Åsikt
Två vanliga ord, men som tillsammans blivit en riktig trend - SOCIALA MEDIER. Det vållar debatt. En del förstår inte alls meningen, och tycker det är tragiskt mot den personliga integriteten. Man ska skilja på att vara privat, personlig, offentlig. Man ska inte bjuda in, öppna sitt liv för alla. Ja, så lyder en del åsikter.
Jag har själv en blogg (givetvis, varför är du annars här o läser) och facebook. Jag skriver och visar med bilder vad som händer i mitt liv, mina tankar och åsikter. Självklart är jag för sociala medier.
På facebook har jag ca 160 vänner, varav ett 35-tal är elever eller tidigare elever, jag är även "vän" med ett antal av mina kollegor. Via min facebook kan man se att jag har en blogg. Alltså kan både vänner, elever och kollegor se min blogg, fotoalbum via facebook m.m. Från olika håll får jag ibland kritik för att jag blandar mitt privatliv med mitt arbetsliv.
För mig är blogg, facebook en mötesplats som vilken annan. Det kunde lika gärna varit att du och jag mött varandra på Konsum. Det är bara en ny typ av mötesplats. Jag är inte mer privat här än vad jag är när du och jag fysiskt möter varandra. Vi är alla olika personligheter. En del kan man känna år efter år, men aldrig komma nära, aldrig veta vem de egentligen är, hur de lever m.m. En del trivs så. Jag respekterar det till fullo. Som person är jag öppen inför de jag känner och omger mig med. Jag trivs så. Jag har aldrig upplevt det som något negativt att "bjuda in" till mitt privatliv. Jag anser det mer som jag bjuder in till att lära känna mig, bjuder in till min "personlighet". För givetvis finns det en privat sfär även hos mig som jag definitivt inte delar med mig av. I min yrkesroll anser jag att sociala medier underlättar för att ha en god och öppen kontakt mellan mig, elever och kollegor. Desto mer de känner av min personlighet och jag av deras, desto större förståelse skapas oss emellan, och bättre resultat kan uppnås tillsammans.
Det är därför med stor glädje jag häromdagen kunde läsa i Smålandsposten att mina kollegor på en studiedag fick undervisning av elever i just facebook!
Jag har själv en blogg (givetvis, varför är du annars här o läser) och facebook. Jag skriver och visar med bilder vad som händer i mitt liv, mina tankar och åsikter. Självklart är jag för sociala medier.
På facebook har jag ca 160 vänner, varav ett 35-tal är elever eller tidigare elever, jag är även "vän" med ett antal av mina kollegor. Via min facebook kan man se att jag har en blogg. Alltså kan både vänner, elever och kollegor se min blogg, fotoalbum via facebook m.m. Från olika håll får jag ibland kritik för att jag blandar mitt privatliv med mitt arbetsliv.
För mig är blogg, facebook en mötesplats som vilken annan. Det kunde lika gärna varit att du och jag mött varandra på Konsum. Det är bara en ny typ av mötesplats. Jag är inte mer privat här än vad jag är när du och jag fysiskt möter varandra. Vi är alla olika personligheter. En del kan man känna år efter år, men aldrig komma nära, aldrig veta vem de egentligen är, hur de lever m.m. En del trivs så. Jag respekterar det till fullo. Som person är jag öppen inför de jag känner och omger mig med. Jag trivs så. Jag har aldrig upplevt det som något negativt att "bjuda in" till mitt privatliv. Jag anser det mer som jag bjuder in till att lära känna mig, bjuder in till min "personlighet". För givetvis finns det en privat sfär även hos mig som jag definitivt inte delar med mig av. I min yrkesroll anser jag att sociala medier underlättar för att ha en god och öppen kontakt mellan mig, elever och kollegor. Desto mer de känner av min personlighet och jag av deras, desto större förståelse skapas oss emellan, och bättre resultat kan uppnås tillsammans.
Det är därför med stor glädje jag häromdagen kunde läsa i Smålandsposten att mina kollegor på en studiedag fick undervisning av elever i just facebook!
Kommentarer
Postat av: Cecilia
Jag håller fullständigt med dig i det du skriver!
Trackback
