CISSI

Fram till klockan kvart i tre gick jag och skruvade på mig, och hittade på diverse ursäkter för det jag visste skulle komma under dagen. Jag var idag tvungen att ta ett långt löppass, mitt sista inför Lidingö. Det blev 27,5 km uppe i Vais. Jag har aldrig tidigare sprungit så långt. Jag tycker det var bra gjort at mig, och jag är glad att jag fixade det. MEN, vilken värk jag har! Undrar hur jag kommer se ut under morgondagen? Löpningen börjar som sagt bli rätt jobbig, och efter mardrömsdagen den 27 september lär det dröja länge innan det blir någon ny runda.

En sak till jag är trött på är - PLUGG. Jag börjar förvissa komma till slutet av mina pedagogiksrudier, men nu bröjar också motivationen tryta. Håller för tillfället på med ett grupparbete, som mer eller mindre har strulat från början. Det ska redovisas vecka 40 i Malmö. Därefter väntar C-uppsats..., min tredje sådan. Förslaget skulle vara inlämnat senast idag, men jag har fått dispens några dagar. Vet verkligen inte vad jag ska skriva om. Bristen på fantasi brukar inte vara mitt bekymmer. Men nu är det ett stort bekymmer. Efter slutseminarie i januar får det bli ett längre uppehåll av studier.

Undra vad jag ska göra med all fritid i februari, löpningen och pluggande försvinner. Kanske ska införskaffa mig i någon ny hobby.... Hmmm, vad kan det bli??

Idag var det inte uppmuntrande från min sida...., men jag är trött idag. Ruskigt trött. Negativ. Irriterad.

Hoppas solen skiner imorgon!

Idag talade jag med min klass om självkännedom och gruppsammanhållning. Det är områden som jag verkligen uppskattar och troligtvis kan tala hur länge som helst om, till elevernas förtret. Eleverna fick idag bland annat svara snabbt på frågor som;
Jag är bra på....
Jag är mindre bra på...
Om tio år gör jag....
När det är stressigt blir jag...
Med flera frågor... Det jobbiga blir när eleverna frågar mig själv motsvarande frågor. Öhhh??  Det är lätt att driva på och entusiasmera andra, men när blickfånget kommer till en själv. Oj, vad jobbigt det blir då. Vad gör jag om tio år? Fortfarande lärare? Bor vart? Bor hur? Barn? Intressen? Svåra frågor... Jag hoppas i allafall att jag får förbli lycklig och frisk! Det är det viktigaste!

Ikväll har jag varit ute och sprungit. Jag börjar bli ruskigt trött på att springa. Efter Lidingöloppet ska jag inte springa på länge. Väldigt länge. Den nya motionsformen ska bli cykling. Jag gillar utomhusaktiviteter. Det är skönt att kunna börja motionera direkt från dörren, att inte ha några fasta tider att passa och att bara få njuta av frisk luft!

Tack & hej!
KRAM

Ikväll har Sara och Jennie varit här! Det vanliga har behandlats; det vill sägs ditten och datten om jobb, hem, framtidsplaner/projekt, skvaller m.m. Sådana här stunder är viktiga i livet och ska vårdas ömt! Jag gillar mina vänner! Ni värmer och jag hoppas ni vet hur mycket jag uppskattar er vänskap! Den traditionsbundna trisskrapningen skedde också under kvällen, och vi är på gång nu! Vinden har vänt - 75 kr. Vi är överlyckliga!

Stockholm * 2. Från att inte har varit i Stockholm på flera år ska jag denna höst åka två gånger tur och retur till huvudstaden. Om snart två veckor är det dags för Lidingöloppet och det ser ut som att mamma & pappa följer med mig upp. Mamma och pappa som ställer upp i alla väder! Från att renovera, hjälpa till i trädgården i stugan, tvätta handdukar och lakan till oss, köpa diverse saker till oss.... Ni skämmer verkligen bort oss! Tack för allt ni gör! Jag är verkligen glad för att ni följer med mig upp till storstaden! Jag är superskraj inför loppet, men ser ändå fram emot det. Tar jag det lugnt, så tycker jag att det borde gå....

