CISSI

Idag är det inte mycket med mig. Åtminstone inte om jag frågar mig själv. Jag hostar, hostar, hostar och hostar... Mina lungor svider av smärta inför nästa hostning. Jag är inte direkt förkyld, så jag vill inte kalla mig för Prosit, men Hosit uppnår jag med råge!

Lyssnade igår till ett radioprogram där personer ringer in och förmedlar sin kärlek till någon de tycker om. En man ringde in och friade till sin sambo. Enormt pinsamt! Jag blir genererad bara jag lyssnar till det. Hade Johan gjort något sådant hade jag blivit vansinnig. Det var kanske något överdrivet beskrivet, men nej, jag hade inte gillat det. Inte för att mitt frieri till Johan för drygt ett år sedan i stugan, var av någon överdimensionell romantisk karaktär..., men det var definitivt bättre än genom radio!

Igårkväll var vi på middag hos Magnus & Petra i Kalmar. Trevligt och gott! Killarna hann gå igenom en del lumpar- och festminnen tillsammans. Lumpen är ett rätt intressant fenomen, som vi tjejer (jag) har lite svårt att sätta oss in i. Många killar (min man) blir nästintill lite lyriska vid tanken på sin utförda militärtjänst. Vad har jag missat? Kalla nätter i tält, mat på konservburk och en skarpladdad AK 5:a..., ja det låter ju riktigt spännande - eller var det så att du bara satt i en vaktkur Johan?

Idag har jag träffat min kompis Karin, hennes sambo Stefan och gullungen Maximilliam. Det är kul att träffa gamla komisar! Barn, hus och familjevardag.... tiderna har ändrats mycket sedan vi umgick som tajtats, då det mest diskuterades var helgens fest var och vem som kunde köpa ut. Men jag längtar inte tillbaka.... Det känns enormt skönt med välordnade middagar och mysiga hemmakvällar!

Tack & hej!
KRAM

Det blev ett hejdundrande trevligt kalas hos Selanders! Så idag mår man toppen..., eller som man förtjänar.

Vilken nyårsafton! Det märktes att det skulle bli en ordentlig skiva när det var full körsång till första melodin i sånghäftet vid förrätten. Det blev en fest med rejält högt i tak och roliga genomtänkta lekar. Det musikälskande värdparet bjöd på gitarr och sång med efterföljande frågor om artist, låt och en följdfråga. Uffe brukar i sina sånglekar alltid ha med en låt - århundradets låt. I och med att låten varit med på fyra tävlingar borde jag nu bara kunna plocka hem poängen. Med grym besvikelse missar jag återigen Led Zeppelin - Stairway to heaven, fan!

Övrigt att notera för kvällen är...

...familjen Selanders nya vinöppnare som kräver en teknisk instruktionsbok.

...jag borde läsa mer tantsnusk. Äntligen kom en lek som jag tänkte skulle passa mig utmärkt - tipspromenad om kändisskvaller. Men nej jag missade vad Posh & Becks tredje unge heter, vad Magdalena Graafs bok heter, som den fotbollsälskande maken jag har borde jag också ha kunnat att Ljungberg lirar i Westham för tillfället... Bättring Cissi! Borde kanske bli en prenumeration på Se & Hör 2008.

...Johan & Anders var kungar på dansgolvet...hajade dock inte riktigt den bakåtslängda slipsen? Morgonen började med att killarna sjöng Eloise...

...löparvana Frida förklarar för mig & Sara hur vi bör ladda inför Göteborgsvarvet. Träning tre dagar i veckan 7 - 10 km varje gång... Pust! Jag är andfådd redan nu. Som ovana löpare kommer vi också få springa i sista gruppen... det är bara att plocka konerna med sig...

...laxsnittarna var grymt goda!

...missade jag kaffet?

...Fridas & Kalles ledtrådar med tillhörande snapsar har satt sina spår idag...

...hemliga Arne var där och... vad hände sen?

Mycket trevlig, välordnad fest! Tack Selanders!

Våra nattgäster har nu åkt hem och jag ligger här med maken och tittar på Arsenal - West Ham.

Tack & hej!

KRAM

Så har vi kommit till den 365:e dagen. Årets sista dag. Nyårsafton!

