CISSI

Vi tillbringade helgen i vår sommarstuga på Öland och i Kalmar. Helgen inleddes med grävarbete på fredagskvällen... Lördagen fortsatte med mer vuxenarbete, som att åka till tippen med en massa skräpsaker. Där möttes vi av "supersopsorterarna" som ville veta allt om vad vi hade på släpvagnen. Suck.

Med det stora momentet under lördagen var givetvis Johans match på Fredriksskans. Gransholm mötte Kalmar AIK, och som Johan längtat efter denna seriepremiär och dessutom att få inleda den på favoritlaget KFF´s hemmaarena! Arenan kändes dock aningen stor denna eftermiddag. Tommy och jag satt frusna på läktaren tillsammans med max 100 personer, som också frös. Det var ruskigt kallt. Vi kunde i alla fall välja sittplatser utan konkurrens. På fredag är det match igen, hemma på Granvallen. Gransholm som aldrig lirat så här högt (division 3), har året till ära byggt en läktare och föreningen har aldrig varit stoltare. Denna stolthet och invigning av läktare kan jag inte tänka mig att missa, och ska därför givetvis besöka Granvallen på fredag kväll. Johans tidigare påhopp om att jag har dålig matchnärvaro, ser ut att ändras inför denna säsong. 

Föreningsliv är rätt imponerande. Jag gillar såna här små klubbar som Gransholm och den enorma energi, gemytlighet och hjälpsamhet som finns i klubben och byn.

- Till ett kallt Kalmar följde ett 30-tal personer med i spelarbussen för att stödja killarna. Fantastiskt!

- Mammorna som inför varje match brer baguetter till killarna, både till ditresan och hemresan.

- Mammorna vars söner för länge sedan slutat spela i klubben, men som ännu står och lagar mat till killarna då de har fotbollsfest och sedan skjutsar dem in till stan på kvällen för nattligt stoj.

- Byborna som aldrig missar en hemmamatch.

- Pappan som alltid springer runt och skapar vågen hos publiken.

- Mammorna som till varje match lagar våfflor.

- Spelarna som aldrig gnäller över att de inte får någon ersättning, till och med betalar sina egna skor gentemot många andra klubbar, utan spelar och glädjs för gemenskapen.

Som sagt det är rätt häftigt..., ännu mer häftigt är att det finns mängder med sådana här små klubbar. Ölandsbladet (största... (och enda) tidningen på Öland) hade i helgen en bilaga som handlade om alla fotbollsklubbarna inför säsongspremiärerna. Man blir förvånad över att det fortfarande finns så många klubbar i byarna och orterna. Det är enormt häftigt.

Lördagskvällen avslutades med fest hemma hos Fredrik & Cecilia, som nyligen flyttat till Varvsholmen. Vilken lägenhet, så fin!! Där träffade vi gamla kompisar som vi inte sett på länge, vilket var riktigt kul! Det blev en kanonkväll, med mycket skämt och diskussioner... kanske en hel del om "fel" ämnen..., det var någon som sa att man inte ska diskutera sex, politik och religion med sina vänner... Men ack så lätt man hamnar där. Jag är långt ifrån gammal, men jag kan ändå dra slutsatsen att jag var en bättre "festare" som 18-åring än 25-åring. Jag förstod aldrig i skolbänken att alkohol som en drog är ett "nedåttjack"... jag förstår det nu..., för man blir då inte piggare, och framförallt inte dagen efter. Kanske detta också kan tillskrivas en vuxenpoäng. Söndagen blev en seg och slö dag, men vi fick en fin och lång promenad tillsammans med Fredrik och Cecilia på Svinö. 

Den nya veckan har inletts och för att summera dagen kan nämnas:

- Det är väldigt trevligt att ha Jennie som tågsällskap
- Andra Avenyn har aldrig varit bättre!

- Ibland känner jag mig verkligen som en riktigt god löpare, sprang ikväll på en mycket bra tid..., det är märkligt hur psyket påverkas i sådana här situationer. Jag kände mig ungefär snyggast och bäst i världen när jag klev in i lägenheten.

- Köttbullar och makaroner är en underskattad maträtt och Malte håller med.

- Talade med Sara idag, som med stor längtan såg fram emot golfresan till Spanien. De åker imorgon. Lite avundssjuk... sol och värme i Spanien hade känts skönt just nu.

Tack & hej!

