Vinägerchips - vem tänkte där?
Hur kan denna chipssort få tillverkas? Vem kom på en sådan märklig idé som att göra vinägerchips? Jag förstår inte det. Tyvärr så förstår mannen jag delar tak med, detta. Bara lukten från skålen en meter ifrån mig gör mig lätt illamående. Alla blandningar blir inte till godo. Ta exemplet Cola och Vanilj som fanns för några år sedan..., eller det kanske finns fortfarande?! Det var också en förfärlig kombination. Blandningar ska göras i lagom dos och med god eftertänksamhet.
Mänskliga kontakter
Dissar
Långt uppehåll med höstmörker, kalas och hummerfiske
Jag har nu gjort mitt längsta uppehåll i min blogg. Över två veckor. Ibland infinner sig helt enkelt inte lusten att skriva. Höstmörkret har kommit till oss och kryper oss allt närmre in på skinnet. Den dimmiga, regniga hösten, känns som en evighet. Mörka mornar till jobbet, mörka eftermiddagar från jobbet, när jag vaknar från mitt dagliga slumrande på tåget är det i en ögonblicks sekund svårt att avgöra - är det morgon eller eftermiddag?
Hänt sedan sist:
Johan har blivit ett år äldre, 29 år, och har firats hemma i Kalmar. Åldersnojjan är stor för honom. Enligt han själv är han inte en dag över 21 år. Att han nu går allt närmre 30-strecket är inget vi talar högt om. Vet inte vad som skrämmer honom med en ökad ålder? Frågan är, blir vi så mycket äldre än vi själva känner oss? Johan, för mig är det fortfarande ok att vara lite för barnslig ibland, ok att vara lite för onykter ibland, ok att inte bry sig om sina pensionsplaceringar, ok att göra mindre genomtänkta saker, ok att inte orka veckoplanera maten, ok att fortfarande vilja ha sitt födelsedagskalas hemma hos mamma..., jag önskar du förblir "21" som du är i ditt sinne ett tag till - det är en spontan och kreativ person som jag gillar.
I helgen åkte jag, Johan, Frida, Kristian, Sofia och Aron till Grebbestad för Hummersafari. Resan börjar med teknologins framfart. Kristian och Frida har omsorgsfullt packat sina resväskor och har den stora Vägatlasen i full beredskap. Aron och Sofia - pekar mot den tjusiga TomTom skärmen där vi har den exakta rutten, tiden och avståndet... Intressanta diskussioner förs om vi i framtiden kommer ha ett vedertaget uttryck för de omoderna - de som "kör på skylt". Den moderna tekniken kom inte bara att sabba Kristians stolthet över den nya Atlasen, utan även Johans bilfärdslek. Johan som också tagit del av en Atlas, hade kollat vilken trolig rutt vi kommer ha utifrån den ställt frågor om orter längs vägen. TomTom sa tyvärr inte samma väg som Johan. Det blev därför en helt annan typ av tävling när vi måste försöka sätta oss in i att vi passerar Värnamo när vi i själva verket är i Ljungby...
Ett första nattstopp sker i Uddevalla som verkade vara en sömnig stad denna fredagskväll. På lördagen blev det hummerfiske. Det blev en solig fin och rolig dag. Genom lite erfarenhet från en sådan här resa så kan vi i detta gäng förmedla vissa råd:
•- Inte fråga fiskaren om det är ok att skrapa bort rommen på den fångade hummern.
•- Inte säga till fiskaren att hummern är inom felmarginalen och borde stanna i vår fångst (när den i själva verket är flera centimeter för liten)
•- Inte titta i andra fiskares tinor.
Lördagskvällen avslutades med en skaldjusbuffé i en charmig fiskebod med ett 25-tal personer. Övriga i mitt resgäng lyser lyriskt över den stora tallriken bestående av musslor, ostron, hummer, havskräftor, räkor m.m. Inom mig växer en viss obehagskänsla. Det här är inte mitt område. Ja, jag vet jag är på en skaldjursresa - det är liiite sent att säga det nu. Praktiska saker som hur man äter - och vad man äter växer inom mig, och jag intar därför en lite passiv start i mitt ätande för att helt enkelt checka av läget. Känner mig som Julia Roberts i Pretty Woman,.... "...slippery busters...". Men det här med skaldjur är faktiskt fortfarande inte någon större hit för mig, även fast det definitivt var den godaste skaldjursmiddag jag haft.