Idag är det fest! Tolv personer är vi som ska skåla in det nya året tillsammans. Alla är vi laddade för ett hejdundrande kalas. Vinet är packat, öl och champagne står på kylning. Den nya nyårsblåsan hänger prydligt på sin galge och väntar på att jag ska hoppa i den. Humöret är på topp! Dagen har ägnats till uppladdning, äta och dricka ordentligt. Har även sjungit upp mig, då jag räknar med att hemma hos musikälskarna Selanders lär karaoke vara en given del av kvällen.

Något jag dock inte gillar med nyår är fyrverkerier. Flera anledningar; miljöbov, onödiga pengar, som hundägare är det heller inget roligt, många som skadar sig... Uppmaning: bojkotta fyrverkerierna!

Ha en trevlig kväll & natt alla underbara vänner!

Tack & hej!
KRAM

När man kommer så här till slutet av året måste jag summera lite och som det bör brukar man utse "Årets..." inom olika kategorier.

Här kommer mina Årets:

Årets fest: Jag & Johan gifte oss!

Årets mod: svärmor Anita Krantz. I den fina åldern av 58 år bytte Anita jobb till det unga företaget Mandator, där hon visat sig vara en hejare som säljare och nu får fara runt på firmafest i Brighton och Mallorca och hänga med ungdomarna hela nätterna.

Årets handy man: Johan, skulle i somras bygga en ram som man kan spänna myggnät över och ha i fönstret. Vad hände med ramen, Johan? Senast jag såg den var den en aningen skev och gänglig...

Årets givmildhet: Föräldrar + svärföräldrar. 2007 var året då plånboken öppnades rejält. Tack, för allt!

Årets rookie: Åsa Klarnäs. Vilken festpingla vi mötte i dig, i Malmö!

Årets fundering: Varför är livet så orättvist?

Årets överraskning: Jag har blivit en kaffeälskare.

Årets pinsamma 1: Röstningen på mig själv för den högsta höjningen av styrelsearvordet.

Årets pinsamma 2: Mammas & pappas fräckisar vid middagsbordet.

Årets diskussion: Miljöhot och den nya regeringen.

Årets triviala diskussion: LCD eller plasma?

Årets tjejdiskussion: Vem som får vem i dokusåpan och självömkande viktsamtal.

Årets manliga diskussion: Manchester Citys framgång.

Årets tjejkvällsdiskussion: När blir man en dam?

Årets program: Let´s Dance och Idol. Gillar TV 4-satsningarna med fredagsnöje.

Årets serie: Vänner, Spin City, Seinfeld... alltid säkra kort. Traveler på femman var en kanonserie, men slutade skit.

Årets insats: Min målning av friggeboden... blev dock inte helt lyckat med den tänkta gammalblå kantfärgen som snarare är smarties blå..., det blir vitt till sommaren.

Årets naturliga par: Posh & Becks.

Årets gångare: Hanna Nilsson. Går i ur och skur.

Årets ledare: Påven. Klagar i juletid om att de rika lever alltför väl. Själv sitter han i Vatikanen som är utsmyckad av guld, marmor, ädelsten m.m. Innefattade han sig själv också, månne?

Årets glädjenyheter: Joakim & Annika väntar dubbel glädje - tvillingar. Jennie & Staffan väntar glädje nr två, kanske en liten Clementina (?). Nedkomna pluttar är Andreas & Åsas Linn, samt Karin och Stefans Maximiliam.

Årets kollega: Janne, bjuder alltid på kaffe + att man får låna allehanda kontorsredskap från hans skrivbord.

Årets komiker: Johan Glans & Johan Rheborg.

Årets curlingmorsa: mamma Britt, som tvättar och manglar dukar m.m. till mig
Årets lögn: Jag är nöjd (vill alltid ha meeer)

Årets citat: "In, ut, skjut, sprut, slut" (?)

Årets programledare: David Helenius - kul och träffsäker kille.

Årets dröm: En miljon på kontot. Gick inte i uppfyllelse.

Årets bedrift: Tillskriver jag mig själv, Fredrik och Johan som genomförde Kalmar Minitriathlon med mindre god utrustning, vi kände oss som råamatörer i amatörernas lopp..., men vi kommer igen till nästa sommar.

Årets manliga par: Magnus Wickman & Johan Krantz, fann varandra direkt under bordet vid första mötet.

Årets lärdom: Stugägandet har gett insikter om att rabatter inte är något vidare kul.

