CISSI

De finns där. Allihoppa. Jag talar om karaktärerna från sällskapsresan. Kom ikväll hem efter en härlig vecka i Terracina, Italien - en charterresa, kryddat med Sällskapsresan från början till slut.

Det börjar givetvis på flygplatsen på Kastrup. Vi är i ganska god tid, och sätter oss och väntar vid vår gate. Det ena paret efter det andra trillar mot våra bänkar. Alla 60+. Jag har bokat en pensionärsresa - det råder inget tvivel om den saken. Men, va tusan, det känns lite mysigt ändåJ Som sagt karaktärerna finns där... Par ett, det äldre lite finkammade paret som gör skäl för hela ordet nervositet. Vi har börjat boarda, kön är lång och vi är längst bak, och frågan är om damen ska hinna gå på toaletten eller ej (självklart hinner hon det). Hon går fram och tillbaka till toaletten sex gånger - till slut har jag lust att skrika GÅ PÅ TOA, TANT! Men jag hejdar mig, och inser att det hade blivit en katastrofal början på semestern. Par nummer två: de resvana, som demonstrativt ska ta det superlugnt vid boarding och demonstrativt inte tittar på säkerhetsgenomgången på flyget, utan nonchalant kollar i en Vagabond tidning.

Sen har vi familjen Bratterud från Norge. Vi delar samma hotell. Den något rundhaltiga familjen består av mor, far, dotter och son. Far Bratterud är en blandning av den glada norrmannen Ole i Sällskapsresan och Rolf Skoglunds rollkaraktär Gösta i Vi hade i alla fall tur med vädret. Det sker ständigt något kring denna familj. De hörs, de syns, de glömmer saker. Bratterud kommer ned till poolområdet vid elva och beklagar sig högt över att det inte finns några solstolar. Irritation på norska är i sig en väldigt kul händelse. Upprördheten syns mer i den röda ansiktsfärgen, än rösten. Kan en norrman låta arg? Men hallå?! Det är charter. Det gäller faktiskt att paxa stolarna redan när man går och köper frukost vid halv åtta på morgonen. Jag väljer att återkomma till denna familj. För det var precis vad de gjorde hela veckan. Återkom.

Som de typiska charterturisterna vi är, så gör vi en del utflykter under veckan. Inga egna - utan fritidsresors egna. "Det blir bäst så", som en i familjen säger (undra vem?). Spaniens motsvarande grisfest blir här en utflykt i "matens och vinens kultur". Nu har vi alla klätt upp oss lite extra. Efter ett par dagar i Italien har vi alla blivit lite rödmosiga i ansiktet på grund av för lite solskyddsmedel där vi legat och pressat oss för att bli brunast och snyggast till vi kommer hem - det ska synas att vi varit iväg. Familjerna har inhandlat solhattar som de känner sig sådär extra somriga och italienska i. Som blyga skandinaver vi är, är det enbart lite vänliga nickande till varandra när vi kliver på bussen som ska ta oss ut på färden. Med en vinprovning som snarar kan liknas vid en "drick-snabbt-som-tusan-tävling-och-köp-med-dig-massa-viner", höjs stämningen radikalt och det köps en massa vin (ja, jag ska erkänna jag köpte också). Kvällen slutar med, att danskarna, som är lite mer framåt än oss sjunger allsång på middagen. De tysta skandinaverna har vaknat med alkoholen, och bussen är allt annat än tyst i nattens mörker på väg hem. I marknadsföringssammanhang brukar vi tala om de tre kundtyperna Andersson, Svensson och Hanzon. Andersson är den försiktiga, trygghetssökande personen som söker garantier på de han inhandlar. Jag hamnar jämte praktexemplaret Andersson, som inte vågar äta en tredjedel av det som dyker upp på tallrikarna under kvällens middag. Det kan ju vara farligt. Svensson är den sociala och öppna personen, som gärna blir bundis med alla. Och givetvis finns Svenssons med denna kväll, dom som tycker att vi nu är polare och skrålar i bussens hemfärd. Sist är Hanzon.., som är den något märkvärdigare och något överlägsna typen. Hanzon är nog dock inte med under just denna kväll,.., de utgör sig kanske mer som det där resvana paret från flyget...?

