CISSI

Nu har Sara & Jennie varit här på besök... och en massa tjejsnack har avhandlats. Bland annat tantsnusk (skvallertidningar) och godis. Det är verkligen två goda ting i denna stressade och ibland deprimerande värld. Att få ta del av Martin Melins och Camilla Läcbergs romans tillsammans med Maraboue mjölkchoklad... är inte det en extra ljusglimt i tillvaron, så säg?!

Första steget i den gemensamma träningskalendern för Göteborgsvarvet har tagits, klockan sju på söndag kväll i Vais-spåret. Jennie, vi vill se dig också i spåret på söndag!

Måste återgå till den spännande serien Traveler på Kanal 5...

Tack & hej!
KRAM

Idag är det min namnsdag. Jag gillar att slå upp saker och ting, förmodligen ärvt detta av min vetgiriga pappa. Varför firar vi namnsdagar? Jo, det uppstod i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirande som sågs som en hednisk och okristen rit. Namnsdagsfirande ansågs istället vara bättre, än att fira dagen man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet". Tråkig syn på livet... För egen del kan jag säga att jag gärna firar bådadera. Det är ganska trevligt att bli firad.  Åter tillbaka till mitt namn, Cecilia, det är ett latinskt namn och betyder "den blinda". Jag är inte blind.

Andra kända personer som jag firar denna dagen med:
- Cissi Elwin (Bullen tjejen, verkar ganska trevlig o glad)

- Cecilia Hagen (denna vassa journalist på Expressen... med intressanta personliga intervjuer och infallsvinklar)

- Cecilia Stegö Chilo (ok... henne vill jag kanske inte skryta med att jag delar denna dag med...)

- Cecilia Vasa (Gustav Vasas dotter, som lär ha varit vild och syndig)

Ikväll brakar det loss för tjejkväll på Gamla Norr, Sara & Jennie kommer på besök! Tjejer det blir paj till kvällen!

Tack & hej!
KRAM

Detta är SJ´s affärsidé:

SJ erbjuder prisvärda och miljövänliga resor med moderna tåg som ger resenären möjlighet att effektivt använda restiden.

Prisvärd? Nja ok, det är hyfsat billigt för pendlare och om man bokar tågbiljetter i REJÄL god tid, annars vet jag inte...

Miljövänligt? Ok.

Moderna tåg? Lite väl ofta fel och krångel för att kunna kalla dem "moderna"...

Effektivt använda restiden? Hmmm, ja gärna om det finns en sittplats...!

Det står ingenting om service i er affärsidé? Nej, just det - det skiter ni i! Om vi tänker lite företagsekonomiskt är det ju helt rätt. SJ, ett statligt ägt tjänsteföretag utan konkurrens. Som tjänsteföretag bör personalkostnaderna vara den största kostnaden, men är man utan konkurrens så... varje sparad krona, en krona mer i vinst...

Ps. Lugn nu Jennie... förseningarna slutar nog den 18 dec när du börjar pendla:)

Tack & hej!

KRAM

/Upprörd SJ resenär

Var ikväll på styrelsemöte, där det bland annat skulle tas beslut i styrelsearvode. Den administrativa vicevärden presenterade några förslag med den sammanlagda summan uppdelad på:

Ordförande, Vice ordförande, Sekreterare, Ledamot och Suppleant

Jag tittade på de olika alternativen och självklart vill man gärna ha det som är mest fördelaktigt för sig själv - men det säger man ju inte. Någon säger att alternativ fyra kanske är bra. Jag tittar på förslaget och ser att jag som ledamot skulle få någon hundralapp mer, det är väl ok tänker jag och säger; "det tycker jag låter som ett bra förslag, eller vad säger ni?!". Det blir alternativ fyra.

Strax innan vi går hem från mötet ska vi skriva under en blankett för utbetalningen av styrelsearvodet, jag inser då mitt misstag, jag är sedan årsmötet i maj vice ordförande vilket jag glömt bort... Höjningen för vice ordförande var betydligt högre än de andra. Närmare bestämt 82,5 % höjning, jämfört med övriga som höjts med mellan 3-6 %. Så det var aningen kyligt och plumpt gjort av mig att högt rösta för alternativ fyra som gav mig en rejäl arvodesökning... :)

Tack & hej!