Årets panik: Plugg.

Årets irritation: En make som gillar att plugga.

Årets artist: Lena Philipsson (varje år) Ingen motivering är nödvändig.

Årets kändis: Coleen McLoughlin. Tjänar mer som fotbollsfru än vad pojkvännen Wayne Rooney gör på lirandet i Manchester United.

Årets rädsla: Den ständiga bacillskräcken vid besök av offentliga toaletter.

Årets lag: Gransholms IF. Ett lag till stor del bestående av äldre killar som velat varva ner, som i år ändå avancerat från elitfyran till trean. Undrar om årets ursäkter om att klippa gräsmattan fungerar som skäl till att inte följa med på varje match?

Årets rekreation: Besök i stugan på södra Öland.

Årets modefluga: Den höga midjan. Provade i höstas en kjol, hade tagit kjolen i storlek medium. När jag stod i provhytten fick jag inte den över höfterna. Oj då, ska jag behöva hämta en kjol i large? Det gjorde jag, men inte heller den gick över höften. En svag förskräckelse upplevdes innan jag förstod att jag skulle dra kjolen över huvudet och midjan var så hög att den gick upp till bysten. Medium var lagom och jag blev lugn, samtidigt som jag kände att jag inte helt hängde med i modesvängen.

Årets insats: Johans ständiga försök att få fyr på elden i stugan, hans arbete med att få igång en brasa gör honom troligtvis varmare än en riktigt fin eld.

Årets triumf: KFF tvåa i allsvenskan och segrare i svenska cupen.

Årets tomte: Pappa, på helsida i Ölandsbladet med rubriken "Nu tändas tusen julljus"

Årets tankspridning 1: Joakim Krantz, glömde nycklarna i lägenhetsdörren i Kristianstad och åkte en heldag till Växjö. Åkte hem till Kalmar för att fira jul, men glömde ytterjackan i Kristianstad... tur att det är mellandagsrea och knappt något folk i affärerna.

Årets tankspridning 2: Anita Krantz - letar ständigt efter något.

Årets tankspridning 3: Johan Krantz... vad är borttappat i år? Det vågar vi inte skriva här för då ringer svärmor.

Årets tips: Tankspriddas riksförbund har medlemskap för dem som ibland glömmer.

Årets besvikelse: Jag gillar fortfarande godis. Väldigt mycket.

Årets vin & öl: Masi & Staropramen, två alltid säkra kort.

Årets party: Wallmans x 2. Malmö & Helsingborg. Det största partyt har kanske ännu inte skett då Nyårsafton ser ut att kunna bli ett hejdundrande kalas!

Årets patetiska: Människor som vill visa sin formella ställning i kläderna - är det där ledarskapet/auktoriteten sitter?

Årets schlagerpingla: Sara Selander - är som ett levande uppslagsverk gällande schalgers, släng dig i väggen Björn Kjellman!

Årets märkligaste: Rollerna som ständigt består, den glada är den glada, den tokiga är den tokiga, den bråkiga är den bråkiga... Åldern gör ingen skillnad, vi är fortfarande samma roller även fast tiden går...

Årets namnbyte: Andersson till Krantz. Ett uppsving får man väl säga?                                   

Årets stress: Konsumtionssamhället.

Årets gäst: Kristian Ferm. En man i sina bästa år som alltid bjuder på trevliga skämt, historier m.m.

Årets felsägning: Svärfar Tommy, det heter "dilemma" - inte "diileema".

Årets sex: Ha... det trodde ni va!

Tack & hej!

KRAM

Ja, då var det ingen återvändå, nu är jag anmäld till Göteborgsvarvet. Nyårslöftet måste väl därför bli att göra en lite mer rejäl satsning vad gäller min löpträning så jag kan ta mig runt det där loppet. Men det ser jag fram emot - utmaningar är roligt! Jag har just nu nya löparskor och nya löparkläder, så åtminstone ser jag ju lite proffsig ut i min utstyrsel.

