CISSI

Till mina trogna bloggvänner..., får jag be om ursäkt för min dåliga uppföljning av bloggen. Men just nu har det varit hektiskt och full aktivitet om dagarna, och jag lär troligtvist fortsätta vara en sämre bloggare tills vi är tillbaks på heltid i Växjö.

Nästan tre veckor är kvar av semestern. Vi lärare är lyckligt lottade med en lång sommarledighet, men man anpassar sig snabbt och tycker ändå att tiden går ruskigt fort. Kvar på agendan av semestern står:

•-         en tur till Johans familjs stuga i Västerviks skärgård, där vi ska träffa släkten och åka badring efter båten (ser dock helst att Joakim kör..., med stor rädsla för att hamna blåslagen på en stenholme efter att Johan kört...)

•-         besök av familjen Ljungdahl, då vi äntligen ska få träffa nytillskottet Isak!

•-         det tidigare nämnda Minitriathlonet, med tillhörande efterfest

•-         renovering av lägenhet

•-         mer bad & sol i stugan

Som jag har skrivit innan är det verkligen kul med sommar och träffa gamla vänner. Det är full rulle om dagarna. De sista dagarna har vi bland annat träffat Anders & Åsa som äntligen ska flytta ihop i huvudstaden. Åsa, Per och charmtrollet Valter har bott över hos oss. Cecilia, Fredrik & Christian har varit här och badat, solat och spelat kubb. John & Camilla, Elisabeth & Magnus har varit här och fikat. Imorgon kommer Karin, Stefan och lille Maximilliam.

Vi har också umgåtts med familjen. I lördags var det grillkväll med familjerna Krantz/Andersson. Det är kul att Joakim, Annika och pojkarna Albin & Isak är hemma!

Andra saker som hänt är att Johan deppar mycket för Cesars lämnande av KFF. Detta är ett dagligt samtalsämne. Har vi sålt guldet? Viktiga diskussioner.

Tack & hej!
KRAM

Till de två sovrummen i den nya lägenheten vill jag ha hissgardiner. Mamma bojkottade igår mitt förslag, och tyckte att det blir väl mörkt. Men jag vill gärna ha dessa hissgardiner i de här två rummen, då de vätter ut mot en gata och ett mindre kul hus. Nästa fråga från mamma var vart jag ska köpa dessa gardiner, och efter att ha undersökt frågan idag verkar det vara svårt att få tag på. Däremot mamma, har jag hittat sytips för hur man syr dessa hissgardiner. Hur ska jag kunna lyckas övertala dig till att ta dig an detta projekt? Jag ska fundera på några bra mutningar...

Efter en mycket trevlig afton och förmiddag med Selanders och en massa god mat och onyttigheter, skulle Johan och jag idag ta oss för ett träningspass. Det blev cykling hem till mamma & pappa, 2,3 mil och därefter löpning 6 km. Johan som är betydligt bättre tränad än mig, klagade indirekt på tempot och försökte pusha mig att öka. Det resulterade inte i någon positiv effekt. När man känner hur benen har lust att vika och andningen är hopplös är det fruktansvärt irriterande när den andre talar till en med oberörd röst och dessutom föreslår att en ökning vore intressant.

Kändisvarning. När jag stannade och handlade mat i Mörbylånga mötte jag idag Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson, som har sin stuga ganska nära oss. Detta möte leder mig osökt in på miljötänkande, och vidare in på bensinpris. Vi åker, som säkert många andra också, mer bil nu under sommarmånaderna än under övriga året. De nya höjda bensinpriserna märks också väl vid en full tank. Men, jag klagar faktiskt inte. Ok, det är inte kul när mer pengar försvinner från plånboken, men samtidigt tycker jag det är mycket bra riktlinjer för ett mer miljömedvetet tänkande. Det skapar nytänkande och ett mer rationellt tänkande i förhållande till användning. På lång sikt tror jag ökade bensinpriser är goda drivkrafter till alternativa medel. Det bör tilläggas att Peter Eriksson själv kör en äldre Volvo 460, som inte borde vara det bästa miljömedvetna valet utefter hans plånbok. Jag vet, detta var kanske inte mycket till kändisvarning...