KRAM

Jag var ikväll ute och joggade. Som vanligt springer jag med min mobil och hörlurar till denna så att jag kan lyssna på radio. Mitt under rundan ringer det på mobilen, men det förstår jag inte, för när hörlurarna sitter i mobilen så ringer det inte högt, utan musiken tystnar bara. Av någon anledning måste jag kommit mot knappen att svara på samtalet,  men som sagt jag fattar inte att jag svarat och att hunddagiset som ringer nu hör mig. Eftersom jag var ute och sprang så flämtade jag en hel del rakt i öronen på hunddagiset. Efter ett tag undrade jag vad som hände med musiken och ser då att hunddagiset ringt och att samtalet varat nästan en minut. Mina flämtningar från joggingen, kan ju också uppfattas som flämtningar från någon annan fysisk aktivitet som kanske mer hör hemma i sängkammaren. Jag blir lite smågenerad och fnittrig av tanken om de tror att jag utövade den sistnämnda aktiviteten, och sanningen är att när jag ringer upp hunddagiset så skrattar dom en hel del...

Tack & hej!
KRAM

Vi satt igår och tittade på matchen Liverpool-Arsenal, där det blev ett litet spännande slut. Steven Gerrard skulle lägga straff. Då säger Johan i helt allvarlig ton; "usch vilken press han måste känna, jag som var så nervös när jag skulle lägga straff i senaste Årydscupen". Det tyckte jag var lite kul. Faktum är att Johan också överlät till Emil 17 år att lägga straffen. Ännu mer roligt, tycker jag.

Johan har verkligen ett enormt intresse för idrott, främst fotboll. Jag är faktiskt imponerad över att han sätter sig in och är så totalt engagerad i alla matcher. I denna familj följer vi både allsvenskan, premier league, serie A, champions league och vad nu den spanska ligan heter... Jag är imponerad i den meningen, att jag själv aldrig haft något intresse som jag brunnit så mycket för. Det verkar kul att ha ett intresse.

Bild på min ständigt aktive make...



Tack & hej!
KRAM

- En elev i årskurs ett påpekade att jag så lika gammal ut som dem. Ska jag ta det som positivt? Fyller 26 år i år, men liknar en 17-åring?

- På tåget satt idag en ung poppig kille i min egen ålder och talade i mobiltelefon. Han ringde upp den ena vännen efter den andra. En av vännerna talade han engelska med, han skulle för denna vän redogöra om sin dag i plugget. Han hade i skolan fått frågan "what do you think about your native language?", skrattande förklarade han vad han svarat; "it´s lika my nose, I can do nothing about it"... och så skrattade han ännu mer högljutt. Jag gillar inte människor som skrattar åt sig själva.

- Tjejkväll hos Sara ikväll. God mat! God kaka! Ingen vinst på våra triss (Uffe har kanske rätt i sin sannolikhetslära). Prat om händiga makar, mindre händiga makar, tafatta makar, hungriga makar, starka fruar, energiska fruar, otåliga fruar, gnälliga fruar, spanjorska fruar. Inga namn nämnda.

- Gevalia-reklamen, oväntat besök, med badkarlet som trillar ner från övervåningen kan kännas ganska nära ibland. Ingen mer förklaring kring detta idag.

- Allsvensk premiär på Fredriksskans. Johan missade denna och tillbringade kvällen i Tipshallen. Butter.

Tack & hej!
KRAM

Johan är väl inte personen som gillar att laga mat och pyssla här hemma. Det är det inget att hymla med, tvärtom brukar vi ha ganska roligt åt det och det är många i vår omgivning som driver med Johan och hans tumme mitt i handen och den lugna inställningen till hemma-arbete (kan vi inte göra det imorrn...?).

Som Anita sa vid bröllopstalet; "Att laga mat har du själv inte varit så intresserad av. Ett helt år efter gymnasiet gick du till matsalen på din gamla gymnasieskola och åt middag av ren bekvämlighet. Och korvkiosken på Erik Dahlbergs väg förlorade en bra kund när Johan flyttade till Växjö." Eller som pappa beskrev Johan "Alltid trevlig, hjälpsam och tacksam när han själv får hjälp. Och det behövs ibland." (med särskilt tryck på sista meningen). Johans lovord kom istället att hamna kring hans ständiga omtänksamhet..., men idag tänkte jag säga att vinden kanske har vänt gällande det tidigare nämnda. Johan har vid flera tillfällen senaste veckorna lagat mat, det är städat när jag kommer hem, han ser med stor förväntan fram emot renovering av den nya lägenheten (!), tycker det är kul med jobb i stugan och ser fram emot ommålning av huset i sommar (!).Hur kommer detta sig? Vad har hänt? Johan somnar inte ens längre av när jag kommer full med energi och berättar om mina nya idéer och projekt kring det ena och det andra. Men observera, jag skrev att vinden kanske har vänt, jag vågar inte ta i mer..., framtiden får utvisa - men jag ser med spänning framåt.