KRAM

Idag lämnade jag min son Malte på hunddagiset. Detta är alltid ett nöje att göra. Malte är som vanligt superivrig och uppspelt när vi kommer till dagiset. När jag öppnar bagageluckan rusar han ut och springer upp till dagiset. Idag kom Tildas husse och jag samtidigt. Tilda är Maltes tjej. Åtminstone ser hon så på saken. Tilda springer alltid fram till Malte och slickar honom på munnen. Malte är mer nonchalant och bryr sig inte särskilt om henne, för att i nästa stund bli alldeles för rätt fram och frenetiskt lukta henne i baken. "Men Malte!" får man säga med lite bestämd ton för att undangräva pinsamheten om en för kåt hund.

Väl inne på dagiset möter även Donna upp (en mycket märklig ras, stor, brun, krullhårig som ett får). Malte bryr sig inte om henne heller (han är lite kräsen vad gäller tjejer). Han sätter sig istället med extra rak rygg och följer med blicken mot en av dagisfröknarna. "Vill du ha grisen, Malte" frågar hon, Malte slår med svansen allt vad han kan och blir superglad då hon tar ned ett gosedjur till honom.

Jag frågade hur det går för Malte på dagiset. Till svar fick jag att han pratar mycket, är överförtjust i sina gosedjur som ingen annan får låna än Tilda, är inte så mycket för att leka med dem andra utan är mest nöjd när han får ligga under köksbordet, vara med fröknarna och busa med sina gosedjur. Min lilla Ferdinand... vill du inte leka med de andra små tjurarna...?

Efter jag hade lämnat Malte kom hans rival, Baccus en boxer. Baccus gillar att bråka med Malte. Som en överbeskyddande mor jag är, är jag därför lite skeptisk till bråkstaken Baccus...

Hunddagis är en rätt kul grej. Malte har en egen krok med en bild på sig själv, där jag hänger upp hans koppel, han har en egen handduk för att torka tassarna, han har ett eget bås där han kan gå och lägga sig på en blommig fleecefilt, han har en egen dagbok - där de skriver vad Malte gör, han har en egen väska, broderad med sitt namn, där han har sina ägodelar..., det märks att det är en engagerad personal!

Tack & hej!

Ja... så sa vi igår. Jag, Johan, Sara, Uffe och Staffan har nu siktet inställt på den 17 maj och Göteborgsvarvet. Vi var på middag hemma hos familjen Ljungdahl igårkväll, lika trevligt och gott som vanligt! I någon iver och uppspelthet beslutades att vi ska ta oss an Göteborgsvarvet tillsammans. Märkligt vilka saker man kommer underfull med vid procenthaltiga intag...

Själv tycker jag jogging är ganska roligt. Kanske mest beror på någon form av uteslutningsmetod:
- Har bollkontroll som är lika med noll (så där försvinner en del idrotter...)
- Har ingen koordination (gick i många år på Friskis & Svettis i Kalmar, såg en dag en inbjudan till ett träningspass där man fick visa upp sig om man var intresserad av att bli ledare - jag gick dit. Det kom ett samtal några dagar senare, energin och konditionen var bra, men koordinationen och taktkänslan......, Friskis har aldrig varit riktigt kul efter det...)
- Är inte snabb, explosiv

Så för min del består motionsformen till största del av jogging. Men det är faktiskt någonting som jag är ganska bra på. Min styrka ligger definitivt i segheten, så jag ser fram emot Göteborgsvarvet! Nu borde man börja lägga upp träningen, sex månader kvar... Men efter samtal med Sara idag, så kom vi fram till att idag var nog inte dagen att börja... idag är det soffan som gäller:)

Återigen fredag - herre Jesus så tiden går fort. Veckorna rasar iväg och vi står snart inför första advent och den mysigaste månaden på året. Jag älskar december. Det är mysigt att tända upp hemmet med julstjärnor och ljusslingor, min älsklingsfärg rött värmer överallt, förväntan byggs sakta upp under hela månaden, jag fyller år (!), vi kommer till julafton och sist men inte minst nyårsafton - what a month!

