Målmedvetenhet och hjärnsläpp
Talade idag med mina elever om vikten av målmedvetenhet. Utan ett mål i sikte går vi runt som vilsna höns och får aldrig uppleva den underbara känslan av att sakta närma sig något man länge längtat efter. Mitt mål har denna våren varit Göteborgsvarvet. Idag kändes det som att jag tog mig ett steg närmare. Jag sprang ikväll 18 km. Nu är det bara 3 km kvar. Jag börjar känna vittringen av måluppfyllelse. Det är en härlig och stolt känsla.
Idag hände en liten pinsam sak vid tåget. Precis när jag ska kliva på tåget börjar en man, som jag mycket väl känner igen, tala med mig. Han frågar mig hur det går med undervisningen och eleverna. Det pinsamma är att jag inte alls kan placera honom, jag har troligtvis talat med honom på någon tågresa, men kommer inte alls ihåg med vad eller vart han jobbade. Min fråga till honom blev, "hur är det själv på jobbet?" Mannen svarar att "det är ju mycket nu, men så är det ju dessa tider", jag nickar och instämmer, men har ingen aning till vad det är som är mycket just nu. Samtalet fortsätter några minuter med detta prat... Men var tusan jobbar han? IKEA är ju ganska stor sannolikhet, men med vad i såfall.... Jag blir tokig när jag inte kommer på det... Han måste tyckt jag var konstig, och det var jag, för min hjärna gick i högvarv samtidigt som jag försökte låta förstående och intresserad.
Idag gav jag säsongskortet till allsvenskan i present till Johan. Gladare kan nog ingen person bli. Johan sprudlade av glädje! Tur att KFF också vann kvällen till ära.
Tack & hej!
KRAM
