CISSI

Jag kan inte annat säga att en klassiker hade varit kul att genomföra, nu när Lidingöloppet är avklarat..., men det är som sagt det där med skidåkningen.... nej, det går helt enkelt inte. Men Vätternrundan och Vansbrosimmet står iallafall på tur.

Lidingö? Hur var det? Ja, det var jobbigt. Samtidigt var det inte så jobbigt som jag hade trott. De rejäla backarna kom först under den sista milen. Jag trodde det skulle vara en jämnare fördelning med backar under hela loppet. Visst det var ett backigt lopp, men samtidigt var det inte sååå backigt som jag hade fått beskrivet.

Jag hade som mål att ta mig runt under 4 timmar och det gick på 3h 44 min 5 sek, på så vis är jag rätt nöjd med mitt resultat. Kanske inte låter som någon supertid med avseende på distansen, men när man ännu inte är någon riktigt van långdistanslöpare (plus i terräng) så gäller det åtminstonde för min del att spara på energin:
- Min kilomtertid under detta lopp var 7 min 28 sek
- Under Göteborgsvarvet var den 6 min och 28 sek
- Om jag ger mig ut och springer ett varv runt sjön, vilket motsvarar ca 7 km är kilometertiden 5 min 10 sek
Än så länger orkar jag inte att ha en lägre genomsnittstid per km under längre distanser..., men det är något att sträva efter i sin egen träning! Just nu är jag mest glad över att kunna hålla igång med ett löpande steg under så pass lång tid och lång sträcka.

Det som helt klart var värst under loppet är smärtan i kroppen. Smärtan i knäna och tårna vid nedförsbackarna var grymma. Skulle gärna velat sett mina grimaseringar vid nedförsbackarna de sista kilometrarna...

Lidingö och Lidingöborna.... Att springa förbi villakvarteren där grannarna dukat upp till långbord på garageuppfarten med vita dukar och silverbestick, bekräftar bara de schabloniseringar man har kring ett visst klinekterie av människor... Eller damerna som skålar i champagneglas på altanen i långklänning, eller männen som står med sina barn ute i skogen med så tjusiga kläder att man är rädd att en myra ska pissa på dom...

En annan intressant grej med ett sådant här lopp, är det som handlar om när nöden har sin lag. Vad gör man? Innan loppet är det kanske ett 20-tal toaletter på Koltorp gärde där starten går...., vi är ett antal tusen som ska springa. Köer? Tja..., de slingrar sig över 100 meter. Vad händer då? Och vad händer när nöden tränger på under loppet? Jo, självklart beger man sig upp i skogen. Här kommer vi till det intressanta. Vi brukar ibland uttrycka "män gör saker tillsammans" - men i sådana här sammanhang gör "män och kvinnor saker tillsammans". Överallt kunde man se sittande damer med bara rumpan i vädret som utförde sina behov, och bredvid står männen som också utförde sina behov. Bryr någon sig? Nej. Det är helt naturligt. Behöver man kissa under loppet är det ingen som sticker upp 30 m i skogen, utan det är bara att hoppa ett par meter in. Finns det i något annat sammanhang som det känns så naturligt att kissa offentligt och dessutom göra det könen tillsammans? Nej, jag har inte upplevt det innan.

Tack & hej!
KRAM