Igår kom Kristian & Frida på besök och stannade till idag. Ett trevligt besök. Kvällen ägnades till sommartraditionell grillning och allehanda märkliga samtalsämnen. Bland annat avhandlades bakgrunden till våra drömmar. Jag nämner inga namn.... men en av oss drömmer vid flera tillfällen av att han kommer till en bortamatch och upptäcker att han glömt sina fotbollsskor, han har enbart med ett par gummistövlar som han tvingas spela i..., och det blir inte bra. En av oss drömmer om att hon ligger naken på ett dansgolv... Vad tyder dessa återkommande drömmer på? Med ljus, filtar och vin som värmemedel kunde vi sitta ute hela kvällen och natten. Morgonen började intensivt med en lång joggingrunda och dopp i havet för killarna. Det är verkligen fint med sommar. Allting blir så mycket enklare och roligare.

Nu har vi sagt hej då till Kristian & Frida och väntar på vårt nästa besök som kommer senare i eftermiddag - Sara & Uffe. Ni är hjärtligt välkomna! Men först kommer mamma, pappa och mormor på fika!

Det är roligt med besök i stugan!

När man befinner sig i sina hemtrakter är det kul att träffa sina gamla kompisar. Igår träffade jag min gymnasiekompis Isse. Vi tog en fika på stan och talade om gammalt och nytt. Det är svårt att förstå att det är sju år sedan vi tillsammans sprang ut från Stagg... Vart har tiden tagit vägen? Ännu mer ofattbart är att jag själv bytt plats i klassrummet och nu står bakom katedern. Har jag blivit vuxen? Det känns som förr att träffas, och det är synd att avståndet (Växjö-Ängelholm) gör det svårare att umgås mer frekvent.

Idag har vi varit på östra Öland och hälsat på Johans gamla gymnasiekompis Andreas med familj, i hans föräldrahem. Linn som är drygt ett år, är ett riktigt litet charmtroll, med mörkt hår och stora blå ögon! Vi bjöds på god mat och en tur på den fina gården, bestående av ladugårdar och olika utehus, riktigt öländskt genuint! Samma sak ska sägas här, det är synd att avståndet till våra vänner gör det svårare att umgås, men vi hoppas på att era planer att flytta från Uppsala till Öland blir till verklighet!

Sammanfattning; det är kul att "Stagenliusvännerna" fortfarande håller kontakten! (Vår gamla gymnasieskola heter Stagenliusskolan...)

Om jag går runt vårt lilla kvarter på området med Malte, så tar det den tid det tar att promenera runt de hundratals metrarna, visst jag kanske stannar och hejar på någon, men annars är jag ganska snabbt tillbaka.

Johan däremot, han är en pratmakare. Han springer runt här på området och talar med alla, och kommer hem med allt skvaller om vem som sålt vilket hus till vilket pris och vilka grannar som inte gillar varandra. Men så läser han också Svensk Damtidning... så vad hade jag förväntat mig... Nej hmpf, jag menar givetvis Sportbladet - inget annat.

Det är kul med djurlivet här i stugan. Den smala vägen ned till stugan leder genom häst-, får- och kohage. Det är mysigt att se de söta små lammen och kalvarna. Vi har också mycket svanar här. Häromdagen blev Malte jagad av en svan! Igår satt vi och tittade på en gökunge som blev matad av sädesärlor. Göken är rätt konstig som lägger sina ägg i andra bon, och när göken kläcks hos sin värdfamilj kastar den ut sina "syskon"... Märkligt, så naturen är formad. Ännu märkligare är hur de små sädesärlorna tar till sig denna stora gökunge som är större än dem själva. Borde de inte tänka - "oj, vilket stort barn vi fick - hur fasen gick det här till?"...

Tack & hej!
KRAM

För er som inte redan nu ser serien Scrubs, så kan jag rekommendera den. Den har blivit en liten sommarfavorit för mig! Går på kanal 6 klockan 23.30. Härlig humor! 30-minuterskomediserier är en liten krydda i vardagen och lagom tidslängd för den rastlösa som mig...

Vi köpte i veckan varsin träningscykel. Ett mycket roligt köp! Det är kul att med sin lilla färddator se hur fort och långt man kör. Det går hiskeligt fort, utan att för den delen vara helt slut i benen. Cykling är verkligen en materialsport, och skillnaden känns utan tvekan mellan denna cykel och min vanliga damcykel. Det enda jag tycker är lite jobbigt är att det inte finns någon fotbroms på cykeln... därför är jag lite försiktig innan reflexen sätter sig att bromsa med handbromsen...

