CISSI

Igår gjorde sig något påmint, som vi alla varit med om - en del människor tar alldeles för mycket plats och utrymme. Hur kommer det sig att det finns en viss skara människor som hörs och syns lite mer än andra? En viss skara som vill glänsa? En viss skara som vill få oss andra att titta, gärna upp, på dem? Situationen hände på tåget hem från jobbet. En grupp tjejer som skulle ut och resa, satt högljutt och tjoade, flamsade och berömde sig själva. De sminkade varandra, satte upp håret på varandra, berättade om sina killäventyr... Själv satt jag trött och försökte vila, men min trötta hjärna fick istället hänga med i diskussioner om concealer, mineralsmink och cambridgkur..., samtidigt som jag satt och surnade till allt mer.

Jag säger som Kristina Lugn uttryckte det: "Man är skyldig sin omgivning att vara lite mindre sig själv". Hur nu hon kan ha uttryckt det...

God kväll!