CISSI

Så var det äntligen dags att bli 25 igår. Äntligen säger jag. Som decemberbarn har jag en ovana att vara lite oärlig kring min ålder. Jag säger gärna att jag är lika gammal som mina årgångsvänner som fyller år i början av året. Antar att detta hänger samman med mer eller mindre smärtsamma minnen sen jag var yngre och inte hade åldern inne för vissa aktiviteter. Jag antar att denna oärlighet någon gång i livet kommer vända och att jag kommer bli stolt över att vara decemberbarn och ung, men än så länge vill jag bara vara äldre. Oärligheten kommer därför troligtvis att hålla i ett tag till, så i januari säger jag nog att jag är 26 år. Jag är alltid yngst, i alla sammanhang. Igår såg jag en siffra på medelåldern på min arbetsplats. Den är 50 år! Men det är ju kul att jag kan hjälpa till statistiken i sådana här sammanhang...

Utav alla ca 190 arbetsdagar fick vi igår, på min födelsedag, beordrad arbetstid till 18.30. Typiskt. Vi hade genomgång av en mer eller mindre icke uppmuntrande hälsoenkät gjord på arbetsplatsen. För er som inte har lyssnat eller sett 70 samlade lärare i en lokal, har ni verkligen gått miste om något. Lärare är ett gnälligt släkte. Nu skakar troligtvis min kollega på huvudet, som anser också mig vara delvis gnällig. Jag blev igår lite upprörd över denna beordrade arbetstid + upplägget för eftermiddagen med "work shops"... och fick en lapp skriven till mig med uppmaningen att lugna mig. Det gjorde jag också. Det blev en rätt trevlig eftermiddag/kväll ändå. Flams & trams löser det mesta!

Väl hemma hade min kära make fixat middag, rosor stod på bordet, paket m.m. Tack det var fint!

Stort tack även till alla goa vänner som skickat kort, choklad och blommor! Jag blev mycket glad!

Så var det åter kväll och tre arbetsdagar har passerat. Tiden går ruskigt fort, men det betyder väl också att man är ganska nöjd med tillvaron! Kvällen ska ägnas till en joggingtur, förberedelse av lektioner och matlagning. Bäst att sätta fart!

Tack & hej!

KRAM