Ny taktik för rampljuset?

Jag vill inte vara så cynisk att tro att en människa är placerad i ett fack för alltid, och att den inte kan ändras från denna kategorisering. MEN, ibland blir jag väldigt tveksam och fundersam. Till och med irriterad. Det gäller Daniel Nyhlén. Känd som kändisreporter, och nu aktuell som författare till en bok som handlar om det tuffa livet på Stureplan. Daniel tar avstånd till hur "dagens" kändisreportrar jobbar (hmmm, han som är sååå gammal, (75:a), kan han uttala sig om gårdagens och dagens? - en liten förklaring till hur liten världen är för vissa personer). Han är kritisk till hur reportrar umgås med kändisar, så gjorde ju inte han på "den gamla goda tiden" som han uttryckte det idag på P3.

Ok... en liten enkel googlesökning:


Min uppretning kring denna person, är också kanske något personlig. År 2001 var jag med i Fröken Sverige-tävlingen, och tillbringade resor i Stockholm, finlandsfärjor, kryssning i Karibien i denna mans sällskap. Om han sysslade med "fin journalistik" - åh i helvete heller! Ursäkta min svordom. Men för mig känns det som en sliskig falsk människa, som har försökt göra allt för att stå i rampljuset och få vara med i "gänget".

Visst man kan ändra sig som person, men i sådana fall ska man inte förneka vem man har varit - annars blir det inte trovärdigt - utan bara pinsamt och ett ytterligare bevis på vem man egentligen är.

Men jag kan ha fel..., jag säger ingenting annat.
Den yttre fasaden..., har åtminstone putsats till en något seriösare look:


Genom min googlesökning på Nyhlén upptäckte jag att killen pekar in i kameran på de flesta bilderna...Varför, detta pekande finger Daniel?


/Skeptisk

One down, three to go...

Jag kan inte annat säga att en klassiker hade varit kul att genomföra, nu när Lidingöloppet är avklarat..., men det är som sagt det där med skidåkningen.... nej, det går helt enkelt inte. Men Vätternrundan och Vansbrosimmet står iallafall på tur.

Lidingö? Hur var det? Ja, det var jobbigt. Samtidigt var det inte så jobbigt som jag hade trott. De rejäla backarna kom först under den sista milen. Jag trodde det skulle vara en jämnare fördelning med backar under hela loppet. Visst det var ett backigt lopp, men samtidigt var det inte sååå backigt som jag hade fått beskrivet.

Jag hade som mål att ta mig runt under 4 timmar och det gick på 3h 44 min 5 sek, på så vis är jag rätt nöjd med mitt resultat. Kanske inte låter som någon supertid med avseende på distansen, men när man ännu inte är någon riktigt van långdistanslöpare (plus i terräng) så gäller det åtminstonde för min del att spara på energin:
- Min kilomtertid under detta lopp var 7 min 28 sek
- Under Göteborgsvarvet var den 6 min och 28 sek
- Om jag ger mig ut och springer ett varv runt sjön, vilket motsvarar ca 7 km är kilometertiden 5 min 10 sek
Än så länger orkar jag inte att ha en lägre genomsnittstid per km under längre distanser..., men det är något att sträva efter i sin egen träning! Just nu är jag mest glad över att kunna hålla igång med ett löpande steg under så pass lång tid och lång sträcka.

Det som helt klart var värst under loppet är smärtan i kroppen. Smärtan i knäna och tårna vid nedförsbackarna var grymma. Skulle gärna velat sett mina grimaseringar vid nedförsbackarna de sista kilometrarna...

Lidingö och Lidingöborna.... Att springa förbi villakvarteren där grannarna dukat upp till långbord på garageuppfarten med vita dukar och silverbestick, bekräftar bara de schabloniseringar man har kring ett visst klinekterie av människor... Eller damerna som skålar i champagneglas på altanen i långklänning, eller männen som står med sina barn ute i skogen med så tjusiga kläder att man är rädd att en myra ska pissa på dom...

