CISSI

Har talat mig varm om vår underbara cenraldammsugare som vi har i huset. En sådan bra uppfinning! Smidigt istället för att slippa hasa runt på dammsugaren. MEN! Nu är det så att jag råkat suga upp en stor Inter sport strumpa som har fastnat i rören. Inte praktiskt.... utan väldigt frustrerande och jobbigt. Vi arbetar på problemet... Har du ett tips om hur man får bort saker som fastnat i systemet är du välkommen att höra av dig.

På eftermiddagen åkte hela familjen in till stan, för en stunds strosande bland butikerna. Vi besökte bland annat Indiska. Johan och jag gick en bit ifrån varandra. In i buitken kommer några söta tonårstjejer som fnissande glatt hälsar på Johan. Jag märker på Johan att han tycker det är något pinsamt att stöta på dessa tjejer på Indiska, och måste då högt ropa och börja prata med mig, så att det absolut inte råder något tvivel om att han själv skulle besöka denna butik. Svarade jag? Nej. Så nu hoppas jag ryktet går på Teknikum att Johan springer och kollar på dukar, kuddar och servetter på Indiska.

I skolans värld så har det nu blivit påskolv, vilket betyder att jag får ha min kära make hemma en vecka:) Träffa vänner, familj, stugan, fixa i huset är saker som ska göras.

Kom idag med frågan om när Johan kan bygga ett altandäck på vår baksida. Det medföljde även en detaljerad skiss om ett visst mönster som jag vill att plankorna ska ligga i och att det finns olika plankkbredd i detta mönster. Hur det mottogs, det får ni fråga Johan om...

Ja, detta kräver sin egna rubrik.

Bakgrund:
Mitt förhållande till Svenska kyrkan har väl mer eller mindre alltid varit av en något skeptisk karaktär. Jag har ifrågasatt det konservativa synsättet och vid ett flertal tillfällen övervägt att lämna Svenska kyrkan. Som exempel var jag till en början skeptisk till att överhuvudtaget gifta mig i en kyrka, men kultur och fin tradition ändrade mig och jag kom att både gifta mig och vi lät Greta bli döpt.

Kyrkan har flera olika typer av barnaktiviteter, vilket jag av en slump började gå på från att Greta var ett par månader. Johan och övriga i min omgivning började genast driva lite med mig, på grund av mitt tidigare ganska uttalade skeptiska förhållande till kyrkan.

Nu har dessa "kyrkoträffar" bara blivit fler och fler... Jag går på sångstund både i Skogslyckan och Sandsbro, och igår gick jag även på påskpyssel i kyrkans regi (utan Greta!). Just nu driver alla i min omgivning med mig.

Men igår gjorde jag nästan bort mig... Jag höll på att göra något man absolut inte får göra. Detta har inte hänt mig på år och dagar, men så hände det... Jag & Lotta kommer till församlingshemmet. Vi är sex pysslande damer som träffar församlingspedagogen. Hon vill att vi börjar kvällen inne i "salen", för att läsa en dikt. I denna stund får jag en obeskrivlig komisk känsla (fruktansvärt olägligt) över mitt egna beteende - att jag överhuvdtaget sitter en tisdagskväll i en församlingssal med knäppta händer och ber. Denna komiska känsla vill yttra sig över en rejäl skrattattack - men den får bara inte komma!! Inte i denna tysta stund, då vi ber tillsammans och ljusen lyser över Jesus korsfästelse. Krampaktigt kniper jag ihop mina nävar och tro mig jag ber, jag ber och jag ber över att jag INTE ska bryta ut i ett fnitter. Bönen avslutas. Puh tänker jag. Men nu kom tydligen en psalm. När jag hör oss sex deltagare skralt sjunga psalmen vet inte mina smilgropar vart dom ska ta vägen. Jag bara känner hur snart, snart kan jag inte hålla mig längre. Det är verkligen en hemskt pinsam känsla. Efter denna början på kvällen har jag så dåligt samvete över mitt omogna beteende. Jag kände mig som en fnittrig tonåring, men utåt sätt tror jag att jag höll en god min. Skammen gjorde dock att jag nästan lite omedvetet blir lite väl trevlig mot församlingspedagogen......, så nu har jag lovat att gå mannekäng för kyrkan också!

Nu vill jag avslutningsvis poängtera att jag uppriktigt och ärligt har ändrat uppfattning om kyrkan. Det är en oerhört värdefull och fin gemenskap som jag tycker vi ska vara stolta över! Kyrkan har mängder med bra aktiviteter, som definitivt inte är så "religiösa" eller konservativa som jag tidigare uppfattat. Att jag håller på att skratta ihjäl mig i vissa situationer handlar inte om någon form av nedlåtande mot kyrkan, utan över mitt egna ändrade beteende.