Vi tre par hade uppgift att ta med oss olika sorters dricka till middagen. Ett livsfarligt koncept - då all dryck ska "hinnas med". Den till en början seriösa framtoningen med smakande av dyrt vin, blir en salig blandning av öl, whiskey och vin. Vilket bland annat avslutas med att vi lämnar en väldigt kryptisk hälsning till fiskarbröderna om att vi tagit deras utemöbler?!
Söndagen blev en seg resa hem genom ett grått Sverige. Förutom stoppet i Borås, där vi åt en härlig köttbit och till efterrätt obegränsat med mjukglass och 15 sorters valfritt strössel och topping. Sen sov vi.
Gratis är gott (?!)
Besökte igår K-Rauta där de hade lite helg-happening, vilket bland annat innebar att de dukat upp ett bord med kaffe och pepparkakor. Flertalet kunder går direkt fram för att ta för sig av pappersmuggarna och de mosade pepparkakorna som ligger över hela bordet. Usch..., jag gillar inte sånt. Vad finns det för njutning av att stå och slurpa i sig kaffe i en byggvaruhandel med mosade pepparkakor som alla ungar varit och fingrat på? Gratis är inte alltid gott.
Idag har jag haft en riktigt skön dag. Slappat framför TV:n, gått en runda på stan, tagit en fika på Askelyckan med mig själv, promenerat, bakat bröd... Livet borde vara fyllt med fler sådana här dagar.
Tack & hej!
KRAM
Heta kontorsråttan
Som lärare är man förunnad att vecka 44 varje år ha en veckas höstlov. En vecka av ledighet mitt i hösten, det är faktiskt rätt lyxigt. I normala fall tycker jag den här veckan brukar kännas lite "onödig", men i år var den verkligen efterlängtad. Så ikväll har jag firat in en veckas semester!
"Kontorsråttans tid är nu", skriver DN idag och syftar på att vi tycks älska skildringar av livet på ett kontor. Varje killes favoritserie - The Office, är ett typexempel av denna genre... En serie som dock inte fångat mitt intresse ... Men visst finns det något intressant med kontor? Känns som att det vid varje arbetsplats går att skriva en dokusåpa...., skvaller, vem blir befodrad - varför just hon?, de anställdas ständiga klagan, damernasblickar över varandras kläder, kallpratet i kopieringsrummet som mest besvärar alla, herrarnas råa skämt, vem som var onyktrast på senaste personalfesten och fikat som är höjdpunkten på dagen. Visst det kanske är en stereotypisk bild...., men lite sann är den.
Söndagsmiddag
Igår var vi hembjudna till familjen Ljungdahl på söndagsmiddag. Det var första gången sedan midsommar som Selander, Ljungdahl och Krantz träffades i full trupp. Märkligt så snabbt tiden rullar på... Det blev en trevlig eftermiddag där vi bjöds på äkta söndagsstek och mumsig kladdkaka. Sämre söndagar kan man verkligen ha! Tack Jennie, Staffan, Alva, Isac och Simba för en trevlig eftermiddag!
Fotbollsfru
Nummer ETT - fotbollsfest.
Har du varit på en fotbollsfest någon gång? Under åren med Johan har det blivit några stycken och jag kan inte säga att man vänjer sig inte riktigt. Vad är då signifikant för en fotbollsfest?
- buffé, där man inte äter en eller två gånger - omtagning tre gånger
- klubbmelodin sjungs inte, 1, 2 eller 3 gånger under kvällen utan snarare 30 gånger - varje gång lite högre än förra - och för att göra lite mer väsen så stampar vi allt vi kan i golvet också
- ordförande i klubben har sin stoltaste dag - kostymen är perfekt
- enda gången på året som Johan engagerar sig i min klädsel - gäller att inte var för overdressed, utan lagom snyggt och sportigt...
