Beundrar min granne
Vår granne som är av den mindre roliga typen är aningen komplicerad, och gör diverse småkorkade saker. Inget jag orkar fördjupa mig inom här. Men hon är i varje fall singel, och vi brukar skämta om att det inte kan vara för intet med den komplexiteten som verkar svärma runt henne.
Min närmaste granne var i tvättstugan och den mindre roliga grannen hade tvättiden före och drog över tiden! Något man inte gör mot min närmaste granne minsann! Han gick i taket, och undrade hur det kunde komma sig att hon kunde tvätta så mycket - du är ju singel, du har väl inte så mycket tvätt! Varpå den andra grannen kontrar med om det fanns synpunkter på hennes singelliv, och så var röran i tvättstugan igång. Det låter säkert nu som om att det är min närmaste granne som är lite knäpp, men långt därifrån, jag är så imponerad av personer som uttrycker det man känner för i stunden. Skit samma om det är passande eller ej. Det är ju så man känner i stunden. Hur sjuttsingen kan man inte hinna tvätta färdigt på fyra timmar när man bara har sig själv att ta hand om istället för en hel familjs tvätt! Ut med våra irritationer! Säg dem högt! Sydeuropeiskt temperament, istället för skandinavisk inträngd tjurskallighet.
Noggrant uträknat från damens sida, tog hon till råga på allt min gratisparkering häromdagen, så jag var tvungen att gå med Greta och bilstolen i famnen flera hundra meter. Jäkligt tungt. 0-1 till henne.
Så nu är jag glad över min goa grannes tillrättavisning till henne!
Nu anser jag det vara kvitterat, 1-1.
Fortsättning följer....
Jag och min dotter en oktoberhelg
Greta och jag städar o plockar inför helgen...
Kaffe o datorn är inte helt fel.
Mys med glada Greta!
Matstund med pigga Greta.
Trött Greta.
Helgbad för tösen.Ensam mamma söker
Frågan är vad det egentligen är som gör det så fascinerande? I ärlighetens namn vet jag inte. Men att följa olika personer och genom program efter program lära känna dem är alltid lite spännande. Se hur omaka respektive maka de olika presumtiva paren är, är både förnöjsamt och skrattretande. Det är intressant att se hur olika de har planerat sina dejter och nästan genom TV känna både pirret och pinsamheten. För visst är det något speciellt med en dejt? Förväntningar som ska infrias och överraskningar som ska lyckas. Mitt råd i dagens blogg kommer därför bli att vi alla borde bli bättre på att dejta eller uppvakta våra nära och kära. Känna sig smickrad, uppskattad och bara ha ögon för varandra är fina känslor som vi alla behöver vårda.
Johan, jag kan säga så mycket som att till din allt närmande 30-årsdag kommer du få en dejt...
Morgonstund eller förmiddag?
Återigen fredag
Veckorna rullar förbi, och så var det åter dags för fredagsmys! Johan har ikväll komponerat en av sina favoritmiddagar, vilket är potatisgratäng och en köttbit. Klassisk rätt, men ack så gott!
Nu är det mys i soffan tillsammans med en Gott & blandat-påse..., min karaktär är det inget vidare med... Fast det är ju ändå fredag och veckan har innefattat två löparrundor och en eller två till lär det bli i helgen.
På sena eftermiddagen fick jag besök av min superkollega Jan, mycket uppskattat besök! Jan är en god vän till mig som kan beskrivas på följande vis:
- snackar med dialekt (stockholmare, som pratar väldigt mycket om allt och ingenting...., är rätt imponerad av den egenskapen som är bra att besitta som lärare)
- rolig (både jag och eleverna underhålls av hans skämt och långrandiga historier)
- hjälpsam (tänker mer på andra än sig själv)
- god lyssnare (Jan har hört mig beklaga mig om ditten o datten och alltid funnits där som en god lyssnare, så han kan minsann knipa käft ibland!)
En bild jag hittade på facebook. Jan tillsammans med några av mina avgångselever från förra läsåret. Tjusiga och fina på balen, vilket också var dagen då Greta föddes.
Imorgon ska jag bland annat träffa Hanna för en tur på stan med fika, medan våra makar ska ägna dagen åt kommunalt arbete. Det gäller marknadsföring av gymnasieskolorna på den viktiga, Öppet hus-dagen. Nej till Procivitas, John Bauer.... JA till den entreprenöriella och drivande kommunala skolan (obs, detta är inget skämt. Jag menar det verkligen!)
Har precis sett filmen Patrik 1,5 - helt fantastisk!