Sen behöver vi inte tala om 1 januari, för det är årets sämsta dag. Många talar om höstångest, aldrig upplevt den, men nyårsdagen den dagen är väl ångest om någon dag?! Jag syftar nu inte på den eventuella huvudvärk och illamående jag kan känna för att jag släckte nyårsfesten på morgontimman, utan på alla nya krav och utmaningar som ställs inför det nya året. Oavsett man talar om det eller ej så finns alltid tanken på att i år är året:

... då jag tusan ska ta tag i mitt liv, och se till att jag ser ut som värsta badbruden till sommaren!

... då jag ska bli mer planerande i min vardag så jag slipper stressa och hitta nödlösningar (ex.vis boka tvättider, så man slipper tvätta för hand och stå med hårfön för att få plagget torrt eller smyga ned sent om kvällarna och smygtvätta för att sedan hålla med grannarna och undra vad det är för idioter som inte kan respektera tvättiderna)

... då jag ska bli mer ekonomisk

... då jag ska ta mer plats, visa mina åsikter

... då jag ska bli vuxen, engagera mig i pensionsfrågor, politiska frågor och elavtal

Ångesten infinner sig i att ingenting av ovan nämnda punkter är roliga att jobba med och jag vet att jag kommer misslyckas i år med.

Tack & hej!

KRAM

På bråkdelen av en sekund kan liv förändras till död. Idag åkte jag som vanligt med morgontåget till jobbet, vi hann knappt komma ut från Växjö förrän vi hörde en märklig duns och tåget började sakta sänka farten för att slutligen stanna. Vi förstod alla att vi kört på någonting. Det dröjde inte många minuter förrän tågpersonalen sa i högtalaren att en person sprungit upp för tåget och att vi nu inväntade räddningspersonal. SÅ tragiskt. SÅ ofattbart. SÅ egoistiskt. Tänker på den stackas lokföraren, måste vara en hemsk syn.

Vi blev stående i över två timmar i tåget. Tröttsamma två timmar med irriterande människor. Till att börja med är tåget som vanligt överfullt, vilket innebär att många inte fått sittplatser och står upp i gångarna (men som den lilla snorunge jag är tränger jag mig varje morgon med vassa armbågar för att få en sittplats). Strax efter att lokföraren gått ut med vad som hänt ska kabinpersonalen gå fram till lokföraren, en tjej i 20-årsåldern uppspacklad till tusen stoppar en i kabinpersonalen "asså, jag hittar inte min sittplats, var ska jag sitta?!" med riktigt nonchalant tonläge. Man undrar vad vissa människor tänker med, var det hennes största problem just nu?!  

De dryga timmarna fortsätter med en skrikande rastlös kille i 4-årsåldern, gnällande resenärer som blir stressade för att inte hinna med flygen på Kastrup, den nonchalanta 20-åringen som snott sätet från en man som reste sig upp för att sträcka lite på sig... När vi väl rullar vidare har tåget längre ingen kabinpersonal, för den liksom lokföraren måste enligt SJ´s regler bytas ut vid en olycka. Är kanske inte helt med på varför kabinpersonalen behöver bytas ut, när tåget är fullt av flera hundra personer som är stirriga, nervösa och oroliga - de behövdes väl mer än någonsin, och de hade ju trots allt inte sett något av olyckan. Men när folk inser att tåget saknar kabinpersonal förstår de också att den rullande cafeterian ombord är obemannad. Vad händer? Alla ska roffa åt sig allt från vagnen! Den ena efter den andra kommer med baguetter, godis, kakor, dricka och kaffe i handen. Jag sitter still. Någon jävla ordning får det väl ändå vara. Märks att man sitter mitt i snåla Småland. Plötsligt så är alla glada igen.

Tack & hej!

KRAM

Dagens ord: inga problem är så stora att de inte kan lösas. Den medvetna handlingen att ta sitt liv kan aldrig vara lösningen. Aldrig. Aldrig. Aldrig.

