CISSI

Det förbaskade Göteborgsvarvet börjar sakta närma sig. Det känns inte bra. Min kropp tycker inte detta är roligt. Det tar liksom stopp. Jag når mina 11-12 km, sen vill jag inte mer. Jag testar även snabbare löpning på 30 min, och tror att jag ska dö samtidigt. Varför blir jag inte bättre? De senaste veckorna har jag bara känt mig sämre och allt tyngre i benen. Detta är knäckande. Satt med Jennie på tåget idag och talade om vilken gatufest det tydligen ska vara och att man blir väldigt sporrad av all publik - jag hoppas jag blir ca 10 km sporrad.

Nu ska jag inte sitta här och gnälla, men det är lätt att göra, så jag fortsätter lite till... Tittar i den ena tidningen och reklambroschyren efter den andra, fina vårkläder och badmode visas. Bruna, vackra, fräscha tjejer. Känns ju kanon när man sitter här kritvit och dassig, med en blick mot köksskåpet där jag vet att det döljer sig vit choklad i ett hörn...

Ikväll är det tjejkväll hos Jennie, ska bli kul. Idag är nog också kvällen då vi tre ska bli miljonärer på vårt trisskrapande! Det är rätt fantastiskt, att varje gång vi sitter och skrapar våra lotter, så höjer vi förväntningarna, tror att NU så händer det, vi blir helt till oss och tankarna flyger iväg om att vi ska sjukanmäla oss dagen därpå och vara hemma och fira med vin och våra nyvunna pengar. Men jag har en känsla av att jag lär nog komma till jobbet imorrn med, utan någon baksmälla...

Känner att dagens inlägg blev något gnällig..., nu ska jag vända humöret och spela "Don´t worry be happy":)