Kvällen blev både lång och mycket trevlig! Jag målade påskägg, kycklingar, gjorde blomsterarrangemang och åt gott tillsammans med trevliga tjejer!

En lite nördig bild tagen av Lotta... Här sitter jag för mig själv och pysslar en tisdagskväll i kyrkans lokaler... Lite Ferdinand-varning: Var är alla andra? Vill du inte vara med de andra tjejerna? Nej, jag trivs bäst här för mig själv, där jag kan måla och lukta på blommorna...

Jag vet inte när livet gick så här fort senast. Tyvärr så stannar man alltför sällan upp och tänker på att njuta av allt fint som är just nu. Jag hoppas jag aldrig kommer glömma den här våren. Första våren i vårt hus. Första våren med Greta. Första våren då jag inte arbetar/pluggar. Det är verkligen en fin tid just nu, synd bara att tiden går så hiskeligt fort. Det är så mycket man vill göra och så många man vill träffa.

När jag skulle gå hem för föräldraledighet kändes de 14 månanderna till jag skulle börja jobba igen som en hel evighet och lite därtill. Nu börjar en viss känsla av oro komma krypande över att tiden snart är slut..., och den kommer aldrig åter:( 

Det kladdas när det äts...

I måndags fick jag äran att ta hand om lille Emilian medan Lotta var iväg. Greta som har Emilian som sin stora idol var självklart helt lyrisk! På ett strålande humör skulle hon visa alla sina leksaker och klappa & krama Emilian allt vad hon kunde. Stackars Emilian var nog helt slut efter lekstunden...


Övriga aktiviteter i veckan har varit en fika hos Anna, sångstund i Sandsbro, påskpyssel, lunch hos Hanna, sköna vårpromenader. Imorgon ska jag främja Gretas entreprenörskap genom ett besök på Dag X (en stor mässa där gymnasieelever ställer ut sina företag som de driver genom Ung Företagsamhet), och förhoppningsvis har min stressade kollega Jan tid för en lunch med mig.

Nu är det full fart genom huset med min gamla gåvagn. Men vända, nej det är fortfarande överkurs...


Idag har Greta och jag varit på stan. En trevlig lunch med maken och lite inköp till kära dottern blev resultatet.

På vår förmiddagspromenad möter vi var och varannan dag en dam i vit jacka. Eftersom samhället är rätt litet så hälsar man typ på alla man möter. Men när man möter varandra nästan varje dag och till med två gånger på samma promenad, då blir det nästan lite pinsamt. Bör vi säga något mer till varandra? Ska i hälsa en gång till på varandra? Ska vi bara le mot varandra? Eller ska vi inte låtsas om varandra? Mycket svåra val & funderingar i vardagen...

Kvällen blir en lugn tillställning med familjen. Planer och inköp av god mat fanns på schemat, men lusten saknades och resultatet blev varsin pizza från Venezia. Inte helt fel det heller. Solsidan är givetvis ett måste för kvällen.

Imorgon kommer mamma & pappa på besök, trevligt!

Mannen som bakar bröd till sin fru.
Frun som posar i vardagsrummet.
Barnen som sött leker tillsammans.

En helt vanlig kväll liksom.

Inom loppet av fem veckor har jag nu påbörjat en andra penicillinkur. En viss typ av bedrift måste det väl ändå vara... Den här gången blev det lite andra tabletter också, 8 tabletter ska knapras per dag...., börar nästan känna mig som en åldring.  

Greta har idag varit en tuff liten tjej som själv har varit hemma hos Lotta & Emilian, medan jag var hos farbror doktorn. Tyvärr var hon lite gnällig... Supersnällt av Lotta att ta hand om båda busarna!

Johan har blivit fundersam kring våra kristna aktiviteters påverkan på Greta, då hon idag fastnade framför en gudstjänst på TV:n.

Johan har inom loppet av en vecka gjort mig till offentligt åtlöje två gånger.

1.
Förra lördagen var vi på stan och besökte bland annat marknaden på stortorget. Johan vet att jag är något svag för marknadsgodis och när vi närmade oss ett av godisstånden frågade han mig om jag ville ha lite godis. Jag svarade glatt "ja tack". Framme vid ståndet säger Johan HÖGT och BOKSTAVERANDE TYDLIGT, "Cissi, nu får du välja vilket godis du vill, jag betalar", samtidigt som han ger mig en klap på axeln. Det framstår för omgivningen som att jag är förståndshandikppad. I detta läge kan jag inte irritrande snäsa åt Johan för då verkar situationen ännu mer knäpp. Även fast det säkert inte är så, så känns de om att jag från omgivningen får flera vänliga nickningar. Oerhört pinsamt.