Bemöta människor med respekt och acceptera varandras olikheter måste vara a och o i all form av samarbete och relation. Ändå är det så svårt. Varför? Varför dras vi till människor som är lika oss själva? Varför har vi svårt för att acceptera och respektera varandra för de personer som vi är? Varför kan vi inte se styrkorna i varandras olikheter? Varför tillskriver vi gärna varandra egenskaper som vi egentligen inte har i en konflikt? Varför har vi så svårt för att ta upp samarbetsfrågor med varandra? Jag har inget bra svar på mina frågor, men det är frågor som jag funderar över varje dag i mitt jobb. Jag tycker bara det är fruktansvärt synd när energi riktas åt fel håll, när det istället skulle kunna skapas synergieffekt av olikheternas värde.

Idag kom en längtan efter jul från Johan, som därför kom hem med julmust och pepparkakor, från affären. Åh, visst är pepparkakor gott?! Nu när man inte ätit det på nästan ett år måste jag säga att det verkligen smakar ljuvligt. Det sägs ju också att man ska bli snäll av att äta pepparkakor! Jag kanske ska ta med lite pepparkakor till eleverna och hoppas på att kanelen och ingefäran i pepparkakorna ger den lugnande och välbefinnande effekten på hjärnan som gett upphov till påståendet att man blir "snäll" av pepparkakor":)

Vill upplysa om lite trafikvett idag:
- är det en tvåfilig väg och du kommer fram till ett rödljus där du i ytterfilen kan svänga både vänster liksom köra rakt fram bör du som trafikant blinka i god tid om du är på väg åt vänster i korsningen. Det är oerhört frustrerande när man kommer och ska rakt fram och vill segla förbi alla i innerfältet för att man ser att ytterfältet är rätt tomt på bilar och ingen av dessa bilar blinkar vänster. Men vad händer?! Det blir grönt och då helt plötsligt börjar en bil blinka vänster... vilket betyder att man får stå still i och med att han inte kan svänga på grund av mötande bilar och alla i innerfältet seglar glatt förbi mig på höger sida. Grymt irriterande och grymt invecklat förklarat.

- ska du ut ur en rondell - tips: blinka alltid!

- kommer du fram till en väg där du har väjningsplikt, sakta då ned i tid! När man kommer på huvudvägen och tror att du ska köra rakt på mig är det inte kul!

Tack & hej!
KRAM

Ikväll är det dags för årets fotbollsgala, som leds av Jessica Almenäs och Adam Alsing. Har ni märkt något annorlunda i år? Någonting väldigt skönt annorlunda? Jo, det finns ingenting nämnt om någon "chock" i tidningarna. Det brukar annars i media vara ganska poppis att beskriva olika chocker, som bröstchock, rumpchock m.m. Om man slår upp ordet chock får man bland annat följande beskrivningar: plötsligt svaghetstillstånd, kollaps och trauma. Det här är intressant tycker jag. Själv får jag erkänna att jag inte lidit av något plötsligt svaghetstillstånd av att Almenäs förra året hade en superkort kjol som knappt nådde över rumpan eller upplevt något trauma då hon tidigare år haft djupa framhävande urringningar. Men det kanske är ni killar som ska svara på detta? Det är kanske ni som upplever det plötsliga svaghetstillståndet... (!)

Ikväll kommer det delas ut priser. Mina önskemål med mina motiveringar lyder enligt följande:

Årets målvakt: Touray (visst han har varit en blunders man, men i år har han visat vad han kan och jag köper mycket väl hans förklaring om varför hans jobb är svårare än övriga på planens jobb: "- Alltså, om du spelar på mittfältet och tappar bollen så innebär det inget mer än att bollen ligger fri mitt på planen, men om du är målvakt och tappar bollen..."

Årets back: Mellberg (jag tycker han är snygg)

Årets mittfältare: Alexandersson (verkar vara en mycket sympatisk man) Absolut inte: Ljungberg..., måste tillhöra det klenare stycket fotbollsspelare som finns...

Årets forward: Elmander ("ödmjuk och snäll" - Pontus Kåmarks ord om grabben, räcker inte det?)