En annan intressant grej med ett sådant här lopp, är det som handlar om när nöden har sin lag. Vad gör man? Innan loppet är det kanske ett 20-tal toaletter på Koltorp gärde där starten går...., vi är ett antal tusen som ska springa. Köer? Tja..., de slingrar sig över 100 meter. Vad händer då? Och vad händer när nöden tränger på under loppet? Jo, självklart beger man sig upp i skogen. Här kommer vi till det intressanta. Vi brukar ibland uttrycka "män gör saker tillsammans" - men i sådana här sammanhang gör "män och kvinnor saker tillsammans". Överallt kunde man se sittande damer med bara rumpan i vädret som utförde sina behov, och bredvid står männen som också utförde sina behov. Bryr någon sig? Nej. Det är helt naturligt. Behöver man kissa under loppet är det ingen som sticker upp 30 m i skogen, utan det är bara att hoppa ett par meter in. Finns det i något annat sammanhang som det känns så naturligt att kissa offentligt och dessutom göra det könen tillsammans? Nej, jag har inte upplevt det innan.

Tack & hej!
KRAM




70-tals snyggingen

Pappa ringde idag med full iver och berättade om att han sett sig själv på TV i en filmsekvens på från 1976. Det var i gårdagens Sportnytt, under programpunkten Stopptid som ett reportage om Blåvitt visades, och i detta reportage är pappa inzoomad då han väntar utanför Gamla Ullevi inför derbyt mellan GAIS och Blåvitt. Jag har själv sett klippet idag på nätet, och jag får säga att det var en.... annorlunda bild av min pappa. I en midjekort jacka, stort burrigt hår, lång mustach och stora brillor står han där och verkar vänta på någon. Rätt häftigt tycker jag, att sitta 32 år senare framför TV:n och helt plötsligt bara känna igen sig själv på TV:n!

Gjorde idag mitt sista träningsplass inför helgens utmaning. Det blev ett varv runt sjön, och kändes helt ok. Jag är lite nervös inför helgen. Nervös för att inte dagsformen ska vara bra.Nervös för alla praktiska detaljer om att ta mig till Lidingö, var jag ska lägga mina överdragskläder o.s.v. Nervös för att de 30 km ska kännas 10 gånger värre än vad jag kunnat föreställa mig. Nervös för att känna mig som en amatör jämfört med många andra vana löpare. Nervös för att jag anmält mig till det dumma startfältet "klassikern". Vid min anmälan, hade jag en stor tilltro till mig själv och tänkte att det vore kul att göra en klassiker, och då anmäler man sig på ett speciellt vis, och tillhör en viss startgrupp. Klassikerplanerna har jag gett upp. Vätternrundan och Vansbrosimningen har jag väl i och för sig som mina nästa mål - men Vasaloppet, nej där går gränsen. Jag har inte stått på ett par skidor sen jag var 8 år, och då grät och skrek jag i frustration över att jag inte kunde åka. Resan till att bli en skidåkare blir helt enklet för stor och för lång, den tror jag inte inte ens jag hinner med till Vasaloppets start även om så engagemanget skulle finnas.

Jag efter en längre löparrunda: 
 

Det ska i varje fall bli riktigt kul med ett Stockholmsbesök med mina föräldrar, och pappa fyller samtidigt 55 år, vilket gör det lite festligt!

Tack & hej!
GOD NATT!
Kram

Ge er ut i skogen

Den här helgen har jag tillbringat flera timmar till promenader i skogen med Malte. Det är en fantastisk tid just nu, med härlig luft och fin natur - så om ni har tid ta er en lång promenad i skogens sköna natur. Fast idag var vi lite snyltare..., när vi kom upp till VAIS, och gick lite småstigar, kom vi in på tripspromenaden som anordnas varje söndag! Trevligt, gör promenaden lite roligare. Vi gick den snitslade rundan och försökte gladeligen svara på frågorna - men, nej vi betalade inte! (fast vi fick hade ju ingen kupong heller).

Förutom morgonturen i skogen har dagen varit... hmmm, rätt trist för en helgdag. Har suttit och gjort arbetsuppgifter rörande både mitt jobb och mina studier, samt styrelsearbete från elva på förmiddagen till nio på kvällen. Suttit vid datorn hela dagen.... Nu blir det en kvällspromenad med Malte.

God natt!


Homogamer

Johan och jag är ett typexempel på homogabi. Vi är ett gift par, där båda är lärare. Homogami, handlar om att man söker sig till någon som är lik sig själv. Läkare är det vanligaste gifta yrkesparet, som nummer två kommer lärare. Samhörighetskänslan är stor, och det finns ett behov av att förstå varandras vardag. Kanske är detta sant..., men utifrån vår vardag kan jag säga att vi talar minimalt om jobb med varandra. Så pass lite att vi knappt vet vad den andre sysslar med..., häromdagen gjorde vi "upptäckten" att vi båda undervisade i krediträtt. Så nu skulle vi faktiskt kunna samarbeta!



