CISSI

De finns där. Allihoppa. Jag talar om karaktärerna från sällskapsresan. Kom ikväll hem efter en härlig vecka i Terracina, Italien - en charterresa, kryddat med Sällskapsresan från början till slut.

Det börjar givetvis på flygplatsen på Kastrup. Vi är i ganska god tid, och sätter oss och väntar vid vår gate. Det ena paret efter det andra trillar mot våra bänkar. Alla 60+. Jag har bokat en pensionärsresa - det råder inget tvivel om den saken. Men, va tusan, det känns lite mysigt ändåJ Som sagt karaktärerna finns där... Par ett, det äldre lite finkammade paret som gör skäl för hela ordet nervositet. Vi har börjat boarda, kön är lång och vi är längst bak, och frågan är om damen ska hinna gå på toaletten eller ej (självklart hinner hon det). Hon går fram och tillbaka till toaletten sex gånger - till slut har jag lust att skrika GÅ PÅ TOA, TANT! Men jag hejdar mig, och inser att det hade blivit en katastrofal början på semestern. Par nummer två: de resvana, som demonstrativt ska ta det superlugnt vid boarding och demonstrativt inte tittar på säkerhetsgenomgången på flyget, utan nonchalant kollar i en Vagabond tidning.

Sen har vi familjen Bratterud från Norge. Vi delar samma hotell. Den något rundhaltiga familjen består av mor, far, dotter och son. Far Bratterud är en blandning av den glada norrmannen Ole i Sällskapsresan och Rolf Skoglunds rollkaraktär Gösta i Vi hade i alla fall tur med vädret. Det sker ständigt något kring denna familj. De hörs, de syns, de glömmer saker. Bratterud kommer ned till poolområdet vid elva och beklagar sig högt över att det inte finns några solstolar. Irritation på norska är i sig en väldigt kul händelse. Upprördheten syns mer i den röda ansiktsfärgen, än rösten. Kan en norrman låta arg? Men hallå?! Det är charter. Det gäller faktiskt att paxa stolarna redan när man går och köper frukost vid halv åtta på morgonen. Jag väljer att återkomma till denna familj. För det var precis vad de gjorde hela veckan. Återkom.

Som de typiska charterturisterna vi är, så gör vi en del utflykter under veckan. Inga egna - utan fritidsresors egna. "Det blir bäst så", som en i familjen säger (undra vem?). Spaniens motsvarande grisfest blir här en utflykt i "matens och vinens kultur". Nu har vi alla klätt upp oss lite extra. Efter ett par dagar i Italien har vi alla blivit lite rödmosiga i ansiktet på grund av för lite solskyddsmedel där vi legat och pressat oss för att bli brunast och snyggast till vi kommer hem - det ska synas att vi varit iväg. Familjerna har inhandlat solhattar som de känner sig sådär extra somriga och italienska i. Som blyga skandinaver vi är, är det enbart lite vänliga nickande till varandra när vi kliver på bussen som ska ta oss ut på färden. Med en vinprovning som snarar kan liknas vid en "drick-snabbt-som-tusan-tävling-och-köp-med-dig-massa-viner", höjs stämningen radikalt och det köps en massa vin (ja, jag ska erkänna jag köpte också). Kvällen slutar med, att danskarna, som är lite mer framåt än oss sjunger allsång på middagen. De tysta skandinaverna har vaknat med alkoholen, och bussen är allt annat än tyst i nattens mörker på väg hem. I marknadsföringssammanhang brukar vi tala om de tre kundtyperna Andersson, Svensson och Hanzon. Andersson är den försiktiga, trygghetssökande personen som söker garantier på de han inhandlar. Jag hamnar jämte praktexemplaret Andersson, som inte vågar äta en tredjedel av det som dyker upp på tallrikarna under kvällens middag. Det kan ju vara farligt. Svensson är den sociala och öppna personen, som gärna blir bundis med alla. Och givetvis finns Svenssons med denna kväll, dom som tycker att vi nu är polare och skrålar i bussens hemfärd. Sist är Hanzon.., som är den något märkvärdigare och något överlägsna typen. Hanzon är nog dock inte med under just denna kväll,.., de utgör sig kanske mer som det där resvana paret från flyget...?