Ikväll har jag varit på Arn. Vad ska jag säga? Det är ingen tjejfilm direkt. Krig, svärdhuggning och heder. Längst fram hamnade vi, i den största salongen med en enorm filmduk... tänkte på de gamla i sällskapet så att de inte skulle missa något av filmen...., skojar bara, det var de enda platserna som fanns kvar. Platserna genererade hörselskada och nackspärr. Tur var att vi inte såg en film med text, hade varit mycket besvärligt att sitta och vrida huvudet efter texten som Kalle Anka äter majskolv. I två timmar satt jag och var mer eller mindre livrädd. Jag avskyr filmer som är otäcka, framförallt då jag inte kan stänga av ljudet eller springa in i köket, vilket är en smärre omöjlighet i en biosalong. Med krampaktiga tag om Johans arm och viskningar till Johan om "dör han?, dör han?" led jag genom filmen. Trodde jag skulle få lite stöd av mamma, men hon var helt inne i filmen och viskade bara tillbaka att den var bra med uppmaningen att jag skulle vara tyst. Men filmen var rätt ok, det var ju trots allt en del romantik i filmen och den är klart sevärd! Åh vilken ängel, så söt, skådespelerskan Sofia Helin är!

Övrigt noterat från dagen är badmintonmatchen mellan Joakim & Johan. När man spelar badminton är det ganska bra att ha något att skjuta över nätet. Bröderna upptäcker att de inte har med sig några bollar hem till Kalmar. Anita hittar ett par gamla fjäderbollar från 70-talet som direkt sågas av (elit)spelarna. När Johan och jag går på stan, blir det ett besök på Inter Sport, där Johan ska köpa bollar. Efter samtal med expedit blir det ändå inga bollar. Johan går surt ut ur butiken och förklarar att expediten inte kan något om badminton, Johan köper minsann inte vilka bollar som helst - de ska vara snabba. Visste inte att du var en sådan badmintonspelare, Johan? Förväntningarna från min sida höjs till matchen. Väl i sporthallen med 70-talsbollarna. Badminton? Det var väl det ni skulle spela? Matchen liknade mer en tennismatch och fyra av fem bollar går långt utanför planen. Det är krig och då tar man i för kung och fosterland. Smasch och det viner genom luften - "ute!" och sen fortsätter det om och om igen... intressant match... Nej då, det blir bättre efter ett tag och de lyckas hålla i ett par bollar. Johan förlorade med 2-1 i set. Tur var väl också det, för Joakims spelhumör är inte att leka med då raket tidigare i matchen kastades och ord krängdes.

Tack & hej!

KRAM

God morgon!

Hur kan You´ve got mail, få enbart en stjärna av Expressen? Såg filmen igårkväll, långt ifrån första gången, och det är ju en underbar film! Gillar sådana lite klichéartade filmer där kärleken alltid segrar. Sann kärlek kan inte döljas, som ordspråket säger.

Som den lite gnälliga person jag var igår ... orkade jag inte laga någon middag och det slutade därför med pizzerian. När vi skulle hämta pizzan kände Johan igen den något (ö)kända pizzakillen och ville inte gå in för att betala pizzan, för han var rädd för att killen skulle spotta i hans pizza. Jag fick istället gå in till den överdrivet charmanta pizzakillen som utropar "tjeeena tjejen", och berättade om hur mycket dricka det hade blivit under julhelgen, hur mycket han såg fram emot nyårshelgens festande, några extra blinkningar till mig, och ett tjatande om att jag ska smaka hans klubbor (nu menar jag inte "hans" klubba) utan de godisklubbor som alltid finns på pizzerian. Tack, Johan, för att du lät mig handskas med charmören från Albanien i 10 min...

Nu är det frukost & städning av stugan, sen beger vi oss in till Kalmar för shopping, badmintonspel och biobesök.

Tack & hej!

KRAM

Årets gnälligaste dag - idag har allt varit fel. Började återigen dagen med en joggingtur. Idag själv. För att bättra på mitt dåliga självförtroende från gårdagen bestämde jag mig för att ta en rejäl löprunda på mellan 8-9 km. Dålig idé. Springa på morgonen på helt tom mage är inte bra (måste ha något att skylla på). Benen var tunga som bly, smärtan sved genom kroppen, hungern stod upp i halsen, det karga öländska landskapet med dess vindar ven kring mina öron... Efter denna runda har jag enbart beklagat mig under dagen och det mesta har varit fel. Stugan innehåller för mycket träinslag, köksstolarna är osköna, soffan får man ont i ryggen av, dåligt ljus i badrummet, borde vara klinker på golvet när man kommer in, de som jobbar på Malmö högskola är idioter (har gjort mina pluggförsök idag)...., har tillrättavisat alla i min närhet, hur de bör vara och leva, mamma & pappa ska åka till Gran Canaria - det var det också fel på förklarade jag - ett pensionärsställe.... Hoppas jag har några vänner och familj kvar imorgon. Alla dagar är inte goda dagar. Denna dag gör ont - bokstavligt. Jag har ont i ryggen, benhinnorna, låren, rumpan, magen, huvudet  och då är jag ruskigt gnällig, tyvärr.

