CISSI

På bråkdelen av en sekund kan liv förändras till död. Idag åkte jag som vanligt med morgontåget till jobbet, vi hann knappt komma ut från Växjö förrän vi hörde en märklig duns och tåget började sakta sänka farten för att slutligen stanna. Vi förstod alla att vi kört på någonting. Det dröjde inte många minuter förrän tågpersonalen sa i högtalaren att en person sprungit upp för tåget och att vi nu inväntade räddningspersonal. SÅ tragiskt. SÅ ofattbart. SÅ egoistiskt. Tänker på den stackas lokföraren, måste vara en hemsk syn.

Vi blev stående i över två timmar i tåget. Tröttsamma två timmar med irriterande människor. Till att börja med är tåget som vanligt överfullt, vilket innebär att många inte fått sittplatser och står upp i gångarna (men som den lilla snorunge jag är tränger jag mig varje morgon med vassa armbågar för att få en sittplats). Strax efter att lokföraren gått ut med vad som hänt ska kabinpersonalen gå fram till lokföraren, en tjej i 20-årsåldern uppspacklad till tusen stoppar en i kabinpersonalen "asså, jag hittar inte min sittplats, var ska jag sitta?!" med riktigt nonchalant tonläge. Man undrar vad vissa människor tänker med, var det hennes största problem just nu?!  

De dryga timmarna fortsätter med en skrikande rastlös kille i 4-årsåldern, gnällande resenärer som blir stressade för att inte hinna med flygen på Kastrup, den nonchalanta 20-åringen som snott sätet från en man som reste sig upp för att sträcka lite på sig... När vi väl rullar vidare har tåget längre ingen kabinpersonal, för den liksom lokföraren måste enligt SJ´s regler bytas ut vid en olycka. Är kanske inte helt med på varför kabinpersonalen behöver bytas ut, när tåget är fullt av flera hundra personer som är stirriga, nervösa och oroliga - de behövdes väl mer än någonsin, och de hade ju trots allt inte sett något av olyckan. Men när folk inser att tåget saknar kabinpersonal förstår de också att den rullande cafeterian ombord är obemannad. Vad händer? Alla ska roffa åt sig allt från vagnen! Den ena efter den andra kommer med baguetter, godis, kakor, dricka och kaffe i handen. Jag sitter still. Någon jävla ordning får det väl ändå vara. Märks att man sitter mitt i snåla Småland. Plötsligt så är alla glada igen.

Tack & hej!

KRAM

Dagens ord: inga problem är så stora att de inte kan lösas. Den medvetna handlingen att ta sitt liv kan aldrig vara lösningen. Aldrig. Aldrig. Aldrig.