Gubbar
Idag har jag varit på byggmöte. Jag är ordförande i den bostadsrättsförening vi bor i, och för några veckor sedan började en omfattande renovering av vårt hus. Eftersom det finns ett visst personligt ansvar som ordförande var det med viss oro jag för dryga månaden sen skrev under avtalet som innebar en utgift på närmare en miljon kronor. Idag var det ett så kallat avstämningsmöte med byggföretaget och en byggtekniker. Mötet består av mig, Greta och ett antal män 50+. Jag avskyr att kategorisera, men det finns en viss grupp av människor, låt mig kalla dem ”gubbar” som jag tror är socialt inkompetenta kvinnomotståndare (håller jag på att bli feminist?). Jag kommer till mötet, som är i en lokal fem trappor ned, tillsammans med Greta och vagnen. Jag öppnar dörren och tjoar till glatt. Tre herrar säger avslaget hej. Ingen, jag upprepar ingen, hjälper till att bära ned vagnen de fem trapporna. Istället tvingas jag ”hacka” ned vagnen för trappstegen. Väl inne hälsas ett formellt handslag, ingen tittar på Greta. Då jag varken är byggtekniker eller byggingenjör är det delvis rätt svårt att hänga med under mötet. Rätt som det är får jag en förklaring med ett något flin på läpparna. Den tackar vi för. Greta rapar och gäspar passande nog därefter när hon tittar på gubben. Jag behandlas ungefär som luft och i denna stund undrar jag verkligen vad jag gör där. Känner mig så liten och utanför.
Vi kan ta ett exempel till av denna stereotypa kategori ”gubbar”. Jag var på styrelsemöte kvällen den 9 juni. Sex timmar efter avslutat möte ligger jag på BB och några timmar senare sa Greta hej till världen. En vecka senare, tisdagen den 16 juni, är jag åter igen på styrelsemöte med samma herrar som veckan innan. Den stora magen är borta och jag kommer glatt in i lokalen. Inte någon, jag upprepar mig här igen, inte någon väljer att kommentera. Som socialt inkompetenta fall sitter dom bara där och glor, jag väljer att öppna mötet och går snabbt igenom dagordningen och hoppar fikat. 2009 blir mitt sista år i denna styrelse. Jag är trött på ”gubbar”, trött på en rätt otacksam roll där bostadsgäster vill ha oförändrade hyror samtidigt som nya renoveringar och faciliteter – det går ju inte!!!!
Så kära män som jag känner, gå aldrig in i detta förfall av "gubbar".
Välkommen Höst
Hösten har gjort sitt intåg hos oss. Borta är värmen och sommaren är snart ett minne blott. Vinden viner, löven visar sig i sin färggladaste prakt, den låga solen förmår inte att värma upp vår luft och kylan biter i kinderna. Fram med mössa, vantar och halsduk.
Var årstid har sin tjusning. Inte för att jag vill vara på tvären med alla som beklagar sig över mörkrets inbrott, men jag måste ändå uttrycka min förtjusning i mörkrets årstid. Värmeljusen som sprider mys i hemmet, krypa upp i soffan med en skön filt, nya säsongspremiärer på TV, en god kopp rykande varm choklad, stora gosiga koftor. Promenaderna eller joggingturerna ger frisk luft och med betraktande nyfikna ögon kan man se in i upplysta fina hem och få inspiration för inredning. Aldrig har heller hemmet sett så fint och städat ut som under mörkrets årstid.
Så för min del välkomnar jag dig kära Höst.
Nyårslöfte 80 dagar tidigare
I helgen gick startskottet för mitt nya liv. Låter kanske lite kliché eller söndagsbilagetabloid. Men nu har det gått fyra månader sedan Greta föddes och min träning har väl i ärlighetens namn varit sådär…, lusten har liksom inte infunnit sig. Förvisso går jag väl på ständiga promenader, då Malte kräver sin mil om dagen, men det är heller inget man blir särskilt svettig av.
För visst är det en härlig känsla att känna hur musklerna i kroppen får jobba, svetten rinner, adrenalinet ökar och inte minst att man känner sig ruskigt snygg och bäst. Lördag och söndag började med varsina joggingturer. Kondisen verkar fortfarande vara rätt ok, men musklerna är som borttynade i min kropp. I söndags sprang jag hemifrån och runt sjön, något som jag förr tyckte var lätt som en plätt. Med en joggande lätt fot kände jag mig glad på vägen ned mot sjön. 43 minuter senare tillbaka med tunga fötter, ben av bly, och några svordomar i mitt huvud. Jag avskyr att känna att jag inte orkar. Men, som sagt, nu ska mitt nya träningsliv börja och jag ska bli en god löpare (ok nu kanske jag tog i lite, men en hyfsad löpare!). Dags för nya tag idag. Kanske är tiden nu inne för en klassiker...