- juniorkillarna är begeistrade över alkoholen som står på bordet
- de äldre killarna lurar juniorerna att sjunga vid fel tillfälle under middagen
- årets spelare ska utses
- årets rookie ska utses
- alla skålar med varandra hela tiden
- de äldre "mysmammorna" i föreningen myser av de söta pojkarnas närvaro
- killarna tar hand om varandra genom att uppmärksamma varandra i sång - "Vem fan är Henke Larsson, vem fan är Henke Larsson - vi har Johan Krantz öhj öhj öhj öhj" Jag fattar nada. Johan är nöjd med uppmärksamheten.
- många samstämmiga "öhj öhj öhj" som stegrar sig i ljudnivå och avslutas med en stor klunk alkohol
- tjejerna tittar lite generat och fnittrar glatt
- tjejerna är förvånade av när de missade förvandlingen, från deras trevliga och lyssnande män till dessa primitiva skrikande varelser
- att killar har svårt för att ta på varandra är en lögn - killar gillar att ta på varandra
- under stunderna då ordförande av stor och äkta stolthet presenterar föreningens historia är allvaret tungt i klubbstugan medan det mest känns som det stora paroditillfället att skratta
- god natt är tidigast klockan tre
Nummer TVÅ - fotboll på TV.
I lördags åkte KFF på stryk av IFK. Johan tittade på matchen. Men det räcker inte med ordet "titta". Det känns snarare som att Fredrikskans fanns i mitt vardagsrum. Varje gång det händer något "bra" eller ¨något "dåligt" i matchen ropar Johan ut denna glädje eller frustration - vilket gör mig i för sekunden skiträdd, då det låter som någon har dött eller fötts. Det ganska naturliga steget efter en snabb rädsla är att man blir tokigt arg. Efter att Johan skrikit "agera Nanne" så att det hördes till Teleborg blev jag arg. Tyst!!! Det är inte någon jääävla sportbar i mitt vardagsrum!!!. Om inte hela Växjö hörde detta så hörde i varje fall hela lägenhetshuset denna kommentar - och jag blev hes som plåster på såren.
Det här är två saker som ni som inte är fotbollsfruar missar. Det låter kanske som att det är ok att missa, inget större man går förlorat om. MEN, som Tony Irving säger..., det finns ändå någon form av gemytlighet i detta. Engagemang och samhörighet är fint även fast det ibland är till yttligheterna i TV-tittande och fotbollsfest.
Tack & hej!
KRAM
Fredagsmys
En tur på stan + pizza + Idol + godis + en varm dusch + levande ljus + sköna myskläder = ordentligt fredagsmys. Välkommen fredag kväll - den här veckan har jag längtat efter dig!
Ni människor som inte är vana kollektiva pendlare, ni vinner mycket tid per dag - men ni missar en del saker. Ni missar den gemytliga pendelkulturen. Ni förtstår därmed inte de givna normerna och reglerna som man ska följa då man reser vid pendeltid, och när ni nu är ute på er tripp med jobbet och ska behöva ansluta er till oss pendlare - då sabbar ni för oss och bryter mot alla tänkbara normer som finns. Jag talar om er som vågar sitta på tåget och prata och skratta kl. 06.51 när vi andra har slutit ögonen för att ta oss vår sista nattsömn, ni som är jobbiga nog att beställa platsbiljett och köra iväg oss, ni som måste resa er upp och fixa med ert bagage i ett enormt oväsen milsväg innan vi nått fram till er slutstation, ni som köper dyrt SJ-kaffe och läskar oss andra, ni som vill visa hela kupén er senaste nedladdade ringsignal, ni som har mage att sitta och glo på oss som tar oss en liten avslappnande stund där det kan hända att man i denna njutande stund lägger till med en liten snarkning och lite rinnande saliv ur munnen - hallå det är fullt normalt! Men vi pendlare vi håller ihop. Vi är ett järngäng som förvarar oss tillsammans mot både finpendlare (de med platsbiljett) och SJ´s charmkonduktörer.