Utflykt nummer två. Heldag i Rom med guide. En mycket lyckad dag. Underbar stad, jag är imponerad av staden och vi hade en riktig pärla till guide. Så till familjen Bratterud. Herr Bratterud snarkade sig högt och tydligt igenom den guidade bussturen i Rom. Så var det dags för guidad tur i staden och då tillhör ett hörsnäcka-set, så att vi kan höra vad guiden säger (ja, jag vet - vi var superturister). Givetvis funkar inte herr Bratteruds hörsnäcka, och givetvis klagar han högt och tydligt över vilken dålig resa detta är. När vi ska åka hem, saknas också självklart familjen Bratterud. Bussen lämnar platsen och vi hinner åka på väg ut frånRom, men nej, då har familjen fått tag i reseledaren. Bussen får svänga om och hämta familjen, vilket fördröjer oss 45 min. I detta ögonblick är jag djupt irriterad på familjen Bratterud. Det är 43 grader varmt i Rom, jag längtar mer än någonsin hem till poolen. När bussen stannar för att vänta in familjen, måste givetvis också det 60-åriga vänninorparet ut och röka. Det stör mig ännu mer.

Utflykt nummer tre. Detta skulle bli min utflykt. Staden Terracina ligger vid ett högt berg, där den gamla staden ligger på slänten ned och högt över staden vilar en gammal antik terrass. Jag ville besöka denna höjd och den gamla staden, vilket innebar en liten promenad i en mycket brant lutning. Johan är inte intresserad av denna promenad. Vi beslutar att han ska ta sig en promenad i staden, medan jag beger mig uppför backarna för att insupa den italienska atmosfären i de smala små gränderna. Som den omtänksamma, och kanske något oroliga make jag har, hinner jag inte gå själv mer än ett par minuter förrän han springer ikapp mig. Du ska inte upp själv och gå här. Med butter min, ska Johan med på denna färd. Jag försöker övertala att jag klarar mig själv. Johan vill inte tro detta. Temperaturen är närmare 40 grader, Johan är efter en brant gata genomsvett - jag inser att detta kommer inte att gå väl. Johan muttrar om varför jag alltid ska upp och se ut över varje stad vi besöker, det ser ju ändå likadant ut. Det gör det inte alls. Självklart har jag heller inte kollat kartan så noga, tänkte mig att det tar nog max en halvtimma att gå denna lilla utsiktsrunda. Det tog över 1,5 timma. Johan är dyngsvett. Johan har skavsår, så att det blöder. Johan har varit nära att bli påkörd i serepentinvägarna uppför berget. Johan blev skrämd av en rottweiler som morrade mot honom. Det här var den minst lyckade utflykten. Men det var en fin utsikt, tyckte jag.

Italienarna är härliga, jag har blivit kallad "madam" hela veckan. Jag gillar det. Madam Cissi, det låter det! Men svärmor brukar ju kalla mig för madam, så helt fel har inte italienarna. Det är roligt med lite turistfraser. Lite nördig, som jag är har jag pluggat in fraser som "Il conte, per favor" (notan, tack). Jag njuter till fullo när jag får använda mig av fraserna. Johan skäms.

Johan, du brukar säga att jag blir alltmer en Krantz, i åsyftning av att jag gör saker snabbt. Men, du är åtminstone en Andersson utefter marknadsföringsteori. Där råder det inga tvivel. Men jag gillar dig ändå, min egna lilla Stig Helmer. Eller är det Gösta efter vår strapats i backarna?

Tack & hej!

KRAM

Jag älskar att sitta och dagdrömma..., om allt från hur den nya lägeheten ska se ut, planerande av vardagen till drömmande om olika resmål m.m. Det är härligt att dagdrömma, genom att blunda eller gå in djupt i sina tankar uppdagas en ny tydlig verklighet som går att känna och röra vid. Vi kan aldrig fysiskt flytta oss så snabbt i tid och rum som i vår tanke. Många av våra dagdrömmar är också rent praktiskt omöjliga. Men inom oss, i våra tankar, finns möjligheterna. Det är en härlig känsla.

Just idag går mina tankar till "mitt" röda rum i den nya lägenheten. Jag gillar färgen rött, och ska ha en fondvägg med röda prickar på. I detta rum ska jag ha mina garderboder, och det kommer bli mitt egna lilla dressing room. Så lovely!

