Blääää
Precis som när man är på jobbet finns det vissa dagar per år som suger lite alldeles extra. Idag har tösen och jag haft en mindre bra dag tillsammans.
Gnäll, gnäll o gnäll. Ni som inte har barn, försök att tänka er in i situationen att en liten människa skriker allt vad hon kan då hon inte är i er famn. Resultat: man blir aningen stressad, disträ, irriterad, klumpig. Duscha på en minut, sminka sig på 30 sek medan hon tjutande klättrar på mina ben, lyfter upp henne i famnen för att fortsätta sminka mig, mascaran kommer helt fel, ska ge Malte nytt vatten med Greta på armen, tappar ut en liter vatten över golvet, jag klär på Greta, hon klär av sig, jag ger Greta mat, hon smetar in det i håret och kletar in kläder, bord och stol, jag gör mat till mig själv, hon skriker och river frustrerat ut allt i skåpen, jag blir stressad och fumlig och spiller och tappar mat, promenad med Malte, Greta vill inte sitta i vagnen, sparkar med benen och vrider o vänder sig... Klockan är 14 och äntligen blev det fikastund hemma hos Mia & Amanda! Mycket trevligt! Greta fick leka av sig och hem kom världens goaste o tröttaste bebbe, medan mamma fick ta hand om en helt överbelamrad köksbänk, geggigt matbord o golv, leksaker exakt överallt i huset. F*n vad trött man blir ibland. Det gläder mig att Johan ska få "känna på" dessa dagar i höst... För hem kommer han till ett nystädat hus, med maten strax på bordet, och en glad tjej som stampar till Bamsemusik.
"- Här har ni det mysigt!"
Grrrrr...................
Du har plats 304 i kö
Kändis på stan
På MQ träffade jag kära Sara, vars mage växer och nytillskottet är beräknat till början av sommaren. Fantastiskt fin mage! Jag längtar nästan tillbaks, det var en häftig tid när man hade en stor bulle till mage. Spänning och förväntan inför vad som väntade... Känslor som dansade upp och ned. Ena dagen kände jag mig ful & fet, för att nästa dag känna mig vacker och kvinnlig. Konstigt.
Utanför MQ ser jag en man stå i konstiga ställningar med en kamera i handen. Han fotar människor, bilar, träd, allt vad som kommer i vägen. Han ser märklig ut, beter sig märkligt. Så gör man väl inte? När jag kommer närmre ser jag att det är Johan Rheborg. Denna underbart roliga man! Jag får genast lust att springa fram, säga hej och be om att få ta ett kort på oss med mobilkameran. Jag önskar jag var tio år och fick göra detta. Nu känner jag mig för gammal. För er som såg Roast på Berns i veckan, där just Rheborg blev roastad, och då en hel del för sina märkliga fotointressen, så var dagens syn lite extra kul.
God natt!
Två veckor sa svisch...
Jag har lämnat två veckors uppehåll i min blogg, men livet har som vanligt gått i högt tempo.
Saker som bland annat har hänt:
1.
Sötaste Hanna & Magnus fick äntligen sin lilla pojk i lördagskväll. STORT GRATTIS!!! Jag lärde känna Hanna för drygt åtta år sedan, då vi båda precis hade börjat våra ekonomistudier. Ingen av oss var väl smartast i klassen och knappast språkbegåvade. Än dock valde vi den lite tuffare vägen med nationalekonomi som inriktning plus att den var helt internationell (all undervisning på engelska med enbart utbytesstudenter). Det blev många sena nätter med vin och flams för att ta oss igenom våra studier. Vi umgicks nästan jämt, var hos varandra för jämnan, om inte så pratade vi i telefon med varandra. Hanna är en underbar vän! Nu har vi båda barn, tänk att vi blev rätt vuxna till slut!
2.
Under påsklovet for vi till Öland och pysslade om stugan, samt träffade släkt & vänner. Alltid lika mysigt att komma till stugan och havet. 
3.
Åter hemma i Växjö. Jag påtar i rabatten. Det är en rätt trivsam syssla, fast lite dystrare när tidigare husägaren inte brytt sig om rabatterna på flera år... Nya utemöbler är införskaffade, och här njuter jag av varje solstråle!
4.
Malte har en tuff tid med en jobbig lillasyster... Han är världens bästa vovve. I love you!
5.
Sovrummet har äntligen blivit klart med tapet, sängram, nattduksbord, lampor...
6. Helgbesök från Kalmar av Fredrik, Cecilia & Alva. Fantastiskt trevlig helg! Helt plötsligt är tjejerna borta, och vart hittar man dem..., givetvis på badrummet.
Fredrik basade i köket, men det blev också super:)
7.
Våren är den perfekta tiden för jogging. Luften och temperaturen är perfekt. När jag springer till Lady Gaga känner jag mig som en superwoman. Stark, uthållig, snabb. I hörlurarnas värld försvinner flåset och de klampande stegen, man känner sig bara snygg.
