CISSI

Idag har vi haft delvis ombytta roller. Johan är krasslig och har varit hemma från jobbet, samtidigt som en del saker var tvugna att skötas på jobbet. Vem fik rycka in?, jo pratikant-Cissi. Inte för att det är en helt ovan miljö för mig..., men det är alltid intressant att möta ett gäng nya ungdomar. Idag var det ett gäng killar från elprogrammet. När man nu har varit ifrån "klassrumsmiljön" i nästan ett halvår så kom jag att fundera på en del saker.

Det första som slår mig är killarnas stil & hållning. Tre stycken sitter med ytterjacka, två stycken sitter med mössa, en har en stor blaffig keps, en ligger tvärs över skolbänken, en ligger över två stolar, tre stycken tittar och lyssnar till något på en mobiltelefon som de skrattar högt och ljudligt till. Det är första gången dom träffar mig. En ny person, som dom inte har en aning om vem det är, träder in i klassrummet. Om de kunde förstå vilket intryck de ger av sig själva? Självklart finns regler både på min och Johans skola om att keps och dylikt inte ska användas på lektionstid. Men det finns vissa regler som dessa, som jag fullkomligt struntar i, till "mina" elever brukar jag istället ironisera dem och göra dem medvetna om vad de signalerar, sen är det upp till dem själva...

Killarna är dock väldigt hyggliga och jag behöver bara påkalla uppmärksamheten så lyssnar de och är väldigt trevliga tillbaks. Men dagens skola är nog långt ifrån mina föräldrars, där läraren hade en naturlig auktoriär roll, som respekterades. Jag upplever min roll som lärare, att man ständigt får arbeta med sitt ledarskap. Ständigt måste man försöka jaga uppmärksamheten, det ställs krav både på retorik, humor, taktkänsla, kunskap, snabba beslut, rättvisa. Någon ledare är man minsann inte i elevernas ögon, bara för att man har titeln lärare.

Eleverna testar ständigt gränserna. En del gör det tydligt och öppet. Andra gör det som ögontjänare. Jag tror egentligen inte att det är någon större skillnad på elever och vuxna anställda. Vuxna gör många gånger samma sak som eleverna, fast kanske lite "smidigare" - men vilket är bäst att göra det "fula" öppet och synligt eller bakom ryggen. När man kommer in i skolans miljö upplever jag att allting sker med raka puckar. Genom elever får man en ständig feedback. Förklarar man något för eleverna som de inte förstår, får man till svar "fattar inte ett jävla skit av vad du säger... fan vad det här är tråkigt", med tydliga pustningar. Går man igenom samma sak, på samma otydliga vis för en vuxen grupp, så nickar alla lite mot dig och säger att de hänger med även fast de tänker precis samma sak som eleverna. Jag tror det är just därför jag trivs väldigt bra i skolmiljön. Jag får verkligen veta när jag gör något bra respektive dåligt, vilket i sin tur utvecklar mig!

Som jag tidigare skrivit har det senaste föräldralediga halvåret ägnats mycket till tankar, så också kring jobb. Vad vill jag syssla med? Ska jag prova något nytt? Men idag kände jag en längtan tillbaks. Klassrummet är min hemmiljö.