Tack & hej!
KRAM

Kvällen har tillbringats på Harrys i trevligt sällskap av Sara, Uffe och Ferm, plus maken så klart. Inför kvällens match höll jag tummarna för Holland. Jag var imponerad av deras matcher hittills. Men efter första halvlek, så hade ryssarna vunnit mitt hjärta. Vilken härlig fotboll de unga killarna bjöd på! Villen energi, vilka löpningar, vilken teknik. Heja Ryssland, säger jag!

Övrigt att kommentera... Jihde och Ekwall: gör er besväret att ta ett besök till frisören. Det kan vara värt det.

Tack & hej!
KRAM

Så var det åter dags för midsommar! Traditionernas höjdpunkt! Det är sjätte året som Ljungdahl, Selander, Ferm och familjen Krantz firar midsommar ihop. Det är kul med traditioner. Till vårt traditionsrika år hör också högtiderna kräftskiva, lille-jul och nyårsafton till. Det som är lite spännande är att våra konstellationer till midsommar varje år förändras, det tillkommer alltid några, och försvinner några - men som sagt det gamla gänget består...

Den kompletta laguppställningen för årets firande var;

Sara & Uffe

Cissi & Johan

Jennie, Staffan & Alva

Ferm

Kristian & Frida

Anna & Henke

Sara & Oskar

Det var ett vasst lag, som var lagom offensiva, uthålliga, kvicka, och på ett slående glatt humör! (Till skillnad mot ett annat gul-blått lag...)

Jag hade ansvaret för de traditionella jordgubbstårtorna! Det är alltid ett spännande mästervärk att lyckas med snygga tårtor..., men så här blev resultatet.

Denna midsommar följde traditionernas tecken..., för vad vore en midsommar utan...

... fotboll

Slutade självklart med näsblod..., men vad är det för en karl?

... midsommarmat. Ålen var dock en intressant nyhet, som varken Sara eller jag hade räknat med vid vår planering. Det uppstod en viss panikslagenhet när Kristian kom och ville överlämna den i våra händer... Det slutade med att Oskar fick ta den...

... det årliga sommarkortet på Ljungdahls

... Sara o Uffes musiklek (dock besviken på att Led Zeppelin, Stairway to heaven utgått - det var den dubbelpoängen jag satt och väntade på)

...konstiga lekar;

 skott i råttan...hmpf... spotta råttan

...snöre genom kläderna skapade intimitet... Johan och jag sabbade för vårt lag genom att ha för tajta jeans och det tog en himla tid för oss... Frida satsade helhjärtat för sitt lag, med resultatet ett par söndriga jeans, men vad gör man inte för laget? Närhet är ju alltid mysigt,...framförallt karlar emellan...

...klurig frågelek om båtar. Eller var den tråkig?

... välorganiserad lek. Efter en halvtimmes redogörelse om reglerna inför den egenpåhittade leken var våra förhoppningar sådär..., framförallt när denna långa redogörelse kommer klockan halv tolv på kvällen, det kändes som världens mest komlicerade lek, men det visade sig vara en fantastiskt smart och klurig lek! Bra jobbat Kristian!

Tack Sara & Uffe för en härlig midsommarafton på Hovshaga!

Men helgen är inte slut... och vi fortsätter midsommardagens kväll tillsammans! Ses ikväll!

Just nu så genomgår jag och Johan väldigt många val. Vilka tapeter, färger, golv, lister, luckor, dörrar, kakel m.m. ska vi ha i den nya lägenheten? Sånt här skapar en viss ångest. Tänk om vi väljer fel? Därför har en relativt stor del av veckan ägnats till funderingar som vilken vit färg som ska var på luckorna i köket och vilken typ av garderober vi ska ha. Snacka om i-landsproblem...

Tack & hej!
KRAM

Som lärare lever man fortfarande kvar vid tanken att året är från augusti till juni, och nu är alltså "året" slut. Imorgon ska jag göra min sista arbetsdag! Sen väntar 8 veckors semester!  Denna semester finns det väl dock ingen brist på saker att göra. Renoveringen av den nya lägenheten blir alltmer omfattande känns det som. Höjdpunkter från dagen;
- upptäckten av att golven i två rum, där vi rivit väggen emellan inte är lika hög.... vilket skapar lite merjobb
- en fönsterruta gick i tusen bitar
- taket gick sönder mer än vad som var bra, vid rivningen av väggen...
Men det är ingen idé att deppa för det! Det blir nog fantastiskt fint i slutändan!