The Homogami Krantz






Tack för middagen!

Som jag skrev igår, ville Johan bjuda ut mig på restaurang ikväll. Vi besökte därför Venezia ikväll och åt en god middag och njöt av varandras sällskap + kockens mat. Sen kommer vi till det intressanta. Betalningen. Det visar sig då att Johan har glömt plånboken. Hmmm..... Den trevliga inviten om att bli bjuden på restaurang, slutade med att jag själv fick pröjsa kalaset. Min disträa lilla gubbe förvånar alltid. Men jag gillar dig ändå!



Varför har inte veckan fler dagar?

Dagarna rusar förbi, och jag hinner med hälften mot vad jag tänkt....! Oerhört stressande och frustrerande.

Johan frågade precis om han fick bjuda ut mig på restaurang imorgon - JA, tack! Sådant uppskattas (särskilt när jag hade tänkt fråga samma sak till honom..., nu får jag spara mina kronor istället). Venezia, vår lilla kvarterskrog, har blivit en riktig favorit under de åren vi bott i Växjö. De serverar alltid god mat, det är lagom stort och mysigt.

Att leva med en fotbollstokig man..., jag önskar att ni alla andra fick uppleva det...., det är intressant (!). Grannarna måste tro vi är tokiga. De vrålen och buu som Johan framför måste få tanterna i huset att hoppa högt och drömma mardrömmar. Själv blir jag livrädd varje gång, för att därefter bli arg på grund av att jag blir så rädd. Hörde idag på radion om en händelse i Norge där grannarna ringt polisen för att de tyckte sig höra att en våldtäkt höll på att ske i grannlägenheten. Polisen kom till platsen, men i lägenheten fanns bara en papegoja och en hund som tillsammans gjorde märkliga läten. Hoppas inte våra grannar är lika benägna att anmäla, för det låter väl som att det pågår dunderparty eller slagsmål hos oss...

För övrigt måste tilläggas:
Kalmar tog idag sin historiskt största skalp genom att besegra Feyenoord i Rotterdam. Bra jobbat, pojkar. Johan som tillhör KFF´s största fans dansar på små moln av glädje, och skryter om sin KFF-tid då han var mittbackskollega med Joakim Lantz. Där slutar väl dock liknelserna.

Tack & hej!
KRAM








Negativ

Fram till klockan kvart i tre gick jag och skruvade på mig, och hittade på diverse ursäkter för det jag visste skulle komma under dagen. Jag var idag tvungen att ta ett långt löppass, mitt sista inför Lidingö. Det blev 27,5 km uppe i Vais. Jag har aldrig tidigare sprungit så långt. Jag tycker det var bra gjort at mig, och jag är glad att jag fixade det. MEN, vilken värk jag har! Undrar hur jag kommer se ut under morgondagen? Löpningen börjar som sagt bli rätt jobbig, och efter mardrömsdagen den 27 september lär det dröja länge innan det blir någon ny runda.

En sak till jag är trött på är - PLUGG. Jag börjar förvissa komma till slutet av mina pedagogiksrudier, men nu bröjar också motivationen tryta. Håller för tillfället på med ett grupparbete, som mer eller mindre har strulat från början. Det ska redovisas vecka 40 i Malmö. Därefter väntar C-uppsats..., min tredje sådan. Förslaget skulle vara inlämnat senast idag, men jag har fått dispens några dagar. Vet verkligen inte vad jag ska skriva om. Bristen på fantasi brukar inte vara mitt bekymmer. Men nu är det ett stort bekymmer. Efter slutseminarie i januar får det bli ett längre uppehåll av studier.

Undra vad jag ska göra med all fritid i februari, löpningen och pluggande försvinner. Kanske ska införskaffa mig i någon ny hobby.... Hmmm, vad kan det bli??

Idag var det inte uppmuntrande från min sida...., men jag är trött idag. Ruskigt trött. Negativ. Irriterad.

Hoppas solen skiner imorgon!


Luxury

Summeringar från dagen:

- Män gillar reality-blåljus-serier. Min kollega Jan berättade idag att han tyckte om något program där dom rycker ut och räddar djur, och så får man följa teamet som åker ut på dessa räddningsstrapatser. Johan gillar de amerikanska programen där man ser polisen jagar busar. Pappa gillar också den här genren, och hamnar lätt framför serier där man följer brandmän eller ambulansmän. Blåljus-räddnings-serier, måste vara ett typiskt manligt fenomen. Jag är inte lika fascinerad.  

