CISSI

Som kommunanställd lärare har något stort och viktigt hänt idag. Jag har fått en dator placerad intill mitt skrivbord. Det här är stort! Jag behöver i fortsättningen inte logga in och logga ut 25 gånger per dag, för jag har min "egen" dator. Nu står den nya fina datorn bara och blänker framför mitt skrivbord. Fantastiskt! Egentligen är det inte min egen dator, men jag har vinklat den mot mitt skrivbord, satt tangentbordet på mitt skrivbord, så nu kommer ingen annan våga logga in på den. Smart Cissi. Tack Jan, för detta stora engagemang att skaffa mig en dator! Jan är programansvarig på handelsprogrammet och min närmaste kollega. Som programansvarig har man stora fördelar. Jan har två skrivbord, två stolar, en dator, skrivare, sax, klister, många pärmar, häftapparat, tejp och pennor (dock ingen hålslagare, för den har jag). Ni ser vad jag har att avancera till! Karriärstrappan är stor inom lärarvärlden och ska inte underskattas.

Var idag och handlade på Konsum City efter jobbet. Dumt misstag. Mina förutfattade meningar om hur det är att bo i en storstad besannas när jag kliver in i butiken. Folk springer som galningar, slår med sina kundvagnar. Har ni sett de nya kundvagnarna, de man drar efter sig? Alla unga poppiga människor använder sig av dessa vagnar. Alla poppiga människor, med scafsar, höga stövlar, coola kappor, konstiga huvudbonader har också samlats på Konsum City. Folk springer fram och tillbaka som om det vore en löptävling i butiken. Jag blir stressad, märker att jag själv börjar småspringa i butiken. Förvisso vet jag att jag är en Andersson, vi är ju lite sega... men varför denna hysteriska brådska? Ingen handlar mer än fem varor. Tre kassor är öppna, långa köer, folk suckar högt och tydligt, blickar mot den oöppnade kassan och väntar på att den ska slå upp sina portar. Folk står verkligen och stampar, byter ben fram och tillbaka att luta sig mot. Jag blir stressad. Jag inser att här är det bäst att vara på hugget när jag väl kommer fram till kassan, och förbereder mig därför med plånboken, och tar av mig handskarna så att jag snabbt kan plocka upp varorna. Efter jag lagt upp mina sju varor står jag och blickar mot kassarna och funderar för en sekund behöver jag en kasse, eller får jag ned varorna i min väska, irriterat lägger kunden efter mig upp pinnen som skiljer hennes varor mot mina. Tjoff, tjoff, så har den oerhört snabba kassörskan dragit förbi mina varor, "136,50" säger hon glatt som en inprogrammerad dator, jag har fortfarande inte kommit fram till om jag vill ha en kasse eller ej, men bestämmer mig precis för att jag vill ha en kasse, jag behöver då vända mig om och backa ett par decimeter för att nå kassarna, men där står den irriterade, stressade, snygga, coola tjejen och ser ännu mer irriterad ut, så jag skippar kassen och slänger upp mitt kontokort som hamnar på rullbandet istället för i kassörskans hand. Innan jag hinner blinka ska jag slå min kod, självklart slår jag fel kod, vad annars? Därefter öser jag ned mina varor som inte får plats i min handväska, och rusar ut ur butiken. Cyklar sakta hemåt. Konsum City lär det inte bli mer. City är inte min grej.

Tack och hej för idag!

Nu ska jag se på film!

KRAM