Imorgon ska jag göra något jag sa att jag inte skulle göra - gå på Arn. I Barometern sågades filmen och fick en fjäder. Men sådant brukar ju inte betyda alltför mycket, det kanske rent av betyder att det är en kanonfilm! Vi får väl se helt enkelt. Morgondagen ska även ägnas till besök på ett större varuhus, nämligen IKEA.

Men nu är det Wallander på SVT och ett glas rött som gäller!

Tack & hej!

KRAM

Idag började jag, Johan och Malte morgonen med en joggingtur. Det var sista gången vi gjorde det. Jag har tjatat en hel del på Johan om vi inte kan jogga ihop, men Johan tycker jag springer för långsamt och då ger det inte han någonting. Men så skulle vi idag ut i alla fall. Som lite väl optimist över min egen förmåga och för att glädja Johan gick jag ut lite väl hårt. Hur länge funkade det? Efter 500 meter kände jag mig död. Vi fick sakta ned till mitt tempo, plus saktare än det för att jag skulle hitta andningen igen. Sen blev det en lång irriterad kamp från min sida i 5,5 km. Johan sprang bredvid, lätt som en plätt, som en liten balettdansös, med små nätta steg. Själv kände jag mig mer som en tung elefant som inte fick någon ordning på benen, andningen, eller takten. Jag var totalt slut och blev mer och mer irriterad över varför Johan skulle med ut och springa överhuvudtaget. När Johans kommentarer "vad duktig du är" kommer, har jag bara lust att drämma till honom. När vi börjar närma oss stugan blir det lite spurtning, självklart har jag inte en chans att slå Johan, jag börjar nästan lipa det gör så ont i kroppen, som tur är låter Johan mig vinna i alla fall.

Det är verkligen svårt att springa med någon annan. Börjar nu oroa mig för Göteborgsvarvet.

Det är ju några till som springer det... Håller med dig Sara, det gäller verkligen att göra sitt eget lopp. Men det där är lättare sagt än gjort. Jag måste nog öva på den psykologiska biten. Under denna joggingtur var jag så arg att det bara kokade i mig, för att jag inte orkade. Det hemskt när man blir så arg, när man känner värmen stiga i huvudet och man spänner käken. Jag hade bara lust att fälla krokben på Johan så han hamnade i leran. Så här i efterhand ber jag om ursäkt för mitt mindre goda humör och jag tror på en riktigt bra tid för dig Johan med dina gasellben.

Tack & hej!

KRAM

... så var julen slut.

Sitter nu i vår stuga på södra Öland och väntar på att värmen ska stiga i huset. Johan arbetar för att hålla igång elden och jag sitter och huttrar. Vi har nyss anlänt till stugan efter julfirande i Färjestaden och Kalmar.

Julafton bjöd på en trevlig dag med familj och släkt. Många roliga och bra saker fick jag i julklapp, bland annat; lakan, nyckelskåp, ljusstake från Paradis, pengar och ett par fina örhängen från Johan. Själv gav jag bort bland annat konsertbiljetter till Jill Johnsson, löpardress och album med bröllopsbilder. Ivrigaste i julklappsöppningen var Johans farmor Elsa och min mormor. De kunde inte hålla tassarna borta från paketen, trots att vi skulle öppna ett paket åt gången. Hos svärföräldrarna lär det i alla fall gå hett till i sängkammaren då båda överraskade varandra med sexiga underkläder. Som två livfulla bröder Johan & Joakim är gav de självklart varandra alkoholhaltig dryck i julklapp. Men jag tror jag & Johan lär bli gladast i hatten... (vi fick sprit och vi gav bort vin).

Gårdagen spenderades i Kalmar där det var middag på eftermiddagen.