Stockholm nr 2 blir troligtvis andra advent, då det förhoppningsvis blir en tjejhelg i Stockholm! Weekendtjejerna - Jennie, Sara, Åsa, Hanna och jag! Jag hoppas att ni alla har möjlighet att följa med!

Nu ropar maken från sägen, och undrar om jag är gift med datorn eller honom...., bästa att avsluta här.

Ps. Imorgon fyller Malte 6 år! Min lilla buspojk börjar bli stor. Han ska firas ordentligt. Tror det blir pannkakor till honom och givetvis några presenter.

Tack & hej & god natt!
KRAM

En riktig sällskapsresa i Stig Helmers anda väntar mig. Den 8 april åker jag, Johan, Anita, Tommy, Annika, Joakim, Isak och Albin till Gran Canaria, Bahia Feliz, för att fira svärföräldrarnas 60-årsdag! Jag gillar verkligen charter, det är mysigt, glatt och gemytligt! Scenarier som kommer inträffa:
- Johan och Tommy är flygrädda, en ständig diskussion om flygsäkerheten kommer att ske
- Johan kommer busa med Joakim
- Joakim kommer busa med Johan
- Johan & Joakim kommer busa med Anita
- Johan kommer hålla sig till poolen, den officiella förklaringen är att det är skönast, den inofficiella är att det kan vara osäkert att bada i okänt hav
- Jag kommer vara först vid solstolarna varje morgon, för att paxa de bästa stolarna
- Jag kommer beställa efterrätter med tomtebloss, Johan kommer att sucka och skämmas
7 månader kvar till avresa. Jag längtar!

Ikväll har vi varit hos familjen Ljungdahl och träffat lille Isac, en mycket söt liten prins. Ni har så vackra små barn! Prinsessan Alva charmerar som vanligt!


En god liten tjej, med livfull fantasi och ett riktigt energiknippe! Tänk om man kunde få behålla samma kreativitet och öppensinthet från barnåren upp i vuxen ålder! Vilken härlig och glad värld vi skulle leva i då!

Hamnde idag på Sofi Fahrmans modeblogg, där den inledande frågan till besökaren är "Skulle du hellre vara pank än pantad?" Tänk er in i vilket jobb Sofi har. Hur ser dagen ut? Morgonmöte, med diskussion om headlines för dagen och den dagliga frågan till besökaren. Jag intresserar mig mest för hur den föranledda diskussionen till dagens fråga såg ut. Den måste ha varit givande... Som väl är anser åtminstone 75 % att det är ganska bra att hellre vara pank än pantade. Längre ned på sidan kommer så också en intressant rubrik; "Vilken Sofi är snyggast?" Här ska man också rösta och tycka till om vilken outfit Sofi passar bäst i. Det är minst sagt ett annorlunda jobb Sofi har. Eller är det ett jobb?

Ikväll har Hanna varit här och förgyllt min tillvaro. Hon bjöds på köttfärspiroger, fruktsallad och glass. Det är alltid lika trevligt att ha fröken Nilsson på besök. Kom att tänka på att hon aldrig besökt min blogg genom en fin bild, därför kommer Hanna * 4 nedan. Varsågod, söta Nilsson.


 

Efter en trevlig kväll, kom så Johan hem från träningen och började prata. Han har inte slutat än.

Så var det åter helg! Fredagar är en dag, då man oftast är väldigt trött..., men det är ändå en rätt mysig dag! En hel spännande helg framför sig. Ikväll blev det potatisgratäng och kött till kvällsmat..., vilket mättade magen rejält så efterrätten får låta sig vänta till mrgondagen istället. Hamnade framför en film som jag inte tidigare sett, Solstorm. Mycket bra och spännande film.

Tråkigt för dagen var att min kollega och vän, Helene gjorde sin sista dag på jobbet. Killen i Kalmar lockade, och jag önskar henne all lycka med nya jobbet och staden. Kul att det ändå blev Kalmar, vilket gör att vi lättare kan fortsätta hålla kontakten. Många roliga samtal, partykvällar och nätter har tillbringats ihop.... Helene har alltid varit snäll och låtit mig sova över på hennes soffa. Som den mindre strukturerade människa jag är, har jag ofta glömt handduk och lakan..., men hon har alltid lagt undan ett litet eget "kit" till mig. Idag "betalade" jag tillbaka med att ge henne lite nya badlakan till den nya lyan.

