Påskpyssel
Ja, detta kräver sin egna rubrik.
Bakgrund:
Mitt förhållande till Svenska kyrkan har väl mer eller mindre alltid varit av en något skeptisk karaktär. Jag har ifrågasatt det konservativa synsättet och vid ett flertal tillfällen övervägt att lämna Svenska kyrkan. Som exempel var jag till en början skeptisk till att överhuvudtaget gifta mig i en kyrka, men kultur och fin tradition ändrade mig och jag kom att både gifta mig och vi lät Greta bli döpt.
Kyrkan har flera olika typer av barnaktiviteter, vilket jag av en slump började gå på från att Greta var ett par månader. Johan och övriga i min omgivning började genast driva lite med mig, på grund av mitt tidigare ganska uttalade skeptiska förhållande till kyrkan.
Nu har dessa "kyrkoträffar" bara blivit fler och fler... Jag går på sångstund både i Skogslyckan och Sandsbro, och igår gick jag även på påskpyssel i kyrkans regi (utan Greta!). Just nu driver alla i min omgivning med mig.
Men igår gjorde jag nästan bort mig... Jag höll på att göra något man absolut inte får göra. Detta har inte hänt mig på år och dagar, men så hände det... Jag & Lotta kommer till församlingshemmet. Vi är sex pysslande damer som träffar församlingspedagogen. Hon vill att vi börjar kvällen inne i "salen", för att läsa en dikt. I denna stund får jag en obeskrivlig komisk känsla (fruktansvärt olägligt) över mitt egna beteende - att jag överhuvdtaget sitter en tisdagskväll i en församlingssal med knäppta händer och ber. Denna komiska känsla vill yttra sig över en rejäl skrattattack - men den får bara inte komma!! Inte i denna tysta stund, då vi ber tillsammans och ljusen lyser över Jesus korsfästelse. Krampaktigt kniper jag ihop mina nävar och tro mig jag ber, jag ber och jag ber över att jag INTE ska bryta ut i ett fnitter. Bönen avslutas. Puh tänker jag. Men nu kom tydligen en psalm. När jag hör oss sex deltagare skralt sjunga psalmen vet inte mina smilgropar vart dom ska ta vägen. Jag bara känner hur snart, snart kan jag inte hålla mig längre. Det är verkligen en hemskt pinsam känsla. Efter denna början på kvällen har jag så dåligt samvete över mitt omogna beteende. Jag kände mig som en fnittrig tonåring, men utåt sätt tror jag att jag höll en god min. Skammen gjorde dock att jag nästan lite omedvetet blir lite väl trevlig mot församlingspedagogen......, så nu har jag lovat att gå mannekäng för kyrkan också!
Nu vill jag avslutningsvis poängtera att jag uppriktigt och ärligt har ändrat uppfattning om kyrkan. Det är en oerhört värdefull och fin gemenskap som jag tycker vi ska vara stolta över! Kyrkan har mängder med bra aktiviteter, som definitivt inte är så "religiösa" eller konservativa som jag tidigare uppfattat. Att jag håller på att skratta ihjäl mig i vissa situationer handlar inte om någon form av nedlåtande mot kyrkan, utan över mitt egna ändrade beteende.
Kvällen blev både lång och mycket trevlig! Jag målade påskägg, kycklingar, gjorde blomsterarrangemang och åt gott tillsammans med trevliga tjejer!
En lite nördig bild tagen av Lotta... Här sitter jag för mig själv och pysslar en tisdagskväll i kyrkans lokaler... Lite Ferdinand-varning: Var är alla andra? Vill du inte vara med de andra tjejerna? Nej, jag trivs bäst här för mig själv, där jag kan måla och lukta på blommorna...
Bakgrund:
Mitt förhållande till Svenska kyrkan har väl mer eller mindre alltid varit av en något skeptisk karaktär. Jag har ifrågasatt det konservativa synsättet och vid ett flertal tillfällen övervägt att lämna Svenska kyrkan. Som exempel var jag till en början skeptisk till att överhuvudtaget gifta mig i en kyrka, men kultur och fin tradition ändrade mig och jag kom att både gifta mig och vi lät Greta bli döpt.
Kyrkan har flera olika typer av barnaktiviteter, vilket jag av en slump började gå på från att Greta var ett par månader. Johan och övriga i min omgivning började genast driva lite med mig, på grund av mitt tidigare ganska uttalade skeptiska förhållande till kyrkan.
Nu har dessa "kyrkoträffar" bara blivit fler och fler... Jag går på sångstund både i Skogslyckan och Sandsbro, och igår gick jag även på påskpyssel i kyrkans regi (utan Greta!). Just nu driver alla i min omgivning med mig.
Men igår gjorde jag nästan bort mig... Jag höll på att göra något man absolut inte får göra. Detta har inte hänt mig på år och dagar, men så hände det... Jag & Lotta kommer till församlingshemmet. Vi är sex pysslande damer som träffar församlingspedagogen. Hon vill att vi börjar kvällen inne i "salen", för att läsa en dikt. I denna stund får jag en obeskrivlig komisk känsla (fruktansvärt olägligt) över mitt egna beteende - att jag överhuvdtaget sitter en tisdagskväll i en församlingssal med knäppta händer och ber. Denna komiska känsla vill yttra sig över en rejäl skrattattack - men den får bara inte komma!! Inte i denna tysta stund, då vi ber tillsammans och ljusen lyser över Jesus korsfästelse. Krampaktigt kniper jag ihop mina nävar och tro mig jag ber, jag ber och jag ber över att jag INTE ska bryta ut i ett fnitter. Bönen avslutas. Puh tänker jag. Men nu kom tydligen en psalm. När jag hör oss sex deltagare skralt sjunga psalmen vet inte mina smilgropar vart dom ska ta vägen. Jag bara känner hur snart, snart kan jag inte hålla mig längre. Det är verkligen en hemskt pinsam känsla. Efter denna början på kvällen har jag så dåligt samvete över mitt omogna beteende. Jag kände mig som en fnittrig tonåring, men utåt sätt tror jag att jag höll en god min. Skammen gjorde dock att jag nästan lite omedvetet blir lite väl trevlig mot församlingspedagogen......, så nu har jag lovat att gå mannekäng för kyrkan också!
Nu vill jag avslutningsvis poängtera att jag uppriktigt och ärligt har ändrat uppfattning om kyrkan. Det är en oerhört värdefull och fin gemenskap som jag tycker vi ska vara stolta över! Kyrkan har mängder med bra aktiviteter, som definitivt inte är så "religiösa" eller konservativa som jag tidigare uppfattat. Att jag håller på att skratta ihjäl mig i vissa situationer handlar inte om någon form av nedlåtande mot kyrkan, utan över mitt egna ändrade beteende.
Kvällen blev både lång och mycket trevlig! Jag målade påskägg, kycklingar, gjorde blomsterarrangemang och åt gott tillsammans med trevliga tjejer!
En lite nördig bild tagen av Lotta... Här sitter jag för mig själv och pysslar en tisdagskväll i kyrkans lokaler... Lite Ferdinand-varning: Var är alla andra? Vill du inte vara med de andra tjejerna? Nej, jag trivs bäst här för mig själv, där jag kan måla och lukta på blommorna...
Kommentarer
Trackback