Johan ser nu starkt fram emot minitriathlon i Kalmar den 1 augusti. Förra året hade han ungefär den sämsta cykeltiden av alla deltagare - och var skitsur - med han hade också ungefär den sämsta cykeln av alla... Jag inser nu även att mina chanser att slå honom i minitriathlon är betydligt mindre i år. Johan är ruskigt mycket snabbare på den nya cykeln än mig... Var är mina benmuskler? Ska bli kul att göra minitriathlon igen. Det är inga större distanser, 300 m simning, 2 mil cykling och 5 km löpning, men kombinationen gör att benen blir lite spagetti... I år har vi även fått tillförstärkning av Staffan. Kul! Så tillsammans är det jag, Johan, Staffan och Fredrik som ska ta oss igenom denna lilla utmaning.

Den här veckan får vi besök två gånger. Kristian & Frida kommer i veckan, och Sara & Uffe till helgen. Mycket trevligt!!

Katerina Janouch skriver idag i DN att hon är trött på att kärnfamiljerna mobbas, hon är trött på gnälliga "bitterfittor". Jag är trött på personer som Janouch, som inte kan hitta bättre ord än "bitterfittor". Jag är ingen ängel, jag svär. Men i det offentliga rummet anser jag att det finns bättre valda ord för att beskriva en irritation än Janouchs valda. Språket är levande och kommer alltid att utvecklas, slang och svordomar blir vanligare och en del av språket - vilket är helt naturligt. Men nånstans kommer moraltanten fram inom mig och säger att det finns gränser. Ord som dessa ger för mig snarare intrycket över att vilja göra sig märkvärdig och synas. Förvisso har hon ju lyckats, eftersom jag kommenterat detta med sju rader text. Dock var det kanske innehållet i det hon skulle säga hon ville förmedla...

Idag har vi varit i stora staden Kalmar. Det blev en riktig shopping dag. Två solsängar, ett litet bord, småsaker på IKEA och två träningscyklar. Jag som gillar att springa runt i affärer tyckte dagen var rolig. Johan tyckte den var något mindre rolig, framförallt när jag och Anita skulle ha in det mesta i bilen och vi såg ut som packade sillar. Det fina med oss kvinnor är att vi alltid ser möjligheterna, medan männen oftare ser utgifterna. Generaliserar jag nu?

Idag har vi varit i stora staden Kalmar. Det blev en riktig shopping dag. Två solsängar, ett litet bord, småsaker på IKEA och två träningscyklar. Jag som gillar att springa runt i affärer tyckte dagen var rolig. Johan tyckte den var något mindre rolig, framförallt när jag och Anita skulle ha in det mesta i bilen och vi såg ut som packade sillar. Det fina med oss kvinnor är att vi alltid ser möjligheterna, medan männen oftare ser utgifterna. Generaliserar jag nu?

Idag har det varit en riktigt fin och härlig sommardag! Dagen började med att Malte och jag gick ned till bryggan, han tog ett morgondopp medan jag satt och läste morgontidningen. Dagen har fortsatt i sitt lugna tempo hemma på tomten i solstolen, varvat med besök ned till bryggan. På kvällen tog vi en joggingrunda - och det är första gången som jag har klarat att hålla Johans tempo under hela rundan! Rundan avslutades med bad, det är 22 grader i vattnet så det är faktiskt rätt skönt att bada. Därefter blev det kvällsmat, kubbspel och avkoppling på altanen vid solnedgång. Det är sådana här dagar man längtar efter en gråmulen novemberdag. Sådana dagar som man lever för lite extra. Jag hoppas sommaren bjuder på fler härliga sommardagar! Det gäller att njuta så länge det varar, för, som Ledin sjunger  "Sommaren är kort.. Det mesta regnar bort... Men nu är den här... Så ta för dig.... Solen skiner idag"

Den senaste veckan har jag ägnat mig till en, för mig ganska ovanlig, aktivitet - bokläsning. Jag läser förvisso en hel del, men väldigt sällan romaner, utan mer böcker som har med min utbildning att göra. Jag har snart läst ut min tredje pocket på drygt en vecka, vilket för mig är lite av ett rekord.

Mari Ljungstedt - I denna ljuva sommartid

Johan Theorin - Skumtimmen

Camilla Läckberg - Tyskungen

Tre bra böcker, som alla kan rekommenderas. Jag gillar mest kriminalromaner, därför tillfaller böckerna mig väl i smaken. Theorins bok Skumtimmen handlar om en pojke som försvinner på Öland, intressant med lite igenkännande omgivningar.