Guldbollen: Ibrahimovic (hänvisar till Moratti "Zlatan spelar inte fotboll, han skapar fotboll")

Diamantbollen: ? Är inte särskilt intresserad av fotboll, ännu mindre av damfotboll... Bara ingen av Umeåtjejerna...

Årets tränare: Nanne Bergstrand (uträttat mycket med små medel)

Årets avbytare: Isaksson (fastklistrad på City-bänken)

Årets minst antal träningstillfällen: Fredrik Ljungberg (jämt skadad)

Årets gnälligaste fotbollspelare: Anders Svensson (gråter jämt ut i media)

Nä, ingen chock ska vi vänta på i år, men lite scenarier som kommer inträffa:

?-         alla är upp över öronen att Zlatan tagit sig hit, så det kommer fjäskas lite extra för honom (och frågan vi alla ställer oss är - kommer Persbrandt lämna över guldbollenpriset till Ibrahimovic?!)

?-         det kommer skämtas om chock, ifall det inte är Alsings tur att chocka

?-         komikerna kommer vara pinsamt dåliga

Tack & hej!

KRAM

Idag är dagen då våra fäder ska uppmärksammas. Det är fars dag! Därför ägnas dagens blogg till min far.

Min pappa är en kanonfarsa. Det är inte meningen att vara skrytsam, men det är sant. Min pappa har alltid ställt upp på mig;

• pappa är en grymt klok man, vetgirig till tusen och har alltid engagerat sig till 100 procent i mina studier. Många timmar han har ägnat med att hjälpa mig med olika matematiska ekvationer eller förstå de nationalekonomiska sambanden mellan ränta och inflation...
• även vid mina mindre ljusa stunder och jag ställt till det på ena eller andra viset har pappa alltid visat att han finns där, som exempelvis när jag plankade in på ett uteställe och polisen ringer efter pappa som får åka och hämta mig, är pappa lugn och förklarar bara konstaterande: "det där var inte vidare klokt gjort Cissi" eller när jag krockat med pappas bil på grund av stor oaktsamhet från min sida är pappa bara lugn och sansad (min mor har dock en annan version av det sistnämnda, men till mig är pappa alltid lugn och pedagogisk, tack!)
• han har alltid skämt bort mig med både presenter och ekonomiska resurser, så visst jag får erkänna att jag är något bortskämd (men som pappa själv sa vid mitt bröllop ska ingen skugga falla på mig för det, utan får helt tillskrivas mina föräldrar...)

Desto mer åren går börjar man sakta se vika likheter och egenskaper man bär med sig från sina föräldrar. Pappa är envis och vill gärna ha saker på sitt sätt. Jag är envis och vill väldigt gärna ha ALLT på mitt vis.

Några bilder som visar hur snälla och hjälpsamma fäder kan vara:

Byggande av friggebod...

Renovering av kök...

Som kareoke-underhållare...

Till min pappas namnsdag, när jag var i 7-årsåldern, skrev jag en färgglad lapp där det stod "Jag älskar pappa, kärleken är stor". Kärleken är fortfarande stor. Grattis pappa, på fars dag!

Tack & hej!

KRAM

Igår eftermiddag gjorde jag en pinsam upptäckt på mitt jobb. Strax innan jag gick hem passerade jag personalrummet, en kollega hade där problem med kaffeautomaten. Jag ser att kollegan har en röd nyckel till kaffeautomaten och tydligen laddas denna nyckel med pengar. Varje kopp kaffe kostar tre kronor. Min kollega Jan brukar fråga mig om jag vill ha en kopp kaffe, det gör han rätt ofta och rätt ofta säger jag också ja. Jag vet inte varför, men jag har trott att det är någon "specialnyckel" han har och att kaffet därmed är gratis. För tidigare vet jag att alla hade ett kort som sattes in i automaten och laddades med pengar för att få kaffe. Jag trodde det fortfarande var så, men som sagt igår upptäckte jag att alla istället har denna röda nyckel... Med tanke på att det är så gott som varje dag jag dricker en kopp kaffe på hans nyckel och har gjort det rätt många veckor, kanske månader... var det med en stor skam och pinsamhet jag lämnade jobbet igår! Vet knappt ens om jag brukar tacka för kopparna kaffe! Riktigt pinsamt. Förstår inte hur jag tänker ibland, eller om jag överhuvudtaget tänker - varför skulle just Jan ha en speciell röd nyckel med oändlig mängd gratis kaffe, visst är han speciell, men kanske inte så speciell att han förtjänar en gratis kaffenyckel...! Så om du läser detta Jan, ber jag hemskt mycket om ursäkt för mitt snyltande på din kaffenyckel. Jag bjuder på lunch i skolrestaurangen den här veckan för att försöka gottgöra, säg vilken dag som passar.