Tja.. det var lite som hänt. Nu är det dags att krypa ned i sängen hos övriga familjmedlemmar som sussar sött sen länge.
Så olika
Vi har precis tittat på Helena Bergströms film Så olika. Filmen handlar om "...att bli sanslöst förälskad i sin värsta fiende, om människor som möts trots att de är fundamentalt olika. För här övervinner kärleken allt...". Det var en mysig kärleksfilm som bjuder på lite skratt! Johan har suckat sig igenom filmen och förklarat att den är mer innehållslös än en dansbandslåt. Tja..., det kan verkligen vara Så olika.
Centraldammsugare...
Stadstur
Familjevecka med familjeprojekt
Kom idag med frågan om när Johan kan bygga ett altandäck på vår baksida. Det medföljde även en detaljerad skiss om ett visst mönster som jag vill att plankorna ska ligga i och att det finns olika plankkbredd i detta mönster. Hur det mottogs, det får ni fråga Johan om...
Vårmys
Vilken härlig vårdag! Tre promenader, äta ute på altanen, känna vårsolens härliga strålar värma kroppen..., mmm så gott livet kan vara ibland.
Torsdagar är verkligen en usel kväll gällande TV-tablån. Sveriges värsta bilförare, Sveriges fulaste hem... hallå vad är det för skitprogram? Inte för att jag vill påstå mig vara direkt finkulturell, men nån nivå får det ändå vara! Säger personen som följer Andra avenyn...
Påskpyssel
Bakgrund:
Mitt förhållande till Svenska kyrkan har väl mer eller mindre alltid varit av en något skeptisk karaktär. Jag har ifrågasatt det konservativa synsättet och vid ett flertal tillfällen övervägt att lämna Svenska kyrkan. Som exempel var jag till en början skeptisk till att överhuvudtaget gifta mig i en kyrka, men kultur och fin tradition ändrade mig och jag kom att både gifta mig och vi lät Greta bli döpt.
Kyrkan har flera olika typer av barnaktiviteter, vilket jag av en slump började gå på från att Greta var ett par månader. Johan och övriga i min omgivning började genast driva lite med mig, på grund av mitt tidigare ganska uttalade skeptiska förhållande till kyrkan.
Nu har dessa "kyrkoträffar" bara blivit fler och fler... Jag går på sångstund både i Skogslyckan och Sandsbro, och igår gick jag även på påskpyssel i kyrkans regi (utan Greta!). Just nu driver alla i min omgivning med mig.
Men igår gjorde jag nästan bort mig... Jag höll på att göra något man absolut inte får göra. Detta har inte hänt mig på år och dagar, men så hände det... Jag & Lotta kommer till församlingshemmet. Vi är sex pysslande damer som träffar församlingspedagogen. Hon vill att vi börjar kvällen inne i "salen", för att läsa en dikt. I denna stund får jag en obeskrivlig komisk känsla (fruktansvärt olägligt) över mitt egna beteende - att jag överhuvdtaget sitter en tisdagskväll i en församlingssal med knäppta händer och ber. Denna komiska känsla vill yttra sig över en rejäl skrattattack - men den får bara inte komma!! Inte i denna tysta stund, då vi ber tillsammans och ljusen lyser över Jesus korsfästelse. Krampaktigt kniper jag ihop mina nävar och tro mig jag ber, jag ber och jag ber över att jag INTE ska bryta ut i ett fnitter. Bönen avslutas. Puh tänker jag. Men nu kom tydligen en psalm. När jag hör oss sex deltagare skralt sjunga psalmen vet inte mina smilgropar vart dom ska ta vägen. Jag bara känner hur snart, snart kan jag inte hålla mig längre. Det är verkligen en hemskt pinsam känsla. Efter denna början på kvällen har jag så dåligt samvete över mitt omogna beteende. Jag kände mig som en fnittrig tonåring, men utåt sätt tror jag att jag höll en god min. Skammen gjorde dock att jag nästan lite omedvetet blir lite väl trevlig mot församlingspedagogen......, så nu har jag lovat att gå mannekäng för kyrkan också!
Nu vill jag avslutningsvis poängtera att jag uppriktigt och ärligt har ändrat uppfattning om kyrkan. Det är en oerhört värdefull och fin gemenskap som jag tycker vi ska vara stolta över! Kyrkan har mängder med bra aktiviteter, som definitivt inte är så "religiösa" eller konservativa som jag tidigare uppfattat. Att jag håller på att skratta ihjäl mig i vissa situationer handlar inte om någon form av nedlåtande mot kyrkan, utan över mitt egna ändrade beteende.
Kvällen blev både lång och mycket trevlig! Jag målade påskägg, kycklingar, gjorde blomsterarrangemang och åt gott tillsammans med trevliga tjejer!