Imorgon är det lördag. Långpromenad, Öppet Hus på Teknikum, en runda på stan, fotbollsfest - en fullspäckad dag väntar.
Nu ska fredagsmyset fortsätta....
Tack & hej!
KRAM
En dag i livet av vettigt och ovettigt
Lyssnade idag på en intressant föreläsning av Inger Hansson som handlade om självkänsla, att våga tro på sig själv och att se möjligheterna! Kul och stärkande att höra. Det är intressant med personer som mer eller mindre kan trollbinda en större publik (framförallt när det handlar om 17-åringar) i 1,5 timma. Jag blir imponerad.
Helgen tillbringades i stugan på Öland, härligt höstväder, vilket ger en massa energi. Vi pysslade i trädgården, bakade bullar, kakor, hade våra familjer på besök och blev hembjudna till Carina & Mattias som också var och såg till sin stuga. Efter en lugn helg väntar det stort kalas i helgen. Gransholm ska ha avslutningsfest! En fest där det knappast spottas i glaset. Det kanske är därför vi fruar/flickvänner är medbjudna, för att ta hand om våra pojkar?!
Johan kom ikväll hem efter en badmintonmatch..., två år har han spelat. med Stefan... och fortfarande har han inte vunnit en enda match mot honom. Men varje gång är det "nääära"..., får väl efter dagens föreläsning ändå säga att jag är imponerad av dig Johan att du ständigt är vid så glatt mod..., trots att du åker på stryk var gång...
I Mix Megapol är det varje dag en något annorlunda programpunkt som handlar om vem man skulle vilja ligga med, döda och gifta sig med. Urvalet får bestå av personer från dagens TV-tablå (intressant värld vi lever i...). Så jag tog mig en funderare efter att haft på TV:n ett antal timmar och hört några program segla förbi... Jag väljer att börja med personen jag skulle vilja gifta mig med. Det blir Ross i Vänner. Han är och förblir underbar! Lagom töntig, rolig och charmig. Jag flabbar alltid när jag ser honom. Person jag vill ligga med - i Bonde söker fru är det en kille som är homosexuell och idag fick träffa de 10 killar han valt ut. Hela gänget var mer eller mindre snygga och charmiga - så jag väljer att ligga med en homosexuell bondeaspirant. Känner att min blogg håller på att väldigt oseriös just nu. Så till den lite väl dystra rubirken..., döda..., jag gillar inte Dr Yang i Grace Anatomy... hon är inte glad - hon sabbade förhållandet med Dr Burk, som jag inte kan förlåta henne för. Nu är det din tur att fundera över vem du vill ligga med, gifta dig med och döda? Eller så skippar du denna fundering...
Som rubriken lyder.... vissa dagar är av mer vettig eller ovettig karaktär.
Tack & hej!
KRAM
Den charmiga engelsmannen
Men, vad har hänt med Lyxfällan? Var är Mattias & Charlie? Det var ju dom som gjorde programmet. Nej, jag är besviken.
Började med detta inlägg för en timma sedan..., men har med datorn i knät fastnat i flera TV-program... Nu senast Höök...., mycket spännande avsnitt!
Känns verkligen som jag börjar ta igen min bristande uppdatering i TV-världen...
På väg mot såporna
Som vanligt springer dagarna iväg och jag hinner inte uppdatera min blogg. För att det ska få kallas blogg så är ju faktiskt "kravet" att det minst ska vara en daglig uppdatering...
Vad händer i mitt liv?
Fortfarande...
- fixande i den nya lägenheten
- plugg om kvällar
- jobb om dagarna
- promenader och löpning om kvällarna
... men det har handen på hjärtat, varit rätt lugnt med träningen sen Lidingöloppet och det har rent av varit en hel del onyttigt. I helgen gjorde jag en helt underbar kladdkaka som jag så gått som själv åt upp.... När Johan kom och frågade efter kakan på söndagskvällen fanns enbart lite skrap kvar i ett hörn av formen... ooops.
