CISSI

Livet är verkligen intressant och ger oss ständigt nya upplevelser och inspiration. Tänkte ge lite exempel från de senaste dagarna på vad jag menar...

I tisdags var jag på after work med mina sju pendlarkompisar och tillika arbetskollegor. Vi är en stor spridning av människor; olika åldrar, intressen, livsstilar m.m., men så trevligt och härligt man kan ha ändå! Detta underbara pendlargäng planerar nu en cykelresa från Älmhult till Växjö i juni. Mycket ska planeras, hur får vi cyklarna till Älmhult, vem har kaffe med sig, vem har fika med sig, vem har dryck med sig, vem har cykelkarta med sig,...., nu kommer vi till de något pinsammare sakerna; vem kontaktar Smålänningen (lokaltidning), vem fixar t-shirtarna med tryck? Ja..., ni hör det är stora diskussionerna.

Den senaste tiden har jag talat med mina elever om vikten av positiv inställning och självtillit, detta kopplat till försäljning. För att skapa en god självtillit, ligger självkänslan till grund. Den i sin tur skapas genom att vi får uppskattning. Så min fråga har varit, hur duktiga är vi på att uppskatta varandra? När gav du positiv feedback till någon i din närhet senast? Igår fick eleverna och jag i uppgift att ge en uppskattande kommentar till varandra. Jag skrev upp alla elevers namn plus mitt namn på varsitt kuvert, sedan skickades dessa kuvert runt, där alla fick lägga ned en lapp med en personlig kommentar till personen. Det hela slutar med att man får sitt kuvert med ca 25 positiva kommentarer. Behöver jag säga att man dansade som på små moln resten av dagen? Detta är något som jag kan rekommendera alla att göra på sin arbetsplats. Det är mycket glädjande för alla och stärker verkligen självkänslan!

Men den positiva inställningen som jag poängterat för eleverna som så viktig i livet, ibland byts den ut väldigt snabbt... I tisdags var tåget inställt hem till Växjö på grund av skogsbränder. Istället blev det ersättningsbuss till Alvesta, och därifrån tåg. Denna tripp tog ca 50 min längre än ordinarie tid. Trippen innebar också ett enormt klagande. Detta klagande trappas också upp när det är ett hundratal resenärer som trissar varandra. I ett något lugnare ögonblick som jag befinner mig i nu, kan det kännas löjligt att brusa upp på detta vis, då det inte är något som går att påverka eller som hade kunnat förutse. Men i stundens hetta växer något starkt inombords oss och det är verkligen märkligt hur vi alla förvandlas. Från det normala läget där vi svenskar knappt tittar på varandra, och inte säger något, till att vi blir ett sammansvetsat och argsint gäng. Visst är det märkligt att det är genom gnällighet som vi kan skapa något gemensamt, och helt plötsligt är det nästan lite mysigt och gemytligt, .... vi känner ju nästan varandra! Förvandlingen är enorm. Från att vi normalt sätt väldigt skygga människor tittar helt stelt på varandra till att vi nu blivit ett homogent gäng....Vi är verkligen konstiga.

Tack & hej!

KRAM