Helgen bjuder på en Granshomsmatch, löpning, promenader med Malte, en tur på stan, besök hos familjen Ljungdahl och pyssel i lägenheten, och förhoppningsvis massor av sol! Den fina solbrännan känns nu som bortblåst, och åter kommer den bleka lystern fram. Beställde igår klipptid hos frisören. Det blev dock inte förrän nästa måndag. Jag tror jag ska vara lite mer vågad denna gång, och klippa mig i page och lägga i lite mörkare toner i håret. Spännade.... tycker jag.

Tack & hej!
KRAM

Hösten kommer i allt snabbare takt, och mysiga hemmakvällar med värmeljus, filmkvällar, och nya serier att följa på TV:n väntar. Jag lider aldrig av någon höstångest, utan tycker tvärtom det är en rätt mysig och fin tid, men det är ju också roligt när det finns lite inplanerade roliga aktivteter under den mörka hösten. Kristian & Frida kom i helgen med en rolig idé till oss - vill ni följa med på hummersafari? Vad säger man? Ja, självklart! Kristian och Frida har ett moderiktigt intresse av ekoturism, och hittar i min värld alltid på lite annorlunda och roliga utflykter/resor, vilket är helt rätt tänkt mot mina miljöförstörande charterförslag. Så Bohuslän det blir, där vi får dra upp tinorna själva och njuta av en hummersupé till kvällen.

Nästa evenemang som sker under hösten, är förhoppningsvis en rolig tjejhelg! Sara och jag har en idé om att vi denna gång ska bege oss till huvudstaden i slutet av november. Det var ett bra tag sedan jag var i Stockholm, så det vore riktigt kul att göra stan!

Jag tillhör den här sorten som fortfarande beger mig till videobutiken, och hyr mina filmer... Under sommarmånaderna blir det väldigt lite film, och jag tror inte jag sett någon film sedan april-maj. Jag brukar annars ha rätt god koll på filmerna, men nu har jag som sagt missat flera månader. Det är som att befinna sig i ett lösgodisland, när det känns som att alla filmerna är "nya"! Vilken/vilka ska man välja?! Det resulterade i "Irene Huss - Eldsdansen" och "P.S I love you". Nu ser jag fram emot en mysig filmkväll.......

Som gifta borde man tämligen vara rätt lika. Ibland kan det bli för lika. Både Johan och jag har en del favoritkläder. Det gäller Haglöfs tröja och Peak tröja. Men det blir mindre bra när vi har dom på oss samtidigt, och i samma färg. Helt plötsligt känns det som om vi vore ett gammalt pensionärspar, som handlar kläder två gånger om året och då i samma uppsättning för att det ska bli lättare i tvätten. Det syns ju att vi hör ihop iallafall, ifall vi tappar bort varandra under våra hundpromenader...

Kul för dagen. Gjorde världens godaste kycklingmackor ikväll. Smakupplevelser är verkligen livets njutning! Sittande i lika outfit och frossande av mat utnämner jag oss till nya Humle och Dumle.

Den här helgen har varit fullspäckad med aktiviteter. Vi har flyttstädat vår förra lägenhet och sagt hej då till den. Snyft. Visst nu har vi kommit till något nytt fint och mysigt, men jag blir lätt lite sentimental och tänker tillbaka på allt härligt och roligt man upplevt i den förra lägenheten. Det var vårt första riktiga boende. Vi har fixat och donat i hela lägenheten, varje liten millimeter var ombonad av oss. Jag älskade verkligen vår lilla lya, men vi växte tyvärr ur den. Mitt i detta flyttstädningskaos och renoveringskaos, då vår nuvarande lägenhet ännu inte är fullt i ordning får Johan den briljanta idéen om att en kräftskiva vore trevligt. Han uppmanar därför Kristian förra veckan att anordna en liten skiva, och kommer glatt hem och berättar att det är fest på lördag, efter att de spelat match. Den blicken jag har på Johan i detta läge, den går inte att förklara. Vi har ungefär tusen saker att göra. Men jag uppskattar verkligen Johans ständiga optimism. Ingenting är omöjligt. Men denna gång var det faktiskt omöjligt i mitt tycke, och det blev ingen kräftskiva för oss. Men vi tackar för att ni andra skålade för oss!