- Blir förbannad på IFK Växjö som inte låter blinda Per Rosqvist bli medlem i föreningen. Svaret från IFK Växjö är att de vill kunna ta hand om männsikor med dessa problem (!) på ett bra sätt, vilket de inte ansåg sig kunna göra. De kunde däremot utbilda en nära anhörig till Per, som i sin tur kunde hjälpa Per med träningen. Hallå? Hur kan man resonera på detta vis? Det skulle troligtvis betyda massor för Per att få vara medlem i föreningen, och bara kunna ta del av gemenskapen. Självklart har de kanske inte helt rätt förutsättningar och kunskap för att hjälpa Per med träningen, men de kan väl försöka! Vad kostar det att försöka? De behandlar Per som om han hade spetälska. Fy vad jag blir ledsen och förbannad över sådant. Skäms på er IFK Växjö!

- MTV visade häromdagen någon kass serie om kändisar, de hamnade hos kungafamiljen i Sverige. I programmet berättade de att familjen också ägde en fin stuga "on the luxury island of Öland". Vill bara meddela "that I'm also an owner of a house on the luxury island of Öland". Aldrig har det låtit bättre att vara ölänning. Lyxön...., mmm, det låtet det. Jag och Vickan, har alltid känt att vi har något gemensamt.


God kväll!

Löpning blir till cykling

Idag talade jag med min klass om självkännedom och gruppsammanhållning. Det är områden som jag verkligen uppskattar och troligtvis kan tala hur länge som helst om, till elevernas förtret. Eleverna fick idag bland annat svara snabbt på frågor som;
Jag är bra på....
Jag är mindre bra på...
Om tio år gör jag....
När det är stressigt blir jag...
Med flera frågor... Det jobbiga blir när eleverna frågar mig själv motsvarande frågor. Öhhh??  Det är lätt att driva på och entusiasmera andra, men när blickfånget kommer till en själv. Oj, vad jobbigt det blir då. Vad gör jag om tio år? Fortfarande lärare? Bor vart? Bor hur? Barn? Intressen? Svåra frågor... Jag hoppas i allafall att jag får förbli lycklig och frisk! Det är det viktigaste!

Ikväll har jag varit ute och sprungit. Jag börjar bli ruskigt trött på att springa. Efter Lidingöloppet ska jag inte springa på länge. Väldigt länge. Den nya motionsformen ska bli cykling. Jag gillar utomhusaktiviteter. Det är skönt att kunna börja motionera direkt från dörren, att inte ha några fasta tider att passa och att bara få njuta av frisk luft!

Tack & hej!
KRAM


Den dumma blondinen har seglat iväg

Idag har jag varit hos frisören. Den blonda Cissi förvandlades där till en mörkhårig Cissi. Förvandlingen är ganska stor. Alla som sett mig har uttryckt ett förvånat  "oj!". Jag vet inte om jag ska ta det positivt.... Helt ärligt kan jag väl säga att jag passar bättre som blondin, men det är rätt trevligt att hänga med i årstidernas färger och få känna sig sådär höstmysig i denna varma guld-koppar-bruna färg. För att inte göra alltför stora förändringar klippte jag i allafall inte håret i någon ny frisyr.

Ikväll har pappa varit här och pysslat i lägenheten. Mycket tacksamt!

Nu ska jag gå och pussa på min lilla födelsedagspojk, Malte som fyller 6 år idag! Grattis underbara vovve!





75 kr!

Ikväll har Sara och Jennie varit här! Det vanliga har behandlats; det vill sägs ditten och datten om jobb, hem, framtidsplaner/projekt, skvaller m.m. Sådana här stunder är viktiga i livet och ska vårdas ömt! Jag gillar mina vänner! Ni värmer och jag hoppas ni vet hur mycket jag uppskattar er vänskap! Den traditionsbundna trisskrapningen skedde också under kvällen, och vi är på gång nu! Vinden har vänt - 75 kr. Vi är överlyckliga!

Stockholm * 2. Från att inte har varit i Stockholm på flera år ska jag denna höst åka två gånger tur och retur till huvudstaden. Om snart två veckor är det dags för Lidingöloppet och det ser ut som att mamma & pappa följer med mig upp. Mamma och pappa som ställer upp i alla väder! Från att renovera, hjälpa till i trädgården i stugan, tvätta handdukar och lakan till oss, köpa diverse saker till oss.... Ni skämmer verkligen bort oss! Tack för allt ni gör! Jag är verkligen glad för att ni följer med mig upp till storstaden! Jag är superskraj inför loppet, men ser ändå fram emot det. Tar jag det lugnt, så tycker jag att det borde gå....