Igår var det personalfest. Efter ett års slit samlas lärarkåren, eller åtminstone den törstiga lärarkåren, till fest. Det blev en trevlig kväll, och rädslan för att åldras och bli en medelårders som glömt bort det festglada livet gav sin bestämdhet att så inte bör bli fallet. De gamla - de kan.

Ikväll har det varit full rörelse i vår lilla tvåa. Mamma och pappa är här och hjälper till med renoveringen, Sara har varit här för att vi skulle lägga upp planerna inför midsommar, Anita och Tommy har varit här för att hämta Ruben, + jag, Johan och Malte. Slutsatsen är att det blir fullt. Men finns det hjärterum, finns det stjärterum!

Ha en trevlig kväll!

Tack & hej!
KRAM

Nu är jag tillbaka! Det har varit en stressig period den senaste tiden.... fixande i stugan med gräsklippning, oljemålning, bygge av altanräcke, eleverna har gått hem för terminen, skolavslutning, examination i min pedagogikutbildning, resa till Malmö, övertagit den nya lägenheten, renovering av nya lägenheten, besök i diverse bygghandlar, träning, städning av vindsförråd..... och massor med arbete står kvar på listen att göra. Men det är roligt när livet är fyllt med uppdrag!

Tack snälla mamma och pappa för allt arbete denna helg och förra helgen!

Snickar-Johan och jag är nu på gång! Fullt med planer och uppdrag, än så länge fungerar vi dock mest som projektledare, för de andra snälla hjälpsamma själarna... men vi lär oss sakta men säkert hur livet i den praktiska och tekniska världen ser ut.

Tack & hej!
KRAM

Idag har det varit dop i Eslöv. Dop betyder festlighet, vilket också betyder kostym & skjorta. Detta betyder i sin tur planering. Men där tog det stopp.

- på morgonen plockar Johan fram en nytvättad skjorta som ser ut att ha åkt 500 varv i torktumlaren. Jag inser hopplösheten, ännu mer på grund av att vårt strykjärn börjar gå mot sitt slut... Johan tar med skjortan för att be sin mamma stryka den när vi kommer fram till Eslöv.

- Joakim har i Eslöv plockat fram en skjorta, som också han har tänkt be Anita stryka den.

- Anita har inte tänkt stryka idag.

- Anita stryker Johans skjorta, och med all förstålighet beklagar sig över planeringen och hur den kan vara så skrynklig.

- Anita stryker Joakims skjorta, men dissar den på grund av illaluktande doft.

- Joakim tar fram en ny skjorta.

- Anita stryker den, men upp täcker att den saknar en knapp.

- Joakim tar fram en ny skjorta.

- Anita stryker den.

- 4 strukna skjortor senare och nu lite stressigare än tidigare, kan vi bege oss mot kyrkan.

Bröderna tillsammans med farmor Elsa:

Dagens historia är rätt intressant och ett väldigt tydligt exempel ur en vardag i Johans och mitt liv. Själv är jag ganska planerande av mig. Jag funderar alltid innan vi åker iväg om vi tänkt på allt och har med allt. Detta funderande tar en viss tid, ibland till och med ger det lite oro, vilket kan vara jobbigt. Johan däremot, funderar strax innan vi ska iväg nånstans vad han ska ha på sig, vad han bör packa med sig,... det blir inte alltid (aldrig) rätt, men det löser sig alltid! Vi är verkligen ytterligheterna till varandra i planering. Jag är imponerad av att Johan alltid fixar det för sig, även fast det alltid är kaos strax innan vi ska iväg, eller då vi kommit en bit och han upptäckt att han inte har med sig något. Johan letar ständigt efter något; nycklar, plånbok, fotbollsskor, någon tröja..., men som sagt han löser det alltid! Johan är imponerad av att jag oftast har tänkt på det mesta. Så tillsammans lär vi av varandra. Det är väl så livet ska vara. Våra ord till varandra vid vårt bröllop ser ut att still going strong:

Johan till Cissi:

"Du ser styrkor i mina svagheter, du ställer krav på mig när jag är lat och du ger mig kraft när det känns tungt."

Cissi till Johan:

"Livet med dig är långt ifrån förutsägbart. Det gillar jag och det är ett sådant liv jag vill leva."

Tack & hej!

KRAM