Igår var det fjärde Johan Falk-kvällen på kort tid hos oss. Behöver jag säga att vi gillar dessa filmer?
Diverse saker från en fredag
Efter Skavlan väntar den andra delen av de sex nya filmerna med Johan Falk. Spännande som tusan! Men också bäddat för småkonflikt.... jag vill helst se filmen ljudlös under de spännande delarna (vilka självklart är rätt många i en thriller..), det vill inte min andra hälft.
Dagen i korthet; promenad runt sjön, garderobsrensning, Kvantum, matlagning, soffan.
Jag vet inte vad jag ska göra denna helg. Ingenting är planerat för första gången på länge. Det lutar iallafall mot en morgonjoggingtur och sen en brakfrukost med Lisa Syrén.
Första gröten
Händelseförloppet:
1. Titta Greta, detta är god gröt!
2. Greta är förvånad.
3. Mer mamma, det var gott!
4. Titta vad fin jag blir!
5. Men flaskan är nog godast fortfarande...
Onsdag med Frida, Christian och kungligheterna
Det bjuds på en lady&lufsen middag, d.v.s. spagetti och köttfärssås med äppelpaj i efterrätt.
Fick idag en tantvarning av Johan, som i posten hittade min nya prenumeration. Svensk damtidning. Grrr, detta är ju en högst seriös och viktig tidning att ta del av, och jag vet nog vem som kommer sno denna tidning i smyg....! Jag har precis varit på en skön långpromenad och ska nu sätt mig ned och läsa om Carl Philips jakt efter en ny kärlek och avnjuta en kopp irish cream. Ibland är livet fint.
Oktoberpromenad
Dagens förmiddagspromenad gick vid sjön och över Öster.
Malte gillar turerna vid sjön! Kanske inte lika mycket att vara med på kort... Han blir väldigt bortskämd med promenader nu när jag är mammaledig.
Desperata kvinnor
Kvällens fru Anka får vi följa då hon ska hämta sin dotter från sin exman. De kan givetvis inte tala med varandra, och överlämnandet brukar ske utan att de träffas. Hur kan man göra så mot sitt barn? Jag fattar det inte. Det är elakt, sjukt, jag blir bara förbannad. Hur mår dottern när hon hör sin mamma svära och peka finger åt sin pappa. Det är fruktansvärt.
Jag tycker så synd om barnen i båda programmen. Vad får dom för trygghet? Hur kul är det att se sin mamma dejta fem olika män? Helt idiotiskt att jag också väljer att se detta program.
Greta, min underbara ljuvliga tös, jag lovar dig att din mamma och pappa alltid kommer att behandla dig som den prinsessa du är! Vi ska alltid visa och ge dig kärlek, respekt, trygghet och ömhet.
Lite pömsig på morfars födelsedag.Trötta söndagen
Igår hade vi besök från Kalmar av Cecilia, Fredrik & lilla Alva. Det tråkiga värdet höll oss mestadels inne, med mat, fika, barngos och prat. Mycket trevligt besök!! Hoppas vi ses snart igen!
Tänk så kul våra tjejer kommer ha när de kan leka med varandra!! Än så länge är det nog mest vi föräldrar som vill att de ska ha kul tillsammans, de verkar inte riktigt förstå varandras närvaro...
Utöver allt barnprat, så kom kanske våra Thailandsplaner ett steg närmre..... Något kul att se fram emot!!
På kvällen kom Hanna & Magnus till oss. Mat, vin, öl, whiskey, efterrätt, godis...., man mår som man förtjänar idag, och dagen har sannerligen präglats av trötthet.... Riktigt rolig o flamsig kväll där alla vill höras mest, blir lätt så med tre lärare och en Nilsson:)
Hanna hade med sig en kul variant av TP!
Den barnslige, den mogne, den gode
Det är Johan jag talar om. Den mannen har verkligen flera sidor. Vi har arbets-Johan som jag uppfattar som en väldigt seriös, ordentlig och noggrann person som håller det privata långt ifrån arbetet. Undrar ens om hans elever vet att han fått barn? Sen har vi hemma-Johan, som alltid har spex på gång. Hittar på konstiga historier och är allmänt tramsig. Det finns så många exempel att berätta, allt från när Johan lurar sin familj till att vi ska vara med i Lyxfällan och svärmor gråter över sin son, till att han idag ringer och säger till svärfar att jag varit och hyrt en "erotisk" film, "Långt in i grottan". Bus nummer två för dagen var att Johan svarade i telefonen på ett säljarnummer som har ringt oss hela veckan, han svarade att hans fru "uppskattande och gärna" tog emot ett hembesök från ett försäkringsbolag nästa vecka. Det gör jag inte alls! Han är f*n inte normal.
