70-tals snyggingen
Pappa ringde idag med full iver och berättade om att han sett sig själv på TV i en filmsekvens på från 1976. Det var i gårdagens Sportnytt, under programpunkten Stopptid som ett reportage om Blåvitt visades, och i detta reportage är pappa inzoomad då han väntar utanför Gamla Ullevi inför derbyt mellan GAIS och Blåvitt. Jag har själv sett klippet idag på nätet, och jag får säga att det var en.... annorlunda bild av min pappa. I en midjekort jacka, stort burrigt hår, lång mustach och stora brillor står han där och verkar vänta på någon. Rätt häftigt tycker jag, att sitta 32 år senare framför TV:n och helt plötsligt bara känna igen sig själv på TV:n!
Gjorde idag mitt sista träningsplass inför helgens utmaning. Det blev ett varv runt sjön, och kändes helt ok. Jag är lite nervös inför helgen. Nervös för att inte dagsformen ska vara bra.Nervös för alla praktiska detaljer om att ta mig till Lidingö, var jag ska lägga mina överdragskläder o.s.v. Nervös för att de 30 km ska kännas 10 gånger värre än vad jag kunnat föreställa mig. Nervös för att känna mig som en amatör jämfört med många andra vana löpare. Nervös för att jag anmält mig till det dumma startfältet "klassikern". Vid min anmälan, hade jag en stor tilltro till mig själv och tänkte att det vore kul att göra en klassiker, och då anmäler man sig på ett speciellt vis, och tillhör en viss startgrupp. Klassikerplanerna har jag gett upp. Vätternrundan och Vansbrosimningen har jag väl i och för sig som mina nästa mål - men Vasaloppet, nej där går gränsen. Jag har inte stått på ett par skidor sen jag var 8 år, och då grät och skrek jag i frustration över att jag inte kunde åka. Resan till att bli en skidåkare blir helt enklet för stor och för lång, den tror jag inte inte ens jag hinner med till Vasaloppets start även om så engagemanget skulle finnas.
Jag efter en längre löparrunda:
Det ska i varje fall bli riktigt kul med ett Stockholmsbesök med mina föräldrar, och pappa fyller samtidigt 55 år, vilket gör det lite festligt!
Tack & hej!
GOD NATT!
Kram
Gjorde idag mitt sista träningsplass inför helgens utmaning. Det blev ett varv runt sjön, och kändes helt ok. Jag är lite nervös inför helgen. Nervös för att inte dagsformen ska vara bra.Nervös för alla praktiska detaljer om att ta mig till Lidingö, var jag ska lägga mina överdragskläder o.s.v. Nervös för att de 30 km ska kännas 10 gånger värre än vad jag kunnat föreställa mig. Nervös för att känna mig som en amatör jämfört med många andra vana löpare. Nervös för att jag anmält mig till det dumma startfältet "klassikern". Vid min anmälan, hade jag en stor tilltro till mig själv och tänkte att det vore kul att göra en klassiker, och då anmäler man sig på ett speciellt vis, och tillhör en viss startgrupp. Klassikerplanerna har jag gett upp. Vätternrundan och Vansbrosimningen har jag väl i och för sig som mina nästa mål - men Vasaloppet, nej där går gränsen. Jag har inte stått på ett par skidor sen jag var 8 år, och då grät och skrek jag i frustration över att jag inte kunde åka. Resan till att bli en skidåkare blir helt enklet för stor och för lång, den tror jag inte inte ens jag hinner med till Vasaloppets start även om så engagemanget skulle finnas.
Jag efter en längre löparrunda:
Det ska i varje fall bli riktigt kul med ett Stockholmsbesök med mina föräldrar, och pappa fyller samtidigt 55 år, vilket gör det lite festligt!
Tack & hej!
GOD NATT!
Kram
Kommentarer
Trackback
