CISSI

Anteckningar från veckan i Malmö...

Måndag:

Idag har vi haft redovisningar. Vi skulle var och en ha en lektion om 20 min. Jag hamnade i en grupp där vi var handelslärare och ellärare - enbart män. Jag får lov och erkänna att jag var grymt nervös inför min lektion, känslan av att sitta och bli bedömd av en lärare är inte kul, och jag känner nu ett visst medlidande för mina egna elever. Lektionen var nästan klyschigt planerad, där jag gjorde gruppövningar som var lite överdrivet pedagogiskt kopplat till kursmålen. Vad händer så när jag har min redovisning? De buffliga ellärarna börjar skratta, dock med glimten i ögat, åt min klichéartade lektion - som innehållsmässigt är precis vad pedagoglärarna vill att man ska göra... Kände mig som den där lilla plugghästen som fjäskar och gör allt för att läraren ska gilla mig.

Sen hade vi ellärarna som skulle ha sina lektioner. Män möter män i sandlådan skulle det kunna liknas vid. Alla har med sig olika kablar och verktyg, den ena mannen har med sig värre verktyg än den andre och de avbryter varandra i sina redovisningar för att testa och vara lite elaka mot varandra, och för att se vem som kan mest. Jag gäspar och blir mer och mer trött av deras samtal om Ohms lag, switchar, kirchhof m.m.... fattar nada.

Min mamma är på besök i Malmö för en shoppingtur och som socialt sällskap med mig. Medan jag satt i skolbänken har hon fart gata upp och gata ned i stan. På frågan om hon haft en trevlig eftermiddag fick jag en förklaring om hennes fikaförsök på eftermiddagen. Mamma ville ha en kopp kaffe. På fiket frågade de mamma om vad för kaffe hon ville ha, mamma svarade frågande - en vanlig slät kopp kaffe. Till svar fick hon att det serverade de inte här, istället fick mamma något väldigt skumt och smaklöst kaffe, enligt henne själv. Det är inte alltid lätt att komma från lilla Öland till storstaden...finns det flera typer av kaffe??

Mamma och jag har avslutat kvällen med ett restaurang- och pub besök. Mycket trevligt!

Tisdag:

Vi har idag varit på studiebesök på en skola specialiserad på elever med ADHD. Dagen ägnades åt diskussion och föreläsning med inriktning på elever som "behöver mer" - har särskilda behov. Det var inspirerande att ta del av skolans arbetssätt och bemötande av dessa elever.

En kille hade Tourettes syndrom, vilket innebär att man har tics, vokaliska eller motoriska. Killen led för tillfället av ticset att säga "hängbröst", inte nog med att detta kanske inte är ett helt socialt accepterat beteende - han måste säga det nio gånger. Det kallar jag handikapp. Stackars killen!

En annan person berättade om sin son som hade ADHD. Hon hade suttit och talat med sin son och hans kompis som också hade samma handikapp. Kompisen berättade om att han spelade badminton tre kvällar i veckan, fotboll två kvällar i veckan, tennis tre kvällar i veckan och simmade två kvällar i veckan. Föräldern kunde inte hålla sig för skrattet och frågade hur många kvällar hans veckade hade. Sonen började också skratta och sa till sin kompis, "vad dum du är, veckan har ju bara åtta dagar". Föräldern berättade detta med ett gott skratt, men ville ändå visa problematiken med det hela.

Det är som föräldern själv sa, lätt att ibland skratta åt eländet, men vilka särskilda behov en del individer har och vilken förståelse/hjälp de behöver från oss andra! Dagens lärdom, det är viktigt att i mötet med andra människor alltid bemöta - inte bedöma!

Jag var ikväll och åt mat med några kurskompisar, varav några är kockar. När vi går och äter vill kockarna gärna "välja" meny åt oss andra. Jag fick frågan om jag gillade stark mat - mitt självklara svar var ja! Jag är osäker på om jag gör det nu. Den verkliga frågan från dem borde istället ha varit, gillar du suuuuper stark mat som får svetten att komma fram, rösten att bli pipig och halsen supertorr? Mitt glas vin till maten sveptes mer eller mindre.... Men det var i alla fall gott!

Onsdag:

De pedagogiska diskussionerna fortsätter på skolan. Efter skolan tog jag bussen ut till Åsa som jag sov hos sista natten. På bussen träffar jag på en bekant, en gammal granne, tidigare nämnd i min blogg som Mr Perfect. Namnet klädde fortfarande. Alltid supersnyggt klädd, supertrevlig, bodde självklart superbra i stora staden... undrar var killens brister finns någonstans? Kvällen hos Åsa blev trevlig och lugn, där tacos och märkliga TV-program var inslaget under kvällen.

Torsdag:

Väl hemma i Växjö. Borta bra - men hemma bäst!!!

Tack & hej!

KRAM