2.
Händelse nummer två är inför helgen då vi befinner oss på Kvantum. Jag har lagt ned en Toblerone i vagnen, men strax innan kassan säger jag till Johan att vi har godsaker hemma, vi kan lämna tillbaka Tobleronen. Johan svarar HÖGT och BOKSTAVERANDE TYDLIGT "Jag tror det räcker med godis Cissi, DU har FULLT med godsaker hemma!", samtidigt som han lyfter ur Tobleronen ur vagnen. Det framstår som att jag lider av ett godisberoende (kanske delvis stämmer) och är stans största godisgris.

Efter dessa händelser har det givetvis förts en diskussion med min man.

Idag har farmor, farfar & gammelfarmor besökt oss. Till Greta hade de med sig en gåstol som genast blev populär! Först kunde hon bara gå bakåt i den, nu kan hon gå framåt, men surar genast till då hon kör in i en vägg och inte kommer därifrån.

Leka med alla leksaker, leka med allt man inte får leka med, ramla, slå sig, skrika, skratta...., och så allt en gång till och en gång till.

Min sötnos ska försöka lugna sig för en matstund...
...äntligen.

...kan du inte stanna, vi behöver dig (...vi hoppar resten av den melodin)

Jag är sååå glad för att Anna Bergendahl vann! Vilken underbar låt och söt tjej!

De flesta dagarna med Greta är solskensdagar. Men ibland är det riktiga gnälldagar. Idag har jag helst inte fått gå mer än en meter från henne - sen kommer ett vrål, som övergår till gråt, som blir till ett knäpptyst grimatiserat ansikte där man tror att hon tappat andan, innan hon tar nya tag och vrålar ut det högsta hon kan.

När hon väl är för sig själv på golvet, gör hon ALLT hon inte ska. Rör, drar, sliter i allt "förbjudet". Det kvittar hur många leksaker som finns runtomkring, det förbjudna är ändå intressantare (trodde inte det började i så här tidig ålder...). Den nyinköpta pingivnen som pratar, och som jag fick skämmas av när jag gick genom stan och inte kunde få tyst på den, är inte det minsta kul. Den nyinköpte spindeln som hoppar är trist. Den nyinköpta nyckelknippan som piper i diverse olika ljud är supertrist. Men sladdar, skåpsdörrar, lampor - det är fantastiskt roligt!

Mixade idag kötbullar, makaroner och grönsaker till Greta. Nix, hennes mun är precis stängd och hon fladdrar med händerna om att jag ska ta bort den förbannade skeden. Öppnar därför en barnmatsburk, samma visa. Till slut ger jag med mig, det blir ännu en barnmatsburk med frukt, för att hon ska bli tyst!!!!! Jag vet, ingen superbra strategi. Men när orken tar slut, irritationen stiger, frustrationen ökar, då är fruktpuréer och majskrokar himla bra.

Det är ibland en väldigt gnällig och bestämd tjej som jag delar mina dagar med. Så här ser charmtrollet ut för dagen:


Söt i jeans:


Busar gärna med Malte:


Vart tog den lilla flickan vägen?

På baksidan av vårt hus har vi ett par grannar med en mindre hund (i och för sig inte så liten, men i förhållande till Malte i allafall). De har sin hund ofta lös på tomten, liksom vi. När Malte kommer ut börjar deras hund skälla kopiöst. Det märks att grannarna skäms. Eftersom inte deras hund kan inkallning så jagar hela familjen hunden på tomten, vilket ser rätt kul ut. Detta händer ett antal gånger varje dag. Malte ligger coolt och tittar på kaoset. Jag gillar min vovve starkt.

Johan: Hon är rätt duktig på inkallning nu!

Säger man så om sitt barn?

Det här är jag. Mamma, 27 år, förortsbo och njuter av min vardag.

Lek, stim, stoj, laga mat, äta, diska, städa, tvätta, sångstund (vår kristna dos har ökat väsentligt, vi ber och sjunger psalmer varje vecka - Greta fuskar lite med att inte knäppa händerna), busa, babysim, baka, fika (man fikar väldigt ofta som föräldraledig), gosa, natta, promenera, åka buss med barnvagn, Internet, Mix Megapol, jogging, måla, tapetsera, prata i telefon, planera, handla, träffa underbara vänner & familj, TV.......... dagarna går fort som tusan och på onsdag är Greta 9 månader. Hualigen så fort tiden går. I augusti väntar jobb och vanlig vardag igen. 
 

Mina senaste projekt i huset: Tapetsering och ommålning. (väntar fortfarande på sängramen till sovrummet...)


Snodda bilder från våra coola Sandsbrovänner Emilian & Lotta, som vi gärna tillbringar våra stunder med.
http://everydaycharlotte.blogg.se/