Det är rätt skönt att läsa böcker, att en stund få försvinna iväg till en annan värld, en annan tidpunkt. Samtidigt som jag tycker det är lite stressande att läsa..., jag är ivrig och vill gärna snabbt komma till slutet och "lösningen". Därför blir jag totalt fokuserad i läsningen, och gör inte så mycket annat vettigt, än att just läsa, under mina läsperioder. Få se vad nästa bok blir...

Ikväll har vi haft grillkväll i stugan. Mamma, pappa, mormor, Anita, Tommy och Elsa har varit på besök. En trevlig och riktigt fin sommarkväll! Men som enligt vår släkt var mer en fråga till oss, om det var en mutning för den kommande fortsatta hjälpen vi behöver med renoveringen...;) Jag skulle inte vilja kalla det en mutning. Men en liten gottgörelse och ett stort TACK!

Kul med lite nya intressen, vi får se hur länge läslusten sitter kvar, men nu ska jag iallafall krypa till sängs och bege mig till Tanumshede... (där Läckbergs romaner utspelas).

Nästa nya intresse jag ska ta in i mitt liv är cykling. Tänkte imorgon eller på fredag bege mig till cykelhandeln för att köpa en träningscykel. Om mina träningsambitioner hänger kvar under sommaren, så är målet Lidingöloppet i september och Vätternrundan i juni nästa år... Har letat på nätet efter olika cyklar, men det känns som att det finns en djungel av olika sportcyklar.

Tack & hej!

KRAM

De finns där. Allihoppa. Jag talar om karaktärerna från sällskapsresan. Kom ikväll hem efter en härlig vecka i Terracina, Italien - en charterresa, kryddat med Sällskapsresan från början till slut.

Det börjar givetvis på flygplatsen på Kastrup. Vi är i ganska god tid, och sätter oss och väntar vid vår gate. Det ena paret efter det andra trillar mot våra bänkar. Alla 60+. Jag har bokat en pensionärsresa - det råder inget tvivel om den saken. Men, va tusan, det känns lite mysigt ändåJ Som sagt karaktärerna finns där... Par ett, det äldre lite finkammade paret som gör skäl för hela ordet nervositet. Vi har börjat boarda, kön är lång och vi är längst bak, och frågan är om damen ska hinna gå på toaletten eller ej (självklart hinner hon det). Hon går fram och tillbaka till toaletten sex gånger - till slut har jag lust att skrika GÅ PÅ TOA, TANT! Men jag hejdar mig, och inser att det hade blivit en katastrofal början på semestern. Par nummer två: de resvana, som demonstrativt ska ta det superlugnt vid boarding och demonstrativt inte tittar på säkerhetsgenomgången på flyget, utan nonchalant kollar i en Vagabond tidning.

Sen har vi familjen Bratterud från Norge. Vi delar samma hotell. Den något rundhaltiga familjen består av mor, far, dotter och son. Far Bratterud är en blandning av den glada norrmannen Ole i Sällskapsresan och Rolf Skoglunds rollkaraktär Gösta i Vi hade i alla fall tur med vädret. Det sker ständigt något kring denna familj. De hörs, de syns, de glömmer saker. Bratterud kommer ned till poolområdet vid elva och beklagar sig högt över att det inte finns några solstolar. Irritation på norska är i sig en väldigt kul händelse. Upprördheten syns mer i den röda ansiktsfärgen, än rösten. Kan en norrman låta arg? Men hallå?! Det är charter. Det gäller faktiskt att paxa stolarna redan när man går och köper frukost vid halv åtta på morgonen. Jag väljer att återkomma till denna familj. För det var precis vad de gjorde hela veckan. Återkom.

Som de typiska charterturisterna vi är, så gör vi en del utflykter under veckan. Inga egna - utan fritidsresors egna. "Det blir bäst så", som en i familjen säger (undra vem?). Spaniens motsvarande grisfest blir här en utflykt i "matens och vinens kultur". Nu har vi alla klätt upp oss lite extra. Efter ett par dagar i Italien har vi alla blivit lite rödmosiga i ansiktet på grund av för lite solskyddsmedel där vi legat och pressat oss för att bli brunast och snyggast till vi kommer hem - det ska synas att vi varit iväg. Familjerna har inhandlat solhattar som de känner sig sådär extra somriga och italienska i. Som blyga skandinaver vi är, är det enbart lite vänliga nickande till varandra när vi kliver på bussen som ska ta oss ut på färden. Med en vinprovning som snarar kan liknas vid en "drick-snabbt-som-tusan-tävling-och-köp-med-dig-massa-viner", höjs stämningen radikalt och det köps en massa vin (ja, jag ska erkänna jag köpte också). Kvällen slutar med, att danskarna, som är lite mer framåt än oss sjunger allsång på middagen. De tysta skandinaverna har vaknat med alkoholen, och bussen är allt annat än tyst i nattens mörker på väg hem. I marknadsföringssammanhang brukar vi tala om de tre kundtyperna Andersson, Svensson och Hanzon. Andersson är den försiktiga, trygghetssökande personen som söker garantier på de han inhandlar. Jag hamnar jämte praktexemplaret Andersson, som inte vågar äta en tredjedel av det som dyker upp på tallrikarna under kvällens middag. Det kan ju vara farligt. Svensson är den sociala och öppna personen, som gärna blir bundis med alla. Och givetvis finns Svenssons med denna kväll, dom som tycker att vi nu är polare och skrålar i bussens hemfärd. Sist är Hanzon.., som är den något märkvärdigare och något överlägsna typen. Hanzon är nog dock inte med under just denna kväll,.., de utgör sig kanske mer som det där resvana paret från flyget...?