• Anita håller ställningarna inför middagen.
• Tommy lyder vad Anita säger.
• Uppspeltheten var stor då Johan & Joakim träffades, den ena vill höras högre än den andre och pikarna går genom luften.
• Gravida Annika vilar i fåtöljen och skrattar på glad skånska.
• Annikas mamma Lisbeth, ler nervöst då hon ser sin uppspelta svärson Joakim.
• Lena, väninna till familjen, skrattar glatt och glädjer sig troligtvis vid tanken på att få åka hem till ett tyst hem om några timmar.
• Farmor Elsa klagar på sina barnbarn.
• Ruben blir omvartannat utmanövrerad till den inglasade altanen på grund av för stor livlighet.

På kvällen följde jag med Johan och hans kompisar och drack lite öl på stan. Vi hamnade på den charmfulla puben Molly Malone. Insåg min oallmänbildning när en stor del av samtalsämnen handlade om Premier league, allsvenskan, olika lästa böcker, konflikter i världen och musik som jag aldrig hört talas om.  Funderade samtidigt som killarna pratade om Sydafrikas framtid vad vi tjejer brukar tala om? Det brukar mest handla om vem som får vem i dokusåporna, vart man kan inhandla någon tröja, eller om någon ny romans i kändisvärlden. Undrar just vad Hanna skulle säga om jag frågade henne hur hon ställer sig i Palestinafrågan. Jag tror det hade blivit tyst med en stor rynka i pannan, för att därefter fråga mig om jag är full. Men vi kommer ju snart till ett nytt år med nya löften. År 2008 ska bli året då jag blir lite med allmänbildad. Frågan är vart man ska börja? Läsa alla TP-frågorna? Känner mig dock inte helt oklok. Häromveckan kunde jag vilken stad vi var på väg till på 10-påängsnivån i På spåret (förvisso var det Kalmar...) och i Postkodsmiljonären visste jag att det var på Vadstena slott som Cecilia Vasa hamnade i säng med någon hon inte skulle hoppa i säng med, det s.k. Vadstenabullret. Men jag kan väl inte leva på detta alltför länge antar jag.

I dessa tider talas det mycket om vår miljö som blir allt sämre. Denna insikt har inte nått hit till landet. Innan vi kom till stugan stannade vi till i samhället Mörbylånga för att handla lite mat. Utanför butiken parkerade en gammal risig Volvo. Ägaren lämnade bilen igång medan han gick in och handlade. Han värdesatte nog en varm bil före en god miljö.

Idag är det annandag och då hör mellandagsrea till. Jag sprang ned till stan på förmiddagen med förhoppning att finna några reafynd. Men det sket sig. Kom hem med en nyårsblåsa, och den var inte på rea, men tjusig lär jag bli i alla fall!

Nu ser jag fram emot årets juldrama August, som börjar på TV ikväll och handlar om August Strindberg som ung (måste väl säga så nu, som framtida allmänbildad)

En fråga. Varför står "TV 4 hallåa killarna" med händerna i fickorna? Som vi alltid blivit lärda ser det inte snyggt ut att stå och presentera något med händerna i fickorna. Förstår givetvis att detta är ett medvetet drag från TV 4, antagligen för att vara lite poppiga. Men jag förstår inte grejen. Det är inte snyggt. Är jag gammalmodig? Vad ska jag säga till eleverna när vi har presentationsteknik och jag alltid poängterar vikten av att inte se ut som en slashas med händerna pillande i skrevet.

God fortsättning!

Tack & hej!

KRAM

Den här veckan har varit stresssssss. Dagarna har varit fulla av aktiviteter, vilket yttrat sig att jag inte haft tid att göra min favoritsysselsättning - blogga. Vad har så hänt denna hektiska vecka? Jag har för första gången i mitt liv testat bowling. Jag var en mästare i denna idrott...., eller kanske inte. Sporten kräver ju koordination! Gå framåt, slunga högerarm och böja sig i slutet - mycket komplicerat. Mer saker som hänt är, Ölkväll med kollegorna på värdshuset i Älmhult. En kväll för skvaller helt enkelt. En mycket trevlig sådan i alla fall, där många intressanta ämnen ventilerades. Igår var jag på besök hos frisören, blev något mörkare i underhåret och ljusare i det övre håret, för att skapa en "levande" känsla som frisören uttryckte det. Gå till frisören innebär alltid nya upplevelser. Som alltid ska frisörerna visa sina nya produkter. Denna gång var det "peppar". Det såg ut som en kryddburk, hon delade håret i olika benor och pepprade, det såg ut som babypuder. Det skulle tydligen skapa volym. Men jag höll emot, här skulle minsann inte köpas någon kryddburk till huvudet.