Stockholm nr 2 blir troligtvis andra advent, då det förhoppningsvis blir en tjejhelg i Stockholm! Weekendtjejerna - Jennie, Sara, Åsa, Hanna och jag! Jag hoppas att ni alla har möjlighet att följa med!

Nu ropar maken från sägen, och undrar om jag är gift med datorn eller honom...., bästa att avsluta här.

Ps. Imorgon fyller Malte 6 år! Min lilla buspojk börjar bli stor. Han ska firas ordentligt. Tror det blir pannkakor till honom och givetvis några presenter.

Tack & hej & god natt!
KRAM





Sällskapsresan

En riktig sällskapsresa i Stig Helmers anda väntar mig. Den 8 april åker jag, Johan, Anita, Tommy, Annika, Joakim, Isak och Albin till Gran Canaria, Bahia Feliz, för att fira svärföräldrarnas 60-årsdag! Jag gillar verkligen charter, det är mysigt, glatt och gemytligt! Scenarier som kommer inträffa:
- Johan och Tommy är flygrädda, en ständig diskussion om flygsäkerheten kommer att ske
- Johan kommer busa med Joakim
- Joakim kommer busa med Johan
- Johan & Joakim kommer busa med Anita
- Johan kommer hålla sig till poolen, den officiella förklaringen är att det är skönast, den inofficiella är att det kan vara osäkert att bada i okänt hav
- Jag kommer vara först vid solstolarna varje morgon, för att paxa de bästa stolarna
- Jag kommer beställa efterrätter med tomtebloss, Johan kommer att sucka och skämmas
7 månader kvar till avresa. Jag längtar!




Prins och Sessa

Ikväll har vi varit hos familjen Ljungdahl och träffat lille Isac, en mycket söt liten prins. Ni har så vackra små barn! Prinsessan Alva charmerar som vanligt!


En god liten tjej, med livfull fantasi och ett riktigt energiknippe! Tänk om man kunde få behålla samma kreativitet och öppensinthet från barnåren upp i vuxen ålder! Vilken härlig och glad värld vi skulle leva i då!


Intressant jobb du har, Sofi

Hamnde idag på Sofi Fahrmans modeblogg, där den inledande frågan till besökaren är "Skulle du hellre vara pank än pantad?" Tänk er in i vilket jobb Sofi har. Hur ser dagen ut? Morgonmöte, med diskussion om headlines för dagen och den dagliga frågan till besökaren. Jag intresserar mig mest för hur den föranledda diskussionen till dagens fråga såg ut. Den måste ha varit givande... Som väl är anser åtminstone 75 % att det är ganska bra att hellre vara pank än pantade. Längre ned på sidan kommer så också en intressant rubrik; "Vilken Sofi är snyggast?" Här ska man också rösta och tycka till om vilken outfit Sofi passar bäst i. Det är minst sagt ett annorlunda jobb Sofi har. Eller är det ett jobb?


Rättelse

Efter vissa kommentarer från nära och kära, vill jag göra en rättelse i min blogg. I gårdagens blogg kunde det uppfattas som att den glada stämningen försvann då Johan kom hem från träningen. Jag menar inte så. Johan du är min solstråle, dock en något väl pratsam och uppspelt sådan ibland. Men du är en hejare på att sprida ditt glada humör till mig! Tack min stora kärlek!

Pulsklocka och fotsensor - vilken grej! Har äntligen börjat sätta mig in i min pulsklockas funktioner och tillbehör. Det är ett kul tillägg i träningen. Fotsensorn mäter hur långt jag springer, hastighet m.m. Jag har alltid undrat hur långt det är runt sjön hemifrån mig - idag fick jag svaret 6720 m. Det här ger verkligen träningen en helt ny känsla!







Hanna * 4

Ikväll har Hanna varit här och förgyllt min tillvaro. Hon bjöds på köttfärspiroger, fruktsallad och glass. Det är alltid lika trevligt att ha fröken Nilsson på besök. Kom att tänka på att hon aldrig besökt min blogg genom en fin bild, därför kommer Hanna * 4 nedan. Varsågod, söta Nilsson.


 

Efter en trevlig kväll, kom så Johan hem från träningen och började prata. Han har inte slutat än.




RSS 2.0