En lite nördig bild tagen av Lotta... Här sitter jag för mig själv och pysslar en tisdagskväll i kyrkans lokaler... Lite Ferdinand-varning: Var är alla andra? Vill du inte vara med de andra tjejerna? Nej, jag trivs bäst här för mig själv, där jag kan måla och lukta på blommorna...
Carpe Diem
När jag skulle gå hem för föräldraledighet kändes de 14 månanderna till jag skulle börja jobba igen som en hel evighet och lite därtill. Nu börjar en viss känsla av oro komma krypande över att tiden snart är slut..., och den kommer aldrig åter:(
Det kladdas när det äts...I måndags fick jag äran att ta hand om lille Emilian medan Lotta var iväg. Greta som har Emilian som sin stora idol var självklart helt lyrisk! På ett strålande humör skulle hon visa alla sina leksaker och klappa & krama Emilian allt vad hon kunde. Stackars Emilian var nog helt slut efter lekstunden...
Övriga aktiviteter i veckan har varit en fika hos Anna, sångstund i Sandsbro, påskpyssel, lunch hos Hanna, sköna vårpromenader. Imorgon ska jag främja Gretas entreprenörskap genom ett besök på Dag X (en stor mässa där gymnasieelever ställer ut sina företag som de driver genom Ung Företagsamhet), och förhoppningsvis har min stressade kollega Jan tid för en lunch med mig.
Fredag
Idag har Greta och jag varit på stan. En trevlig lunch med maken och lite inköp till kära dottern blev resultatet.
På vår förmiddagspromenad möter vi var och varannan dag en dam i vit jacka. Eftersom samhället är rätt litet så hälsar man typ på alla man möter. Men när man möter varandra nästan varje dag och till med två gånger på samma promenad, då blir det nästan lite pinsamt. Bör vi säga något mer till varandra? Ska i hälsa en gång till på varandra? Ska vi bara le mot varandra? Eller ska vi inte låtsas om varandra? Mycket svåra val & funderingar i vardagen...
Kvällen blir en lugn tillställning med familjen. Planer och inköp av god mat fanns på schemat, men lusten saknades och resultatet blev varsin pizza från Venezia. Inte helt fel det heller. Solsidan är givetvis ett måste för kvällen.
Imorgon kommer mamma & pappa på besök, trevligt!
Torsdag hos oss
Mannen som bakar bröd till sin fru.
Frun som posar i vardagsrummet.
Barnen som sött leker tillsammans.En helt vanlig kväll liksom.
Bedrift?
Greta har idag varit en tuff liten tjej som själv har varit hemma hos Lotta & Emilian, medan jag var hos farbror doktorn. Tyvärr var hon lite gnällig... Supersnällt av Lotta att ta hand om båda busarna!
Indoktrinerad?
Irriterande beteende
1.
Förra lördagen var vi på stan och besökte bland annat marknaden på stortorget. Johan vet att jag är något svag för marknadsgodis och när vi närmade oss ett av godisstånden frågade han mig om jag ville ha lite godis. Jag svarade glatt "ja tack". Framme vid ståndet säger Johan HÖGT och BOKSTAVERANDE TYDLIGT, "Cissi, nu får du välja vilket godis du vill, jag betalar", samtidigt som han ger mig en klap på axeln. Det framstår för omgivningen som att jag är förståndshandikppad. I detta läge kan jag inte irritrande snäsa åt Johan för då verkar situationen ännu mer knäpp. Även fast det säkert inte är så, så känns de om att jag från omgivningen får flera vänliga nickningar. Oerhört pinsamt.
2.
Händelse nummer två är inför helgen då vi befinner oss på Kvantum. Jag har lagt ned en Toblerone i vagnen, men strax innan kassan säger jag till Johan att vi har godsaker hemma, vi kan lämna tillbaka Tobleronen. Johan svarar HÖGT och BOKSTAVERANDE TYDLIGT "Jag tror det räcker med godis Cissi, DU har FULLT med godsaker hemma!", samtidigt som han lyfter ur Tobleronen ur vagnen. Det framstår som att jag lider av ett godisberoende (kanske delvis stämmer) och är stans största godisgris.
Efter dessa händelser har det givetvis förts en diskussion med min man.
På promenad i huset
Dadadadadada
Leka med alla leksaker, leka med allt man inte får leka med, ramla, slå sig, skrika, skratta...., och så allt en gång till och en gång till. Min sötnos ska försöka lugna sig för en matstund...
...äntligen.Snälla rara söta Anna
Jag är sååå glad för att Anna Bergendahl vann! Vilken underbar låt och söt tjej!
Vårt nya hak
Toftastrand.
Efter sångstunden tog vi bebbarna och Malte på en promenix till Toftastrand, för att undersöka restaurangen och konditoriet. What a place. Hit kommer vi att rulla flera gånger. Barnen plus hund vilade gott på den soliga altanen medan Lotta och jag satt inne och mumsade på fikabröd.
En påse med gottesaker kom även hem till maken. Snäll hustru minsann.