Den här veckan har jag också börjat titta lite mer på TV. Har insett att jag är väldigt dålig på att hänga med i alla serier och såpor som finns... Efter en mycket trevlig och glädjande middag med Sara & Uffe i fredags kväll så insåg jag detta faktum ännu mer. Sara och Johan har något starkt gemensamt.... - de har fullständig koll på såpa- och serievärlden. Detta var förvisso ingen nyhet! Men just då kände jag mig riktigt off. Så den här veckan bestämde jag mig för att försöka kunna hänga med lite mer i snacket och jag började bland annat se den nya färj-serien Cinderella. Intressant och pinsamt. Finslandsfärjor känns så B det bara kan bli. Folk som enbart åker där för att finna den rätta, nej förlåt - någon, för kvällen och kanske hinner man med två?! Mamman och dottern som var med i veckans avsnitt var sååå pinsamma, hoppas de förstod det när de fick se det på TV. Men samtidigt är det rätt trevligt att slappna av och se alla roliga människor och intriger. Det mer bisarra är att jag själv åkt Cinderella och deltagit i en modevisning i baddräkt på discot. Behöver jag säga att jag ryser vid flashbacken.
Så var det en ny tjej igen! För en månad sedan förvandlades jag från ljus till mörkare. Igår förvandlades jag från mörkare till mellanblond och en kortare page. Lite ombytligt, men ack så spännande och nu trivs jag!
Tack & hej!
KRAM
Sista kvällen med gänget...
Sista gången...
... som jag och Ellinor går och drömmer i Peak Performance butiken, för att därefter gå till ett fik och resonera om hur dyrt det är, för att dagen efter ändå gå och köpa oss varsin ny dyr luvtröja
....som jag, Ellinor, Matti, Joakim, Peter, Jörgen och Michelle umgås - ett gäng som aldrig hade hittat varandra annars.
... som vi går och äter billig pasta till lunch, för att säga att hit går vi inte igen (vilket vi alltså alltid gör)
... som vi på kvällen går och äter kina/thai mat och kurskamraterna som är kockar ger tips om meny och smaker. Kul!
... som vi tar en, två... hmm öl på Fagans
... som vi sitter och förklarar för varandra hur grymt smarta vi är, men de andra i klassen fått allt om bakfoten
... som vi aldrig lyckas boka oss på samma hotell
... som vi lär oss nya gotländska ord. Ellinor och Peter är gotlänningar och talar enligt mig Sveriges finaste dialekt..., vilken ibland blir grymt svår att förstå sig på... Gotlänningar har många egna ord, exempleivs "sorkar" = killar. När Ellinor vid en av våra första träffar frågade mig om jag hade sorkarna med mig, glodde jag bara på henne, jag fattade ingenting.
... som vi kritiserar utbildningen, och förklarar hur dom borde gjort den
...som vi sitter på skolans fik och tävlar i att gissa vilken typ av lärare övriga studenter på högskolan ska bli. Religionslärare, mattelärare?
... som jag säger nej till sötsaker i cafeterian, men när Joakim laddar upp med godisberget på bänken bredvid, är min karaktär sakta men säkert bortblåst och Joakim är nöjd över att slippa sitta med dåligt samvete själv.
Det är skönt att utbildningen går mot sitt slut, men i vissa sammanhang bli man nästan lite nostalgisk - vi har faktiskt haft rätt kul här nere!
Ny taktik för rampljuset?
Ok... en liten enkel googlesökning:

Min uppretning kring denna person, är också kanske något personlig. År 2001 var jag med i Fröken Sverige-tävlingen, och tillbringade resor i Stockholm, finlandsfärjor, kryssning i Karibien i denna mans sällskap. Om han sysslade med "fin journalistik" - åh i helvete heller! Ursäkta min svordom. Men för mig känns det som en sliskig falsk människa, som har försökt göra allt för att stå i rampljuset och få vara med i "gänget".
Visst man kan ändra sig som person, men i sådana fall ska man inte förneka vem man har varit - annars blir det inte trovärdigt - utan bara pinsamt och ett ytterligare bevis på vem man egentligen är.
Men jag kan ha fel..., jag säger ingenting annat.
