[Danderyyyydspojken] tillrättavisar
Idag kom fyra barn i åldern 4-7 år för att leka med Malte. Jag visste att barnen var barnbarn till en granne och frågade den äldre pojken var dom kom ifrån. Med utpräglad dialekt och höjt huvud svarar killen:
- Vi är från Stockholm. Från Danderyyyyd.
Det låter mycket intressant att höra en liten 7-årig pojke låta snobbig, och för oss lantisar så ryggar vi ofta bak av denna "kaxiga" storstadsdialekt.
Vidare frågar killen mig om jag bor här själv. Jag svarar att, jag bor här med min man, men att han nu är och handlar.
Pojken tittar förmanande mot mig och säger: "Jag trodde bara det var damer som handlade". I detta läge, vet jag inte om jag ska skratta till hans tillrättavisande och härliga framförande på stockhomska eller om jag ska störa mig på killen. Jag valde det förstnämnda. Det som dock talade för att jag var nära att störa mig på pojken var att han kallade Malte för "hon". JAG tillrättavisade då och sa att det var en HAN. Pojken sa då bara lugnt att, "Men Malte låter som en tjej". Grrrr. Det är svårt att återge, men det hela var en komisk situation.
För att fortsätta med ämnet Stockholm. Det är ingen överdrift och säga att stockholmare inte är något vidare hett virke här i södra regionerna, och framförallt inte här på Öland. Vårt stugområde består till cirka hälften av grannar från Stockholm. En av våra stockholmsgrannar förklarade för oss häromdagen att stockholmarna på området hade förr inte varit så särskilt populära, på grund av att vi andra hade så mycket förutfattade meningar - men att de nu minsann hade visat att det är inget fel på stockholmare (eller som pappa sa vid detta återberättande , de har bara otur när de tänker...) - och nu tyckte grannen att det rådde en mycket bättre grannsämja. Jag tror detta stämmer till viss del. Vi har mycket förutfattade meningar kring stockholmare. Det är verkligen något störigt, kaxigt med dialekten... Till och med hos en 7-årig pojk.
- Vi är från Stockholm. Från Danderyyyyd.
Det låter mycket intressant att höra en liten 7-årig pojke låta snobbig, och för oss lantisar så ryggar vi ofta bak av denna "kaxiga" storstadsdialekt.
Vidare frågar killen mig om jag bor här själv. Jag svarar att, jag bor här med min man, men att han nu är och handlar.
Pojken tittar förmanande mot mig och säger: "Jag trodde bara det var damer som handlade". I detta läge, vet jag inte om jag ska skratta till hans tillrättavisande och härliga framförande på stockhomska eller om jag ska störa mig på killen. Jag valde det förstnämnda. Det som dock talade för att jag var nära att störa mig på pojken var att han kallade Malte för "hon". JAG tillrättavisade då och sa att det var en HAN. Pojken sa då bara lugnt att, "Men Malte låter som en tjej". Grrrr. Det är svårt att återge, men det hela var en komisk situation.
För att fortsätta med ämnet Stockholm. Det är ingen överdrift och säga att stockholmare inte är något vidare hett virke här i södra regionerna, och framförallt inte här på Öland. Vårt stugområde består till cirka hälften av grannar från Stockholm. En av våra stockholmsgrannar förklarade för oss häromdagen att stockholmarna på området hade förr inte varit så särskilt populära, på grund av att vi andra hade så mycket förutfattade meningar - men att de nu minsann hade visat att det är inget fel på stockholmare (eller som pappa sa vid detta återberättande , de har bara otur när de tänker...) - och nu tyckte grannen att det rådde en mycket bättre grannsämja. Jag tror detta stämmer till viss del. Vi har mycket förutfattade meningar kring stockholmare. Det är verkligen något störigt, kaxigt med dialekten... Till och med hos en 7-årig pojk.
Kommentarer
Trackback
