CISSI

Skrev igår om min irritation och besvikelse. Den hade sin förklaring i en fortkörning från igår. Hade precis lämnat min arbetsplats för att bege mig hemåt. Jag körde ut på väg 23, och börjar gasa upp mot 90, men så märker jag att det står en liten polis i skymningen och mäter hastigheten mot mig. FAN! Förstår i det ögonblicket att det inte är 90 här, utan 70. Blir snart därefter stoppad och får böta 2000 kr för att jag körde i 81 km på 70-väg. Så nu ställer jag mig i gruppen med övriga 135 000 svenska fartsyndare per år. Roligare kan man ha... Det något komiska i det hela är att jag var halvkrasslig igår och funderade på att stanna hemma från jobbet, men så diskuterade jag att det är för dyrt att vara hemma för att bara vara halvkrasslig...  Det hade varit betydligt billigare att stanna hemma igår!

Visst jag har varit en syndare och kört för fort, det är fult. Jag anser absolut att man ska hålla sig till givna hastighetsgränser. Men att stå och mäta hastigheten par hundra meter från en 90 skylt, det är inte helt schysst... Hade varit mer förståligt om polisen stått i andra riktningen och mätt mot bilarna som ska sakta ned för att de kommer till 70.

I och med att jag var helt ovetande om att det rådde 70 på denna aktuella sträcka (och som jag hörde idag inte var så länge sedan en 90 sträcka), så är jag ändå glad att jag inte körde 20 km för fort, för då ryker kortet... Det hade varit irritation.

Positivit tänkande: mina 2000 kr går säkert till något mycket ändamålsenligt och bra i statskassan och jag lär vara extremt noga med att kolla rådande hastighetsgränser vart jag än kör i fortsättningen. Alla lärdomar är inte gratis...

Tack & hej!
KRAM