CISSI

Igår eftermiddag gjorde jag en pinsam upptäckt på mitt jobb. Strax innan jag gick hem passerade jag personalrummet, en kollega hade där problem med kaffeautomaten. Jag ser att kollegan har en röd nyckel till kaffeautomaten och tydligen laddas denna nyckel med pengar. Varje kopp kaffe kostar tre kronor. Min kollega Jan brukar fråga mig om jag vill ha en kopp kaffe, det gör han rätt ofta och rätt ofta säger jag också ja. Jag vet inte varför, men jag har trott att det är någon "specialnyckel" han har och att kaffet därmed är gratis. För tidigare vet jag att alla hade ett kort som sattes in i automaten och laddades med pengar för att få kaffe. Jag trodde det fortfarande var så, men som sagt igår upptäckte jag att alla istället har denna röda nyckel... Med tanke på att det är så gott som varje dag jag dricker en kopp kaffe på hans nyckel och har gjort det rätt många veckor, kanske månader... var det med en stor skam och pinsamhet jag lämnade jobbet igår! Vet knappt ens om jag brukar tacka för kopparna kaffe! Riktigt pinsamt. Förstår inte hur jag tänker ibland, eller om jag överhuvudtaget tänker - varför skulle just Jan ha en speciell röd nyckel med oändlig mängd gratis kaffe, visst är han speciell, men kanske inte så speciell att han förtjänar en gratis kaffenyckel...! Så om du läser detta Jan, ber jag hemskt mycket om ursäkt för mitt snyltande på din kaffenyckel. Jag bjuder på lunch i skolrestaurangen den här veckan för att försöka gottgöra, säg vilken dag som passar.

Sitter här i soffan och planerar den fortsatta dagen genom att ösa på med den nyinköpta Manic Street Preachers skivan. The Everlasting, If you tolerate this your children will be next samt Ready for drowning... vilka låtar... det är repeat knappen som gäller!

Det är en ljuvligt fin dag idag. Jag började dagen med en löprunda i skogen. Det var inte lika ljuvligt. Ibland känns benen som ett bra bevis på att gravitationskraften existerar, benen vill liksom inte lyfta från marken. Det var sju kilometers plåga i kroppen.

Tack & hej!

KRAM