Tack & hej!

KRAM

Idag har jag varit vakt på högskoleprovet. Mycket intressant. Högskoleprovet är en typiskt byråkratisk, statlig, formalistisk, stelbent aktivitet. Kunde inte komma på fler tråkiga ord. Jag gjorde själv högskoleprovet två gånger under min gymnasietid, men hade glömt bort att det var så formalistiskt utfört. För en vecka sedan fick jag ett häfte omfattande mer än 40 sidor angående hur provet går till, vad som händer med fusk m.m. I häftet står det bland annat att vid fusk bör polisanmälan övervägas. Hmm, räcker det inte enbart med att provet stryks? Undrar just vad konstapeln hade sagt om man hade anmält en fuskare. Prioriteringsfall nummer ett?!

Som den typiska universitetsvärlden är uppbyggd i ett hierarkiskt system, likaså var det gällande oss som vaktade. Eftersom detta var min första gång är jag "assistent", de som varit med en gång förut är "provledare", sen finns det också en som är någon form av huvudprovledare. Ersättningen skiljer sig också rätt mycket mellan dessa nivåer, så nu måste jag hänga med till nästa högskoleprov så att jag får upp min statliga lön.

Till detta prov, kom ett antal personer från ett universitet i närheten (vilket det nu kan vara) och styrde som provvakter. Dagen börjar med att man tar legitimation på personerna innan de går in i klassrummet. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt det ironiska i att jämföra fotobilden med personen och kände mig som en nattvakt på ett disco, vilket jag också påtalade men fick då onda blickar på mig från en av de rutinerade vakterna. Vid en fika påtalar en annan vakt att han började provet lite tidigare än utsatt tid, vilket också fick samma person som tittade med ond blick på mig att bli alldeles bestört; "så får man absolut inte göra". Jag sa senare vid en annan fika att jag precis suttit och kryssat i provet som varit i blocket innan och att jag liksom provdeltagarna nu väntar spänt för facit som presenteras på eftermiddagen. Detta skulle jag inte sagt, som provvakt skulle man inte fokusera på annat än vakta. Suck. Men han tyckte nog att han hade ett alldeles utomordentligt viktigt jobb. Jag glädjer mig med honom.  

Något positivt var att statistikdelen och matematikdelen gick riktigt bra för mig, när jag kollade nyss. Orden var också över förväntan; 26 av 40 rätt. Fin seger, för den som aldrig läser böcker....

Malte har idag varit i Älmhult hos familjen Gustafsson. Han verkar mycket nöjd med sin dag och verkar ha fått rikligt med promenader, vilket är kul! Det verkar också som att fru Gustafsson var nöjd, då hon idag fått ut sin make i friska luften. Nu hoppas vi alla på att få fortsätta se herr Gustafsson ute och röra på sig, särskilt med tanke på att herrn nu ingår i mitt pulslag på jobbet, där vi ska tävla om att få ner pulsen.

Tack familjen Gustafsson! Malte hälsar!

Tack & hej!

KRAM

Läste häromdagen om en bok som kom ut i mars, med titeln "Ett kreativt kaos - oredans fantastiska möjligheter". Författarna hävdar att det finns en stor potential i att ha en viss oreda i sitt arbetsliv. Länge har det talats om hur vi ska skapa ordning och reda för att bättre kunna strukturera upp vårt arbete, men dessa författare går tvärt emot och anser att måttligt oorganiserade personer och organisationer har större återhämtningsförmåga, de är även skickligare, mer kreativa och i allmänhet effektivare än de som är väldigt organiserade. Som jag längtat efter detta uttalande! Äntligen får jag försvar för mitt ständiga stökiga skrivbord, känner mig rent av ganska nöjd med det.

Tack & hej!
KRAM

Sitter just nu på mitt arbetsum. Vi har besök av tyska studenter och lärare, och inatt bor jag här tillsammans med dem.