Den yttre fasaden..., har åtminstone putsats till en något seriösare look:


Genom min googlesökning på Nyhlén upptäckte jag att killen pekar in i kameran på de flesta bilderna...Varför, detta pekande finger Daniel?


/Skeptisk
One down, three to go...
Jag kan inte annat säga att en klassiker hade varit kul att genomföra, nu när Lidingöloppet är avklarat..., men det är som sagt det där med skidåkningen.... nej, det går helt enkelt inte. Men Vätternrundan och Vansbrosimmet står iallafall på tur.
Lidingö? Hur var det? Ja, det var jobbigt. Samtidigt var det inte så jobbigt som jag hade trott. De rejäla backarna kom först under den sista milen. Jag trodde det skulle vara en jämnare fördelning med backar under hela loppet. Visst det var ett backigt lopp, men samtidigt var det inte sååå backigt som jag hade fått beskrivet.
Jag hade som mål att ta mig runt under 4 timmar och det gick på 3h 44 min 5 sek, på så vis är jag rätt nöjd med mitt resultat. Kanske inte låter som någon supertid med avseende på distansen, men när man ännu inte är någon riktigt van långdistanslöpare (plus i terräng) så gäller det åtminstonde för min del att spara på energin:
- Min kilomtertid under detta lopp var 7 min 28 sek
- Under Göteborgsvarvet var den 6 min och 28 sek
- Om jag ger mig ut och springer ett varv runt sjön, vilket motsvarar ca 7 km är kilometertiden 5 min 10 sek
Än så länger orkar jag inte att ha en lägre genomsnittstid per km under längre distanser..., men det är något att sträva efter i sin egen träning! Just nu är jag mest glad över att kunna hålla igång med ett löpande steg under så pass lång tid och lång sträcka.
Det som helt klart var värst under loppet är smärtan i kroppen. Smärtan i knäna och tårna vid nedförsbackarna var grymma. Skulle gärna velat sett mina grimaseringar vid nedförsbackarna de sista kilometrarna...
Lidingö och Lidingöborna.... Att springa förbi villakvarteren där grannarna dukat upp till långbord på garageuppfarten med vita dukar och silverbestick, bekräftar bara de schabloniseringar man har kring ett visst klinekterie av människor... Eller damerna som skålar i champagneglas på altanen i långklänning, eller männen som står med sina barn ute i skogen med så tjusiga kläder att man är rädd att en myra ska pissa på dom...
En annan intressant grej med ett sådant här lopp, är det som handlar om när nöden har sin lag. Vad gör man? Innan loppet är det kanske ett 20-tal toaletter på Koltorp gärde där starten går...., vi är ett antal tusen som ska springa. Köer? Tja..., de slingrar sig över 100 meter. Vad händer då? Och vad händer när nöden tränger på under loppet? Jo, självklart beger man sig upp i skogen. Här kommer vi till det intressanta. Vi brukar ibland uttrycka "män gör saker tillsammans" - men i sådana här sammanhang gör "män och kvinnor saker tillsammans". Överallt kunde man se sittande damer med bara rumpan i vädret som utförde sina behov, och bredvid står männen som också utförde sina behov. Bryr någon sig? Nej. Det är helt naturligt. Behöver man kissa under loppet är det ingen som sticker upp 30 m i skogen, utan det är bara att hoppa ett par meter in. Finns det i något annat sammanhang som det känns så naturligt att kissa offentligt och dessutom göra det könen tillsammans? Nej, jag har inte upplevt det innan.
Tack & hej!