Utflykt nummer två. Heldag i Rom med guide. En mycket lyckad dag. Underbar stad, jag är imponerad av staden och vi hade en riktig pärla till guide. Så till familjen Bratterud. Herr Bratterud snarkade sig högt och tydligt igenom den guidade bussturen i Rom. Så var det dags för guidad tur i staden och då tillhör ett hörsnäcka-set, så att vi kan höra vad guiden säger (ja, jag vet - vi var superturister). Givetvis funkar inte herr Bratteruds hörsnäcka, och givetvis klagar han högt och tydligt över vilken dålig resa detta är. När vi ska åka hem, saknas också självklart familjen Bratterud. Bussen lämnar platsen och vi hinner åka på väg ut frånRom, men nej, då har familjen fått tag i reseledaren. Bussen får svänga om och hämta familjen, vilket fördröjer oss 45 min. I detta ögonblick är jag djupt irriterad på familjen Bratterud. Det är 43 grader varmt i Rom, jag längtar mer än någonsin hem till poolen. När bussen stannar för att vänta in familjen, måste givetvis också det 60-åriga vänninorparet ut och röka. Det stör mig ännu mer.

Utflykt nummer tre. Detta skulle bli min utflykt. Staden Terracina ligger vid ett högt berg, där den gamla staden ligger på slänten ned och högt över staden vilar en gammal antik terrass. Jag ville besöka denna höjd och den gamla staden, vilket innebar en liten promenad i en mycket brant lutning. Johan är inte intresserad av denna promenad. Vi beslutar att han ska ta sig en promenad i staden, medan jag beger mig uppför backarna för att insupa den italienska atmosfären i de smala små gränderna. Som den omtänksamma, och kanske något oroliga make jag har, hinner jag inte gå själv mer än ett par minuter förrän han springer ikapp mig. Du ska inte upp själv och gå här. Med butter min, ska Johan med på denna färd. Jag försöker övertala att jag klarar mig själv. Johan vill inte tro detta. Temperaturen är närmare 40 grader, Johan är efter en brant gata genomsvett - jag inser att detta kommer inte att gå väl. Johan muttrar om varför jag alltid ska upp och se ut över varje stad vi besöker, det ser ju ändå likadant ut. Det gör det inte alls. Självklart har jag heller inte kollat kartan så noga, tänkte mig att det tar nog max en halvtimma att gå denna lilla utsiktsrunda. Det tog över 1,5 timma. Johan är dyngsvett. Johan har skavsår, så att det blöder. Johan har varit nära att bli påkörd i serepentinvägarna uppför berget. Johan blev skrämd av en rottweiler som morrade mot honom. Det här var den minst lyckade utflykten. Men det var en fin utsikt, tyckte jag.

Italienarna är härliga, jag har blivit kallad "madam" hela veckan. Jag gillar det. Madam Cissi, det låter det! Men svärmor brukar ju kalla mig för madam, så helt fel har inte italienarna. Det är roligt med lite turistfraser. Lite nördig, som jag är har jag pluggat in fraser som "Il conte, per favor" (notan, tack). Jag njuter till fullo när jag får använda mig av fraserna. Johan skäms.

Veckan har varit fin, och vi är väldigt nöjda. Jag har inte tidigare varit i Italien, men jag föll för landet. God mat, har ätit parmaskinka och mozzarella (två favoriter till mig) varje dag, bra hotell, härligt väder... kanske något för varmt. Johan är inte helt förtjust i värme, och det är ingen hemlighet att jag är den drivande till den här typen av resmål. Men jag sa att i år blir det nog lite behagligare, dels ska vi inte lika långt söderut som de grekiska öarna eller åka lika långt in på sommaren som vi tidigare gjort. Det var kring 40 grader hela veckan utan ett moln. Men Johan har överraskande nog gillat värmen och njutit varje dag!

Johan, du brukar säga att jag blir alltmer en Krantz, i åsyftning av att jag gör saker snabbt. Men, du är åtminstone en Andersson utefter marknadsföringsteori. Där råder det inga tvivel. Men jag gillar dig ändå, min egna lilla Stig Helmer. Eller är det Gösta efter vår strapats i backarna?

Tack & hej!

KRAM