Jag har ikväll gjort en analys av mina språkkunskaper, den lyder enligt följande: Jag har väldigt dåliga språkkunskaper och lider av tunghäfta när jag ska behöva tala engelska, MEN idag har jag träffat de som verkar ha lika eller mer bekymmer än mig. Jag kände mig helt enkelt ganska god på engelska, trots att  det mesta jag sa var väldigt konstigt - men allt är ju relativt. Sen undrar jag vad mina tyskakunskaper har tagit vägen? När flög dom ut ur i mitt huvud, eller landade de aldrig?Jag har ju trots allt läst tyska i sex år, ändå kan jag bara säga tre-fyra meningar plus räkna på tyska. Vilket tidsslöseri i livet, att ha ägnat så åtskilliga många skoltimmar till ett ämne som man sedan inte kan uttrycka de mest simpla sakerna, som vid vilken tid vi ska äta, vart vi ska samlas m.m. Detta får mig givetvis att tänka på min egen lärarroll, tänk om mina elever inte kommer att komma ihåg någonting från mina lektioner om några år...., eller knappt vad jag heter.... Nä, nu ska jag satsa på att bli den bästa och mest energiska läraren de haft, som ska sätta avstamp för alltid i elevernas minnen!!!

Det är rätt tomt på ett arbetsrum klockan halv elva på kvällen. Nästan lite eko. Talade nyss med Johan & Malte (ja, jag fick faktiskt säga ett par ord till Malte, och han talar med mig!), de verkade ha det mysigt och hade ätit tacos ikväll. Saknar er.

God natt!

Tack & hej!
KRAM

Idag är det firande * 2.
- Mamma fyller 54 år. Grattis!
- Mamma & pappa firar 25-årig bröllopsdag. Grattis!

För övrigt är det också idag 25 år sedan jag döptes. Vet inte om detta är något att gratta... Min familj tycker att man ska klämma in så många saker som möjligt på en gång, eller annars vet jag inte varför man trycker in allt på en och samma dag. Mamma var kanske förutseende för en något disträ make, så att han skulle ha ett datum mindre att ha koll på...

Grattis mamma på 54-årsdagen!

För att fira födelsedag och bröllopsdag bjöds det därför på middag hemma hos Andersson ikväll. Mamma fick träningskläder och en rosa orkidéblomma av oss. Tillsammans fick de också en roskbukett för sina 25 gifta år, och så får vi hoppas på ytterligare 25 år! 25 år kan tyckas länge..., men tillsammans har de varit ännu längre. De träffades i jordgubbslandet när de var 13 respektive 14 år gamla. Jag som brukar tycka att jag var ung när jag träffade Johan, men jag var ju rena rama stora damen, 17 år gammal.  

Övriga saker som hänt idag är att jag för sjuttiofemte gången duschade före Johan och tog slut på varmvattnet. Johan går glatt och sjunger i stugan för att hoppa in i duschen, och då märka att varmvattnet är slut. Den glada klangen i rösten ändras på en sekund till ett irriterat vrål. Jag glömmer lätt bort mig när jag är i denna dusch, att man måste vara väldigt rädd om varmvattnet. Jag insåg idag att "oj, nu har jag duschat för länge", jag insåg också att nu kommer Johan bli irriterad, för det är inte första gången detta händer. Jag försökte då förhala duschningen för Johan, genom att komma in i lite olika samtalsämnen och hoppas att varmvattenberedaren hinner skapa lite nytt varmvatten. Men det sket sig alltså. Imorgon ska Johan duscha först.

Tack & hej!

KRAM

Kom idag av en slump in på en artikel som Aftonbladet gjort, där de testat Lindex trosor, på kvinnor som utgör deras målgrupp. Tja Svensson-verkligheten känns inte lika vacker som reklamskaparnas verklighet...

I TV-programmet Bullen, sa man alltid "det är inte personen i filmen som har skrivit brevet". Innan jag berättar min historia vill jag därför säga att namnet är påhittat, men historien sann...

Det var en kille, säg Per, som begav sig till en stormarknad för att handla. Väl där märker han hur nöden trycker på och söker därför upp en toalett. Som på flera andra offentliga toaletter får man lägga i en 5-krona. Väl inne på toaletten, sätter sig Per för att äntligen få uträtta sina behov. Vad Per dock inte gjort är att låsa dörren efter sig. Utanför dörren kommer en man som stoppar i en 5-krona och öppnar upp dörren. Ooopps. Per skriker att mannen ska GÅ. Mannen frågar då, helt oväntat i situationen: "men vad händer nu med min 5-krona?". Per skriker fortfarande "GÅ!".  Jag finner mannen, som är orolig för sin 5-krona, som mycket rolig.