För fem-sex veckor sedan ingick vi ett test. Om Johan kunde vara "normal" i en veckas tid. Det har ännu inte hänt. När det har gått fyra-fem dagar, så bara sprutar det ut dåliga historier, som han bara måste berätta.
Nu vill jag inte tala illa om min man, eller att det ska uppfattas så, för han har givetvis en massa goda sidor också! Han är himla snäll, givmild och omtänksam. Jag, Greta och Malte kommer alltid i första hand i denna familj!
Kundtrogen, men också misstrogen, borde bli otrogen
Men ibland blir man rätt förbannad. Läste idag i DN om Icahandlarna som tjänar mer än börstoppar. Jag anser att det är fel att plocka ut en vinstutdelning på 29 miljoner, plus en rätt rejäl årslön. Jag skulle inte kunna möta mina anställda kassörskors blickar, om jag var Rolf Karlsson (ägare till ICA Maxi nånstans i Göteborg). Nu vill jag noggrant och bestämt påpeka att jag inte är för ett samhälle där det råder "lika för alla". Olika löner och vinstutdelningar är en självklarhet. Men det finns vissa områden där jag ser min egen politiska åskådning som aningen klurig och fel. Tjäna snuskigt mycket pengar på människors primära behov, både gällande mat, utbildning och vård -nej, det skulle jag aldrig kunna göra med ett gott samvete.
Hade gärna varit på denna strand nu...
Längtar efter sol, bad, värme o paraplydrinkar!
Förvandlingen
Synd att AIK plockade 3 poäng igår, men mycket fint intåg på planen tillsammans med funktionshindrade.
Många tankar
Nytt renoverat, bara att flytta in och hiskeligt dyrt...
..eller...
Äldre hus, med större renoveringsbehov som kräver mycket tid o kraft, men en billigare peng.
.... tja, det är inte helt lätt... Tankarna far runt och jag vet verkligen inte vilket som är bäst.
Krantzarna på Norr
Vi har verkligen trivts i vårt hus. 10 min gångväg ned till centrum, 3 min till Konsum, 10 min till VAIS-spåret. Nykära och överlyckliga flyttade vi in i vindsvåningen som vi hyrde i andra hand ett år. Möblerna var mest plockade hemifrån. Kommer aldrig glömma de första nätterna i den lägenheten. De tillhör bland de lyckligare ögonblicken i mitt liv. Jag kände mig så stor, så vuxen. Jag tyckte vi hade så fint!! Lägenheten var högst opraktisk med fyra trappor utan hiss, en kokvrå där man knappt fick plats, Johan kunde heller knappt gå rak på toaletten, sovrummet eller i kokvrån. Men gud vad vi hade det mysigt!
Ett år senare blev en tvåa till salu i samma hus. Det var på den tiden då man till och med kunde pruta på lägenheterna. I en fantastiskt trivsam lägenhet bodde vi sen i sex år. Många roliga stunder och fester har tillbringats där. En nyårsafton satt vi 16 personer i vårt lilla kök, där det egentligen knappt fanns plats för 4 stolar.
Sen drygt ett år tillbaka bor vi så i en trea i huset. Det var aldrig riktigt meningen att vi skulle hamna här. Vi sökte egentligen efter något större. Men den gamla damen som då bodde i lägenheten och som vi hjälpte en del, ville gärna sälja den till oss. Fantastiska föräldrar har sedan lagt åtskilliga timmar på att renovera lägenheten. Tyvärr hann aldrig Elisabeth, den gamla damen, besöka vår lägenhet. Hon gick bort veckan då vi skulle skriva kontraktet. Det var en mycket snäll dam. Vi trivs mycket bra i lägenheten! Den är rätt rymlig och har en öppen planlösning. Ett stort plus för en lägenhetsboende är att vi nu äntligen har en tvättmaskin.
Jag som i så många år sagt att jag alltid vill bo i lägenhet, måste nu backa från denna åsikt. Nu börjar längtan komma efter en liten tomt. Malte och Greta är säkert orsaker till det ändrade behovet och längtan. Med nyfikna ögon hänger vi på Hemnet och springer på en del visningar. Men det är ingen brådska, det får ta sin tid.
Efter drygt åtta år börjar vi nu inse att vi snart vuxit ur vårt kära lägenhetshus på Norr. Nästan lite sorgligt, samtidigt som det givetvis är spännande.