Sitter här i soffan och planerar den fortsatta dagen genom att ösa på med den nyinköpta Manic Street Preachers skivan. The Everlasting, If you tolerate this your children will be next samt Ready for drowning... vilka låtar... det är repeat knappen som gäller!

Det är en ljuvligt fin dag idag. Jag började dagen med en löprunda i skogen. Det var inte lika ljuvligt. Ibland känns benen som ett bra bevis på att gravitationskraften existerar, benen vill liksom inte lyfta från marken. Det var sju kilometers plåga i kroppen.

Tack & hej!

KRAM

Idag hade jag inte lust att kliva upp ur sängen. Vissa dagar är sådana. Kroppen vill liksom inte upp. Väl uppe så känner jag mig i ett helt yrvaket tillstånd, i duschen står jag och funderar över om det är torsdag eller fredag. Jag resonerar mig fram till att det måste vara fredag, hur jag kommer fram till detta är genom att räkna upp vilka kläder jag burit i veckan (?!). Jag checkar för säkerhetsskull på tidningen att det verkligen är fredag. Väl framme vid tåget, känns inget som vanligt, jag känner inte igen några på tåget, det är ett annat tåg, det är inte de vanliga vagnarna. Hmm..., då börjar jag fundera om det är lördag (?!). Jag säger inget mer..., ibland är man bara trött och virrig.

Jag har skrivit om situationer i matbutiken tidigare, jag vill idag gå tillbaka till detta område. Det är mycket som händer i affären. Själv gillar jag väldigt mycket att gå och handla, tycker det är lite småmysigt att gå och plocka ned det ena goda efter det andra i matkorgen. Fredagar i affären är alltid lite småstressat. Alla vill hem till familjen, och alla vill ha det där lilla extra för att fira in helgen. Jag är ganska nyfiken av mig och tycker det är kul att kolla in vad andra handlar. Jag tittar alltid in vad personen framför mig i kassan handlar och funderar över vad personen i fråga ska göra för middag av varorna som läggs upp på bandet och vad personen har för kostvanor. Jag borde egentligen kanske inte skriva detta. Men jag är sådan - nyfiken. En ytterligare liten grej jag har för mig i butiken är att jag alltid vill räkna ut priset så exakt som möjligt, innan kassörskan har slagit in alla mina varor. Jag har alltså en liten personlig tävling om hur nära jag kan komma den faktiska prissumman. Detta kan ställa till lite problem när kassörskan är snabb. Eftersom jag lägger upp en vara i taget och samtidigt funderar över priset för varan och adderar med nästkommande vara kan det gå lite sakta, en snabb kassörska förstör då detta genom att jag blir stressad och då måste slänga upp varorna på bandet och missar då räkningen. Det positiva är att jag är väldigt prismedveten. Johan kom häromdagen hem efter att ha varit och handlat, jag ville att han bland annat skulle köpa Provenck sallad, med bestörtning kom han hem och sa; "vet du vad den här salladen som du handlar jämt kostar?" "Ja 22,90 kr, ibland till helgen kostar den 20,90 kr" - jag kan rätt många priser i huvudet. Ok, jag ska nog sluta här innan jag helt idiotförklarar mig.

Nu är det Idol på TV. Har aldrig haft någon större idol i mitt liv, en liten idol är möjligtvis Lena PH, jag tycker hon är grymt snygg och härlig. Tänk att få vara Lena för en dag, dansa mot stativet med långa snygga spiror till ben... mmm, det hade varit läckert.... och Lena är med i Idol ikväll!

Trevlig helg kära vänner!

Tack & hej

KRAM