Genusperspektivets verklighet
Ännu en dag är passerat i livet. Ordspråket säger; livet är inte de dagar som går utan de minnen som består. Så frågan är, kommer jag ha några minnen kvar från denna dag, eller var det bara en dag bland alla andra som man glömmer bort? Hmm..., jag tror tyvärr inte det är något speciellt som hänt idag. Arbetsdagen löpte på mer eller mindre som vanligt, fick för lite gjort mot planerat, var stundtals allmänt flamsig och något gnällig (!) enligt kollega. Eftermiddagen ägnades till en löparrunda runt sjön, hämtmat från Koh Thai och samtal med mamma & pappa, Åsa och Sara. Stort grattis till Åsa och Sara som fyller år idag!!!
Kan ju fortsätta lite med den där gnälligheten. Vad är det för märkligt med oss svenskar, så fort solen tittar fram verkar vi tro att sommaren kommit. Stråket runt Växjösjön, som mer också kan benämnas som "popstråket", är mycket av en samlingsplats för att visa upp sig. Mycket folk som är medvetet klädda, som inspekterar varandra. I dagens sol var det många bara ben och armar, stora solglasögon - där man kan få uppfattningen att solen är extremt farlig att utsättas för, framförallt för våra känsliga nordbors ögon, folk som sitter på täcken och dricker vin...... Kära poppiga Växjöbor det är fortfarande rätt kallt ute och ibland kan modet kännas rätt överspänt.
När jag talade med min underbara vän Åsa ikväll påtalar hon helt allvarligt följande, på äkta dalmål; "Cissi, jag tänkte på, hur står det till med genusperspektivet i Gransholm?". Hon åsyftar då att det är mammorna och inte papporna som ställer upp och gör mat till grabbarna i laget. Som lärare och pedagogikstuderande är genusperspektivet ett mycket hett ord och jag finner det hela väldigt roligt att Åsa är så indoktrinerad i detta ord att hon på allvar reagerar kring detta. Men helt rätt Åsa, det är en stereotypisk värld vi lever i, fast jag tror vi i familjen Krantz jobbar mycket tvärtom. Johan är den som lagar mat, planerar matinköpen m.m., jag målar om lägenheten, borrar och sätter upp hyllor m.m. Johan är den varma och ömsinta, jag kanske mer den raka och något kalla personen. De manliga och kvinnliga stereotypiska könsrollerna och egenskaperna är många gånger tvärtom i denna familj. Men vi har väldigt roligt åt detta, så också våra familjer! Men jag vet att jag inte är ensam om denna rollfördelning och samboendet med en något opraktisk man... inga namn nämnda, men det är fler än mannen i min familj som inte kan skilja en jordad mot en ojordad kontakt.
Tack & hej!
KRAM