Igårkväll var det så dags för vårt Lille-julfirande. Det blev en mycket trevlig kväll! Till oss kom Sara & Uffe, Jennie, Staffan & en liten go tomteflicka, Alva, samt den underbare Kristian Ferm! Tillhörande för kvällen är att alla har med sig en julklapp med ett motsvarande värde av ca 50 kr, sen byter vi så att alla får varsitt paket. Den alltid lika kreativa Kristian, har självklart tänkt till med sin julklapp. Uffe fick Kristians paket - vad får han? Ett par rosa handklovar. Kristians motivering; det skulle vara något som alla här i sällskapet har nytta av. Familjen Selander såg i varje fall nöjda ut, och de passar ju utmärkt in i ert rosa sovrum. Man kan även säga att gårdagen var en associationernas afton. Alva fick ett lekset, där man byggde olika mackor med pålägg. Johan bad Alva om en "dubbelmacka", för att snabbt bli tillrättavisad av Jennie och Johan tittade frågande. Vet inte vad du associerade till Jennie? När jag öppnade min julklapp, trodde vi alla i första skede att det var en bröstpump..., det var det inte, det var ett rör där fåglarna äter ur. 

Imorgon är det julafton. God mat ska ätas, vi ska umgås, paket ska öppnas. Jag känner mig väldigt nöjd med mina köpta julklappar i år. De känns genomtänkta. Vi pratade igår om julklappar som vi fått och gett. Kristian berättade om när han givit sin farmor en tandpetarhållare i form av en penis. Han ångrade denna julklapp.

Våra planer gällande Göteborgsvarvet kom självklart på tal. Alla är fortfarande på, och vi ska nu göra anmälan, så att vi inte kan backa ur. Tisdagar kl.18.30 är nu vår gemensamma träningstid.  

Tack & hej!

KRAM

På ledarsidan i Expressen igår diskuterades elitsatsningen av barn i föreningar. För egen del får jag en klump i halsen av ledsamhet då jag tänker på barn som helt plötsligt inte platsar i laget och hamnar utanför. Jag har själv alltid varit en usel idrottsutövare och skulle troligtvis ha placerats i reservernas reservlag. Kanske detta förklarar min klump i halsen...

Men är frågan ändå så enkel till att man helt kan ta motstånd till elitsatsningar? Nej, det tycker jag inte. Väljer att citera från gårdagens ledarsida; "Samtidigt som det rasar en debatt på sportsidorna om fotbollsklubbarnas elitsatsning och speciella utvecklingsgrupper för barn, berättas på andra sidan om hur den "blott" 18-årige Albin Ekdal fått ett kontrakt med storklubben Juventus." Hade Albin tagit sig hit om han inte hade hamnat i en elitsatsning? Troligtvis inte.

Elitsatsning är fult, det hör inte hemma i det likställda Sverige. Men hur ska vi utveckla unga talangfulla människor? Detta rör inte bara idrotten, utan kan även sättas in i skolans sammanhang. Det skulle anses som någonting enormt frånstötande att placera de smarta eleverna i en grupp. Om vi drar detta till sin spets, vi klagar på att vi i Sverige inte syns tillräckligt mycket i större sammanhang, exempelvis går dagens svenska tennis inte att jämföra med 80- och 90-talets framgångar... Vad hade hänt om vi elitsatsade mer i samhället med de talangfulla ungdomarna och på det viset undangrävde risk för understimulans som lätt kan drabba dessa barn?

Med risk för att få många i mot mig, vill jag poängtera att jag själv tycker väldigt illa om elitsatsningar, men samtidigt vill jag framhålla att frågan inte är helt okomplicerad. Mycket handlar i mitt tycke på hur man gör denna elitsatsning. Hur man förmedlar detta till barn. Jag gillar inte tanken med att vi alla ska behandlas lika, för vi är inte lika, men det är viktigt att kommunikationen förs öppet, ärligt och på ett förstående vis. Annars finns en stor risk för att A- och B-lag skapas även utanför planen, med en minskad självkänsla som följd. Allt handlar i mitt tycke om självförtroende. Hur jobbar vi med byggandet av en god självkänsla från det att barnen är små till dess att de kommer till ungdomsåren? Hur tar föreningarna sitt ansvar i denna fråga?

