CISSI

I SVT har vi i ett antal veckor kunnat följa klass 9A i Malmö. Det handlar om en klass som har haft stora svårigheter gällande stökighet och motivation till skolan. Ett antal lärare har i ett projekt fått komma in och undervisa klassen under en termin, i syfte att förbättra resultaten, och vi tv-tittare har fått följa projektet.

Nu måste jag komma med mina egna åsikter kring denna dokumentär. Jag betvivlar inte lärarnas ämnes- och pedagogiska kunskaper, men jag tycker att dokumentären har gjort en lite väl förenklad bild av verkligheten. Eller till och med en väldigt förenklad bild. Jag ska inte bli för detaljerad, men jag blir upprörd när jag ser programmet och jag känner en viss sorg för de "ordinarie" lärarna som indirekt beskrivs som usla lärare. De måste vara tråkigt och jobbigt för dem att se programmen. När det är ett kaos, har en ny ledare som kommer in alltid medvind..., det ser vi ständigt inom idrottsvärlden. Det går dåligt för ett lag, tränaren kickas, en ny kommer och det är ny gnista i laget. Men detta är självklart i skolvärlden ingen långsiktig lösning. Frågan är ju hur man från en jobbig och besvärlig situation tar sig ur den tillsammans - lärare och elev. Man kan gärna ta extern hjälp - men alla ska ju vara delaktiga. Eleverna i klass 9A bönade och bad i kvällens program tillsammans med sina föräldrar om att få ha kvar de "nya lärarna"...., mmm, vilken bra situation man har skapat för att nu fortsätta den vanliga vardagen, och villen trovärdighet de skapat åt de "ordinarie" lärarna. Framtiden ser ju verkligen ljus ut, eller? Skeptisk.

Nu ska jag gå och lägga mig, och läsa "Allt om möbler", en tidning som jag fick av Johan ikväll.

Tack & hej!
KRAM