CISSI

Vad ska jag bli när jag blir stor? En fråga som jag tror man aldrig riktigt har svaret på. Alltid finns det nya drömmar och visioner som tar liv. Frågan har varit högst aktuell under dagen. Jag har varit och sagt "adjö" till mina elever, som idag tog studenten! Framför dem väntar ett helt härligt liv. Unga underbara människor som funderar över rädslor och förhoppningar om vart framtiden ska ta dem. Glädje blandas med sentimentalitet.

Jag fick idag av eleverna en väldigt fin klassbok som de gjort, där det bland annat finns kommentarer om mig. Idag råder det ingen jantelag i min blogg. Jag vill tvärtom stoltsera över vilka underbara omdömen jag fått från mina elver.
"Du är en så sjukt härlig tjej, och jag saknar verkligen dig i skolan:)"
"Världens bästa Cissi! Saknar dig efter din mammaledighet"
"Du är verkligen toppen och hjälper till så fort det är något. Jag kan verkligen prata med dig"
"En riktig förebild"
"Vår ankmamma"
"Kommer sakna dig i vuxenlivet"
"Alltid med ett stort leende på läpparna"
"En som man kan prata sina problem med"
"Lättpratad och omtänksam"
"Smart och rolig"
"Håller koll på oss"
"Som en mamma till oss alla i klassen"
"Jätte fin klädstil"
"En av de bästa lärarna i världen"
"Sympatisk och bra på att lära ut på ett roligt sätt"
"Positiv"
"Påhittig"
...

Det finns inga ord som kan beskriva den rördhet och glädje som infinner sig, när jag tar del av vad mina elever har skrivit. Jag känner mig lyckligt lottad som får vara med och vara en del i så många personers liv.

När vi möter er elever i årskurs ett är ni, ursäkta mig, ofta rätt omogna, retsamma och energikrävande. När ni sen tre år senare har genomgått en resa som ofta är utan dess like, blir man så rörd och stolt! Stora bamsekramar från buskillarna, som nu blivit långa ståtliga unga män. Varma kramar från elever som man haft flera "turbulenser" med. Det är långa kramar, det är tårar, det är fina ord.

Efter en sådan här dag känns det som att alla bitar faller på plats i en del av livets stora pussel. Jag är rörd och känner än mer än tidigare en stor ödmjukhet och vördnad inför min yrkesroll.

Vad jag ska bli när jag blir stor?, är det givna svaret efter en sådan här dag givetvis att fortsätta vara lärare!

Tack alla underbara elever för att ni finns, jag önskar er all lycka in i framtiden och känner en stor tacksamhet för att jag fått följa er och för allt ni har givit mig!

Så här såg jag ut på min baldag, juni 2001..., känns inte helt modernt idag:)