Utflykt nummer två. Heldag i Rom med guide. En mycket lyckad dag. Underbar stad, jag är imponerad av staden och vi hade en riktig pärla till guide. Så till familjen Bratterud. Herr Bratterud snarkade sig högt och tydligt igenom den guidade bussturen i Rom. Så var det dags för guidad tur i staden och då tillhör ett hörsnäcka-set, så att vi kan höra vad guiden säger (ja, jag vet - vi var superturister). Givetvis funkar inte herr Bratteruds hörsnäcka, och givetvis klagar han högt och tydligt över vilken dålig resa detta är. När vi ska åka hem, saknas också självklart familjen Bratterud. Bussen lämnar platsen och vi hinner åka på väg ut frånRom, men nej, då har familjen fått tag i reseledaren. Bussen får svänga om och hämta familjen, vilket fördröjer oss 45 min. I detta ögonblick är jag djupt irriterad på familjen Bratterud. Det är 43 grader varmt i Rom, jag längtar mer än någonsin hem till poolen. När bussen stannar för att vänta in familjen, måste givetvis också det 60-åriga vänninorparet ut och röka. Det stör mig ännu mer.

Utflykt nummer tre. Detta skulle bli min utflykt. Staden Terracina ligger vid ett högt berg, där den gamla staden ligger på slänten ned och högt över staden vilar en gammal antik terrass. Jag ville besöka denna höjd och den gamla staden, vilket innebar en liten promenad i en mycket brant lutning. Johan är inte intresserad av denna promenad. Vi beslutar att han ska ta sig en promenad i staden, medan jag beger mig uppför backarna för att insupa den italienska atmosfären i de smala små gränderna. Som den omtänksamma, och kanske något oroliga make jag har, hinner jag inte gå själv mer än ett par minuter förrän han springer ikapp mig. Du ska inte upp själv och gå här. Med butter min, ska Johan med på denna färd. Jag försöker övertala att jag klarar mig själv. Johan vill inte tro detta. Temperaturen är närmare 40 grader, Johan är efter en brant gata genomsvett - jag inser att detta kommer inte att gå väl. Johan muttrar om varför jag alltid ska upp och se ut över varje stad vi besöker, det ser ju ändå likadant ut. Det gör det inte alls. Självklart har jag heller inte kollat kartan så noga, tänkte mig att det tar nog max en halvtimma att gå denna lilla utsiktsrunda. Det tog över 1,5 timma. Johan är dyngsvett. Johan har skavsår, så att det blöder. Johan har varit nära att bli påkörd i serepentinvägarna uppför berget. Johan blev skrämd av en rottweiler som morrade mot honom. Det här var den minst lyckade utflykten. Men det var en fin utsikt, tyckte jag.

Italienarna är härliga, jag har blivit kallad "madam" hela veckan. Jag gillar det. Madam Cissi, det låter det! Men svärmor brukar ju kalla mig för madam, så helt fel har inte italienarna. Det är roligt med lite turistfraser. Lite nördig, som jag är har jag pluggat in fraser som "Il conte, per favor" (notan, tack). Jag njuter till fullo när jag får använda mig av fraserna. Johan skäms.

Johan, du brukar säga att jag blir alltmer en Krantz, i åsyftning av att jag gör saker snabbt. Men, du är åtminstone en Andersson utefter marknadsföringsteori. Där råder det inga tvivel. Men jag gillar dig ändå, min egna lilla Stig Helmer. Eller är det Gösta efter vår strapats i backarna?

Tack & hej!

KRAM