in i vindsvåningen som vi hyrde i andra hand ett år. Möblerna var mest plockade hemifrån. Kommer aldrig glömma de första nätterna i den lägenheten. De tillhör bland de lyckligare ögonblicken i mitt liv. Jag kände mig så stor, så vuxen. Jag tyckte vi hade så fint!! Lägenheten var högst opraktisk med fyra trappor utan hiss, en kokvrå där man knappt fick plats, Johan kunde heller knappt gå rak på toaletten, sovrummet eller i kokvrån. Men gud vad vi hade det mysigt!
Ett år senare blev en tvåa till salu i samma hus. Det var på den tiden då man till och med kunde pruta på lägenheterna. I en fantastiskt trivsam lägenhet bodde vi sen i sex år. Många roliga stunder och fester har tillbringats där. En nyårsafton satt vi 16 personer i vårt lilla kök, där det egentligen knappt fanns plats för 4 stolar.
Sen drygt ett år tillbaka bor vi så i en trea i huset. Det var aldrig riktigt meningen att vi skulle hamna här. Vi sökte egentligen efter något större. Men den gamla damen som då bodde i lägenheten och som vi hjälpte en del, ville gärna sälja den till oss. Fantastiska föräldrar har sedan lagt åtskilliga timmar på att renovera lägenheten. Tyvärr hann aldrig Elisabeth, den gamla damen, besöka vår lägenhet. Hon gick bort veckan då vi skulle skriva kontraktet. Det var en mycket snäll dam. Vi trivs mycket bra i lägenheten! Den är rätt rymlig och har en öppen planlösning. Ett stort plus för en lägenhetsboende är att vi nu äntligen har en tvättmaskin.
Jag som i så många år sagt att jag alltid vill bo i lägenhet, måste nu backa från denna åsikt. Nu börjar längtan komma efter en liten tomt. Malte och Greta är säkert orsaker till det ändrade behovet och längtan. Med nyfikna ögon hänger vi på Hemnet och springer på en del visningar. Men det är ingen brådska, det får ta sin tid.
Efter drygt åtta år börjar vi nu inse att vi snart vuxit ur vårt kära lägenhetshus på Norr. Nästan lite sorgligt, samtidigt som det givetvis är spännande.
Kommentarer
Trackback