Som lärare ska vi uppmuntra eleverna i allt bra de gör, vi ska berömma varje litet framsteg. Detta för att inte hämma utvecklingen. Helt rätt. Men tänk en elev, som har det lite tuffare för sig i skolan, och vi lärare bara berömmer och berömmer varje litet steg som tas, finns inte risken för att vi gör en björntjänst också? Denna skyddande verkstad med uppmuntrande ord finns innanför skolans väggar. När eleven slutar skolan, får han/hon direkt veta sin plats i samhället. Vore det då inte bättre att ha skapat en stor dos av självkänsla där eleven har förmågan att kunna se på sig själv och beskriva "det här är jag riktigt bra på, och det här är jag mindre bra på"! Med en bra självkänsla klarar vi motgångar bättre och vi skapar en större förståelse.

Till slut vill jag poängtera vikten av glädje. Genom att ha kul på träningar och i skolan blir vi mer mottagna för att lära oss och skapa goda tekniker. Mål är viktigt i livet, men mål ska vara rimliga och nåbara, hellre flera delmål än ett mål. Jag väljer att citera Mats Wilander: "En ung spelare ska ha roligt och ta en dag i sänder. Inte sikta på att bli proffs."

Detta var lite morgontankar från mig, som sagt en kluven fråga, där det är svårt att helt ta ställning...

Denna gråmulna söndag kommer ägnas till pluggande och fika hos Hanna, där vi ska fira varandras födelsedagar.

Tack & hej!

KRAM

Idag har jag spatserat på stan för att hitta ett par julklappar. Jag var inte ensam på stan. Varenda kotte hade idag letat sig ut från sina små stugor och begett sig till staden. Helt enkelt hopplöst. Ungar som springer åt höger och vänster, barnvagnar som ska fram, pensionärsparet som kryper fram på gatan, de veliga som inte kan bestämma sig i kassan, de jobbiga som ska ha paketen inslagna i affären... har nog drabbats av familjen Krantz otålighet. Efter min stadsrunda beger jag mig ut till Citygross. Inget bra val. Media Markt, K-Rauta och vad alla butikerna heter har väl lockat varenda karl på 10 mils avstånd, parkeringen är totalt knökfull. Så sitter man i bilen påpälsad med varm jacka, irriterad över att värmen stiger alltmer i kroppen och av att alla i mitt tycke kör som idioter. Väl inne på Citygross, hittar jag vad jag ska och de har alla kassorna öppna och det går med en rasande fart. Bra Citygross! Min shopping fortsätter mot Maxi. En butik som jag inte gillar. Den är för stor. Jag plockar till mig kvällens matvaror och när jag är vid brödet kommer jag givetvis på att jag har glömt créme fraich, frågan är då ska jag gå tvärs genom hela butiken för att hämta den, köpa den på Konsum istället eller skita i den. Jag går irriterat genom butiken. Jag kommer sen till kassorna som har rekordlånga köer. Jag ler lite inombords, och glädjer mig i alla fall vid tanken att jag fortfarande inte jobbar som kassörska på Maxi. Den kön tänker jag inte ställa mig i, i alla fall. Ut ur Maxi och hämta en självscanningsapparat och scanna in varorna för att snabbt vara ute ur butiken igen. Självscanning, vilken toppengrej det är!

Dagens ros: snabba kassörskor på Citygross + självscanning

Dagens ris: veliga, söliga konsumenter

Dagens varning: se inte filmen Bröllopsnatten. Johan var igår och hyrde film och valde en film i Cissigenre - romantisk komedi. Vi började titta på filmen, där TV-bilden var delad i två bitar. Ok, tänkte vi det är väl parallella historier som inleder filmen... Vi tittade 5 min, och spolade sedan framåt, men nej bilden var uppdelad i två delar tvärs genom filmen och filmen handlade enbart om en dialog mellan två människor. Vi stängde av filmen.

Nu väntar en lugn kväll med mat & vin och Johan vill att jag ska ladda upp för morgondagens Premier League matcher. Snälla kan inte någon åka till London med Johan så han får se matcher in real.

Tack & hej!

KRAM