KRAM
70-tals snyggingen
Gjorde idag mitt sista träningsplass inför helgens utmaning. Det blev ett varv runt sjön, och kändes helt ok. Jag är lite nervös inför helgen. Nervös för att inte dagsformen ska vara bra.Nervös för alla praktiska detaljer om att ta mig till Lidingö, var jag ska lägga mina överdragskläder o.s.v. Nervös för att de 30 km ska kännas 10 gånger värre än vad jag kunnat föreställa mig. Nervös för att känna mig som en amatör jämfört med många andra vana löpare. Nervös för att jag anmält mig till det dumma startfältet "klassikern". Vid min anmälan, hade jag en stor tilltro till mig själv och tänkte att det vore kul att göra en klassiker, och då anmäler man sig på ett speciellt vis, och tillhör en viss startgrupp. Klassikerplanerna har jag gett upp. Vätternrundan och Vansbrosimningen har jag väl i och för sig som mina nästa mål - men Vasaloppet, nej där går gränsen. Jag har inte stått på ett par skidor sen jag var 8 år, och då grät och skrek jag i frustration över att jag inte kunde åka. Resan till att bli en skidåkare blir helt enklet för stor och för lång, den tror jag inte inte ens jag hinner med till Vasaloppets start även om så engagemanget skulle finnas.
Jag efter en längre löparrunda:

Det ska i varje fall bli riktigt kul med ett Stockholmsbesök med mina föräldrar, och pappa fyller samtidigt 55 år, vilket gör det lite festligt!
Tack & hej!
GOD NATT!
Kram
Ge er ut i skogen
Den här helgen har jag tillbringat flera timmar till promenader i skogen med Malte. Det är en fantastisk tid just nu, med härlig luft och fin natur - så om ni har tid ta er en lång promenad i skogens sköna natur. Fast idag var vi lite snyltare..., när vi kom upp till VAIS, och gick lite småstigar, kom vi in på tripspromenaden som anordnas varje söndag! Trevligt, gör promenaden lite roligare. Vi gick den snitslade rundan och försökte gladeligen svara på frågorna - men, nej vi betalade inte! (fast vi fick hade ju ingen kupong heller).
Förutom morgonturen i skogen har dagen varit... hmmm, rätt trist för en helgdag. Har suttit och gjort arbetsuppgifter rörande både mitt jobb och mina studier, samt styrelsearbete från elva på förmiddagen till nio på kvällen. Suttit vid datorn hela dagen.... Nu blir det en kvällspromenad med Malte.
God natt!
Homogamer

The Homogami Krantz
Tack för middagen!
Som jag skrev igår, ville Johan bjuda ut mig på restaurang ikväll. Vi besökte därför Venezia ikväll och åt en god middag och njöt av varandras sällskap + kockens mat. Sen kommer vi till det intressanta. Betalningen. Det visar sig då att Johan har glömt plånboken. Hmmm..... Den trevliga inviten om att bli bjuden på restaurang, slutade med att jag själv fick pröjsa kalaset. Min disträa lilla gubbe förvånar alltid. Men jag gillar dig ändå!
Varför har inte veckan fler dagar?
Johan frågade precis om han fick bjuda ut mig på restaurang imorgon - JA, tack! Sådant uppskattas (särskilt när jag hade tänkt fråga samma sak till honom..., nu får jag spara mina kronor istället). Venezia, vår lilla kvarterskrog, har blivit en riktig favorit under de åren vi bott i Växjö. De serverar alltid god mat, det är lagom stort och mysigt.
Att leva med en fotbollstokig man..., jag önskar att ni alla andra fick uppleva det...., det är intressant (!). Grannarna måste tro vi är tokiga. De vrålen och buu som Johan framför måste få tanterna i huset att hoppa högt och drömma mardrömmar. Själv blir jag livrädd varje gång, för att därefter bli arg på grund av att jag blir så rädd. Hörde idag på radion om en händelse i Norge där grannarna ringt polisen för att de tyckte sig höra att en våldtäkt höll på att ske i grannlägenheten. Polisen kom till platsen, men i lägenheten fanns bara en papegoja och en hund som tillsammans gjorde märkliga läten. Hoppas inte våra grannar är lika benägna att anmäla, för det låter väl som att det pågår dunderparty eller slagsmål hos oss...
För övrigt måste tilläggas:
Kalmar tog idag sin historiskt största skalp genom att besegra Feyenoord i Rotterdam. Bra jobbat, pojkar. Johan som tillhör KFF´s största fans dansar på små moln av glädje, och skryter om sin KFF-tid då han var mittbackskollega med Joakim Lantz. Där slutar väl dock liknelserna.
Tack & hej!
KRAM