Idag var det läsårsstart för eleverna. Jag träffade min nya klass, bestående av 22 pigga och förväntansfulla elever. Det är tio år sedan jag själv satt på motsvarande plats i klassrummet. Det var en nervös dag. En helt ny klass, utan några man kände igen. Gymnasiet var för min egen del lite av en vändpunkt i min personliga utveckling. Under grundskolan var jag en ganska blyg person, och det är lätt att "fastna" i sin roll när man befinner sig med samma personer. Inför gymnasiet hade jag bestämt mig för att våga vara mer framåt. Det blev jag också, och jag tog mer plats i diverse sammanhang. Självförtroendet ökade raskt - en härlig känsla. Mamma och pappa kom därefter att knappt se mig hemma längre, då vänner och aktivteter tog allt mer tid av mitt liv. Det är spännande med nya elever och fundera över vilka personer de är, vad de har för egna mål med sin gymnasietid.  Vad kommer hända under deras tre år som de kommer att bära med sig i livet? Hur kommer jag att kunna göra deras gymnasietid till en bra, trygg och kunskapsrik period? Det är spännande och utmanande. Ingen dag är den andra sig lik. Min första skoldag på gymnasiet hamnade jag jämte Lottie, som kom att bli en mycket god kompis under flera år. Kul var att hon hörde av sig förra veckan och berättade att hon också fått jobb i Älmhult! En lunchpolare i byn!

Tack & hej!

KRAM

Veckan inleddes med en trevlig konferensresa till Åhus med jobbet! Sådana här tillställningar innebär givetvis att humöret är på topp, och då följer också ett visst typ av intressant beteende. Vi skrattar högt och ljudligt, till saker som vi i en annan miljö knappt hade höjt mungipan åt och vi är polare med alla! Det är den "godaste" maten, "bästa" föreläsaren, "fantastiska" lekar....  o.s.v... Alla är lite extra klämchecka och glada, vilket sprider sig som ringar på vattnet och skapar en glädjefull och skön stämning!

Lika snabbt kan dessa kollektiva föreställningar tyvärr vända. Tillbaka på jobbet och läsåret har startat lite struligare än vanligt på grund av diverse saker. Nu har den positiva kollektiva föreställningen bytts ut mot en så negativ inställning det om möjligt kan vara. "Katastrof", "förskräckligt"... är ord som nu används... och de sprids som löpeld genom huset, som hetsas av varandra. Genom att bara höra orden, ljudnivån och tonen kan man snarare tro att arbetsplatsen drabbats av en extremt farlig epidemi och att det är katastrofläge som gäller.  

Under denna vecka har vi haft flertalet möten med hela arbetskåren, och det är synnerligen intressant att bevittna dessa kollektiva skådespel som är i yttligheterna av varandra. Slutsatsen är att kollektivet har en stor inverkan på varandra.

Frågan är då, hur man skapar och bibehåller en god stämning. Skulle man i organisationssammanhang kunna använda sig av Pavlovs hundar och finna den klassiska betingningen? På konferensresor får man mycket mat, och fika... vilket skulle kunna ses som ett naturligt betingat stimuli som i sin tur skapar förnöjdsamhet - en obetingad respons.  Genom att använda mycket mat som stimuli, skulle man enligt min vetenskapliga skådning kunna skapa en god stämning. Detta lär vi oss snabbt och anpassar oss till. Genom att efter en tid sätta in ett betingat stimuli före maten, som exempelvis "mindre gynnsam information om organisationen" före maten, så har vi medarbetare genom den klassiska betingningen "lärt" oss att snart följs detta av en god stämning....

Kanske har det blivit för mycket vin ikväll.