CISSI

Jag har nu gjort mitt längsta uppehåll i min blogg. Över två veckor. Ibland infinner sig helt enkelt inte lusten att skriva. Höstmörkret har kommit till oss och kryper oss allt närmre in på skinnet. Den dimmiga, regniga hösten, känns som en evighet. Mörka mornar till jobbet, mörka eftermiddagar från jobbet, när jag vaknar från mitt dagliga slumrande på tåget är det i en ögonblicks sekund svårt att avgöra - är det morgon eller eftermiddag? 

Hänt sedan sist:

Johan har blivit ett år äldre, 29 år, och har firats hemma i Kalmar. Åldersnojjan är stor för honom. Enligt han själv är han inte en dag över 21 år. Att han nu går allt närmre 30-strecket är inget vi talar högt om. Vet inte vad som skrämmer honom med en ökad ålder? Frågan är, blir vi så mycket äldre än vi själva känner oss? Johan, för mig är det fortfarande ok att vara lite för barnslig ibland, ok att vara lite för onykter ibland, ok att inte bry sig om sina pensionsplaceringar, ok att göra mindre genomtänkta saker, ok att inte orka veckoplanera maten, ok att fortfarande vilja ha sitt födelsedagskalas hemma hos mamma..., jag önskar du förblir "21" som du är i ditt sinne ett tag till - det är en spontan och kreativ person som jag gillar.

I helgen åkte jag, Johan, Frida, Kristian, Sofia och Aron till Grebbestad för Hummersafari. Resan börjar med teknologins framfart. Kristian och Frida har omsorgsfullt packat sina resväskor och har den stora Vägatlasen i full beredskap. Aron och Sofia - pekar mot den tjusiga TomTom skärmen där vi har den exakta rutten, tiden och avståndet... Intressanta diskussioner förs om vi i framtiden kommer ha ett vedertaget uttryck för de omoderna - de som "kör på skylt". Den moderna tekniken kom inte bara att sabba Kristians stolthet över den nya Atlasen, utan även Johans bilfärdslek. Johan som också tagit del av en Atlas, hade kollat vilken trolig rutt vi kommer ha utifrån den ställt frågor om orter längs vägen. TomTom sa tyvärr inte samma väg som Johan. Det blev därför en helt annan typ av tävling när vi måste försöka sätta oss in i att vi passerar Värnamo när vi i själva verket är i Ljungby...

Ett första nattstopp sker i Uddevalla som verkade vara en sömnig stad denna fredagskväll. På lördagen blev det hummerfiske. Det blev en solig fin och rolig dag. Genom lite erfarenhet från en sådan här resa så kan vi i detta gäng förmedla vissa råd:

•-         Inte fråga fiskaren om det är ok att skrapa bort rommen på den fångade hummern.

•-         Inte säga till fiskaren att hummern är inom felmarginalen och borde stanna i vår fångst (när den i själva verket är flera centimeter för liten)

•-         Inte titta i andra fiskares tinor.

Lördagskvällen avslutades med en skaldjusbuffé i en charmig fiskebod med ett 25-tal personer. Övriga i mitt resgäng lyser lyriskt över den stora tallriken bestående av musslor, ostron, hummer, havskräftor, räkor m.m. Inom mig växer en viss obehagskänsla. Det här är inte mitt område. Ja, jag vet jag är på en skaldjursresa - det är liiite sent att säga det nu. Praktiska saker som hur man äter - och vad man äter växer inom mig, och jag intar därför en lite passiv start i mitt ätande för att helt enkelt checka av läget. Känner mig som Julia Roberts i Pretty Woman,.... "...slippery busters...". Men det här med skaldjur är faktiskt fortfarande inte någon större hit för mig, även fast det definitivt var den godaste skaldjursmiddag jag haft.

Vi tre par hade uppgift att ta med oss olika sorters dricka till middagen. Ett livsfarligt koncept - då all dryck ska "hinnas med". Den till en början seriösa framtoningen med smakande av dyrt vin, blir en salig blandning av öl, whiskey och vin. Vilket bland annat avslutas med att vi lämnar en väldigt kryptisk hälsning till fiskarbröderna om att vi tagit deras utemöbler?!

Söndagen blev en seg resa hem genom ett grått Sverige. Förutom stoppet i Borås, där vi åt en härlig köttbit och till efterrätt obegränsat med mjukglass och 15 sorters valfritt strössel och topping. Sen sov vi.